Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för oktober, 2012

Allemansrättens regler

Allemansrättens regler diskuteras. En del markägare vill att dagens regler ändras och att folk som inte äger marken ska fråga markägaren om lov att vistas på deras marker. Jag hoppas innerligt att detta inte går igenom. Det begränsar oss i landet att få ta del av naturen. Vi plus några få andra länder har den här förmånen att få vistas i skog och mark på ett ansvarsfullt sätt och den har fungerat bra i många år.

Att få vandra i skogen är bra för både den fysiska som den psykiska hälsan. Bär och svamp plockas av många, geocachare vistas mycket i skog och mark osv, orienterare m.fl är beroende av att allemansrätten finns.

Markägare vill begränsa våra möjligheter och det vill jag inte acceptera. Den grupp som sägs förstöra skog och mark, att några få tar sig för stora friheter. Hur stor är den andelen av befolkningen egentligen? Det behöver kanske information, information och information. Vi äldre är så vana vid allemansrätt så vi vet hur vi får använda annans mark. Är det den yngre generationen och invandrare som har för litet kunskap!? Utländska bärplockare nämns, om det är den gruppen, ja, då kan man väl förtydliga reglerna istället för att ta bort en hälsosam rättighet för hela befolkningen!

För de allra flesta markägare tror jag inte det är något problem. Mig skulle en begränsad allemansrätt begränsa mig väldigt mycket. Inte skulle jag vandra i skogen så mycket som jag gör om jag skulle behöva leta upp markägaren för att be om lov.

Låt oss kämpa för allemansrätten! Låt inte markägare begränsa våra möjligheter och nuvarande rättigheter! Om lagens regler efterföljs från båda parter så bör det inte vara några problem…

Aids-debatten

De första aids-drabbade människorna i Sverige och det bemötande de fick av vården har kommit i ljuset nu tack vare Jonas Gardells bok och TV-serie. Ja, det var inte bara vården utan hela samhällets rädsla som präglade hur de sjuka bemöttes. De behandlades som pestsmittade och kränktes många gånger. Det handlar om mitten och slutet av 1980-talet.

Helt klart så gjordes övertramp, t.ex ”förslaget” att de skulle evakueras till en ö, Gotland, liksom att de skulle ges en tatuering som var tecken på att de bar på aids. Vid omvårdnadskontakter hade vårdpersonalen skyddskläder som mest liknade rymdfarare, allt för att skydda sig själva. Jag arbetade inte i vården då, men utbildade mig till sjuksköterska i slutet av 80-talet och minns att jag följde rapporteringen runt aids ganska mycket. Med facit i handen så är det alltid lätt att döma, men jag undrar i mitt stilla sinne – hur skulle vården gjort?

Det är lätt att glömma att i början visste vi inget eller väldigt litet om sjukdomen. Det konstaterades att det uteslutande var homosexuella män som insjuknade till en början. Efter hand så blev man alltmer säker på att det var en sexuellt överförbar sjukdom. Man misstänkte att alla kroppsvätskor var smittbärande osv. Hade man i det läget inte skyddat sig som personal, ja, då hade de varit oansvariga. Att man idag bär skyddsutrustning när man sköter vissa infektionsbärande patienter beror på att personalen inte ska bli smittade, att personalen inte ska bära smitta med sig till andra patienter. Ibland är det dock omvänt, att den som är sjuk och har nedsatt immunförsvar inte ska smittas av personalens bakterier eller virus.

Det är väldigt lätt att skratta och fördöma bemötandet idag, men faktum kvarstår – kunskap runt sjukdomen och smittsätt var ytterst ringa. Med tanke på hur litet vi visste om sjukdomen och smittvägar så blev det som det blev. Rätt eller fel? Om det var fel. hur skulle vården agerat i stället? Aids var något främmande, okänt och kändes hotfullt – hur skulle framtidens unga våga starta sitt kärleksliv? Hur skulle riskerna se ut för dem? Som nybliven mamma minns jag att jag tänkte i de banorna. Man famlade i ovisshet…

Gillar inte

Den här tiden på året tycker jag inte om. Så är det bara, även om jag försöker plocka fram det positiva i det hela.

Positivt är när solen skiner och det är hög frisk luft, vackert med höstfärger, man kan ha det mysigt inomhus med en god bok, fin musik, god mat, levande ljus osv. Men ändå…

Jag gillar inte att det är kallt och mörkt. Det vackra höstvädret lockade ut mig idag, förstås…. men tänk, snart blev det skymning och kallt om fingrarna!

Nu går vi snart in i den totala dimman enligt mitt synsätt… men tiden går förstås fort, så bara nyårsdagen är här så går det på ”rätt håll” igen… Snart är det ju nyårsdag!???

Innan dess ska vi förstås hinna säga god jul…. 😉

Oktobersnö

Nu har jag kommit in i att logga några cacher varje dag… ja, det håller inte i sig så länge om jag känner mig själv rätt. Men för tredje dagen i sträck gav jag mig ut i skogen. Kyligt, vantar på händerna…. ordentliga kängor på fötterna och en varm jacka, så var jag redo. I Mullsjö, 2,5 mil hemifrån hade det kommit fem cacher tidig morgon. En var redan loggad när jag såg cacherna. Åt frukost i lugn och ro, så sugen på FTF (First To Find-logg) är jag inte så jag skippar frukost… Vissa kan resa sig ur sängen och sitta i bilen fem minuter senare om de har FTF-jakt på gång.– 🙂

Under min promenad i området för att finna cacherna njöt jag av pudersnön som knappt täckte marken och solen som lyckades sända ned litet strålar mellan träden. En fin liten kolbottenrunda… Samtliga fem cacher var placerade i eller vid gamla kolbottnar.

Inte blev det några FTF, men en fin skogspromenad, dessutom träffade jag en annan som var ute och letade efter gömmorna. Han hade lyckats logga de fyra FTF som jag hade i sikte. Skit samma, det var så vackert väder så jag blev inte ens besviken… Det blev endast tre STF för mig, plus en som jag loggade som nr tre och en lyckades jag inte finna alls, trots hjälp av medcacharen och låg svårighetspoäng! Det är nöjet och naturupplevelsen som är behållningen!

Säsongens första snö

Idag har säsongens första snö fallit i Jönköping. Snö och snö, snöblask var det om jag ska vara noggrann. Jag var ute i skogen när eländet kom, i ganska riklig mängd. Litet vitt på marken faktiskt. SMHI har varnat för kyligare och ev nederbörd. Inte vill jag ha vinter än.

Först på tisdag får jag på vinterdäck på bilen. Trots att jag har bra dubbdäck så beställde jag nya allrounddäck eller vad de nu kan heta. I Drammen dit jag ska om ett par veckor får man betala extra avgift om man kör med dubbdäck. Jag ska köra in i sta´n i stort varje dag, vissa dagar kanske ett par gånger. Jag vet inte hur stora avgifterna är, men med den erfarenhet jag har av norska avgifter så väljer jag att köpa nya däck. Dyrt kapitel, javisst, men viktigt med bra ”på fötterna”.

Oktoberledigheten

Den här ledigheten har jag tagit vara på, njutit och bara gjort sådant jag gillat. Det kommer förstås vissa saker som är ”måsten” men dessa saker har jag skjutit på. Jag har umgåtts med vänner, ätit gott och varit utomhus i blandad kompott.

Idag drog jag iväg på en geocachingrunda. Det blev mer motion än geocacher kan man säga, jag fick se upp var jag satte fötterna. Trots att jag tyckte jag var försiktig så ramlade jag två gånger… 🙂 Med andra ord en skogsrunda där jag fick träna både balans och kondition, backe upp och backe ned. Ibland fick jag stanna mitt i backen för att hämta andan… 😉

I början av rundan var det väldigt fuktigt… men jag visste jag skulle upp på ett berg så jag vandrade på trots att jag borde haft andra skor på mig. Upp kom jag och fin utsikt hade jag på flera platser, kunde blicka ut över Skärstads kyrka med omnejd. Jag hade hoppats logga fem cacher på den här rundan, men det blev endast fyra loggningar. Den femte skulle vara en riktigt klurig gömma, letade länge och så började det skymma jag vågade inte stanna kvar längre. Jag ville hinna fram till bilen innan det blev mörkt i skogen. Får se om jag återvänder för att logga den sista. Det finns ju fler i området så jag behöver inte precis åka dit för en enda cache.

Härligt att vandra i skogen så här års, prasslar gott i löven, hörde en och annan fågel också, Tyckte det prasslade litet här och var, men det var nog endast vinden eller jag själv. Jag såg inte en levande själ… jo ett par ungdjur…

Talar för sig själv

Skylten talar för sig.

Såg den vid en gård när jag var ute en runda med bil och kamera…

Etikettmoln