Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Kolerakyrkogården

kolera

I Jönköping finns det en kolerakyrkogård som jag både hört talats om och läst om. Idag tog jag mig dit för att logga min 800:e geocache som var utlagd där!

Även om det är en tragisk del av Jönköpings historia så är det intressant…

Så här står det på en av informationsskyltarna som finns där:

Augusti anno 1834

”Långt ovanför stadskärnans gator och gränder
högt här uppe där ängsblom och vildrosor står
ligger den kyrkogård där man fordom begravde
många av dom som blev ett offer i kolerans spår
dödsängeln svingade då skoningslöst sitt redskap
och var sjätte invånare föll för hans svärd
i nästan varje familj i mitt kära gamla Jönköping
hade man någon som fick sluta sin jordiska färd.

Det klapprande ljudet ifrån likvagnens hästar
förkunnade att farsoten nya offer hade krävt
en del forslades från staden på skrangliga kärror
hit upp till Järstorp där flertalet gravar man grävt
kanhända fick hästarna rasta vid den lilla stugan
där Moster Persson senare drev handel och krog
för att orka med den sista och brantaste liden
med lasten av dom som utav koleran dog.

Den sommaren va ju den allra varmaste på länge
och dä gjorde väl att farsotens grogrund var fin
på den tiden så va det ju inte heller ovanligt
att man i rännstenen tömde både slask och latrin
Comma-bacillen som var själva boven i dramat
trivdes och förökade sig där i grändernas smuts
för dom sämst ställda blev resultatet då måhända
att hela familjen hamnade på likhämtarnas skjuts.

Jag besökte kyrkogården en tidig försommardag
då solen nästan litet tafatt smekte mej på kinden
plötsligt kändes dä som om nån ett uppdrag mej gav
och förmedlade det till mej med sunnanvinden
måhända var det någon av dom som nu slumrar här
som manade mej att skriva om det som har hänt
så i vördnad för alla som här vilar under ekarna där
till deras åminnelse satte jag denna dikten på pränt.
Matz i Bälaryd

På en annan tavla kan man läsa att
”Kolerakyrkogården anlades 1834 på Järstorps prästgårds mark.

Det året hade pesten drabbat Jönköping. Den kom till staden genom ett teatersällskap från Göteborg. Collberg hette en av skådespelarna och han insjuknade och dog strax efter ankomsten till Jönköping. Det berättas att de vackra damerna i staden kom och klippte en lock från den ”gudsköne” Collbergs vackra mörka hår. Åtgärden bidrog säkert till kolerans spridning. Mellan 8 augusti och 29 sepbember dog 668 av stadens dåvarande befolkning på 4.500 personer. Collberg ligger begravd på Slottskyrkogården.

Myndigheterna upprättade speciella provisoriska sjukstugor bl.a vid Liljeholmen, nya torget (där nuvarande Sofiakyrkan finns idag) och flyglarna på Tolarp.

Eftersom så många som 50-60 måste gravsättas varje dag hade man ett öppet gravdike som man lade igen varefter. Det kunde inte ske inne i staden utan myndigheterna bestämde att en kolerakyrkogård skulle skapas i Järstorp. Det hjälpe inte att Järstorpsborna protesterade.

I Järstorp dog 23 personer under året som begravdes på kyrkogården. Den senast begravda dog inte av pesten utan var en syster till ett av pestoffren som ville vila hos de sina.
Källa: Järstorpsboken

Historia är intressant, utan tvekan… Så historiskt, ändå är det inte så himla länge sedan det hände… knappt 200 år sedan hade Jönköping endast 4.500 invånare! Ja, det får mig att fundera över hur stadskärnan såg ut då, jag kommer nog att luska reda på det någon gång… 😉

Kommentarer till: "Kolerakyrkogården" (14)

  1. Otroligt bra inlägg….å verkligen intressant, så hemskt det som hände då… Kramen Goa du

  2. Jättebra och ett intressant inlägg, för nu fick man lära sig lite historia åkso. Och Villken vacker dikt.
    Tack för ett bra inlägg.
    Ha en jättefin dag!
    Kram.

  3. Ja, det otroligt vad utvecklingen gått framåt… både vad det gäller befolkning ..OCH läkekonst. Var kolera en magsjukdom? Virussjukdom? Hur behandlar man en sådan sjukdom idag, antar att den finns kvar någonstans i världen…? Du har hunnit med en del cachande i vacker hösttid. Förstår i de som kommer upp i tusen per ÅR,,,, tänkte försöka få till den summan under detta år, och då har jag jobbat på det i två och et halvt år … Har drygt 70 kvar till målet, så det ska kanske gå om det är fint väder nog för att man ska känna för att ge sig ut.
    Hittade en cache vid kolerakyrkogården i Halmstad, Snöstorp, i somras. Också en vacker plats. Ha det gott!

    • Svårt att tänka sig att så mycket har hänt på så kort tid när man vet att jorden är flera tusen år. Under en lång period hade jag ingen längtan efter geocachandet… men så kom jag på att ska jag ta lika många som i fjol bör jag göra något NU… för när det bli kallt och eländigt ute, ja, då är det inte lika kul. Nu har det varit toppen att vistas i naturen för att leta burkar… och sitta och njuta av livet.

      Kolera, här finns en bra länk till sjukdomen http://www.smittskyddsinstitutet.se/sjukdomar/kolera/ En sjukdom vi är förskonade från här i Sverige nu.

  4. Spännande historia. Så tragiskt att det var så många per dag som gick åt.

    Kul du tittade in till mig.

    Ha en trevlig helg

    • Det var hårda villkor för människorna förr, på många sätt. Vi är förskonade från sådana här farsoter – än så länge i alla fall. Man kan ju aldrig veta vad framtiden har i beredskap.

  5. Intressant, både att besöka kolerakyrkogården och att hitta en cache där. Jag/vi har besökt några sådana kyrkogårdar, bl a på Fårö och i Västerbotten och visst är det en bit av vår historia som finns kvar där. Tack för ett bra och intressant inlägg.

    • Det finns förstås kolerakyrkogårdar litet varstans i vårt land. Under 40 år så dog 37.000 människor i kolera i Sverige enligt texten jag länkade till.

      Det är på sådana här intressanta eller vackra platser det är allra roligast att finna cacher på. Det var så det var tänkt från början, tror jag, men sedan har hobbyn växt så nu göms det cacher litet överallt utan någon större tanke bakom.

  6. Det var intressant. Bra att ditt intresse även ger lärdomar om historia t ex samtidigt…

  7. Siv Bergenek sa:

    Hej Miatankar!
    Det var mycket intressant att läsa. Det var en hemsk sjukdom. Jag sysslar som pensionär bl a med Gravstensinventering. Det finns namngivna personer på både Kolerakyrkogården i Kungsbacka, från 1834 och Kolerakyrkogården vid Sannarp i Halmstad (Snöstorp) från 1855. Jag har därför fotograferat, inventerat och registrerat dessa i Sveriges Släktforskarförbunds databas – Gravstensinventeringen. Jag såg på bilden att det fanns ett kors på Kolerakyrkogården i Jönköping. Vet du om det finns namngivna personer begravda där? Frågar Siv i Halmstad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: