Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Språket förändras

stavanger

Ibland är jag väldigt konservativ, andra gånger känner jag mig mycket förändringsbenägen och tycker att förändring leder till utveckling.

Att språket förändras tycker jag är nödvändigt, tiden förändrar oss som lever här och språket behöver förändras utifrån det. Språket har i det allra mesta förändrats till det bättre. Tänk när du-reformen infördes i slutet på 1960-talet. Jag är så gammal så jag minns det, 1966 började jag min första ”riktiga” anställning och minns mycket väl reformens entré. Allra bäst minns jag förändringen ute i butikerna. Expediterna kallade mig fröken och det förbyttes sakta mot du, med tiden reagerade jag mer när någon envisades med att kalla mig fröken eller t.o.m fru.

Reformen skedde förstås inte över en natt, utan det tog litet tid innan vi svenskar blev bekväma med att kalla kreti och pleti för du. En del människor tog säkert för sig direkt, men de var förmodligen äldre än vad jag var då och insåg kanske att reformen var ett steg i riktning mot uppfattningen om människors lika värde. Tänk vad smidigt det blev när man inte behövde tänka på hur man skulle titulera någon, titelsjukan försvann av bara farten. Tänk att bli titulerad efter vad maken arbetade med! I dagsläget är det väl endast kungafamiljen som ”ska” tituleras utifrån sin funktion. Jag kan tycka att det är dags att införa du-reformen även där.

I ärlighetens namn så var det långt ifrån alla som gillade att bli kallade för du. De flesta svalde nog förtreten medan andra poängterade vad de ville kallas, ofta en titel! Så sent som under 1990-talet träffade jag patienter som ville tituleras med sitt yrke de hade haft i sin yrkesverksamma tid! I de fallen hade jag inga som helst svårigheter med det, då jag inom mitt yrke har som motto att möta patienten där den är. Då ska inte sådana här ytligheter få försämra en dialog mellan patient och mig som personal. Men när jag använde titlar gjorde jag det med ett leende inom mig, för jag tyckte det var litet ”roligt” att några envist höll fast vid detta högtravande sätt att snacka med varandra.

En språklig utveckling jag inte gillar är att ”vi” använder oss av smekande och klemande ord i olika sammanhang, t.ex ”tack vännen”, ”godnatt vännen” osv. Jag känner mig inte bekväm med att bli kallad för vännen av en massa mer eller mindre ytliga bekantskaper, dessutom har jag ett namn… 😉 vill den som använder sig av sådana ord visa närhet, jag gillar dig, du är min vän eller något sådant. Här känner jag mig konservativ! 😉

Jag kan vara en god vän utan att någon annan ska klistra det på mig… 😉

Är jag konservativ, asocial, kantig, vresig, butter, har jag svårt för närhet eller varför har jag svårt för sådant här? Inte vet jag, trots att jag försökt analysera det hela… 😉 Det känns bara inte OK för mig!

Annonser

Kommentarer till: "Språket förändras" (4)

  1. Tänkte ju att jag skulle få ungarna på jobbet att kalla mig HERR guldkrycka…det sprack..det blir ”ey mannen” istället..det får väl duga 😉

    Ha en fin fortsättning på denna midsommarhelg. 🙂

  2. Du reformen har nog förändrat synen och felaktig respekt för överheten, som många kände.Så bra!

    Det är nog bra att man funderar över ord betydelse, sedan får man använda det man vill.

    Grabbarna är mina barnbarn 🙂

    Ha en fortsatt skön midsommar
    // Lissen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: