Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Minnen

malmö

Som den trogne läsaren av bloggen vet, så är jag en hängiven P1-lyssnare. Idag hade jag radion på för att lyssna på Kristian Gridlunds Sommar-program, ett mycket bra program. En kille, 29 år, som lever med svår cancer och han är väl medveten om att han kommer att lämna livet alldeles för tidigt. I stort sett tycker jag att årets Sommar-program har haft hög kvalitet. Jag har inte lyssnat på alla, men de flesta.

Direkt efter Sommar-programmet kom det ett program som hette ”Cykla i P1”, det väckte barndomsminnen hos mig. Det handlar om cyklingens utveckling i vårt land.. Hur den tog fart för folk i gemen under 1950-talet. En kvinna berättar om hur hon som ung cyklade iväg till dans i sin ungdom, hur hennes jämnåriga rullade håret, hur de gjorde sig fina. Cyklade iväg, de satt inte på kjolen utan den lät fladdra i vinden.

När jag lyssnade på denna kvinna så väcktes minnen från min barndom, när mamma tog mig på cykeln för att cykla iväg några mil för att hälsa på hennes mostrar eller fastrar. Vägen gick på grusvägar så det var kanske inte alldeles bekvämt, men på något sätt har minnet etsat sig fast hos mig…

Vad har du för ”första minnen” från cykeln? Är det från när du själv lärde dig cykla – eller något annat? Berätta gärna!

Annonser

Kommentarer till: "Minnen" (14)

  1. Jag var ungefär 6 år när jag lärde mig cykla på min morfars cykel. Det var 1976 det. Tung som ett as var cykeln, och det blev många skrubbsår på knäna men skam den som ger sig. Jag älskar att cykla fast det kan vara väl motigt när det blåser. Och man är ju miljövänlig när man cyklar. Min första egna cykel, var alldeles för stor. En grönmålad gammal damcykel. Vetitusan var föräldrarna skaffat den. Ful som stryk var den men jag kallade den för Ebba Grön. Antar att jag var en 10-11 år då. Den hade liksom ett handtag fast på ramen under sadeln för att den skulle vara enklare att bära vid behov… Vilka minnen du drar igång 🙂

    • Tack för dina minnen! Kul att läsa. Visst dras minnen igång ibland – och sådana här minnen blir man ju glad av!

  2. Jo..minns min första cykel..var väl 4-5 år och cykeln var för stor för mig så jag fick vänta lite tills jag kunde använda den..men jag ställde cykeln vid en trappa i trädgården och satt där med ena foten på trappsteget och den andra på vänstra tramppedalen och låtsades cykla…ja..man gör ju vad man måste antar jag..men till sist hade jag vuxit tillräckligt för att kunna cykla…o jösses va jag cyklade…härligt 🙂

    • Jag lärde mig cykla på min mammas cykel, alldeles för stor för mig. Det verkar som de flesta av oss som har en del år på nacken har lärt oss cykla på för stora cyklar! Tror inte det är så många ungar i Sverige som gör det i dagsläget. 😉

  3. Jag har läst hans blogg till och från men lyssnade inte på programmet. Det var säkerligen mycket intressant. Om jag bortser ifrån dagens sommarpratare så tycker jag att var och varannan kändis använder sommarpratet till att älta sin taskiga barndom och andra oförrätter och det står mig upp i halsen. Det har på nåt sätt ersatt det att de tidigare grät ut i kvällstidningarna. Det är inte så att jag inte har medkänsla för människor men det där är inte rätt forum så sluta!

    • Det ligger en del i det du säger. Mycket barndomsminnen eller ungdomsminnen, men jag tycker de har gjort det på ett bra sätt. Jag är inte trött på det – än! Jag tycker definitivt de har en högre stil än kvällstidningarna har haft.

  4. Har missat all sommarprogram… det har ju varit full fart här, Försökte lyssna på Jonas Gardell via Srplay, då jag klippte gräset en dag, men det är alldeles för dåliga signaler till mobilen, det bara buffrade hela tiden. Killen som pratade i dag, har jag hört om. Tragiskt och starkt!Ska försöka orka läsa hans bok, kan bli väldigt jobbigt…
    Cykel… ja, innan min pappa hade körkort, det tog han 1960, då jag var sju år, så blev det uppsittning därbak på mamma eller pappas pakethållare och så cyklade vi till farmor ocg farfar som bodde dryga halvmilen bort… på grusvägar. Varje söndag,eftermiddag, samma procedur. Inga cykelhjälmar eller extrasitsar inte… och alla överlevde 🙂
    Cyklade till skolan, dryga tre kilometer bort, när jag var sju år och började första klass. Från november till och med mars …så fick jag skolskjuts…”vinterskjuts”. Bra att få lite motion för tjock bonnunge, absolut!

    • Just Jonas Gardell var jag inte så förtjust i i år. Kanske beroende på att jag blev så besviken på hans framträdande live här i Jönköping i våras.

      Jag behövde inte cykla till skolan, bodde för långt bort och hade skolskjuts hela läsåret. Men till konfirmationsundervisningen cyklade jag. Det kommer jag ihåg, det var svettigt ibland… 😉

  5. Det där med cancer… Härom kvällen såg jag en amerikansk långfilm på TV om en ung tjej som hade cancer, en film som berörde mig djupt. Det sägs att många fler blir botade från cancer idag jämfört med för 20 år sedan men ändå påminns jag om och om igen om denna hemska sjukdom i min omgivning. Hoppas verkligen att forskningen om cancer fortsätter att göra framsteg.

    • Cancer är en trist sjukdom. Många av cancersjukdomarna botas, men långt ifrån allt. Trist oavsett ålder, men allra mest tragiskt är det förstås när barn och ungdomar drabbas av det.

  6. Jag lyssnade också på P1 igår då jag körde till Öland. Jag lyssnar ofta på P1 faktiskt eftersom jag tycker de har många bra och intressanta program med olika vinklingar. Jag har tänkt mycket på det som Kristian sa igår i sitt program. Man blir påmind om sin stund på jorden på något vis. Mycket tänkvärt!
    Jag lyssnade på nästkommande program också om cyklingen. Min mamma jobbade varje sommar med att plocka bär, min bror och jag en fram och en bak på cykel de 9 km enkel resa som mamma cyklade varje dag hela sommaren. Jag cyklade i två hela dagar när jag lärde mig cykla, pappa fick dra mig av cykeln då jag skulle sova. Jag tror jag var 7 år när jag fick min egna cykel. Jag älskar att cykla 🙂

    Min son studerar i Australien, förhoppningsvis kommer han hem i mars 2014 om inte planerna ändras.
    Barnbarnet på bilden bor i Kalmar, hon har två syskon. Mina andra barnbarn bor i Karlskrona nära mig 🙂

    Kram

    • Inget att ta fel på att du var både stolt och tyckte det var kul att cykla, när du nyss hade lärt dig. Jag gillar också både att cykla och att lyssna på P1 🙂

      Du måtte vara rik med så många barnbarn!

  7. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag var under 5, för då lärde jag mig cykla med hjälp av min storebror. Han bara släppte taget om pakethållaren när jag fått upp farten och stannade inte förrän jag brakade rätt in i trappan mot ytterdörren. Det gick dock bra.
    Minnet som var tidigare, var när jag satt i barnsadel bakom mor eller far och barnsadeln hade hårda skydd in mot ekrarna och de kändes alltid kalla mot mina ben. Ett konstigt minne kan jag tycka. Sedan en sak till, någons cykel, där jag åkte bakpå, hade stora fjädrar under sadeln och jag förväntades hålla fast mig i dem. Det var bara det, att i guppen trycktes de ihop och jag klämde fingrarna, så jag låtsades bara hålla i, jag satt ju ändå i barnsadeln. Alla nöjda! Detta är mycket fragmentariska minnen kan jag tillägga.

    • Tack för dina minnen… Fascinerande att höra om våra minnen, visst är de fragmentariska…. man kan undra varför just de här små fragmenten har stannat kvar i oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: