Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Lyckliga nätdejter

damm

I lokaltidningen läser jag att det är färre skilsmässor när äkta par träffats via ”nätdejting” än när äkta par träffats ”off line” som de kallar det. Varför det kan man undra? Kan det bero på att folk i regel är äldre när de träffas via nätet? Om nu folk är äldre. Det finns kanske massor av ungdomar som också träffas via nätet, vad vet jag. De jag känner som träffats via nätet tillhör dock den ”äldre skaran” – och de verkar vara lyckliga i sina förhållanden.

Det här är en amerikansk undersökning som påstår att nätdejtare blir lyckligare när de väljer att leva tillsammans… Undersökningen säger att det är färre skilsmässor men även att de som träffats via nätdejting upplever sina förhållanden som lyckligare.

Undersökarna vet inte vad som gör det hela, men funderar på om det är olika urvalsfunktioner man kan få via nätdejting som gör det hela. Alltså att man kan pricka i sina intressen, vad man har för ”krav” på sin ev. partner, vad man gillar för sorts mat m.m.

Ja, inte vet jag, men en intressant undersökning. Allra helst med tanke på att det för inte alltför många år sedan ansågs som litet suspekt att träffas via nätet… 😉

Annonser

Kommentarer till: "Lyckliga nätdejter" (14)

  1. Jag tror att jag kan ha en förklaring. Jag och min nuvarande man hade ”telefondating” när vi träffades. Han bodde i Göteborg och jag i Karlstad. Vi träffades varannan helg till att börja med. Så då pratade vi i telefon och man kan bara hålla på med ”åh, saknar dig.. puss på dig… mm” i ett par minuter haha.. sen börjar man prata om andra saker. Vad tycker du om för program, filmer, maträtter osv. Diskutera nyheter, sport osv. Vi lärde känna varandra på telefon, för när vi väl träffades var det mest ”pusskalas”, if you know what I mean! 😉

    Kan tänka mig att det blir ungefär detsamma vid nätdejting 🙂

    • Vet inte om jag förstår vad du menar med telefondating. Träffades ni via telefon allra första gången? I så fall, hur gick det till? Eller träffades ni IRL och höll kontakten via telefon? Det finns förstås många sätt att träffas på och att hålla kontakten vid liv.

      • Jag säger som han i Lorry ”Tänkte inte på det!” Haha…Första gången så pratade vi på telefon genom en gemensam vän, men sedan träffades vi.. Så egentligen är det inte jämförbart med nätdejting 🙂 Jag bara menade att en förklaring till att man håller ihop är att man ”tvingats” att lära känna varandra på ett annat sätt än om man träffas IRL hela tiden och bara pussar på varandra! 🙂

      • Aha, då förstår jag… 😉

  2. Jo…funkar det så funkar det ju..men nä…nog inte min grej om det skulle bli aktuellt…!

    Men det har ju blivit mer socialt accepterat idag antar jag att ”nätdejta”…kan ju vara lurigt bara..finns många sjuka individer där ute som är ute efter att skada…!

    Hur som helst..ha en trevlig kväll.

    • De som är på ”nätet” är nog lika luriga som folk i allmänhet, alltså, jag tror inte det är någon skillnad. Går du på restaurang så finns det många luriga och sjuka individer där också. Det gäller att kunna skilja agnarna från vetet eller vad man nu säger. 🙂

  3. Jag tycker fortfarande att det är lite suspekt att träffas via nätet. Fast jag får väl ändra på mig där. Det verkar vara ofta förekommande numera, dessutom känner jag flera personer som hittat partners vi nätet och fått varaktiga förhållanden. Kanske blir det färre skilsmässor därför att man lägger ner mer ”jobb” på ett förhållande som uppstått efter nätdejting. Kanske nätdejting ger mer tid att tänka över om det hela känns rätt eller inte.

    • Alla sätt är nog bra, utom de dåliga… Jag tycker inte att nätdejting är mer suspekt än krogen, förening eller vad som. Kanske beroende på att jag känner jättemånga som har träffats så och har stabila och trygga förhållanden sedan många år tillbaka. Allt nytt brukar ses med skepsis… Efter tillräckligt många år så är det ”naturligt” inslag i samhället…

  4. Kanske bra att lära känna varann på riktigt och via en passion, som man kanske gör när man träffas… åtminstone när man är ung. Inga bekymmer dryftade i det härliga förhållandet, när man kommer till den punkt då det blir vardag, så har man inte lärt känna varandras vardagsmentaliteter…. så tänker jag. På min tid var det ju ”brevvänner” som gällde. ”Datade” en kille från Gbg, men jag var så ung då… bara 16-17 år. Något år senare hade jag träffat en annan kille via brevvänsannonser. Det höll på att bli lite för bra… han var på väg att flytta upp från Kristiansstad till Borås för att komma nära mig. Då fick jag kalla fötter och ”gjorde slut” på ”förhållandet” via post. Fick ett svart brev tillbaka… Usch, det var inte kul när man var 18 år… killen var nog 19 eller 20… Men kanske hade det blvit bra … om man vågat… det vet man förstås inte….

  5. Jag trodde absolut inte att man kunde hitta sin livspartner på nätet, tills jag träffade kärestan. Det var där vi fann varandra och jag var egentligen bara ute efter att hitta någon som hade motorcykel som jag kunde få åka ut med vid lämpligt tillfälle. Först var jag ute med ett riktigt stolpskott på en dagstur – mina nära och kära var underrättade och hade koll på mig under dagen via telefonen, för de såväl som jag var lite fundersamma om det var ”farligt” eller ej. Det blev dock bara en tur, för det var en person som jag inte hade något gemensamt med. När så kärestan dök upp hade vi lång kontakt via chatt och så småningom telefon, tills vi träffades för att ta en fika på stan. Det blev många fler och resten vet du ju! Jag tror på nätdejting, jag hade nog aldrig träffat honom annars. Idag känner många som hittat sin partner på samma vis.

    • De flesta är nog skeptiska till allt nytt… men jag känner många som träffats så och vad jag kan se har de väldigt stabila parförhållanden. Slutsats: Ingenting är omöjligt… 🙂

  6. Ja, kanske det är de olika urvalsfunktionerna på dejtingsidor som gör att det blir lättare att hitta någon som passar en
    och att man säkert kommunicerar en del innan man träffas i ”verkliga livet”
    vilket nog är positivt

    • Vad det än beror på. är det ett sätt bland andra att träffas nu för tiden. Förr hade man ju kontaktannonser som skulle besvaras via brev, det är ju samma princip egentligen… fast det går snabbare via internet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: