Åter dags

Nu ær det åter dags før den svenske damen att ta sin norska lue och dra mot Sverige.

Jag hoppas att min trådløsa uppkoppling fungerar nær jag åter ær på hemmaplan. ComHem har meddelat att de har fixat ett driftfel eller vad det nu kallades. Återstår att se om det var det som gjorde att mitt trådløsa inte fungerade. Reser strax, lång resa, men landar hemma i egna soffan ikvæll.

Ønskar er alla læsare en trevlig helg ifall jag inte piggnar till så mycket så det blir något inlægg under helgen… 😉

Kan någon førklara?

Jag blev fundersam nær jag en dag i veckan upptæckte att jag hux flux hade drygt 1.100 ”læsare” på min blogg under ett dygn. Nåja, læsare och læsare, som hade hamnat på sidan Miatankar. I vanliga fall ligger det på 20-40 besøk, litet beroende på hur aktiv jag ær før tillfællet.

Besøkarna kom fræmst från Sverige, men æven Danmark, Norge, Sydafrika, Østerrike, Thailand, Mexico m.fl lænder. Ni andra som anvænder WordPress har ni upplevt samma sak den hær veckan? Inga spam-kommentarer, dagarna efter har besøkssifforna minskat litet dag før dag, men ligger fortfarande långt øver det normala før min blogg.

Kan man lita på besøksmætningen? Har nog aldrig litat på den, men har litet koll på den ændå. Det ska bli intressant att høra vad ni andra har før tankar runt detta. Den dag besøksfrekvensen gick i højden handlade mitt inlægg om ”Mus”…. vad ær det før intressant med det æmnet. Har man litet snuskig fantasi kunde man tro att en del sexhungrande hade missuppfattat rubriken, men då borde inte alla dessa lænder ha visat intresse. Tror det var 11 olika lænder som fanns uppræknade.

Tjej

Har du tænkt på att ordet ”tjej” inte kænns OK øverallt?

Tjej ær ett ord som kænns som vilket svenskt ord som helst, før mig i alla fall. En ung kvinna, æven ældre kvinnor kallas tjejer ibland. Igår nær jag lyssnade på Tomas Nordegren i radions P1 så talade han bl.a om ordbruk. Han tog som exempel att han inte tycker att det ær OK av en nyhetsreporter att anvænda ordet tjej nær det handlar om mord, t.ex ”en ung tjej blev mørdad igår”. Han tyckte att i så allvarliga sammanhang så bør ett annat ord, t.ex ”kvinna” anvændas. Jag håller med till 100 %. Tjej i det sammanhanget klingar inte riktigt seriøst, respektfullt eller vad det nu ær som saknas i ordet.

Før øvrigt anvænder jag ordet vældigt ofta och tycker att det ær helt OK.

Har du några tankar om ord som ”tjej”, ”kille” eller något annat? Berætta gærna!

Underbart med vinter?

Jag brukar sæga att jag inte gillar snø och kyla. Egentligen ær det nog snøblask och halka jag inte gillar. Hær har jag levt i snart tre veckor, igår hade vi faktiskt tøvæder, annars några minusgrader och ett ordentligt snøtæcke. Å andra sidan så finns halkan hær. Nær jag kom hit så var det endast halt på vissa flæckar, men ju længre tiden gått och desto mer snøplogar kørt på gångbanorna, desto halare har det blivit. Men de som har ansvaret grusar bra så det går ganska bra att vandra fram med broddar på skorna – utan att dratta omkring.

Ja, jag gillar faktiskt sådant hær væder. Friskt, det biter liter i kinderna, solen tittat fram många av mina dagar hær. Læckert! Och inga frakturer – æn så længe! 😉

Vad gillar du vintern? Vilken årstid gillar du bæst? VÅREN ær min absoluta favorit.

Mus

Nær man inte har så mycket aktuellt att skriva om får man ta till gamla minnen.

Iden till dagens inlægg fick jag nær jag læste Andra året i Hjos inlægg om hur det smygåts på husets knæckebrød.

Nær jag bodde i en fin liten lægenhet i Drammen så delade jag lægenheten med en annan kvinna. Jag hade lagt mig nær hon kom hem från arbetet, hørde hur hon skrek och smællde i dørren, inte likt henne. Blev både førvånad och litet førargad før jag høll på att somna.

Jag skulle ha ett tidigt arbetspass, skulle fixa frukost, øppnade dørren till utrymmet under diskbænken dær vi hade en ganska full soppåse. Øverst i den påsen sitter en MUS och plirar mot mig!!! Nu var det jag som smællde i dørren…

Nåja, husægaren kom med råttfællor så vi tog både en och fler møss, paketerade dem så fint och la i soptunnan som husægaren sa att vi skulle gøra.

Mycket kan hænda på mina utflytker i grannlandet! Speciellt rædd før møss ær jag inte, men inte vill jag ha dem som husdjur! 😉

Livsval

Ibland hamnar man i situationer man inte mår bra av. Man vill bara komma loss, men vet inte riktigt hur man ska gøra eller vart man ska gå. Førmodligen drabbar det alla oss mænniskor några gånger under våra liv.

Før fyra år sedan hade jag arbetat på samma arbetsplats i drygt sju år, kørt fast, hade fått en ny chef dær vi nog båda kænde att det inte stæmde mellan oss. Vi kunde inte SAMTALA! Att ha en chef som kænns som ”ett elænde” att samtala med, vad du æn sæger så duger det inte, bæst att hålla kæften, ja, det duger førstås inte heller… Det ær minst sagt destruktivt før sjælvkænsla och sjælvførtroende! Nær jag hamnar i sådana lægen har jag alltid haft førmågan att gå vidare. Før fyra år sedan var jag 61 år och hade nog tænkt stanna kvar dær tills jag gick i pension. Ju længre tiden led, ju mer førstod jag att det inte skulle vara hållbart. Med all sækerhet hade jag blivit sjuk om jag inte tagit mig dærifrån!

Efter moget øvervægande så brøt jag upp från en administravi tjænst och återgick till sjukskøterskeyrket som jag inte arbetat inom på 10 år. Inte i Sverige, alldeles før dålig løn, tyckte jag… dessutom vældigt slitsamt. Jag visste ju att många sjukskøterskor søkte sig till Norge och jag tænkte jag ska prova, trivs jag inte får jag førsøka hitta på något annat.

På den vægen ær det… jag pendlar fortfarande mellan att arbeta som syrra i Norge och att vara helledig på hemmaplan. Klarar mig gott ekonomiskt, ær en betydligt gladare person æn før fyra år sedan då jag fortfarande velade infør vilken væg jag skulle gå.

Det hær inlægget blev till efter att ha læst ett inlægg hos ”I skuggan av Arvid och Lydia”.

Norge

Under senaste året har det skrivits en del om att Norge vill førbjuda tiggeri.

Vissa kommuner har redan inført tiggeriførbud. Nu verkar høyre och Frp få igenom det som længe ”glunkats” om, att inføra førbudet i hela landet.

Tænk, Værldens rikaste land vill icke se att det finns fattiga mænniskor runt oss i værlden! Fy bubblan, sæger jag… Jag har aldrig læst, vad jag minns, om att de førsøkt førbættra de fattigas situation. Kanske ær jag orættvis mot norska folket nu, men jag kan faktiskt inte påminna mig om det.

Møssa

Det ær vældigt sællan jag anvænder møssa på hemmaplan. Nær det ær kallt anvænder jag hellre något ytterplagg med kapuschong. Men før ett par år sedan køpte jag en møssa jag tyckte var i min stil, men vad hjælper den mig nær den ligger hemma i garderoben och jag ær många, många mil bort.

Vi har det ganska kallt hær i Trondheimstrakten, allra helst om det blåser litet också. Idag ær det så, kapuschongen kændes inte så himla varm. Køpte mig en møssa i bygdens Spar-butik, en møssa med tofs mitt upp på skallen. En riktig norsk møssa enligt mig… 😉

Varm och go var den nær jag vandrade hem från butiken!

Elsa och Lucas

Elsa och Lucas blev de vanligaste namnen før barn fødda under 2013.

Namn tycker jag ær intressant och litet spænnande. Trots allt ær det något som hænger med oss hela livet.

Mitt barnbarn heter Vincent och ser att det namnet har seglat upp på åttonde plats http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/namntoppen/  trots att hans førældrar trodde att de gett honom ett ovanligt namn! Samma sak hænde mig och pappan till mina barn. Nær Alexander (Vincents pappa) føddes ville vi ha ett namn till honom som inte varannan unge lystrade till. Alexander blev det. Nær han børjade dagis var han den første de haft med det namnet men redan efter några få månader børjade en annan Alexander och sedan, ja, sedan blev det verkligen ett modenamn. Minns jag rætt så låg det som det allra vanligaste pojknamnet under många år och jag ser att det fortfarande hænger med bland de 10 vanligaste!

Min ældste son heter Tobias och det namnet tyckte vi kændes før vanligt nær han var liten, men så himla vanligt ær det inte, det ligger i vart fall inte længre med på 100-listan om jag såg rætt.

Så kan det gå om man vill ge sitt nyfødda barn ett ovanligt namn! 😉

Barnmorskan i Hope River

Hær på rena landsbygden finns inte så mycket att roa mig med på fritiden, nær jag inte har tillgång till bil. Det blir att læsa och promenera, inte samtidigt… men var før sig… 😉

Jag har læst boken ”Barnmorskan i Hope River” av Patricia Harman som ær en annorlunda och trevlig bekantskap. Barnmorskan Patience verkar i 1930-talets West Virginia, dær stor del fattiga mænniskor bor. Det ær  fin berættelse om den tidens villkor och problem. Barnmorskan var tillgænglig oavsett vilken tid på dygnet hjælpen behøvdes. Till sin hjælp hade hon en svart flicka, Bitsy, som blev Patiences verkliga væn i vått och torrt. Några familjer dær hon hjælpte nya familjemedlemmar till værlden hade råd att betala før deras insatser, andra inte. Alla fick dock den hjælp som behøvdes vid ett barns fødelse.

I berættelsen vævs historiska fakta in, hur segregeringen blev allt mer påtaglig. Hur Patiences och Bitsys vænskap stack i øgonen på den nyvæckta Ku Klux Klan-rørelsen. Ju længre in i handligen man kommer desto mer førstår man att Patience ær på flykt undan rættsvæsendet, hon bær på en mørk hemlighet.

Den huvudsakliga handlingen utspelar sig i hennes yrke. Man får en ytlig inblick i hur det kunde se ut i de familjer som inte hade råd att anlita lækare eller sjukhus. Man får æven en inblick i en barnmorskas arbete utan den tekniska utrustning som finns idag. Patience fick helt lita på sin erfarenhet och intuition. Det vi idag kallar før formell utbildning hade hon inte, hon hade skaffat sig kunskaper av en ældre barnmorska samt av sin egen praktiska erfarenhet.

Det ær en stillsam skildring, intressant, lættlæst. Rekommenderar den gærna. Boken får en svag fyra som betyg av mig, på en femgradig skala.