Dags för synundersökning

Jag har under ganska lång tid tänkt att jag ska beställa tid för synundersökning. Nu är det gjort.

I augusti ska besöket bli av och givetvis ska jag beställa nya glasögon.

Att mina glasögon är för svaga leder till att jag ids inte läsa litteratur längre. Jag försöker ibland, men det blir för besvärligt. Jag är helt beroende av mycket god ljuskälla och det har jag inte haft i Norge, inga riktiga sänglampor eller läslampor. Ej heller i Göteborg.

Nu börjar det brinna i knutarna för att jag ska hinna få de nya glasögonen innan jag drar till Norge igen… så nu blev det gjort! Ibland måste jag ha eld i baken för att få saker och ting utförda… 🙂

Feskekörka och Haga

Idag hade jag ledig dag. Underbart högsommarväder så jag promenerade ned till Feskekörka där jag åt middag. Har varit där tidigare och vet att det är inte sta´ns billigaste restaurang, men mycket fin mat. Där satt jag svettig och pustade ut medan jag väntade på maten. Åt en fiskgryta som var helt utmärkt och sedan kaffe på maten. Njöt otroligt där jag satt och kollade in folkvimlet. Det var mycket folk ute och promenerade den här fina dagen. Pappor med bebisar i sele på magen, äldre par med mamma i släptåg… ungdomar som vänslades… turister i olika hudkulörer och främmande tungomål. Ja, det var inget som saknades. Servitrisen var dessutom jättegulliga och serviceinriktade.

Jag hade bestämt mig för att promenera i Haga idag. Göteborg är ganska okänt för mig. När jag rest hit tidigare har det varit antingen i jobbresor eller för att besöka någon mässa. Haga bestod av gamla smala gator, mysigt, mycket folk överallt. Det märks det är semestertider. Har Göteborgs brandbilar extra högljudda sirener måntro? I alla fall så lät det väldigt mycket när utryckning av två bandbilar och en polisbil passerade… Vart de var på väg vet jag inte…

När jag så var ordentligt trött i benen funderade jag på om jag skulle åka kollektivt hem eller använda apostlahästarna. Ja, jag vet ju inte ens vart hållplatser finns för bussar eller spårvagn hem till Munkebäckstorget så jag bestämde mig för att jag orkar vandra hem också. Fågelvägen var det endast fyra km sa min GPS. Men som ni säkert vet, fågelvägen blir det aldrig. Hus, stängsel, spårvagnsbanor m.m är i vägen. Trött var jag innan jag var hemma igen, men hem kom jag i sakta lunk. Riktigt svettig dessutom, årets varmaste dag hörde jag det snackades om och det var det säkert.

En riktigt fin dag i Göteborg. Nu har jag endast en ledig dag till som jag ska tillbringa här. Har även en tvådagarsledighet men då tänker jag åka hem till min lägenhet. Det är förstås fördelen med att arbeta så nära hemmet, då kan jag åka hem litet oftare. I morgon är det arbetsdag igen.

Vart tar alla år vägen?

Nu sommarjobbar jag på Östra sjukhuset i Göteborg några veckor.

Mina tankar går dagligen till ett par av mina allra bästa vänner, en vänskap som hållit i många år. För drygt 30 år sedan var dessa vänner på Östra Sjukhuset under lång period då deras dotter var svårt sjuk. De vandrade förmodligen på samma ”gator” mellan sjukhusbyggnaderna som jag gör idag. Det känns märkligt.

För 30 år sedan arbetade jag inte ens i sjukvården… Livet är förunderligt och oförutsägbart! Till dessa vänner som jag vet läser bloggen emellanåt hoppas jag det är OK att jag nämner detta här…

Vart tog alla dessa 30 åren vägen? Det känns som om det är längesedan, men ändå inte…

Jens Stoltenberg

Bild lånad från SVT Nyheter

Jens Stoltenberg var okänd för mig innan den 22 juli 2011.

Idag vet väl stor del av vår värld vem han är, en mycket varm och sympatisk statsminister för Norge. De kunde inte haft en mer lämplig statsminister när de politiska terrordåden utfördes för ett år sedan.

Stoltenberg imponerade stort på mig i den kris Norge hamnade i för ett år sedan. När jag ser och hör hans ord i TV från dagens minnesceremonier så imponerar han åter igen. Så enkel, så stolt och så värdig situationen.

Göteborg

Så har jag förflyttat mig till Göteborg, sommarjobbar som ungdomarna gör…

Sedan jag kom till sta´n har jag haft fullt upp. Fixa mat, hitta till arbetsplatsen, installera mig i boendet men idag är jag ledig. Ska ge mig ut på sta´n och sedan träffa vänner i kväll. Vi har ett strålande solskensväder, så det är vackert promenadväder.

Tur jag har min hand-GPS annars hade jag nog fått ta taxi hem efter första arbetspasset. Kom helt ur kurs när jag jag kom ut från sjukhuset så jag fick plocka upp min GPS. Det är inte speciellt långt mellan Östra sjukhuset där jag arbetar nu och bostaden, men det finns en massa hinder så jag går omvägar än så länge. I morgon har jag tänkt utforska om det finns närmare väg i lugn och ro. Jag är nämligen ledig hela helgen.

Bostaden, ja, vad ska jag säga. Det som var utlovat som kokvrå är en garderob där en kokplatta och en microvågsugn är insatt. Kylskåp finns, men ingen frys. Ingen kokvrå jag vill laga mat i. Laga mat brukar jag alltid göra en hel del när jag är ute och gästarbetar, har ju tid med det. Ingen höjdare att behöva diska eller hämta vatten till hushållet på toaletten! Så har säkert mina företrädare också tyckt för här finns papperstallrikar, likaså engångsmuggar. För övrigt är boendet godkänt.

Konstnärsbesök

Tavlan målad av Ingrid Draminsky

Ingrid Draminsky är en konstnär jag är mycket förtjust i. Ja, hon var mycket trevlig när jag passade på att göra ett besök i hennes hem för att kolla in hennes konst, men det är framförallt hennes tavlor jag beundrar.

De två tavlor jag var mest intresserad av, efter att ha kollat hennes galleri på nätet flera gånger, var redan sålda. Taskigt för mig, men bara att gratulera de lyckliga ägarna. Tavlan här ovan är ett av hennes verk, en tavla jag gillar mycket. Får se om det blir jag som blir ägaren till den, funderar på saken… 🙂 Funderar jag för länge så försvinner förmodligen den också.

Har jag ingen gubbe i hemmet så kan jag åtminstone ha en på väggen… 🙂

Fösäljarteknik

Idag åkte jag ned till centrum för att köpa ett par jeans. Där finns en affär som har bra storlekar för mig, de flesta andra byxor jag köper på andra ställen behöver jag lägga upp. När jag kom ut från affären cirka 1 timme senare hade jag NIO plagg med mig istället för ETT par jeans! Jodå, ett av dessa nio plagg var ett par jeans som sitter bra. Snacka om vara duktig försäljare…. reaplagg i och för sig. Allt som allt kostade kalaset 2.000:-, ja, jag prutade faktiskt litet på slutsumman… och det gick! Jag fick mycket bra service av den här expediten, inte så vanligt i dessa tider då kunden ska klara sig själv i de flesta affärer.

Sedan har jag varit ute i skogen och lagt ut två geocacher…. Tänk att det ska regna så snart jag ska lägga ut cacher runt den där sjön. i Tenhult… Det var halvt om halvt sol när jag reste iväg… störtskurar när jag var i skogen… lerigt, pölar, gyttrigt… jag var genomblöt när jag kom hem, men det var ganska skönt ändå.

När jag kom hem kom solen åter och nu är det jättefint väder!

Det här med nya cacher är attraktiva i mina trakter. Det är en stor ära att vara FÖRST med att signera i loggboken. Den ena loggades redan 14 minuter efter den publicerats på nätet, medan den andra tog det dryga timmen innan någon hade funnit den och loggat!

Våra pensionspengar

Ju äldre jag blir, desto mer ifrågasättande blir jag på det sätt samhället tar sig friheten att spela med våra pensionspengar. Vi, ägare till pengarna, har inga valmöjligheter att välja någon annan sparform än fonder som det har varit de senaste åren.

Sedan funderar jag på om jag hade haft samma åsikt om det varit uppgång på börsen och pengarna ökat i den takt som de som genomförde att pengarna ska fondplaceras tänkte sig i begynnelsen. Jag är inte så säker på det. Det är alltid enkelt att kritisera med facit i handen…

Livet är

Livet är som en golfboll,
en serie hårda slag tills man
hamnar i ett hål i marken.

Disträ

Vet du hur det kan bli om du är disträ? Jag vet.

Idag skulle jag handla litet mer än vanligt, tog därför en kundvagn. Det är inte så ofta jag gör det numer när det finns litet större korgar man kan dra. Hur som helst, jag stoppade in en femma i facket för att frigöra vagnen från andra vagnar och drog till. Oj, tänkte jag. så lätt den lossnade!

Vandrade in i affären, handlade, till kassan och vidare till bilen innan jag återvände till vagnparkeringen. Döm om min förvåning, vagnen gick inte in bland de man ska frigöra. Upptäckte att i vagnen jag hade kört runt med, där fanns inget myntfack! Den vagn jag tog behövde aldrig frigöras…

Snäll som jag är så hade jag betalat åt någon annan så hen inte behövde krångla med plånbok för att få fram en liten peng för att få tillgång till vagnen. Jag hoppas den personen tyckte jag var omtänksam och uppskattade det hela… 🙂