Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Brukare

var

I de senaste inläggen i bloggen har jag varit inne och snuddat vid livsfrågor. Tycker att det här inlägget kan platsa där också.

Vad tycker ni om ordet ”brukare” när det gäller de som behöver omsorg i äldreboende och liknande sammanhang?

Jag minns första gången jag hörde det. Det var en kort tid efter att äldreomsorg skulle drivas av kommunerna i stället för landstingen, minns inte om det handlade om ett eller flera år, så sa min dåvarande chef att ordet ”brukare” skulle användas om våra patienter som vi kallat dem tidigare. Kommunerna tryckte på att ”patienter” handlade om sjuka personer, våra pensionärer var inte sjuka, hette det! Nåja, alla var inte sjuka, men väl svårt handikappade av ålder och/eller sjukdom.

Jag tyckte väldigt illa om ordet brukare redan från start, jag använde ordet patient en tid, men fick tillsägelser. Jag började använda ”vårdtagare”, det var mer accepterat – vård bedrev vi förvisso. Det krävdes ju kompetens som undersköterska och sjuksköterska för att få arbeta där och då borde man inte kunna förneka att viss form av vård bedrevs… 😉 I min enfald trodde jag nog att ordet brukare skulle vara en fluga som snabbt försvann. Men icke. Än idag ska man helst kalla de äldre för brukare. Jag är envis och vägrar fortfarande, vet dock att jag använt ordet några få gånger i vissa sammanhang.

Intressant är att se att fler än jag studsar för ordet. En del brukare och framförallt anhöriga till brukare, skriver insändare i tidningen, än idag, cirka 20 år efter att ordet infördes. De skriver om hur illa de tycker om att bli kallade för brukare. Någon dag den här veckan sedan skrev en insändarskribent bl.a ”Man blir nedvärderad som människa, diskriminerad och kränkt när man hamnar inom kommunens och landstingets omsorg.” Mig veterligt används inte ordet brukare inom landstinget. Men jag kan förstås ha fel. Dessutom är det många som inte arbetar inom vård och omsorg som har svårt att skilja på vad som är kommunernas ansvar och vad som är landstingens ansvar.

Har du läsare funderat på ordet? Om du en dag behöver hemtjänst eller bo i äldreboende – hur skulle du uppfatta det om folk pratar om dig som en brukare? Är det en ointressant fråga eller hur tycker du?

Kommentarer till: "Brukare" (21)

  1. Jag tycker innerligt illa om alla benämningar som avpersonifierar och kategoriserar människor.

    • Går de att undvika? Hur krångligt skulle språket bli i så fall?

      Elever, studenter, pensionärer, undersköterskor, patienter, murare osv… alla avpersonifierar men står för en grupp av människor som har något gemensamt.

      Tack för din kommentar och tanke. Ska fundera vidare på den!

      • Jag behöver nog tydliggöra vad jag menar. Att kategorisera människor som har något gemensamt, t ex en yrkesgrupp, är förstås inte fel.
        Vad jag avsåg med mitt avståndstagande är när man kategoriserar människor utifrån deras svårigheter och särskilda behov. Svårigheter och behov som på ytan kan te sig likartade men nästan aldrig är det.

      • Jag tror det är nödvändigt med en benämning. Hur ska annars politiker planera för de boende, vårdtagarna, brukarna eller vad de nu kallas för. Benämningen visar ju inte att de har samma sorts problem, precis som du skriver. Problemen är väldigt varierande, det enda som är gemensamt är att de behöver mer eller mindre hjälp för att klara sitt liv.

        Personligen kan jag inte se att det skulle vara fulare att ha en benämning på en sådan grupp än på personalgruppen, elevgruppen osv.

  2. Har ju jobbat som personlig assistent en gång i tiden och jovisst, det där ordet användes.
    Idag när jag pratar om den tiden drar jag mig för att använda ordet ”brukare”…känns så fel på något vis men jag kan inte sätta fingret på vad.
    Men det kanske måste finnas ett sådant ord….kanske borde man komma med nåt nytt?

    Hur som helst..ha en fin Lördag nu.

  3. När jag jobbade skulle låntagarna kallas brukare också. De gjorde ju annat än att bara lånade böcker. Fast tyckte heller inte om benämningen.

  4. Jag säger vårdtagare.. Det ordet har jag lärt mig från början och det lär nog vara det jag använder jämnt. Brukare kom till senare när jag började inom vården, tycker det låter ok med.

    • Patient var det enda jag använde från början… sedan dess har det blåst många vindar… 😉 Omsorgstagare används också en hel del…

  5. Men hej å hå alla brukare! Alla patienter! Alla vårdtagare! Alla omsorgstagare! Alla kunder! Alla behövande! Människa i grunden på gott och ont och allt däremellan vilken sida en nu kan vara på – givare eller tagare. Bruklig?

    Jag kan hälsa från mig ,en undersköterska, personlig assistent, vårdgivare, omsorgsgivare, brukaregivare, servitris, frissa, städare, aktiverare, som via psykologisk dialogisk givarenergier = min yrkesproffession, som med kunskap, bemötande och framsynthet vilket numer är min senaste kommuns värdegrund – har mött alla dessa begreppsindivider som omtalas.
    Vilka vindar har inte blåst sedan min start som outbildad för 37 år sedan. Jag har också fått pröva på att vara patient själv.

    Det bästa jag varit med om var 1989, alltså tre år före Ådelreformen då kommunen övertog ansvaret från landstinget.
    Inser i skrivande stund att detta faktisk är en” skrytkommentar”, men med värme och stor glädje i sammanhangen vad de behövande ska ha för benämning.

    Det öppnades ett nytt gruppboende för sjukhemsanmälda och handikappade, idéologien var att som sjuk få bli behandlat utifrån det som var friskt. De boende med sina omvårdande behov av olika karaktärer hyrde sina lägenheter av HSB direkt – och de kallades därför HYRESGÄSTER och fick sina behov tillfredställda i så mycket eget bestämmande det bara gick.
    Hyresgäst var det.

    Kommunerna har också ”sina” benämningar har jag upplevd under årens lopp.

    Tack för ordet! Och tack miatankar som tänker och delger oss!

    Läsarkram …

    • Hela Ädelreformen andas just på det du skriver – fokus på det friska. Inom handikappomsorgen hoppas jag det är så, men kan inte påstå att det är så inom äldreomsorgen. Där är många så sjuka så får de inte just vård, t.o.m medicinsk så dör de. Det bedrivs mycket palliativ vård också. För den sakens skull borde inte det sociala vara omöjligt! Alla har eget boende, egna möbler så den delen är ju uppfylld men så mycket social stimulans och aktivering finns inte. Lite sådan finns för de friskaste, men det borde finnas för alla, oavsett handikappets/sjukdomens svårighetsgrad – så länge personen själv har glädje och önskemål om det. Dit har vi långt, tror aldrig vi kommer dit då LSS-lagen är mer krävande än Socialtjänstlagen. Kommunens skattepengar finansierar båda och min upplevelse är att det när det sparas så är det äldreomsorgen som fått stryka på foten år efter år då LSS är mer tvingande. Det har sparats och sparats. Hur ska personalen hinna mer än det absolut primära, hygien, mat, den livsnödvändiga omvårdnaden och medicinska vården. Jag tror vi alla som arbetar inom äldreomsorgen vill så mycket mer… men ekvationen går inte ihop.

      Privata alternativ växer fram, där är det tillåtet att köpa till vissa tjänster. Det kan man inte inom kommunala omsorgen, där biståndsbedömningen är riktmärket. Det låter väl bra? Alltså att man kan köpa till det man önskar. Men hur många med låga pensioner har råd att köpa till tjänster? Klyftorna ökar mellan människors förutsättningar än mer… Som du ser är jag inte så positiv.

      Tove, tack för din positiva kommentar! Jo, jag tänker, tänker alldeles för mycket har jag fått höra en gång! Jag tycker det är roligt att tänka, fundera på saker och ting och lyssna på hur andra tänker. Diskuterar gärna, ibland blir det fel då en del uppfattar att jag försvarar min tanke in absurdum när jag egentligen vill testa hållbarheten i den… 😉 Ursäkta om vinklingen kom in på en annan stor fråga än just ordet ”brukare”. Jag höll mig inte till ämnet och det är förstås ett ofog!

  6. Bara fint du svävar ut lite i ”andemeningen” brukare. Skulle vi däremot förekomma i en annan sammanhang så vore det kanske ett ”ofog”.
    Du sätter fingret på något som leder vidare i en diskussion. Precis som du säger: En annan stor fråga bakom begreppen. LSS och SOL är två olika lagar, den ena tolkningsfri,alltså en ram, den andra klargörande och ska följas.
    Fritt tänkande på grundlag av erfarenhet och engagemang ger nog ”in absurdum” – men vad vore livet utan denna ”psykolgiskfilosofiska” fortsättning, in absurdum , för vidare.
    De allra flesta som jobbar inom äldreomsorgen vill så mycket mera, som du säger – men ramen som sätts av politiker och med ”gömsel” i SOL kanske – sätter stopp.
    Jag lämnade SOL till förmån för LSS för 4 år sedan. Å vara positiv innebär inte frånvaro av negativa synpunkter. Det är mer realistisk än surfa på en positiv våg utan verklighetsförankring.
    Härligt utbyte!

  7. Jag kom första gång i kontakt med ordet när min mamma fick hemtjänst, och det är bara några få år sedan. Hon fick det ihop med sitt första benbrott 2010, så om man ser det på det viset gick det fort utför.
    Men när jag fick veta av en hemtjänstpersonal – som själv nästan ursäktande talade om att de var tvungna att kalla sina vårdtagare/patienter för brukare – då åkte mina ögonbryn i höjden.
    Nej, om det … tycker jag inte … 😦

    Inte blev det lättare att acceptera ordet med tiden heller …

    Tack Mia, för de viktiga inlägg du har gjort. Allt det här berör många starkt och behöver ventileras …
    Man kan tycka att ”det är bara ett ord”, men det är inte så bara …
    Ordens betydelse har makt. Rätt ord på rätt plats kan göra underverk, på samma sätt som fel ord på fel plats kan göra stor skada …
    ”Brukare” klingar illa. Punkt …

    • Tack för dina många kommentarer i ämnet och för dina uppskattande ord. Det känns extra roligt att ha en blogg då! 😉 Vi verkar ha ungefär samma syn på det här också.

  8. Jag är personlig assistent och vi använder ordet ”omsorgstagare” för våra. Vi hade faktiskt en diskussion för några år sedan och där bestämde vi att avskaffa ”brukare”.
    Inom åldringsvården som jag också har lite kontakt med kallas de för ”boende” och de ”hemmaboende” de som får lite hjälp från hemtjänsten hemma.
    Kram från Skogsfen.

    • Boende använder vi också, hemmaboende, det uttrycket har jag aldrig hört tidigare. Ordinärt boende används en del hos oss… liksom särskilt boende som är

  9. jag kommer också ihåg när ordet brukare började användas, och jag tyckte också illa om ordet redan från början
    Ordet vårdtagare tycker jag också är bättre

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: