Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

lycka

Kanske är det inte konstigt att många ungdomar mår så dåligt psykiskt som de gör i dagens samhälle. Vi har ett välfärdsland, de flesta av oss har mer prylar från barnsben än vi har nytta av. Vi klarar inte av att uppskatta dem ens. De allra flesta av oss har ett bra boende, chans till utbildning, behöver inte svälta – ja, du vet nog vad jag menar med att vi har det primära för att leva ett gott liv. Trots detta så är inte psykiska hälsoläget så himla gott i vårt land.

Tonårstiden är jobbig, har kanske alltid varit. Dagens fokus tycks ligga på att det viktigaste är att vi ska se snygga, coola, häftiga ut och attrahera andra människor! Ligger fokus på det samtidigt som var och en ser sina egna brister, ja, då är det lätt att tappa greppet om vad som är viktigt i livet.

Under de senaste dagarna har jag fått ögonen på texter som belyser detta. Jag länkar till ett par krönikor. Det började med att jag läste Frida Boisens krönika ”Varför? Det finns ju inga bröst att hålla.” Den krönikan tycker jag är väldigt bra, hur barn inte får vara barn, eller hur jag nu ska uttrycka mig.

Endast någon dag senare så fastnade jag för Mia Skäringers krönika ”Lyckofasaden tar död på oss” – jag tycker att även den är värd att fundera över.

Till sist, det som fick mig att skriva ett inlägg om vårt liv var en sponsrad länk som dök upp på min Fb-sida, med texten:

”Flickor, detta har ändrat mitt liv. Efter att min skilsmässa vid 45 års ålder var jag ensam för första gången på väldigt länge. Kråkfötter, påsar, skrattrynkor, ja, allt… Jag insåg att jag inte längre såg så ung ut nu som jag en gång gjort. För ungefär 3 veckor sedan stötte jag på en kvinna som avslöjade en STOR hemlighet och jag kunde inte tro mina ögon. Hon såg ut att vara i 30-årsåldern men hon var 54! Det var då jag bestämde mig för att dags för en förändring och provade de råd hon gav. OJ-OJ, jag överraskades av den skada jag tidigare, omedvetet, hade utsatt min hud för. Inom en vecka upptäckte jag en skillnad som gav mig tårar i ögonen. Jag har lämnat länken här, så dela den med dem dy tycker om – de kommer att tacka dig för att du har förändrat deras liv!”

Allvarligt talat – varför skulle en 54-årig kvinna se ut som en 30-årig kvinna? Skulle hon bli lyckligare?

Jag tycker vi har hamnat hel fel om allt handlar om våra utseenden – om hur vi ser ut. Minst sagt självcentrerat, vem blir lycklig av att tro att man själv står i universums centrum och ska se ”perfekt” ut. Vad är ”perfekt” när det gäller utseende!?

Hur ska vi lyckas lära våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn att ”lyckan” finns inombords och går inte att finna genom en snygg fasad!?

 

 

 

Kommentarer till: "Lyckan finns inte i en snygg fasad" (12)

  1. Tror inte att en 54-åring kan se ut som en 30-åring. Men allt går ju att sälja till okritiska människor… som dessutom tror att lycka sitter i utseendet. Tror mig veta att många unga flickor mår väldigt dåligt även av de omänskliga krav som skolan ( och de själva) ställer. Man ska vara vacker och man ska dessutom vara riktigt smart… Tur att man inte ör ung längre!

  2. Tänkvärt inlägg. Jag har inte läst de krönikor du länkat till. MEN, jag gör varje dag så gott jag kan för att visa ”den rätta vägen”. Var den nu finns ? Förhoppningsvis vet jag var min finns.

  3. Får känslan att ungdomar mår sämre idag än på den tiden då jag var ungdom. Kraven i samhället ökar allt mera och idealen är hemska.

  4. Fint inlägg igen! I min vardag så försöker jag när mina barnbarn är här, 13 o 8 år, ge de infallsvinklar från min barndom, hur jag ser på saker och ting. Hur en duger som en är, osv. Jag stävar med att göra det ”utan tjat”. Gör det lilla jag kan. Försöker möta de där de är, som en utgångspunkt.
    Prata om ohälsan. Tycker jag har en roll som deras farmor att bidra med ”olikheter”

    • Tack. Jo vi kan ju bara föregå med gott exempel och prata om saker och ting. Barn i den åldern som dina barnbarn är tror jag lyssnar och tar till sig. När de blir litet äldre så är det nog tuffast att inte lyssna på föräldrar eller farföräldrarna.. även om det nog går in någonstans, förhoppningsvis.

  5. Ungdomars strävan efter en perfekt fasad beror troligen på att deras föräldrar lärt dem det. Föräldrarna i sin tur har präglats av samhällstrenden där egoism är norm. Själv tycker jag sådant beteende är patetiskt.

  6. Det senaste året har jag jobbat oerhört mycket med mig själv och minska mig själv med nästan 25 kg. Jag kan verkligen hålla med om att lycka inte kommer med en smal kropp. Men om man står för den förpackning man kommer i och känner sig mer tillfreds med det yttre är det lättare att låta det inre lysa än klarare. Men jag tror det är oerhört viktigt att man aldrig glömmer bort att man är samma människa oavsett det yttre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: