Regn

Ovanstående bild togs igår, så visst varnades vi i god tid för vad som komma skulle

Så kom det litet regn till sist, ja, inte för att jag direkt längtat efter det, men under mina vandringar i skog och mark har jag ju sett hur knastertorrt det har varit.

Idag arbetar jag kväll och vaknade 06.40 av att det åskade rejält, och då menar jag rejält. Åskan rullade fram över Jönköping. De varma och kalla molnen hade visst bestämt att ”dejta” här idag… och det blev en dejt som hördes vida omkring. De molnen var inte diskreta precis… 🙂 Regnet vräkte ned och detta höll på i drygt en timme, kanske 1,5. Det var väldigt mörkt ute för att vara juli månad. Så en stund efter att regnet upphört så tittade solen fram, väldigt försiktigt… precis som den undrade om det var lugnt läge för hen att komma fram och ta över igen. Riktigt säkert läge för solen är det inte än, hen drar sig tillbaka emellanåt.

Hör på radion att regnet har ställt till med problem och det förvånar mig inte. På sjukhuset har operationer ställts in p.g.a att vatten har trängt in… ja, har det kommit in regnvatten i operationssalarna är det nog svårt att hålla sterilt läge vid operationerna.

Även trafiken har påverkats, lokalt har det varit en halv meter vatten på E4. Det sa de på radion – jag har svårt att tro det, tur man inte var ute och körde då. Markerna var så knastertorra så uppsugningsförmågan var det nog inte mycket med…

Lusten att göra något inomhus kom direkt, välbehövligt… synd jag inte är ledig hela dagen! Jag har varit ute massor de dagar jag varit ledig i sommar så det finns mycket som pockar på uppmärksamhet här hemma…

Nostalgiresa

Igår var jag och en väninna på en nostalgiresa. Vi såg trakter där landskapet bevarats som det såg ut i början av 1900-talet, ungefär. Det väcker förstås tankar och minnen.

Tänk att jag som lever i vår moderna tid med internet, iPhone, bilar, TV ja allt vi kan tänka oss känner så väl igen både landskapets struktur som mycket av det andra vi såg.. I vår moderna tid kan vi göra resor till all världens platser på vårt klot, ja, t.o.m utanför vårt klot. Sådant som människorna inte ens funderade över då, i början av 1900-talet.

Bland annat kommer jag ihåg hur min far gick och sådde för hand, hur han gick efter en plog som var spänd efter vår häst. Vår häst som fick leva många år som ”pensionär”, eller vad kallas det när en arbetshäst bara får finnas till när han blev gammal och inte behövde utföra något arbete i jordbruket. Traktorn hade ju tagit dess plats. Många andra minnen dyker upp hur mina föräldrar arbetade i jordbruket med redskap vi endast ser på bild idag. Under sommaren var min mor lika aktiv i utomhussysslorna som min far, annars var arbetsdelningen klar. Pappa tog hand om utomhusarbetet och mamma med inomhusarbetet och barnuppfostran. Dessutom låg mjölkningen på mammas lott, det var handmjölkning som gällde, men ganska tidigt i mina minnen kom mjölkmaskinen in och underlättade arbetet.

Inomhus, ja, det var kvinnans arbetsdomän, därifrån har jag också minnen. Vi bodde omodernt. Lakan och annan större tvätt lades i tvätthög i väntan på sommaren. Då togs stora tvättgrytan fram och eldades under – utomhus – då blev det stortvätt under flera dagar. Vi var en familj på fem stycken när vi var som flest hemmaboende. Hur såg inte tvätthögarna ut i de riktigt barnrika familjerna även om allt inte tvättades i den omfattning som det görs idag!? När allt skördearbete var slutfört så var det snart dags för slakt. Själva slakten var männens område men att ta hand om allt kött det var mamma som gjorde. Jag har minnen om hur jag mer eller mindre var tvungen att hjälpa till med korvstoppning. Då låg jag på knä på kökssoffan och vevade köttkvarnen som stod på köksbordet medan mamma såg till att korven blev jämn och fin. Ibland bytte vi arbetsuppgifter, och det kunde vem som helst se vilken korv som jag försökt få fason på och vilken mamma hade skött… 🙂 En del av blodet gjordes blodplättar av, så mycket som möjligt skulle ju tas till vara. Mycket sådant arbete vi skulle ha svårt att klara av i vårt moderna samhälle där vi kan köpa allting färdigstyckat och förpackat i fina paket med etiketter på så vi vet vad det är för något! 😉

Sådana här utflykter är intressanta… leder till eftertanke… Om några år är det ingen som minns hur livet kunde te sig innan folkhemmet och det ekonomiska välståndet tog fart. Trots att det inte är mer än 100 år sedan så känns det så himla avlägset… Ja, jag är inte 100 år… men livet var kanske inte så annorlunda i början av 1900-talet som i början av 1950-talet då jag föddes och mina minnen är från!?

Vilka bumlingar det finns!

Nu blir det utflykt på utflykt till platser där historiska vingslag fladdrar i luften.

Den här stenen fann jag strax utanför Hjo. Precis som sig bör så finns det en historia runt den här stenen: Det sägs att en jätte har kastat stenen rakt över Vättern – från Omberg. På Omberg bodde drottning Omma som sägs ha varit odödlig. Denna drottning hade en vän på Omberg, jätten Rödgavel, men hon vänslades även med en vän från Västergötland. När han kom ridande över Vätterns is och skulle ta språnget uppför Omberg så slog hästen en hov i berget. Hästen med ryttare föll ned på isen och försvann i djupet enligt sägnen.

Berättelsen ger stenen liv, gör det litet mer kul att fantisera runt. Jag har inte funnit någon uppgift om att det är den här stenbumlingen som hästhoven slog i, men jag antar det för här finns det en håla i en del ur ”berget”. Men vem och varför stenen kastats hits, ja det får vi fantisera om själva…

Kanske du vet!?

.

Ord är spännande

I någon ”fotokedja” så var ordet ensamhet på tapeten.

Ordet ensamhet förknippas ofta med något negativt.

Men… för mig är ensamhet något positivt, oftast – en stund jag får vandra med mina tankar i lugn och ro. Kanske beroende på att jag i mitt arbete träffar många människor, men jag tror att alla människor mår bra av och har behov av ett visst mått av ensamhet. Hur mycket, ja, det varierar. Förmodligen har jag ett ganska stort behov av ensamhet… trots att jag av mina vänner uppfattas som en social varelse… 🙂 Jag njuter av tystnaden och när jag inte vill ha tyst lyssnar jag gärna på musik, eller radio, eller TV för all del.

Påtvingad ensamhet är förstås negativt, men självvald ensamhet är positivt laddat för mig. Ensamhet kan vara vackert och rofyllt 🙂

Hur uppfattar du ordet ensamhet och hur upplever du själv din ensamhet?

Sommar, sommar…

I år har jag blivit litet sommartokig. Tror det var länge sedan vi hade en sådan fin sommar.

Idag skulle jag pysslat med inomhusaktiviteter, var tanken. Men när jag vaknade och såg att regnet inte kommit än, tänkte jag att det är bäst att ge mig ut i naturen innan regnet kom. Jag var ute och promenerade 4,5 timmar och inte en regndroppe fick jag på mig. Ibland kom något moln, men inget regn. Desto mer solstrålar gjorde min vandring riktigt behaglig i småländska sommarlandskapet. Naturen är verkligen njutbar så här års!

Jag hade mål med min vandring, som oftast. GPS i hand och jag loggade flera cacher, bl.a min 700:e. Jag har upptäckt att jag får lägga manken till om jag vill nå upp till lika många loggar som jag fick i fjol. När jag åker till Norge igen så blir det förmodligen inte så många loggade, jag räknar med att det blir Stavanger och då får bilen vackert stanna hemma. Utan den blir det inte så mycket loggat där 🙂 Tävlar med mig själv gör jag litet, inte med andra… Det räcker så gott med att hålla koll på sig själv… 😉

Nu går tvättmaskinen i alla fall, så litet nytta blir det även den här helgen… 😉

Livet är gött att leva!

En strålande dag har snart gått till ända!

Jag och en väninna hade sedan lång tid tillbaka bestämt att vi den här lördagen skulle åka till slöjdmässan i Hjo. Hon hämtade mig, när jag satt mig in i hennes bil så frågade hon mig om jag hade parfym på mig! Jo, så var det, trots att jag VISSTE att hon får astmaliknande besvär av sådana dofter. Men jag hade GLÖMT… det var bara att knalla in och tvätta mig, trots att jag tyckte jag var nyduschad och fin… 😉

Nåväl, vi kom iväg och både hon och jag överlevde vår tripp. Vi hade t.o.m en helt underbar dag tillsammans. Vi har alltid så mycket att snacka om, litet om jobb – vi fördjupade oss en del i politiken och framförallt i en del människors skeva syn om människor med bakgrund från andra länder. Vi konstaterade, än en gång, att vi alla mänskliga varelser är väldigt lika både anatomiskt som fysiologiskt, tankeförmåga, rörelseförmåga osv, den största skillnaden är hud- o hårfärg…. Hur kan människor bli så frustrerade av att se mörkare hud- o hårfärger i vårt samhälle? Ja, den frågan lyckades vi inte knäcka riktigt… Vi konstaterade också att frågan om invandringen i vårt vackra land kan diskuteras på lågmäld nivå, trots att de flesta vill undvika det. Vi är också frågande till varför våra riksdagspartier väjer för den frågan… varför? Det finns hur mycket argument som helst för att vi behöver våra invandrade landsmän…

Nåja, vi gjorde inte utflykt för att bara samtala, vi skulle besöka slöjdmässan. Det var ljuvligt att vandra där i sakta mak. Det var faktiskt lagom med folk idag, det gick att promenera där utan att hela tiden trängas med folk. Mycket att se och handla för den köpsugna.

Vi började vandringen på slöjdmässa med kaffe och avslutade den med mat, fantastiskt gott och med fantastiskt fin utsikt av Vättern! Visst är livet gött att leva, vi konstaterade att vi har det väldigt bra… Så gick vi mot bilen… men jag gick inte så långt förrän jag ville ha ”hemlagad” glass…. Så satt vi än en gång och njöt i solen… En underbar dag!

Litet affärer blev det också. Jag köpte en tröja, en mössa och två leksaksbilar! Väl användbara prylar… 😉

Hjo är en riktigt mysig sommarstad även utan slöjdmässodagarna… Väl värd ett besök!

Ålderskrämpor

Ibland blir jag så trött på åldersskavanker – ändå inser jag att jag är hyfsat frisk till kropp och själ.

Jag var ute på en skogspromenad ikväll igen, jag vill ta vara på sommarkvällarna. Visst går jag en hel del på arbetet och det gör sitt till. Men när jag gått i sakta mak i skogen ett par timmar har jag så ont efteråt i bäcken och fötter att jag helst vill lägga mig ned och vila… Det är förstås skönt, men jag måste ju ta mig hem!

Väl hemma har jag nu suttit med fötterna i fotbad och försökt sköta om mig, det känns bättre, men inte bra. Trots det så älskar jag skogspromenaderna, inbillar mig att det är nyttigt också…. 😉 Samtidigt så ska man ju lyssna på kroppens signaler.

Hade jag lyssnat på kroppens signaler idag på morgonen så hade jag legat kvar i sängen. Jag vaknade och kände att det här stämmer inte. Jag hade försovit mig, men insåg att om jag skyndar mig så hinner jag i tid. Duschade, borstade tänderna och sedan åkte jag iväg. Jag som brukar äta frukost, läsa tidningen, kolla mailen i lugn och ro. Dagen blev dock ganska hyfsad ändå, men det här med att kroppen trilskas gillar jag förstås inte. 🙂

Båda mina föräldrar var väldigt rörliga. Min Mor var trött i kroppen efter hårt kroppsarbete, men efter promenader eller vanligt dagsslit hörde jag henne aldrig klaga över ont i kroppen. Min Far var rörlig och gick fort och lätt även när han var 80-85 år, sedan började han sacka i fart… Mina bröder hör jag heller aldrig klaga över ont i kroppen. Orättvist, tycker jag… Kan det bero på att jag misskött min kropp mer än de andra? Nja, jag har nog varit mer lat och haft betydligt mer stillasittande arbete under många år… Skit är det, men bara att acceptera, antar jag… även om jag trilskas med kroppastollen ibland och låtsas som jag är yngre än jag är… 🙂