Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Ålderskrämpor

skogen

Ibland blir jag så trött på åldersskavanker – ändå inser jag att jag är hyfsat frisk till kropp och själ.

Jag var ute på en skogspromenad ikväll igen, jag vill ta vara på sommarkvällarna. Visst går jag en hel del på arbetet och det gör sitt till. Men när jag gått i sakta mak i skogen ett par timmar har jag så ont efteråt i bäcken och fötter att jag helst vill lägga mig ned och vila… Det är förstås skönt, men jag måste ju ta mig hem!

Väl hemma har jag nu suttit med fötterna i fotbad och försökt sköta om mig, det känns bättre, men inte bra. Trots det så älskar jag skogspromenaderna, inbillar mig att det är nyttigt också…. 😉 Samtidigt så ska man ju lyssna på kroppens signaler.

Hade jag lyssnat på kroppens signaler idag på morgonen så hade jag legat kvar i sängen. Jag vaknade och kände att det här stämmer inte. Jag hade försovit mig, men insåg att om jag skyndar mig så hinner jag i tid. Duschade, borstade tänderna och sedan åkte jag iväg. Jag som brukar äta frukost, läsa tidningen, kolla mailen i lugn och ro. Dagen blev dock ganska hyfsad ändå, men det här med att kroppen trilskas gillar jag förstås inte. 🙂

Båda mina föräldrar var väldigt rörliga. Min Mor var trött i kroppen efter hårt kroppsarbete, men efter promenader eller vanligt dagsslit hörde jag henne aldrig klaga över ont i kroppen. Min Far var rörlig och gick fort och lätt även när han var 80-85 år, sedan började han sacka i fart… Mina bröder hör jag heller aldrig klaga över ont i kroppen. Orättvist, tycker jag… Kan det bero på att jag misskött min kropp mer än de andra? Nja, jag har nog varit mer lat och haft betydligt mer stillasittande arbete under många år… Skit är det, men bara att acceptera, antar jag… även om jag trilskas med kroppastollen ibland och låtsas som jag är yngre än jag är… 🙂

Kommentarer till: "Ålderskrämpor" (12)

  1. Vi är ju inte äldre än vad vi känner oss eller hur. och då menar jag i knoppen, inte i kroppen, och visst är det störigt när man har ont! *sparkar ontet i arslet så det flyger all världens väg*

    • Det är sant…, men efter vissa promenader har jag lätt att känna mig betydligt äldre än jag är! Idag är jag ung igen… 😉

  2. Det kanske är det som är tjusningen med att bli äldre. Man behöver inta tänka på att man ska se ut som en badpojke eller fotomodell. Man kan bara vara, det är då som kroppen börjar små djävlas med oss för att vi inte ska njuta för mycket. Så det enda är att leva med verken så länge man orkar röra sig. får göra allt lite långsammare än tidigare.

    • Ja, jag har slutat att stressa fram i livet. Vandrar fram i sakta mak… men jag VILL förstås njuta VARJE sekund… 🙂 Men, men… det är väl bara att göra som du skriver… acceptera läget och göra det bästa av det!

  3. Ja, min vill ju bara ha kraften och orken att göra allt möjligt roligt!

  4. Ser ut som att du måste förena dig med oss som tränar!
    Jag har varit bortrest till Rom och stängde av kommentering. Det kommer in en del skräp även hot av olika slag. Märkligt. Men nu är kommentarerna på när ett nytt inlägg kommer om någon dag.

    • Jo, träna kan jag göra, men inte gåband… har litet fel på ena fotens små skelettben som gör att det gör ont om jag belastar för mycket… men skam den som gör sig. Cykel, rodd, simning osv… helt OK. Då märks inga ålderskrämpor… 😉

  5. Kära du, det är väl tur att hjärnan är yngre än kroppen, annars skulle det vara väldigt tråkigt. Fysiskt känner jag dock precis som du, kan inte ta mig upp så lätt från marknivå längre, förr studsade jag bara till så var jag uppe. Det tar emot och knäna värker och vad kan man göra? Finns det något nyttigt att äta för att bli lite smidigare, eller är det bara att, så att säga, inrätta sig i ledet och ta det som det är?

  6. Kom att tänka på hur det var med mig för fem år sedan. Ont i alla leder, nacke mm – kunde knappt tänka (dvs ändå mindre än normalt ;). Kunde nästan inte gå och jag tänkte ”Jösses, nu kommer ålderskrämporna snabbt – hur skall det här sluta”. Gick till apoteket och köpte ut rubbet i allt som kunde tänkas ha med åldrandet att göra.. Så var jag till läkaren i ”annat ärende” och passade på att visa mitt ”konstiga märke” på höften som jag haft ett halvår.. ”Du har ju Borrelia”. (nu var det fel säsong för fästingar när märket dök upp så jag hade inte en tanke på det…) Fick behandling och blev i ”skick som ny”.

    Men ärligt, nu letar jag förtvivlat efter borreliaringar – men den tilltagande värken i knäna har nog kommit för att stanna… Gäller nog att köra mantrat ”Tänk vad mycket man kan göra” i stället för att tänka tvärtom.. och köra på 🙂

    • Ja smärtor är inte roliga oavsett vad de orsakas av. Borrelia är lömskt, men bra de kom på det.

      Mina problem kommer från att jag trampade sönder hålfoten en gång när jag joggade i 40-årsåldern. Småbenen i foten sitter inte riktigt som de ska. Sedan dess kan jag inte jogga längre, långpromenader gick bra några år efter men inte sedan. Belastar säkert fel för att avlasta den onda foten när jag vandrat mycket och då sprider smärtan sig upp mot höften, ryggen… ja, det påverkar hela kroppen. Men i vardagslag så är jag helt OK, har specialgjorda inlägg i skorna som gör att jag kan leva ett bra liv ändå.

      I vår ålder kommer väl småkrämporna mer eller mindre. De ”svaga partierna” i våra kroppar börjar ge sig till känna, tror jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: