Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Åldrandet

k-sund

Nu ska jag bli en aning dyster i mina tankar… Ni får välja själva om ni vill läsa vidare….

Vi alla önskar leva länge. När vi tänker så så tror jag vi tänker oss som friska individer. Jag vill absolut bli gammal och frisk… om jag får välja… Men det vet vi alla att vi inte kan. Vi får ta det som det kommer.

Mina tankar har gått till åldrandets problem i sommar. Jag närmar mig pensionsåldern med stormsteg och med det fenomenet är jag nog mer mottaglig för vad nästa fas kan ha med sig. Men det är inte de närmaste åren jag tänker på utan det som kallas äldreäldre. I och med att jag i sommar arbetar inom äldreomsorgen ser jag olika sorters problem människor kan få med rörelseapparaten, med andningen, smärtor, det som kallas för elimination i vårdspråket, de flesta skulle nog kalla det för bajs- o kissfunktionerna. Ja, jag räknar inte upp mer, tror ni fattar vad jag menar.

Det ser definitivt inte kul ut!

Det är endast en liten del av vår befolkning som får tillgång till äldreomsorg och som i dagens samhälle räknas som att de har behov av äldreboende. Det är en helt annan fråga. Att få ett äldreboende kan givetvis vara efterlängtat. Men att hamna i ett så skröpligt tillstånd… det är inget att längta efter.

När åldrandet diskuteras i vårt utseendefixerade samhälle tänker nog många på rynkor, fettvalkar, hängande bröst eller annat som de inte anser fint. Vad tusan är det… det är väl bara att acceptera… det verkliga åldrandet, det jag beskriver här ovan… tänk om vi kunde ha tillgång och kunskap om sådana ”operationer”… att ta bort åldersskröpligheten ur våra kroppar! Det vore något att forska på och sträva efter!

Kommentarer till: "Åldrandet" (25)

  1. Ja du sätter huvudet på spiken. Jag går nu om två månader i pension och ser fram emot det men som du skriver man vet inte vad som väntar. Jag jobbar också så jag kommer i kontakt med åldringsvården och det jag ser är inte roligt. Jag vill inte hamna på ett äldreboende och sitta där och invänta döden medans min kropp lägger av mer och mer. Och rynkor är en petitess i detta. Nästa tanke är alla dessa som gjort ”skönhetsoperationer” hur kommer deras kroppar regera på det verkliga åldrandet och jag menar inte rynkor nu heller.
    Kram på dig från Skogsfen

    • Helt sant, det är inte äldreomsorgen som är så fel, men att bli så beroende av andra är helt fel för alla. Trots det hamnar vissa i den situationen.

  2. Bra att du skriver om det som är jobbigt! Mår ju inte toppen som det är, med tanke på ålder och familjesjukdom. Men att tänka framåt, det är ju riktigt ångestfyllt. Min far dog knall och fall vid 70. Jobbigt just då, men i efterhand bra för alla. Hans sista tid blev ingen dålig tid. MIn mamma gick djupt i sin depressionsdemens ( vem är jag lik tro?) och ville verkligen dö, då hon inte längre kunde vara aktiv med krånglande ben och rygg. Det gick ganska snabbt för henne att gå bort, tog bara ett par år med hemhjälp/ demensboende. Svärmor tog det nästan 15 år för att gå bort i Alzheimers. De sista 4-5 åren var hon bara ett ”paket”, men åren dessförinnan var jobbiga… hon kunde inte förstå varför hon inte kunde förstå. Även svärfar gick bort knall och fall, hans hjärta hade blivit sämre under 10-15 år sedan den infarkt han hade efter 65. Nä, att bli gammal, det är nog ingen hit. Förhoppningsvis kan man ha ett bra liv om man är frisk ”ung” pensionär. Ären mellan 65 och 75/80 kanske kan vara helt ok. Den som lever får se!

    • Själva döden är jag inte så rädd för. även om jag inte vill dö nu! Men precis som du beskriver, det kan vara ett utdraget lidande både för den enskilde som anhöriga innan man dör. Det skulle jag gärna vilja slippa – om jag finge önska.

      Jag förstår om din familj inte mår så bra just nu, A-L. Det är en tuff process ni står i just nu. Trots allt ser det ljust ut för er, vad jag förstår. Du får försöka se det så… att chansen att livet ska fortsätta på ett bra sätt även efter det ni går igenom just nu.

  3. Så klokt skrivet. Visst är det de ”riktiga” ålderskrämporna som är värst och inte ifall man får en rynka extra eller väger några kilo för mycket. Man hoppas ju innerligt att man slipper hamna i den situationen att man är helt beroende av andras omsorg. Kan inte tänka mig nåt värre. Kram

    • Det är så mycket i samhället som rikta in sig på utseende, gym, hälsa så man kan tro att det är det viktigaste i livet! Att vara smail, se bra ut och vara 100-procentigt frisk. Blir litet beklämd av all ”snygghetshets”. I Norge jobbade jag med en kille som inte ville dricka kaffe för att han använde något medel för att tänderna ska vara kritvita… och då kunde han inte dricka kaffe! Jag trodde han skojade, men det var sanning. Han sa att han gillade kaffe…

      Var och en gör som den vill, brukar jag säga och tänka, men ibland tycker jag synd om mänskligheten…

  4. Kungsljuset jag fotade växer på ett ställe där man för en 8-10 år sen gjorde en ny banvall för järnvägen genom samhället..där växer säkert 50-60 till..
    Ja du vag spelar lite rynkor för roll,det viktiga är väl att få ha huvudet och rörelseförmågan i behåll,samt slippa de krämpor som kommer smygande med stigande ålder..Jah har inga krämpor att tala om,trivs med min ålder,är ”hel och ren”,som mamma sa..Haé Kram.

    • Jag är också frisk, ”oförskämt frisk” för min ålder, skulle jag kunna säga. Men alla är inte så lyckligt lottade…. ingen garanti att vi ska få vara så lyckligt lottade. Jag dör gärna knall o fall… om jag finge välja på det eller ett utdraget lidande.

  5. Vi är tämligen nya pensionärer och känner inga problem än. Vi mår bra. Men att man får ha det så kan man inte räkna med. Blöjor är ju skräcken direkt, fy… Man får leva och ha det bra så länge man kan. Men 75 plus har det tydligen hur bra som helst enligt någon kvällstidning. Fast det gäller nog inte alla.

    • Dom allra flesta behöver aldrig bo på vår tids äldreboende – som väl är! Pensionärslivet ser jag faktiskt fram emot, men då som frisk… 😉

  6. Tur att man inte vet i förväg hur det kommer bli ..då man blir äldreäldre. Det blir som det blir och den dagen den sorgen då man blir så skröpplig att man behöver hjälp. Tror att de flesta vill vara oberoende och självständiga så länge det bara går..Min mamma sitter där hon sitter ..på ett demenshem..efter en hjärnoperation som inte gick så bra utvecklade hon vaskulär demens efter ca 10 år..hon är tapper ändå min mor fattar inte hur hon orkar ..hon hamnade i samma sits som sin mamma min mormor …vet att det var det sista hon ville..men vi kan inget göra åt det ..
    Det är fruktansvärt sorgligt och en stor tragedi för min familj att mista mamma redan vid 57 års ålder då hon aldrig mer blev sig själv igen efter operationen känns det som att vi miste vår mor.
    Så vi har alla fått tänka till om vår framtid..vi vill heller inte hamna på hemmet ..det önskar vi förresten ingen…

    • Visst är det som du skriver – man får ta det som det kommer. Det är nog som med alla andra tragedier i våra liv, vi anpassar oss, bearbetar och vill hänga med litet till, trots allt. De flesta vill det, är min uppfattning. Sedan finns det förstås de som inget hellre vill än att få dö, men inte har förmåga att själva göra slut på det. De kanske inte ens kan förmedla sina känslor med ord… Nåja, långt ifrån alla dagar jag är så dyster i sinnet… Jag har förskonats från allvarliga sjukdomar, har inga större problem med kroppen heller… får vara glad för att jag är som jag är… 😉

  7. En så viktig och omfattande fråga, som så sällan ventileras. Den berör oss alla, på olika sätt och i olika faser. Jag har ju själv nyligen gått igenom det som de flesta går igenom vid en punkt i livet … att kämpa med en åldrande och sjuk förälder, och med allt som medföljer i det sammanhanget. Kämpa med vården, omsorgen och känslorna. Alla existentiella tankar som blir så tunga och nära när man kommit till denna punkt.
    För det som om möjligt ventileras ännu mindre är den sorg och känslomässiga börda som de anhöriga drabbas av … Tidsbrist, brist på ork och dåligt samvete är ständigt närvarande. Och någonstans ska man lyckas leva sitt liv ändå, finnas till för den egna familjen (om man har någon), utan ständiga tankar på ålderdom, sjukdom och död. Man ska ha rätt att leva medan man lever, men i kläm mellan barn barnbarn och åldrande föräldrar är det mycket svårt. Övergående, visst! Men till vilket pris?

    • Tack för din kommentar! Visst är det så… inte lätt att vara anhörig heller till åldrande föräldrar som hamnar i det hjälpberoende jag lyfte fram.

      • Det är en jätteviktig fråga det här, och eftersom du jobbat med det så förstår jag att du har en speciell inblick …

        Jag kommer nog att göra ett inlägg om det här, för det berör mig starkt. Hoppas att det inte gör något om jag hänvisar till dig också …

        Kram

      • Absolut inte, jag kommer att bli glad. En viktig fråga som inte diskuteras. En fråga vi nog förtränger… Jag kommer att ta del av dina tankar med stort intresse!

  8. […] funderingarna väcktes när jag läste Miatankars inlägg. Jag tycker ämnet hon berör är […]

  9. Kloka tankar du har om åldrandet. Jag är väl förvisso mitt i livet, 41 år, men känner att detta senaste år varit det bästa i mitt liv. Har åldrats men känner mig mer nöjd med mig själv. Trygg, stark och nöjd. Tänk om någon skulle sig på att forska på åldersskröplighet, det vore ju toppen. Just när kroppen bli stelare och ömmar.

    • 40-årsåldern är en bra ålder. Då har man fortfarande orken kvar samtidigt som man fått litet livserfarenhet. Men resten av åldrarna vi lägger i arbetslivet tycker jag också varit bra…

  10. Tack för inlägget du skrev och de ringar på vattnet som kommentarerna visar. Via Louise i mitt tankerum fann jag hit.
    Har också jobbat flera år i vården, så det berör privat och yrkesmässigt.

    Som sagt, tack!

  11. Intressanta tankar. Själv går jag i pension om 3 veckor, vid 62 års ålder. Jag vill kunna använda min tid som jag vill, när jag kan. Ingen vet vad morgondagen för med sig.
    Min pappa fick plats på ett äldre boende några månader innan han gick bort. Tänk om han hade kommit dit tidigare, när han fortfarande visste var han befann sig.
    Han sa att han aldrig ville bli ett vårdpaket. Nu blev det ändå så, men ”bara” i ca 6 månader. Vet inte vad som är ”värst”, att var omedveten om sitt tillstånd eller inte.
    Åldersskröpligheter hör nog till naturen tyvärr. De flesta av oss önskar nog att bara få somna in när vi lagt oss för natten.

    Hittade hit genom Louise blogg.

    • Du är så välkommen till min blogg! Jag tycker det är jättekul att det här inlägget engagerar så, förväntade mig inte det. Det känns som det är en fråga som engagerar och det är bra. Så klok du är som går i pension tidigt om du anser du har råd med det. Vet inte hur du lever, jag är ensamstående och vill väldigt gärna kunna bo kvar i min lägenhet. Därför måste jag jobba litet till för att amortera ned lånet på bostaden.

      Tyvärr så bor inte våra gamla så länge på äldreboenden idag. När de får plats där, ja, då är de ofta väldigt åldersskröpliga. Utvecklingen har gått dit. Tänk vad skönt att lägga sig på kvällen för en natts sömn och sedan inte vakna mer.

  12. Samma här så kommer det olika tankar nu när jag blir äldre…( blir ålderspensionär nästa år )
    och en allt större medvetenhet om livets gång……
    Skulle också vilja leva länge och få vara frisk, för då känns det ju meningsfullt….
    men som du skriver….det är inte alltid det blir så och man får ta det som det kommer
    hoppas bara att man får den hjälp och stöd man då behöver och på ett bra sätt
    men visst blir man orolig när man läser och hör om många missförhållanden på äldreboenden, hemtjänsten osv.
    Och ja, vårt samhälle är så utseendefixerat, och många äldre känner ett tryck på sig att vara så ”hippa” eller vad jag ska kalla det..
    istället för att få ha och utveckla sin egen speciella stil i åldrandet..
    Men visst skulle det vara toppen om det forskades och strävades om att kunna ta bort åldersskröpligheten ur våra kroppar för det är ju det som gör åldrandet besvärligt
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: