Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Livsval

Ibland hamnar man i situationer man inte mår bra av. Man vill bara komma loss, men vet inte riktigt hur man ska gøra eller vart man ska gå. Førmodligen drabbar det alla oss mænniskor några gånger under våra liv.

Før fyra år sedan hade jag arbetat på samma arbetsplats i drygt sju år, kørt fast, hade fått en ny chef dær vi nog båda kænde att det inte stæmde mellan oss. Vi kunde inte SAMTALA! Att ha en chef som kænns som ”ett elænde” att samtala med, vad du æn sæger så duger det inte, bæst att hålla kæften, ja, det duger førstås inte heller… Det ær minst sagt destruktivt før sjælvkænsla och sjælvførtroende! Nær jag hamnar i sådana lægen har jag alltid haft førmågan att gå vidare. Før fyra år sedan var jag 61 år och hade nog tænkt stanna kvar dær tills jag gick i pension. Ju længre tiden led, ju mer førstod jag att det inte skulle vara hållbart. Med all sækerhet hade jag blivit sjuk om jag inte tagit mig dærifrån!

Efter moget øvervægande så brøt jag upp från en administravi tjænst och återgick till sjukskøterskeyrket som jag inte arbetat inom på 10 år. Inte i Sverige, alldeles før dålig løn, tyckte jag… dessutom vældigt slitsamt. Jag visste ju att många sjukskøterskor søkte sig till Norge och jag tænkte jag ska prova, trivs jag inte får jag førsøka hitta på något annat.

På den vægen ær det… jag pendlar fortfarande mellan att arbeta som syrra i Norge och att vara helledig på hemmaplan. Klarar mig gott ekonomiskt, ær en betydligt gladare person æn før fyra år sedan då jag fortfarande velade infør vilken væg jag skulle gå.

Det hær inlægget blev till efter att ha læst ett inlægg hos ”I skuggan av Arvid och Lydia”.

Kommentarer till: "Livsval" (14)

  1. Tycker att ni är så modiga som VÅGAR. Visst, jag gillar verkligen mitt jobb… MEN ibland känns det som om det skulle varit kul att ha testat något annat också. Hade under en period en chef som var HEMSK. Han gillade inte mitt sätt att våga göra lite efter eget huvud. Alla in i samma fålla. Gissa om jag blev glad då han slutade. Han tyckte säkert att det var skönt att slippa mig också… När jag ser personen i fråga, känner jag fortfaramde strakt obehag/rädsla. Sån´t sitter i!

  2. Det är ett elände när man inte går ihop med chefen. Än värre när chefen inte går ihop med personalen. Det är ett skit för det vet jag som varit med om det. Då får man säga ifrån. Inte lätt men man måste. Tog bara för många år innan jag gjorde det. Hej.

    • Den som ær chef har alltid størst makt. Vad gør man nær det inte hjælper att sæga ifrån? Fungerar jag inte ihop med min chef, då drar jag. Jag menar inte att jag måste gilla hen till 100%, men jag måste kunna samarbete med hen. Du verkar ha lyckats på ditt sætt. Tur att både du och jag har haft førmågan att løsa problemen vi stællts infør.

  3. Du gjorde alltså rätt val och gick vidare mot nya utmaningar – med gott resultat. Jag tror att när man står inför ett livsval ska man lyssna på magkänslan och välja det som känns rätt. Då blir det bäst resultat.

  4. Härligt att du tog språnget.

    (Jag har försökt skriva kommentarer till andra inlägg, men de bara försvinner. Så detta är ett nytt försök.)

    • Knepigt att de førsvinner. Detsamma hænder mig nær jag kommenterar vissa bloggar. De har hamnat i spamfiltret, jag har trott att det berott på att jag anvænder norskt tangentbord, men så ær ju inte fallet før dig. Jag har inga kommenterar från dig som ligger i skræpkorgen, jag har kollat… Synd, jag gillar kommentarer… ;-(

  5. Satt själv fast på en arbetsplats….18 år blev det innan jag hoppade av för studier….knaggligt blev det ekonomiskt under många år…men jag utvecklades istället till vad jag är idag.
    Ångrar mig inte en sekund.

    Ha en fin kväll.

    • Bra du kom loss! Tyværr tror jag många sitter fast alldeles før længe, kænner att de inte har någon væg ut. Då ær sækert hælsan i fara, tror jag.

  6. Hej, jag bor ju inte så långt från norska gränsen och det är många här i trakterna som jobbar i Norge, både inom sjukvården och även inom fiskerinäringen. Även säsongsjobb i skidbackarna finns det dem som tar. Här är ju arbetslösheten ganska stor på landet dessutom,. Bor du nära gränsen själv? Möss ja, det har vi gott om trots att jag har två katter! Under diskbänken kommer dom in och emellanåt går nån av katterna ner dit och spanar. Sen händer det att de kommer med ett möss i munnen, levande förstås, dom vill ju leka först, usch. Hösten är värsta årstiden för möss som vill inomhus,
    Kram från pörtet

    • Jag bor i Jønkøping så det ær inte speciellt næra. Men flyg, buss och tåg finns så det ær inga problem. Stannar dock i regel litet længre perioder då jag tycker resorna ær jobbiga. Nu ska jag strax hem och vara ledig en månad. Lyxigt! Lycklig øver det! 😉

  7. Starkt att inte låta sig knäckas utan att gå sin egen väg och gå vidare!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: