Oftast känner jag mig ganska ung och fräsch…. men ändå hunnit uppleva mycket och få perspektiv på livet.
Tycker du som jag att vissa saker som hände på 60- o 70-talen hände nyss…. innan du stannar upp… och tänker ”ok, det är ju 40-50 år sedan”… med förvåning. Jag gör det allt som oftast; allra helst när jag samtalar med yngre personer… ja de kan ju inte minnas sådant som hände då ”nyss i mina ögon” eller i verkligheten för 40-50 år sedan… 😉
Många är frågorna runt Skolinspektionens beslut om att stänga Lundsberg. Oavsett om det var rätt beslut eller ej kan det bli ett tillfälle att i lugn och ro fundera över om vi ska ha internat-skolor av det här slaget i vårt land. Är dessa skolor ”För Sverige i tiden”?
Under de senaste åren har det gång på gång framkommit att det på skolan har förekommit kamratförtryck som har omskrivits som ”kamratfostran”. Förtryck för att göra eleven ”liten” för att sedan bygga upp och fostra eleven till att förtrycka nästa årskulls elever! Ett helt sjukt system som hör dåtiden till.
Sådan ”fostran” ska aldrig accepteras. Jag vill inte att människor fostras till att tro att de är bäst själva och att det är tillåtet att förgöra andra människor för egen vinning. Att den här fostran har varit tidsenlig tidigare kan jag förstå, under den tiden europén var ute i världen och härjade. Att det är barn till föräldrar med hög social ställning och mycket pengar som behandlar varandra på det här sättet sätter ännu fler frågetecken. Kan föräldrarna verkligen vara informerade om skolans policy i skolans fostran – att bryta ned och bygga upp?
Jag inser problemen för eleverna, deras sorg och förtvivlan. Som vanligt är det tredje man som drabbas hårdast.
Här i Jönköping klappar ledande politiker i händerna över att Lundbergs elever eventuellt kan komma till Grennaskolan som lider av ekonomiska problem. Det här kan bli ett uppsving för den skolan, läser jag i dagens lokalavisa.
Den som lever får se vad som händer med dessa internatskolor!
– Att söka och finna geocacher är kul!
– Att lägga ut geocacher är kul!
– Att idka tillsyn av mina egna geocacher är inte lika kul. Ja, det sitter t.o.m långt inne.
P
å en av mina skattgömmor har jag fått tydliga signaler under flera månader att den inte finns, i ett par andra att loggremsorna är blöta. De två senaste har jag inte vetat om så länge, men tillräckigt länge för att ha haft gott om tid för att göra något åt saken. Under de senaste två dagarna har jag bytt ut dessa tre och det känns så himla bra. Loggremsan i den cachen jag bytte ut i söndags, ja, där kom det ny logg redan igår. Någon har uppenbarligen haft koll på den… Då känns det som om det var mödan värt, trots att den finns i ett skogsområde där det inte finns så många andra cacher. Sådana cacher brukar inte loggas så ofta!
Ser att en och annan tittar in på min blogg trots att det inte finns något nytt att läsa. Ska därför släppa några rader ut i cyberrymden så ni inte tröttnar på att besöka miatankar… 😉 Mina tankar idag är som följer:
Varför tolkas fornnordiska symboler som rasistiska? Solkorset är ett typiskt sådant tecken som minner oss om gångna tider och dåtidens sätt att uttrycka sig. I nutid så använder rasister och nazister sig av dessa symboler… Precis som om de försöker få oss att tro att svenska flaggan är deras symbol! Och jag förvånas av att så många verkar gå med på att det trots att flaggan är en symbol för Sverige!
Enligt Wikipedia om solkorset: ”Redan på bronsåldern förekom den på skandinaviska hällristningar som en symbol för solen. Solen liknades vid ett hjul, eller en solvagn, som drogs över himlavalvet.”
Någon mer som står undrande och inte riktigt förstår hur rasisterna och annat skumraskfolk lyckats manipulera svenska folket att vissa ursvenska symboler är kopplade till dem!? Kan det bero på att rasistiska tendenser har funnits under lång, lång tid?
Häromdagen var jag tillsammans med goda vänner på utflykt till Stensjö by utanför Oskarshamn. Ett utflyktsmål som jag gärna rekommenderar för den som vill se idyll och även ur historisk synvinkel. Jag har besökt byn TVÅ gånger i sommar… 🙂
Ur en av de broschyrer som finns där till besökarna kan man läsa: ”Redan 1351 nämns Stensiöö, då Heliga Birgittas bror köper marken. Under 1700-talet ägdes Stensjö av fru Wendela Hammarskjöld som också ägde det angränsande Wirbo.
Vid storskiftet som genomfördes vid Stensjö 1815 fanns det fem ägare. Samtliga dessa var släkt med Erik Börjesson och Elin
Pesdotter som hade haft hemmanet i början av 1700-talet. Ur ett enda hemman hade det alltså skapats fem separata gårdar där alla var släkt! Gårdarna fortsatte att vara i släkten genom arv och släktköp ända fram till 1962 då en av arvingarna, professor Erik Stensiö, ordnade så att de såldes till Vitterhetsakademien för att bevaras som ett sammanhållet kulturhistoriskt landskap.”
Efter Stensjö-besöket åkte vi vidare till Västervik och hann även med att njuta av havet en liten stund innan vi styrde kosan mot Jönköping igen. Vi ville förstås ha en kaffetår under resan hem, men det skulle visa sig svårt. Vi stannade i Mariannelund utanför ett konditori, men se de hade stängt 15 minuter innan vi kom!
Nåja, vi fortsatte hemåt. En skylt pekade in mot Bullerbyn och skylten visade att de även hade kaffeservering. Vi åkte in där, kom fram till Bullerbyn och en pil mot parkering. På parkeringen stod det två-tre bilar och en skylt att det kostade 30:- att stå där! Då kom småländskan fram i mig, inte sjutton ska de ha betalt ute på rena landsbygden där det inte var trångt överhuvudtaget… Vi fortsatte hemåt!
Så kom vi till Ingatorp och en ny skylt som pekade mot ett kaffeställe. Vi följde skyltningen och hamnade högt upp vid en skidanläggning! 🙂 Inte fanns där någon kaffeservering mitt i sommaren, dock fann vi ett par motorcykelturister som satt och fikade – medhavd fika!
Först i Abborraviken utanför Eskjö blev det kaffe. Det smakade gott… 🙂 Dessutom var parkeringen helt gratis… 😉
Bilden från Fjäderholmarna
Igår var jag tillsammans med goda vänner i Nydala och såg deras kränikerspel. Tyvärr så låg min kamera hemma så någon bild därifrån kan jag inte bjuda på. Krönikerspelet handlade om munkarnas liv där under medeltiden.
Det var en intressant plats som jag ska lägga på minnet och besöka vid annat tillfälle för att utforska litet bättre.Jag har sökt på nätet och funnit uppgifter om klostret. Franska cistercienmunkar instiftade klostret 1143 som då låg i ren ödebygd precis som deras kloster skulle göra. Nydala kloster grundades samma år som det kloster som räknas som landets äldsta cistercienskloster, Alvastra kloster.
Det berättas om att Kristian den II och hans följe på sin återresa från Stockholms blodbad, 1521, stannade på Nydala kloster för övernattning. Innan de lämnade klostret nästkommande dag så lät han dräpa abboten Arvid och fem munkar! Dessutom tog de med sig en del dyrbarheter. Det kan man kalla som ett minst sagt litet konstigt sätt att tacka för gästfrihet, tycker jag. Men när det gäller Kristian II så förvånas man förstås inte så mycket.
Tack för en trevlig kväll vänner… Snart ger vi oss ut på ännu en utflykt tillsammans… 🙂
Min väninna och jag startade torsdagens promenad med sikte på Fotografiska muséet men hamnade på Fjäderholmarna! Solen sken på oss och det verkade bli en fin dag… Planerna blev dock snart ändrade när vi såg båten till Fjäderholmarna. Där var jag en gång för många år sedan och ända sedan dess har jag tänkt att dit vill jag återvända någon gång…. och den gången blev då, i torsdags – i strålande solskensväder!
En rofylld ö, vacker med små butiker litet här och där. Vi såg en tjej med fjärilsvingar på ryggen och med en liten flicka i sällskap. Det visade sig att tjejen har ett företag och sysslade med ansiktsmålning. Jag såg henne som en liten sagoprinsessa som gav oss varsin ”önskesten”. Budskapet var att om vi höll om den riktigt, riktigt hårt så skulle vår önskan gå i uppfyllelse! 🙂
Vi fortsatte vår vandring och jag fann en t-shirt som jag köpte innan jag föll för en tavla i stort format- Jag har länge letat efter en sådan till en vägg i mitt hem. Träffat på en del som jag blivit intresserad av, funderat hit o dit, men till sist har jag backat… Här funderade jag inte så länge… Jag lämnade utställningen, gick in i en annan affär, men det dröjde inte länge förrän jag var tillbaka vid ”min” tavla – då var även konstnären på plats. Under trevligt småprat så beskådade jag den ännu mer och efter moget övervägande i huvudet så blev den min. Jag insåg att det skulle bli ett visst besvär innan den var hemma i lägenheten… men det gick betydligt smidigare än vad jag kunnat tänka mig. Tavlan kom hem hel och nu ska den bara ”få stå till sig” innan den kommer upp på väggen… 🙂
Efter mat och kortkort eftermiddagsvila var det dags att planera inför nästa evenemang. Ta oss till Globen för att uppleva Leonard Cohen. Jag har hört negativa ord om Globen när det gäller sådana här evenemang och kan bara instämma. Vilken tråkig lokal. Stolarna, som vi satt på under fyra timmar, kändes inte bra ens från start. Dessutom var den långa trappan nog tänkt för ungdomar med full rörelseförmåga. Här var vi ett gäng medelålders och äldre, ja, det fanns en del ungdomar i publiken också. Men att gå i denna trappa, höga trappsteg och bred, inga trappräcken kändes som ett äventyr. Här kom kvinnor och män med käppar, kryckor och en del andra rörelseproblem – det var ingen hit!
Så var det dags för Cohen, kl blev 19.30! Ingen Cohen, däremot en massa folk som fortfarande kom till lokalen, en strid ström hela tiden… Folk fortsatte att strömma in kl 20.00 men i litet mindre strid ström. Först kl 20.15 började konserten! Att folk fick vänta 45 min efter utsatt tid på att evenemanget skulle komma igång var väl inte bästa förutsättningen för en konsert. Första delen av den var det dessutom en mycket avslagen Cohen vi fick lyssna till och jag kände mig minst sagt en aning besviken. Så blev det paus… och efter den var det som om Cohen verkligen var på G! Hade han fått en injektionsspruta under pausen eller vad hade hänt!? Nu fick han verkligen glöd i sin musik och bjöd på en fantastisk föreställning ända fram till 23.15, ja, kanske ännu längre för det var extranummer på extranummer…. När den ”gamle mannen” väl hade kommit igång var det svårt att få stopp på honom! 🙂
Dagen blev en kanondag… En dag att minnas! Cohen fyller 79 i höst – minst sagt beundransvärt att orka hålla på med så långa konserter. Dessutom hade han ett gäng helt underbart duktiga musiker med sig som han ödmjukt lyfte fram. Sådant gillar jag… att en stjärna lyfter fram sina mindre synliga medarbetare! De gör faktiskt en stor del av helheten även om publiken mest är koncentrerad på huvudpersonen!
Idag tog jag tåget till Stockholm. Under eftermiddagen var jag ute mitt i värsta citydelen dels för att kolla affärer och logga cacher. Jag loggade tre cacher, men insåg att logga bågon utmed Drottninggatan en vanlig eftermiddag, ja, det var inte ens att tänka på. Folk precis överallt och att då börja undersöka lyktstolpar, elskåp¨och liknande kunde verka en aning suspekt.
Under eftermiddagen åt jag den sallad ni ser här ovan och nu ikväll har vi, en väninna och jag, varit ute och ätit gott. På väg hem från restaurangen slank vi in i en liten butik och köpte chocklad och fann att priserna var höga. Det fick sin förklaring när killen sa att de hade en hyra på 80.000:-/månad. Jaja, det är andra livsvilkor här än hemma i Jönköpoing. I morgon är det en ny dag med nya äventyr.
Varmt, skönt och behagligt promenadväder även nu på kvällen. Känns som höst emellanåt, men ikväll var det en kväll att njuta av… 😉
En artikel väl värd att läsa och reflektera över!
Kritisk granskande journalistik behövs, trots att den retar läsaren ibland. Hur många är vi inte som hört kommentarer som ”att de ska behöva rota i allt, jag blir så trött”… och sedan slår sig till ro med att allt blir bra. Ja, det är ju så orättvisorna får kraft att slå rot – att vi har det så bra att vi inte orkar bry oss riktigt.
Hur blåögda skulle vi vara om vi inte hade granskning av olika företeelser?
Första dagen på semestern började med litet inomhusstök innan jag ger mig ut på sta´n. Lingonsylten är slut, men lingon finns det mycket av i frysen. Kokade en liten sats, det går inte åt så mycket med det liv jag lever nu för tiden.
Lingonsylt är nästan det enda jag gör av de ”gamla husmorssysslorna”. Det är både mycket godare, det finns ju inte en massa utfyllnadsmaterial i sylten. Dessutom är det så enkelt och går snabbt att göra. Sådant passar mig… 😉
Miatankar 