Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

gate

Att resa är ett äventyr – varje gång!

Under gårdagen var jag på resande fot. Jönköping – Stockholm – Oslo – Stavanger. Jag brukar vilja ha gott om tid mellan flygbytena, igår så skulle det gå i stort sett som smort. Alltså att det fanns tid mellan bytena, men inget fick hända. Med andra ord små marginaler. Nåja, tänkte jag, jag börjar ju bli ganska resvan så jag fixar det nog… Trodde jag…

Hela resrutten var med SAS och från Jönköping gick allt som planerat. På Arlanda började de oförutsedda händelserna. Jag tänke ta rulltrappan upp till nästa våning dit jag skulle för att ta mig till terminal 5 där flyget till Oslo skulle gå. Jag såg givetvis att det stod en stålpinne i mitten framför rulltrappan men räknade med att jag skulle komma igenom. Resväskan jag hade framför mig gick igenom men den jag hade efter mig fastnade. Trappan rullade på… Vad tusan, tänkte jag… ska jag släppa den, nej jag ryckte till. Väskan kom igenom, men jag tappade balansen. Föll som en fura… blev liggande med fötterna i färdriktning, fötterna uppåt och ansiktet nedåt. Jag låg på mage. Vilken syn… 🙂 Jag ropade på hjälp och hjälp kom ögonblickligen. Rulltrappan stannades, jag nästan lyftes upp bryskt. Jag hade kommit upp på egen hand om jag hade fått försöka…. känns inte alls bra att bli uppdragen utan att samarbete sker. Men det var i omtanke och god vilja. De frågade hur det hade gått…. och om de skulle kalla på en sjuksköterska… Jag log och tackade nej, tänkte att sjuksköterska är jag själv i det här läget. Kände ju att alla skelettben var i behåll, att jag hade skrapmärke litet här och var och litet ont var en annan sak. Jag hann till terminal fem och kom med flyget. Tänk om jag hade haft det här filmat… skulle varit ganska dråpligt, nu i efterhand när man vet resultatet.

Flyget från Stockholm var försenat. Hmmm… förstod att det skulle bli ganska knapert vid nästa flygbyte… tänkte att det går som det går. Och det gjorde det förstås. När jag kom till Oslo vandrade jag iväg till utgången till Stavanger, fick veta att jag var tvungen att ta med väskorna. Vadå, de går direkt, tyckte jag. Men icke. Jag var i ett annat land nu och väskorna måste igenom tullen. Visst tusan, det vet jag ju, sedan tidigare. Men förstod inte… Varför hämtade jag väskorna på Arlanda, där skulle omlastning skett utan min medverkan. Det var det som var felet… jag vet att det brukar räcka med en gång. Håhåjaja…. det var bara att vandra tillbaka. Men icke. Jag fick inte gå samma väg tillbaka. Jag skulle gå via SAS-personal som skulle följa med mig att hämta väskorna och visades än hit och än dit. Förstod ju att flyget till Stavanger skulle jag inte hinna med. Efter snack med många personer som visade mig vidare, kändes som jag gick runt, runt, så kom jag äntligen till en person som följde med mig att hämta väskorna. Sedan upp till avgångshallen. Fick stå i kö för att boka om biljetten, förstod att det inte varit säkert jag hunnit med flyget, även utan väskkrångel, för andra från samma Stockholmsplan stod där tillsammans med mig. En vänlig herre bokade om mig till ett flyg som skulle gå en timme senare. Nåja, tänkte jag… jag kommer ju fram i ganska bra tid ändå.

Men så började det komma meddelande om att än det ena flyget efter det andra hade försinkelse på grund av dåligt väder. Tja, inte tyckte jag det var dåligt väder, men de som skulle jobba tyckte väl så. Fick i alla fall i mig både vätska och mat, så något gott hade biljettbytet med sig. Även Stavanger-flyget blev drabbat av förseningar.

Till sist fick vi åka buss ut till flygplanet. Bussen parkerades bredvid flyget, men dörrarna öppnades inte. Efter ganska lång väntan fick vi meddelande i högtalarna att en personal i flygplanet saknades… därför fick ingen gå ombord! I bussen fanns ett ganska högljutt gäng norrmän och danskar som tillsammans gjorde sig lustiga över SAS! Ja, nog var det en aning dråpligt, där stod vi som packade sillar…. ganska snart kom det dock meddelande i högtalaren igen att personalen var lokaliserad! Men inte var personen uppehöll sig… Till sist kom vi på planet och själva resan gick utan missöden. 🙂

I Stavanger tog jag flygbussen, sedan taxi för att hämta nyckeln till lägenheten och så taxi till adressen där jag skulle bo. Nyckeln passade inte… Nu var klockan cirka 01.00. Vad f-n, rent ut sagt… inte detta igen. Det hände mig i Bergen att jag fått nyckel till fel adress…. Men nyckeln var märkt med samma adress som där jag befann mig. Vad göra? Ja jag plingade på!!! Vet ju att sådant inte är populärt mitt i natten, men vad göra!?? Långt om länge kommer en naken man med endast ett badlakan framför sig och säger att det är källaringången jag ska ta. Jag bad om ursäkt och gick till källaringången. Jo, nyckeln passade till den ytterdörren. Kom in i en liten hall. Där fanns det två dörrar – båda var låsta och dit passade min nyckel definitivt inte!!! Tja… är det överbokat eller vad betyder det här… Funderade litet… hämtade mina tunga resväskor som stått vid gatan så länge. Så kommer mannen jag väckt upp, fullt påklädd… och visade mig källaringången. Jo, men jag kommer bara in i hallen. Puh, han blev inte glad, sa vissa mindre smickrande saker om HAN som bodde här. Husägaren var dock och hämtade en nyckel så jag kom in i mitt sovrum. Sedan önskade jag honom godnatt…. Nyckeln till mitt sovrum passade som väl var till allmänna utrymmena också, toalett och kök är ju ganska viktiga saker…

Svårt att somna efter resans upplevelse… ringde och meddelade att jag börjar arbeta först i morgon, onsdag. Orkade bara inte upp efter tre timmar i sängen och gå till en helt ny arbetsplats. Jag är glad att resan är historia nu, men ser med humor på hela skiten… De flesta resor går precis efter planerna, andra så uppstår det överraskningar litet överallt.

Visst är livet underbart!

Kommentarer till: "Att resa är ett äventyr – varje gång" (12)

  1. Förstår att det inte var ett dugg roligt under tiden, men det var väldigt roligt att läsa. Så det kan bli! Lycka till med nya jobbet. Stavanger låter lite intressant, tänker mig en massa oljeplattformar i reparation och stora båtar vid en djuphamn….

    • Ja, jag ska ned till vattnet senare, idag har jag haft en dag då jag vilat mycket. Men visst har jag varit ute en runda och kollat in centrum. En mycket mysig stad verkar det som. I morgon börjar arbetet…

  2. Oj, oj, oj vilken händelserik resa. Vad skönt att du inte skadade dig värre. Det kunde ju ha slutat riktigt illa…

    • Jo, visst kunde slutat betydligt sämre. Ibland ska man ha tur här livet. Jag kommer alltid i fortsättningen att förvissa mig om att mina väskor hänger med innan jag ställer mig på bandet… 🙂 Det gäller att dra lärdom av allt här i livet.

  3. AnneMarie Engblom sa:

    Käre hjärtanes…
    Det kunde gått illa där i rulltrappan, men du reste dig igen.
    Och den halvnakne mannen …efteråt känns det som nästan farsartade förvecklingar.
    Men vart du än kommer i världen så reder du dig!

  4. Ja jösses… håller med tidigare kommentar.. det lät som en fars när man läste ditt inlägg.. Inte kul då, men ganska roligt efteråt.. spec med den nakne mannen!! 😀 Skönt att det gick bra.. för just fallet i rulltrappan hade ju kunna gå jäkligt illa 😦

    Känns konstigt att fråga för jag borde veta(men jag skyller på att jag har ”huvudet under armen” just nu), men är det i Jönköping du bor.. liksom egentligen? 😉

    Jag och en kollega ska flyga till just Jönköping i em för att sedan på torsdag besöka Tolkcentralen där. Efter det hyr vi en bil och åker ner till Olofström i Blekinge och på fredag åker vi till Kristianstad för att hälsa på hos kollegorna på Tolkcentralen Skåne.

    • Jovisst är det i Jönköping jag bor. Synd att jag inte är hemma när du är där… men så är det oftast. Några år blir det nog lika mycket på bortaplan som hemmaplan…

  5. Oj – tur att du kom fram och in hus tillslut – vilka äventyr du är ute på !!! ….och jag får tacka för en stunds underhållningen 🙂

  6. Det var en mycket underhållande historia. Himla tur att du klarade dig så bra i rulltrappan, men vilka strapatser hela tiden. Hoppas tiden i Stavanger blir lugnare! Ha det så bra, när kommer du hem igen?

    • Ja, här verkar det lugnare, varken rulltrappor, flygplan eller annat som utmanar mig… 🙂 Skulle vara att en jag krockar gående med en bil!Jag landar i SVerige den 10 juni, om allt går enligt planerna. Det kan svänga snabbt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: