Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Brev

bark

Skriver ni brev nu för tiden?

Förr var jag en ganska flitig brevskrivare. Idag händer det aldrig. Eller väldigt, väldigt sällan – för idag hände det! Helt beroende på att jag inte kan skriva mail till vederbörande.

Jag har ett fadderbarn i Lesoto, en föräldralös flicka som är 13 år och går i skolan, .gillar modersmålet sesotho tror jag det heter, engelska och matte bäst. Hon har två systrar och dessa tre flickor bor i något hem, har inte fått klart för mig om det är liknande barhem eller om det är i en familj. Tror det är på något kollektivt boende som drivs av SOS Barnbyar. Jag får regelbundet två brev om året från SOS Barnbyar där det berättas litet om mitt fadderbarn, foton samt information om flickans liv, fritid och skola.

Jag kopierar litet från Wikipedia om landet:

”Invånartalet i Lesotho uppskattades år 2010 till 1 919 552 invånare.[1] Den årliga tillväxten under perioden 1993-2003 var 1,0 %, och den förväntade livslängden var 33,4 år för kvinnor (en nedgång från 63 år) och 34,5 år för män (en nedgång från 58 år).[7]Födelsetalet reduceras något av det stora antalet manliga arbetare som uppehåller sig i Sydafrika.[7] Enligt FN lever uppskattningsvis 30 % av den vuxna befolkningen med HIV/AIDS.[7

Vill läsa mer  kan du besöka informationen på Wikipedia.

Vi är privilegierade i vårt land, bra att läsa och ha kontakt med människor med helt andra förutsättningar än vi har. Jag hoppas kunna etablera brevkontakt med tjejen, hon är så stor så hon kan ju skriva själv, om hon har råd att sända brev. Vet inte om hon får hjälp av SOS Children´s Village med det.

Har du någon erfarenhet av fadderbarn? Har du haft direktkontakt med det i så fall?

När mina barn var små hade vi ett fadderbarn i Kenya, men det bröts i samband med vår separation och ekonomin var i gungning med svenska mått mätt. Ibland undrar jag hur den killen har det idag. Han måste ju vara vuxen vid det här laget.

Kommentarer till: "Brev" (24)

  1. Jodå..har haft fadderbarn i många år i SOS barnbyar.
    Nån direktkontakt har vi aldrig haft men man kanske skulle kolla lite på det.
    Tror det är tre eller fyra vi haft innan denna nuvarande.
    Bra grej det där helt klart.

    SV: Grejade till det lite lite där..det är en länk till boken 🙂

    • I regel är väl barnen så små att det inte är så lätt. Men med tanke på min ålder fick jag ett äldre barn, den här flickan har jag endast följt ett par år. Skulle vara roligt om hon sänder privata brev till mig… Får väl se hur det blir med det!

  2. Tror jag skrivit det förut här.. om den tjejen i Tanzania som jag är fadder för.. Men det är en tjej som jag privat månadsbetalar för att bidra till hennes skolgång. Tjejen är ett syskon till min kollegas man. Han flyttade hit och samtidigt hade han ansvar för sina fyra syskon därnere(mamman och pappan var döda). Alla fick olika faddrar och det känns väldigt bra att den tjej som jag faddrar för faktiskt läser på Universitetet nu! 🙂 Det är så viktigt med utbildning därnere, annars är du som tjej chanslös, så det känns otroligt bra att ha bidragit till detta! 🙂

    • Pia, jag instämmer. Kommer pengarna dit de ska så gör de stor nytta. Vad kul att det går så bra för ”din” tjej. Hur länge har du följt henne?

      Från det ena till det andra… har du slutat att blogga fullständigt?

  3. Nej, så gott samvete kan jag inte säga att jag har, tyvärr …
    Men man ska aldrig säga aldrig …

    • Samvete och samvete… Jag känner med de sämre lottade och tycker jag har det väldigt bra. 200:- i månaden mindre märker jag inte, men kan göra stor skillnad för någon annan. Om jag sedan kan skapa kontakt med den här tjejen och lära mig mer om hennes livssituation så vore det extra roligt.

  4. Ja förr då skrev man brev och fick brev tillbaka och oj så roligt det var .
    Nej….Jag har alldrig haft nåt fadderbarn, men vet att vänner till mig haft det.

    Kramen.

  5. Ibland kan jag sakna de vanliga breven. För ett tag sedan låg det ett kuvert i vår brevlåda, handskrivet och med frimärke. Det var så att jag fick lite hjärtklappning faktiskt, så spänd och förväntansfull blev jag.
    Det var ett tackkort, från en student vi firade i början av sommaren. Det var ju trevligt, men inte detsamma som ett handskrivet brev … 😉
    Tänk att få det igen …

    Hoppas att du får direktkontakt med ditt fadderbarn, för då blir det ju ändå något brev ibland … 🙂

  6. Fadderbarn, nej inte jag, men tror att vår äldsta dotter hade det några år, plus planterat träd i Vi-skogen.

  7. Tyvärr skriver jag för få brev. Förr skrev jag jätte mycket brev och fick lika många. Nu förtiden är det ju knappt något roligt som dimper ner i brevlådan. Ett riktigt brev på fint papper och ett kuvert med frimärke slår det mesta 😉

    Har inte heller fadderbarn. Tänker ofta att jag borde göra en insats men än har jag inte kommit till skott. Men snart är jag nog på G.

  8. Jag har aldrig haft fadderbarn men jag funderat många gånger på att skaffa. Kommer alltid en massa annat före, konstigt nog, Får nog ta tag i det där så att man kommer till skott. Jag hade en pojke från Afrika som sommarbarn, väldigt kul. Han kom till oss i tre sommarar, den fjärde gången han skulle komma så dök han inte upp på stationen ingen vet vart han tog vägen. Tråkigt, för han var en kul kille, Man får ju bara hoppas att allt blev bra för honom 🙂

    Nu sitter jag i min stuga på Öland och njuter av stillheten 🙂

    • Så spännande! Jag visste inte ens att afrikanska barn har kommit ända hit upp till Sverige som sommarbarn. Många barn från Tyskland har kommit till Sverige, men så längväga som från Afrika var helt nytt för mig-

  9. Har ofta tänkt på att skaffa fadderbarn men är lite osäker på vart man vänder. Vem är bäst att vända sig till tycker du. Vill inte att pengarna hamnar fel. Då jag var ung hade jag massor av brev vänner idag blir det sms och mail istället tyvärr.
    Ha en fin dag. Kram

  10. jeanettebjorn sa:

    Så sällan jag skriver brev, det har blivit allt mindre med datorns och emailens tid, får själv inga brev heller så det är nog på väg att sina ut med handskrivna brev.

    Den miniongruppen är redan tingad och har fått in några beställningar på dem, jag tar 150 kr styck för dem 🙂

    • Det är så mycket enklare med datorn. Skriva brev, då behöver man både papper, penna, kuvert och frimärke! 😉 Men det fungerade ju förr när vi inte visste om något annat…

  11. Vi har haft fadderbarn ganska länge. Genom Plan. Först var det en tjej i Ghana under ganska många år. När hon uppnått en viss ålder, så ansågs hon vuxen, och fick inte vara fadderbarn mer. Därefter var det en pojke i Vietnam, men det var bara något år. Sedan fick vi slut från honom. Nu har vi en pojke i Kambodja. Någon gång per år brukar det komma ett handskrivet brev plus en översättning till svenska eller engelska på detta brev. Ett par foton från en miljö, totalt olik vår, brukar bifogas. JAg har skrivit brev och skickat bilder till alla fadderbarnen, men jag har alltid lite dåligt samvete, jag hör av mig för sällan. Samvetet får ju dock en liten belöning i det faktum i att vi lägger ut den otroligt stora summan på 200 kr per månad till olika projekt i barnets hemby.
    Brev, ja, det har jag skrivit tusentals under mina ungdomsår. Hade en brevvän från det att jag var 15- 16 år tills dess att hon avled i cancer för ca tre år sedan. Vi träffades flera gånger, senaste gången besökte vi henne och hennes man i deras sommarhus utanför Umeå, mindre än ett år före det att hon avled.

    • Intressant att läsa!

      Under mina barn- och ungdomsår hade jag många brevvänner, både inom Sverige som i olika länder, bl.a Australien, Ghana, Japan m.fl. Det tyckte jag var spännande.

  12. Fadderbarn har vi haft många. De bytts ut när de passerat en viss ålder och slutat i skolan. Sista gången fick vi istället tilldelat oss en hel skola. Det låter lite naivt men jag tycker det är mysigare att ha ett eget fadderbarn. Hoppas vi få det nästa gång igen.
    Gamla hederliga handskrivna brev. Underbara minnen. Givetvis lät jag det kåseriet komma med i vår nya bok.

    • Jag förstår precis vad du menar med att det är mysigare med ett fadderbarn än en fadderby. 😉 Hos SOS Barnbyar fick jag välja om jag ville ha en by eller ett barn eller dit det behövdes bäst… Ungefär så.

      Visst var det kul med handskrivna brev, men de skulle ju skrivas också… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: