Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för april, 2013

Äta, jobba, sova

stavanger4

Just nu är jag inte så aktiv i bloggvärlden…. Jag skrapar ihop 70 timmars arbetstid på 7 dygn, så då går min lediga tid till viktigare saker.

Men jag kommer åter…

Under floden

underfloten

Det blir mest historiska böcker jag läser just nu, men som omväxling har jag läst ”Under floden” av Staffan Nordstrand.

Boken skildrar trafficking borta i Asien och den borde läsas av alla, framförallt av de som utnyttjar kvinnorna där borta sexuellt och tror att de är prostituerade för att de gillar det, eller åtminstone av fri vilja. I boken får vi även en inblick i korruptionens verklighet bakom turistparadisets fasad.

Jag citerar baksidestexten:
”Det fattiga hmongfolket i Laos bergstrakter gör det mesta för att överleva: odlar opium, smugglar vapen och säljer sina döttrar till bordellernas upphandlare – ibland innan de ens är födda.

Detta är berättelsen om fjortonåriga Prim och hennes familj. Prims vänner hamnar i klorna på människohandlare, hennes mamma, som plötsligt ensam får försörjningsbördan, hjälper amerikanska agenter att leta kvarlevor att ta hem till USA, något som får katastrofala följder, och farfar vapensmugglaren har något stort på gång. Deras öden tvinnas samman i en färgstark berättelse som rör sig mot sin upplösning lika obevekligt som den mäktiga Mekongfloden flyter fram.

För Prim går vägen från den fattiga hembyn via ”uppfostringsbordeller” i norra Thailand till Phuket. Där väntar äntligen ett slut, eller kanske en ny början.

Bakom turistparadisets fasad finns en grym värld av trafficking och tvångsprostitution. ”Under floden” bygger på verkliga livsöden: personerna i boken har fått andra namn, men alla platser finns i verkligheten som de är beskrivna i boken.

Under floden är första delen i en trilogi från regionen där Mekongfloden används för transporter av allt som kan säljas – inklusive människor.

Nästa del, ”Samnang tiggarpojken”, utkommer hösten 2012. Alla böckerna är fristående och baserade på verkliga händelser.”

Tungt ämne, men boken är lättläst. Rekommenderas!

Vilken av vårens blommor är din favorit?

abcd
Har ingen bild på sippor i min kamera…

Vitsippan är min favorit på våren!

Liten, anspråkslös, växer i mängder så att man verkligen ser att NU är det VÅR….. och hopp om mer grönska och blomning! Alla blommor har sin tjusning, men just vitsippan spanar jag mest efter när våren är i analkande. När jag ser dess skira blad där under vissna löv… ja, då vet jag att nu händer det snart…. alltså vårens ankomst!

Än så länge har jag inte sett någon vitsippa i år… men har nog inte varit på rätt ställe än. Haft fullt upp med att annat här i Stavanger… 🙂

Ljus i natten

stavanger3

När man bor tillsammans med främlingar som jag gör titt som tätt, så lär man sig en hel del om sig själv.

Jag blir mer och mer förvånad över att så många vill ha en lampa tänd i bostaden när de sover? Till vilken nytta? Ja, det är det ingen som kan ge mig svar på… men tänt ska det vara. Jag växte upp med att hela bostaden var mörklagd när folk hade lagt sig och har fortsatt så. Även min f.d sambo verkar ha växt upp så, för det var aldrig något snack om den saken.

Hur gör du?

C och S i gungning

fonster

Annie Lööf, det går inte att ljuga när journalister är inblandade… Det borde du insett… Eller är det så att du snackar om så mycket så du inte vet hur du har det, m.a.o hur mycket sanningshalt som finns i dina uttalanden? Oroväckande och kan leda till att du inte blir så gammal i din partiledarroll… 🙂 Jag såg någonstans att du hade sagt att du vill vara en förebild för andra kvinnor att komma in i makten… Ojoj, då får det bli ett litet mer eftertanksamt snack. Tänka först och prata se´n, är ett gott råd!

Att det visat sig att svenska folket säger nej tack till privata vinstintressen i offentlig verksamhet är inte ett dugg konstigt med tanke på hur pengar hamnat i privata bolags fickor – pengar som var ämnade att ge bra skola och vård. Det gläder mig att folk, oavsett partifärg, verkar vara eniga. Trots detta vågar inte socialdemokraterna säga tvärt nej tack till det. Svagt tycker jag, för de borde värna om att pengarna används på rätt sätt. Alltså, det skattepengarna är avsedda till.

För övrigt reflekterar jag litet över om det är tillfälligheter att både centerns som socialdemokraternas ledare hamnat i blåsväder direkt efter (som synes) lyckade kongresser? Är det någon som missunnar dem att det verkar gått så bra i deras kongressarbete? Eller beror det på att dessa båda partier är mer klantiga än övriga partier?

Ja, det är frågor att fundera över, för nog tycker jag det gungar både här och där för dessa båda partier! 🙂

Religion och politik

stavanger2

Nu kommer det än mer religion i mitt inlägg… Jag och Elisabeth Höglund verkar ha funderat i samma banor idag, fast vi uttrycker oss litet olika. Därför länkar jag till hennes tankar…. mina tankar finner ni ju i inlägget nedan!

En annan krönika jag tycker är tänkvärd och därför länkar till är Karin Petterssons ”S måste lyssna på min mamma” Mmm, tänker jag, så sant… Vart är dagens politik på väg!??

Det här med religion…

stavanger1

Jag har inte haft så mycket åsikter om religioner, var och en får tro på vad den personen vill tro på och vad vederbörande blir harmonisk av.

Men jag kanske inte ska vara så blåögd, för genom religionerna utvecklas mycket elände. Vem har inte hört talas om religionskrig? Alla religioner, tror jag, bygger på kärleksbudskapet. Hur kan då de olika religionerna slåss mot varandra, t.o.m döda varandra? Vad är det som gör en människa till antisemit eller till antimuslim? Finns det antikristna? Det finns det säkert… Under religionernas mantel så döljer sig mycket skit. Pedofili har dolts inom katolicismen, när kristendomen kom till Sverige fick kvinnorna sämre ställning i samhället än de haft tidigare! Först 1960 sågs kvinnor tillräckligt kompetenta eller fullvärdiga som människor så att de kunde bli präster i svenska statskyrkan! Alla dessa domedagsprofeter som titt som tätt hävdar att jordens undergång står för dörren relaterar också till sin tro!

Ju mer jag tänker på vad religionerna ställer till med, ju mer anti blir jag. Att folk tror på något så luddigt som religionernas budskap, ja det har jag inte förstått tidigare heller, men haft full respekt för de som tror. Respekt för människor har jag fortfarande… men jag blir mer och mer skeptisk och anti mot det som döljer sig bakom olika sorters guds-tro!

Mycket gott görs via religioner, men, det går aldrig att komma ifrån att religioner förtrycker folk och är grund till mycket ondska också.

Ja, det är våren…

stavangervarenarhar

Ja, det är våren som kommit igen! Till Stavanger.

Både igår och idag har jag tagit tvåtimmarspromenader i ”min nya” stad. En vacker stad…Var nere i gamla sta´n som alltid brukar vara fint att utforska och det var det även här. Kullerstensgator, en del gator så smala så man knappt kunde mötas två gående, men namn med gate på slutet hade de. Jag skulle nog kalla det för prång… 🙂

Helt klart är det att både människor och fåglar vaknat till liv. Det kvittras och flygs över huvudet och människor flanerar så sakteliga, en del med kamera, precis som jag. Jag kollade efter ett par geocacher, men gav det inte någon chans egentligen. När jag kollade efter den ene så hade jag män i uniformer som noga studerade mig… jag valde att avlägsna mig ganska snart när jag inte kunde se cachen med blotta ögat! 🙂

paskliljor

Den andre cachen tror jag att jag hade fått ligga på knä för att nå och det hade jag ingen lust med. Jag valde att njuta det goda livet istället… en ”riktigt fanatisk” geocachare är jag med andra ord inte… 🙂

Tråkigt nog så är Stavanger precis som de flesta norska städer väldigt kuperade. Jag blir genomsvett innan jag är hemma igen och en dusch är på sin plats. Jag som funderat på att köpa gymkort här, för jag känner att mina armar får ju ingen träning längre. Men bara jag tänker på att gå på gym och sedan ta mig hem…. neee tack! Det får bli konditionsträning i stället i backarna… 🙂

Livet är ljuvligt när våren knackar på dörren…

Vart går samhällsutvecklingen?

stavanger

Egentligen är det förstås ingen samhällsutveckling, snarare tillbakagång till något som ger många av oss medborgare kalla kårar utmed ryggraden. Just nu handlar det om nazistflaggor som har vajat på kommunens stänger i både Ljungby och Mönsterås. Tecknen varierar men de finns där hela tiden och det tycks som om de tar mer och mer mark.

För endast några få år sedan så hade det ansetts som otänkbart, sådana sympatisörer finns inte i vårt land, i vart fall vågar de inte sticka upp trynet. Idag finns de i riksdagen, även om de inte vill framstå som tankebröder till nazismen, men gång på gång är det någon medlem som avslöjas med att uttrycka sympatier med de gamla nassarna. Dessa yttringar finns representerade i våra kommuner och de börjar sätta spår litet här och var. Nu ockuperar de kommunala flaggstänger.

Vart är vi på väg och varför har det blivit så här i vårt välfärdssamhälle? Det är en förändring som går snabbt, och den skrämmer mig! Var finns tanken om alla människors lika värde? Varför ska det vara så omöjligt att leva sida vid sida istället för att frammana hat och krigstillstånd?

Att resa är ett äventyr – varje gång

gate

Att resa är ett äventyr – varje gång!

Under gårdagen var jag på resande fot. Jönköping – Stockholm – Oslo – Stavanger. Jag brukar vilja ha gott om tid mellan flygbytena, igår så skulle det gå i stort sett som smort. Alltså att det fanns tid mellan bytena, men inget fick hända. Med andra ord små marginaler. Nåja, tänkte jag, jag börjar ju bli ganska resvan så jag fixar det nog… Trodde jag…

Hela resrutten var med SAS och från Jönköping gick allt som planerat. På Arlanda började de oförutsedda händelserna. Jag tänke ta rulltrappan upp till nästa våning dit jag skulle för att ta mig till terminal 5 där flyget till Oslo skulle gå. Jag såg givetvis att det stod en stålpinne i mitten framför rulltrappan men räknade med att jag skulle komma igenom. Resväskan jag hade framför mig gick igenom men den jag hade efter mig fastnade. Trappan rullade på… Vad tusan, tänkte jag… ska jag släppa den, nej jag ryckte till. Väskan kom igenom, men jag tappade balansen. Föll som en fura… blev liggande med fötterna i färdriktning, fötterna uppåt och ansiktet nedåt. Jag låg på mage. Vilken syn… 🙂 Jag ropade på hjälp och hjälp kom ögonblickligen. Rulltrappan stannades, jag nästan lyftes upp bryskt. Jag hade kommit upp på egen hand om jag hade fått försöka…. känns inte alls bra att bli uppdragen utan att samarbete sker. Men det var i omtanke och god vilja. De frågade hur det hade gått…. och om de skulle kalla på en sjuksköterska… Jag log och tackade nej, tänkte att sjuksköterska är jag själv i det här läget. Kände ju att alla skelettben var i behåll, att jag hade skrapmärke litet här och var och litet ont var en annan sak. Jag hann till terminal fem och kom med flyget. Tänk om jag hade haft det här filmat… skulle varit ganska dråpligt, nu i efterhand när man vet resultatet.

Flyget från Stockholm var försenat. Hmmm… förstod att det skulle bli ganska knapert vid nästa flygbyte… tänkte att det går som det går. Och det gjorde det förstås. När jag kom till Oslo vandrade jag iväg till utgången till Stavanger, fick veta att jag var tvungen att ta med väskorna. Vadå, de går direkt, tyckte jag. Men icke. Jag var i ett annat land nu och väskorna måste igenom tullen. Visst tusan, det vet jag ju, sedan tidigare. Men förstod inte… Varför hämtade jag väskorna på Arlanda, där skulle omlastning skett utan min medverkan. Det var det som var felet… jag vet att det brukar räcka med en gång. Håhåjaja…. det var bara att vandra tillbaka. Men icke. Jag fick inte gå samma väg tillbaka. Jag skulle gå via SAS-personal som skulle följa med mig att hämta väskorna och visades än hit och än dit. Förstod ju att flyget till Stavanger skulle jag inte hinna med. Efter snack med många personer som visade mig vidare, kändes som jag gick runt, runt, så kom jag äntligen till en person som följde med mig att hämta väskorna. Sedan upp till avgångshallen. Fick stå i kö för att boka om biljetten, förstod att det inte varit säkert jag hunnit med flyget, även utan väskkrångel, för andra från samma Stockholmsplan stod där tillsammans med mig. En vänlig herre bokade om mig till ett flyg som skulle gå en timme senare. Nåja, tänkte jag… jag kommer ju fram i ganska bra tid ändå.

Men så började det komma meddelande om att än det ena flyget efter det andra hade försinkelse på grund av dåligt väder. Tja, inte tyckte jag det var dåligt väder, men de som skulle jobba tyckte väl så. Fick i alla fall i mig både vätska och mat, så något gott hade biljettbytet med sig. Även Stavanger-flyget blev drabbat av förseningar.

Till sist fick vi åka buss ut till flygplanet. Bussen parkerades bredvid flyget, men dörrarna öppnades inte. Efter ganska lång väntan fick vi meddelande i högtalarna att en personal i flygplanet saknades… därför fick ingen gå ombord! I bussen fanns ett ganska högljutt gäng norrmän och danskar som tillsammans gjorde sig lustiga över SAS! Ja, nog var det en aning dråpligt, där stod vi som packade sillar…. ganska snart kom det dock meddelande i högtalaren igen att personalen var lokaliserad! Men inte var personen uppehöll sig… Till sist kom vi på planet och själva resan gick utan missöden. 🙂

I Stavanger tog jag flygbussen, sedan taxi för att hämta nyckeln till lägenheten och så taxi till adressen där jag skulle bo. Nyckeln passade inte… Nu var klockan cirka 01.00. Vad f-n, rent ut sagt… inte detta igen. Det hände mig i Bergen att jag fått nyckel till fel adress…. Men nyckeln var märkt med samma adress som där jag befann mig. Vad göra? Ja jag plingade på!!! Vet ju att sådant inte är populärt mitt i natten, men vad göra!?? Långt om länge kommer en naken man med endast ett badlakan framför sig och säger att det är källaringången jag ska ta. Jag bad om ursäkt och gick till källaringången. Jo, nyckeln passade till den ytterdörren. Kom in i en liten hall. Där fanns det två dörrar – båda var låsta och dit passade min nyckel definitivt inte!!! Tja… är det överbokat eller vad betyder det här… Funderade litet… hämtade mina tunga resväskor som stått vid gatan så länge. Så kommer mannen jag väckt upp, fullt påklädd… och visade mig källaringången. Jo, men jag kommer bara in i hallen. Puh, han blev inte glad, sa vissa mindre smickrande saker om HAN som bodde här. Husägaren var dock och hämtade en nyckel så jag kom in i mitt sovrum. Sedan önskade jag honom godnatt…. Nyckeln till mitt sovrum passade som väl var till allmänna utrymmena också, toalett och kök är ju ganska viktiga saker…

Svårt att somna efter resans upplevelse… ringde och meddelade att jag börjar arbeta först i morgon, onsdag. Orkade bara inte upp efter tre timmar i sängen och gå till en helt ny arbetsplats. Jag är glad att resan är historia nu, men ser med humor på hela skiten… De flesta resor går precis efter planerna, andra så uppstår det överraskningar litet överallt.

Visst är livet underbart!

Etikettmoln