Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Nostalgiresa

tvattbrada
Igår var jag och en väninna på en nostalgiresa. Vi såg trakter där landskapet bevarats som det såg ut i början av 1900-talet, ungefär. Det väcker förstås tankar och minnen.

Tänk att jag som lever i vår moderna tid med internet, iPhone, bilar, TV ja allt vi kan tänka oss känner så väl igen både landskapets struktur som mycket av det andra vi såg.. I vår moderna tid kan vi göra resor till all världens platser på vårt klot, ja, t.o.m utanför vårt klot. Sådant som människorna inte ens funderade över då, i början av 1900-talet.

Bland annat kommer jag ihåg hur min far gick och sådde för hand, hur han gick efter en plog som var spänd efter vår häst. Vår häst som fick leva många år som ”pensionär”, eller vad kallas det när en arbetshäst bara får finnas till när han blev gammal och inte behövde utföra något arbete i jordbruket. Traktorn hade ju tagit dess plats. Många andra minnen dyker upp hur mina föräldrar arbetade i jordbruket med redskap vi endast ser på bild idag. Under sommaren var min mor lika aktiv i utomhussysslorna som min far, annars var arbetsdelningen klar. Pappa tog hand om utomhusarbetet och mamma med inomhusarbetet och barnuppfostran. Dessutom låg mjölkningen på mammas lott, det var handmjölkning som gällde, men ganska tidigt i mina minnen kom mjölkmaskinen in och underlättade arbetet.

landsvag

Inomhus, ja, det var kvinnans arbetsdomän, därifrån har jag också minnen. Vi bodde omodernt. Lakan och annan större tvätt lades i tvätthög i väntan på sommaren. Då togs stora tvättgrytan fram och eldades under – utomhus – då blev det stortvätt under flera dagar. Vi var en familj på fem stycken när vi var som flest hemmaboende. Hur såg inte tvätthögarna ut i de riktigt barnrika familjerna även om allt inte tvättades i den omfattning som det görs idag!? När allt skördearbete var slutfört så var det snart dags för slakt. Själva slakten var männens område men att ta hand om allt kött det var mamma som gjorde. Jag har minnen om hur jag mer eller mindre var tvungen att hjälpa till med korvstoppning. Då låg jag på knä på kökssoffan och vevade köttkvarnen som stod på köksbordet medan mamma såg till att korven blev jämn och fin. Ibland bytte vi arbetsuppgifter, och det kunde vem som helst se vilken korv som jag försökt få fason på och vilken mamma hade skött… 🙂 En del av blodet gjordes blodplättar av, så mycket som möjligt skulle ju tas till vara. Mycket sådant arbete vi skulle ha svårt att klara av i vårt moderna samhälle där vi kan köpa allting färdigstyckat och förpackat i fina paket med etiketter på så vi vet vad det är för något! 😉

Sådana här utflykter är intressanta… leder till eftertanke… Om några år är det ingen som minns hur livet kunde te sig innan folkhemmet och det ekonomiska välståndet tog fart. Trots att det inte är mer än 100 år sedan så känns det så himla avlägset… Ja, jag är inte 100 år… men livet var kanske inte så annorlunda i början av 1900-talet som i början av 1950-talet då jag föddes och mina minnen är från!?

Kommentarer till: "Nostalgiresa" (20)

  1. Känner igen en del fast vi bodde i stan när jag var barn men min mor var från en stor gård (idag skulle det nog räknas som småbruk). När jag bodde i en by i Norrland på 80talet bad jag och en konstnär kommunen om lite pengar så vi kunde dokumentera de människor som var över 85 och deras liv. Kommunfullmäktige sa nej för det var helt ointressant. Det projektet dog och sedan flyttade jag. Ointressant? Inte!

    • Livet på landet och i staden skilde sig förstås åt, men könsfördelningen var nog lika strikt. Ointressant? De personerna som tyckte så, måtte ha varit totalt ointresserade både av vår historia som att bevara kunskap om nutid åt framtiden.

  2. Så intressant det du berättar om från din barndom…arbete med jordbruket osv
    vilka minnen och vilken nostalgi kan jag tänka mig
    och så intressant att läsa..
    Min mamma hade också hand om allt hemma och oss 4 barn, och lagade all mat från grunden
    Pappa köpte ibland, speciellt före Jul en halv gris, som det blev julskina av, köttfärs och även korv m.m.
    ja, oj….så mycket som har förändrats, fast det inte är så länge sedan egentligen..

    • Barndomsminnen, historia och ”förr i tiden” är intressant…. Kul att minnas och ha kunskap om, men nog har vi det betydligt bättre idag.

  3. Så roligt att läsa ditt inlägg. Känner igen mycket. Men mjölkningen delade mina föräldrar på, både så länge det var handmjölkning… och den upphörde nog i början på 60-talet … och när det blev mjölkmaskin. När man mjölkade ute på fälten/maderna/ i skogsbrynet då korna gick på sommarbete, då använde man traktorn att driva mjölkmaskinen med. Oj, vad jag blir nostalgisk av din text och de minnen som kommer upp. Är glad att ha fått uppleva denna tid, samtidigt som jag är glad att få uppleva den digitala tidsålder vi nu lever i. Tänk, jag tror att vi som föddes på 40tal och 50tal föddes i alldeles rätt tid.

    • Ja, just det… på sommaren mjölkades det utomhus ibland, beroende på hur långt bort korna var. Var de nära fick de vandra in i ladugården just under mjölkningen, sedan gick de glatt ut igen. Visst är det kul att ha alla de här minnena att tänka tillbaka på, men var tid har sina glädjeämnen och även problem/sorger, tror jag.

  4. Å vilken resa. det blev för er, mycket intressant läsning,kram

  5. Intressanta reflektionen du gör här. Jag undrar vad vi kommer att lämna efter oss att berätta för våra barnbarn. Finns det så mycket mer att uppfinna? Fast så sa man väl då också kanske…

  6. Utvecklingen har gått så otroligt snabbt, min mamma brukar berätta om hur det var i hennes barndom. man tror nästan det inte är sant.. Som en annan värld

    • Jag kände bara genom det jag berättade att det är ju nästan stenåldern…. i jämförelse med nu. Tänk en häst som drar en plog där mannen bakom styr hästen och plogen…. Vem kan tänka sig det idag? Samtidigt som det känns längesedan, känns det som väldigt fina minnen.

  7. Vi är väl ungefär lika gamla, eller rent av exakt, men jag har inte vuxit upp på en gård. Jag har helt andra minnen, men tvättningen var mycket omodern och tung. Manglandet ska vi inte tala om, jag var livrädd för de stora rullarna som lätt hade kunnat krossa hela armen på mig, ändå skulle jag vara med. Det var spännande och lite nytta gjorde jag nog. Min mor arbetade i bokhandeln, men höll på med korvstoppning, kokade sylt och saft osv osv, men det enda djur vi hade var katt och hund. Utvecklingen har gått oerhört fort inser jag, både när jag läser ditt inlägg och sitter här och svarar. Ha det bra och tack för din berättelse, det var intressant.

    • Ja utvecklingen har gått väldigt fort. Idag hade jag enbart ganska unga medarbetare när jag arbetade. Vid kaffet berättade jag om ungefär det som står i mitt inlägg… De lyssnade… så avslutade jag med att man kan tro att det var stenåldern när jag berättar så här… samtliga nickade och höll med! Det leder till eftertanke… börjar vi i vår generation bli litet mumifierade… 😉

  8. Så mycket nostalgi och igenkännande i det du skriver. Men du, det fanns en del i ”tillvaratagandet” av slakten som jag aldrig kunde förlika mig med. Lungemos – kallades det för. Ja, vad som utgjorde grunden i det kan man ju lätt räkna ut…

    Jag är så glad och tacksam att min mor skrivit ner en hel del om både min mormors och sedan hennes egen vardag som kvinna i jordbruket..En del är publicerat i en bok som heter ”Bondeminnen – människan och tekniken i jordbruket under 1900-talet”. Tack vare att mor skrivit så finns det dokumenterat sådant som jag i min tur minns från min uppväxt.

    • Lungemos har jag aldrig hört talas om, kanske hette det något annat hos oss…men jag har inget minne av att vi tog vara på lungorna!

      Intressant det du skriver… den boken ska jag försöka få tag på. Hoppas den finns på bibblan! Jag har så mycket jag vill läsa… snart drar kurser igång igen, i höst ska jag åter läsa en kurs vid Luleå universitet via IT-Distans, helt fantastiska möjligheter det finns idag. Jag hoppas jag klarar den engelska litteraturen, ja, det är endast en av böckerna som är på engelska. Men det kan bli jobbigt. Arbetar jag dessutom mycket då så kanske jag inte fixar det… men jag ska göra ett försök i alla fall, har jag tänkt. Så klok din mor var som dokumenterade! Är du lika klok, B-M? Kloka mödrar brukar få kloka barn… 🙂

  9. AnneMarie Engblom sa:

    Intressant att läsa om din barndom på landet. känner igen mig i mångt och mycket. Den tiden på året då julgrisen skulle tas om hand gillade jag inte. Var nog vegetarian utan att jag visste om det. Det är fel att slakta grisen och äta upp den, sa jag till mamma!
    Dottern vägrade vara behjälplig med korvstoppningen…Det var synd om grisen. Så det så!
    Som vuxen njuter jag av fläskfilé och entrecote. Men när jag läste ditt inlägg gjorde sig det lilla barnet påmint. Arbetet med tvätten, ja…där kommer minnesbilden med att dra lakan upp. Det var väldigt noga med det! Även om inte männen tog någon aktiv del i hushållsarbetet så fick det ställa upp när det skulle dras lakan.

    • Det var så livet på landet var på 1950-talet. Jag hade inga sådana känslor, vad jag minns. I och för sig tyckte jag alltid synd om djuren som skulle slaktas, men att äta kött var en naturlig del i livet. Precis som att livet slutar med döden för oss… inte så kul, men inte så mycket att grubbla på… 🙂 Att dra lakan, jo, det har jag minnen av också… men inte lika tydliga.

  10. Visst är det intressant att få ett perspektivseende på sådana här saker.
    Min morfar gick som dräng han..bla hos en ond bonde, det var gröt till frukost, uppvärmd gröt till lunch och stekt gröt till middag…jo..det var dåliga tider om man befann sig på fel plats på den tiden.

    Jag gillar att kolla på gamla grejer…att se tillbaka och inse att vi har ökat takten i vår egen tid till nånting helt obegripligt.
    Just nu kikar jag igenom tv-serien ”Hem till Byn”….handlar mycket om bönder i början av sjuttiotalet fram till vårt århundrade..ja..bönderna försvann ju snabbt där i serien..gick ju inte ihop för dem..men så är tiden vi lever i.

    Ha de fint nu.

    • Ja, det var hårda tider då… det verkar inte ha varit någon snäll bonde om det var gröt som var föda åt de anställda tre gånger om dagen… Historia är intressant, det ger också perspektiv hur vi lever idag, tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: