Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Mus

Nær man inte har så mycket aktuellt att skriva om får man ta till gamla minnen.

Iden till dagens inlægg fick jag nær jag læste Andra året i Hjos inlægg om hur det smygåts på husets knæckebrød.

Nær jag bodde i en fin liten lægenhet i Drammen så delade jag lægenheten med en annan kvinna. Jag hade lagt mig nær hon kom hem från arbetet, hørde hur hon skrek och smællde i dørren, inte likt henne. Blev både førvånad och litet førargad før jag høll på att somna.

Jag skulle ha ett tidigt arbetspass, skulle fixa frukost, øppnade dørren till utrymmet under diskbænken dær vi hade en ganska full soppåse. Øverst i den påsen sitter en MUS och plirar mot mig!!! Nu var det jag som smællde i dørren…

Nåja, husægaren kom med råttfællor så vi tog både en och fler møss, paketerade dem så fint och la i soptunnan som husægaren sa att vi skulle gøra.

Mycket kan hænda på mina utflytker i grannlandet! Speciellt rædd før møss ær jag inte, men inte vill jag ha dem som husdjur! 😉

Kommentarer till: "Mus" (8)

  1. Nej, möss vill man inte ha i huset. Minns en gång på senhösten i hemstaden att det klättrade upp möss längs fasaden där jag bodde på tredje våningen och tog sig in till värme och mat. Fyyy… 😦

  2. Vi har alltid bott i lägenhet och då har man inte möss under diskbänken. Men i hus är det nog ganska vanligt, vi får vänja oss. Men kul är det inte. Den där jävla Reinfeldts fel? Kan vara, fortfarande. Man vet inte.

    • Hmm, *skratt* kan det vara så? Alltså Reinfeldts fel!? Men har han påverkan æven i Norge – det kanske ær høyreregeringens fel i det hær landet!?

  3. Har en del musminnen, ganska många när jag tänker efter. Nu har jag inte sett en mus på flera år. De är ju ganska söta vill jag minnas .. 🙂
    Jag såg i kommentaren från dig att du kommer på besök , kom när du kommer du 🙂

  4. Precis så satt de i soppåsen när jag bodde på landet. Och käkade i godan ro och bligade oblygt på mig. Trots att jag hade två katter och dunkade på diskbänken när jag hörde dem där. Stöddiga typer, de där små.

    • Ja, mørkt och behagligt, de tyckte væl att det var deras revir. Vad ville den dær otæcka mænniskan, kanske de hade tænkt, om de hade kunnat tænka! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: