Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för januari, 2015

Møssa

Det ær vældigt sællan jag anvænder møssa på hemmaplan. Nær det ær kallt anvænder jag hellre något ytterplagg med kapuschong. Men før ett par år sedan køpte jag en møssa jag tyckte var i min stil, men vad hjælper den mig nær den ligger hemma i garderoben och jag ær många, många mil bort.

Vi har det ganska kallt hær i Trondheimstrakten, allra helst om det blåser litet också. Idag ær det så, kapuschongen kændes inte så himla varm. Køpte mig en møssa i bygdens Spar-butik, en møssa med tofs mitt upp på skallen. En riktig norsk møssa enligt mig… 😉

Varm och go var den nær jag vandrade hem från butiken!

Elsa och Lucas

Elsa och Lucas blev de vanligaste namnen før barn fødda under 2013.

Namn tycker jag ær intressant och litet spænnande. Trots allt ær det något som hænger med oss hela livet.

Mitt barnbarn heter Vincent och ser att det namnet har seglat upp på åttonde plats http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/namntoppen/  trots att hans førældrar trodde att de gett honom ett ovanligt namn! Samma sak hænde mig och pappan till mina barn. Nær Alexander (Vincents pappa) føddes ville vi ha ett namn till honom som inte varannan unge lystrade till. Alexander blev det. Nær han børjade dagis var han den første de haft med det namnet men redan efter några få månader børjade en annan Alexander och sedan, ja, sedan blev det verkligen ett modenamn. Minns jag rætt så låg det som det allra vanligaste pojknamnet under många år och jag ser att det fortfarande hænger med bland de 10 vanligaste!

Min ældste son heter Tobias och det namnet tyckte vi kændes før vanligt nær han var liten, men så himla vanligt ær det inte, det ligger i vart fall inte længre med på 100-listan om jag såg rætt.

Så kan det gå om man vill ge sitt nyfødda barn ett ovanligt namn! 😉

Barnmorskan i Hope River

Hær på rena landsbygden finns inte så mycket att roa mig med på fritiden, nær jag inte har tillgång till bil. Det blir att læsa och promenera, inte samtidigt… men var før sig… 😉

Jag har læst boken ”Barnmorskan i Hope River” av Patricia Harman som ær en annorlunda och trevlig bekantskap. Barnmorskan Patience verkar i 1930-talets West Virginia, dær stor del fattiga mænniskor bor. Det ær  fin berættelse om den tidens villkor och problem. Barnmorskan var tillgænglig oavsett vilken tid på dygnet hjælpen behøvdes. Till sin hjælp hade hon en svart flicka, Bitsy, som blev Patiences verkliga væn i vått och torrt. Några familjer dær hon hjælpte nya familjemedlemmar till værlden hade råd att betala før deras insatser, andra inte. Alla fick dock den hjælp som behøvdes vid ett barns fødelse.

I berættelsen vævs historiska fakta in, hur segregeringen blev allt mer påtaglig. Hur Patiences och Bitsys vænskap stack i øgonen på den nyvæckta Ku Klux Klan-rørelsen. Ju længre in i handligen man kommer desto mer førstår man att Patience ær på flykt undan rættsvæsendet, hon bær på en mørk hemlighet.

Den huvudsakliga handlingen utspelar sig i hennes yrke. Man får en ytlig inblick i hur det kunde se ut i de familjer som inte hade råd att anlita lækare eller sjukhus. Man får æven en inblick i en barnmorskas arbete utan den tekniska utrustning som finns idag. Patience fick helt lita på sin erfarenhet och intuition. Det vi idag kallar før formell utbildning hade hon inte, hon hade skaffat sig kunskaper av en ældre barnmorska samt av sin egen praktiska erfarenhet.

Det ær en stillsam skildring, intressant, lættlæst. Rekommenderar den gærna. Boken får en svag fyra som betyg av mig, på en femgradig skala.

Halvfabrikat

Har du levt på halvfabrikat under några veckor i stræck någon gång? Vad tyckte du om det i så fall?

Nær jag var i Volda fem veckor i stræck innan jul hade jag inte några større kokmøjligheter. Det blev halvfabrikat før hela slanten. Jag var glad nær jag var på hemmaplan och hade møjlighet att laborera med olika matrætter igen. Det smakade mumma.

Nær jag reste hit så trodde jag att jag skulle ha bættre køk. Tja, jag har diskbænk, det hade jag inte i Volda, før øvrigt ser jag nog detta som snæppet sæmre. Jag har sagt till bemanningskonsulenten att aldrig mer. I fortsættningen nær jag reser i arbetssyfte ska jag bo anstændigt och æven ha tillgång till wifi. Det sistnæmnda kanske man inte skulle behøva lægga till, før det kan væl ræknas in i ett ”anstændigt boende”!? Hur som helst, han ær væl medveten om detta!

Nu ær det inte bemanningsføretaget som ordnat boende varken i Volda eller hær utan arbetsgivarna vi arbetar hos. Jaja, de tænker væl att vi ska vara glada att få komma och få tak øver huvudet! 🙂 I litet større tætorter dær bemanningsføretaget har litet fler bestællningar hyr de lægenheter till oss. Det brukar vara fina boenden… 😉

Jag behøver kanske inte tillægga att jag ær gruvligt trøtt på halvfabrikat! Æven om det kan vara både gott och OK en gång ibland, trøttnar jag vældigt fort på sådan mag.

Medellivslængd

Jag læser en bok som heter Kvinnohistoria och i den læsr jag att under 400-talet och 300-talet f. Kr (antiken) så tycks det ha varit kvinnounderskott. Dessa siffor gæller før Rom och Athen, det ær dær undersøkningen gjorts. I dagens samhælle ær det kvinnoøverskott i stort sett i hela værlden, tror jag.

Under den hær perioden var mænnens medellivslængd cirka 40 år, medan kvinnornas endast var 35 år. Man tror att det var infektionssjukdomar som skørdade mænnens liv medan infektionssjukdomar æven drabbade kvinnor men att kvinnor också ofta dog vid abortførsk eller vid barnafødande.

Dessutom så tror att man fler flickor ”sattes ut” æn pojkar. Alltså inte togs in i familjen, utan sattes ut i naturen dær de gick en sæker død till møtes. Det var fæderna som tog beslutet øver vilka som fick leva, modern verkar inte ha haft något inflytande i den processen. Det var førstås ett sætt att begrænsa antal barn i familjen. Man kan lætt anta att kvinnorna var gravida under i stort sett hela sin fertila tid. Flickorna ansågs vara giftasvuxna så snart de var kønsmogna.

Ja det finns mycket att læsa och læra før den historieintresserade. Jag gillar sådana hær bøcker och delar gærna med mig litet i bloggen ibland. Nu var det længe sedan… 😉

Svensk kyckling

Efter att ha køpt kycklingfileer i Norge så funderar jag øver varfør det ær så mycket vatten/vætska i de svenska kycklingfileerna? De man køper hær i vårt grannland ær betydligt mer køtt i, mer kompakta och mindre vætska.

Någon som vet? Tror jag læst någonstans att vætska sprutas in i køttet i Sverige? Varfør, kan man undra i så fall?

Hallo cyberværlden!

Så ær jag uppkopplad igen från en plats några mil Trondheim. Tyværr har jag inget wifi, endast en dator jag har tillgång till obegrænsat men via den verkar det inte som jag kan sænda med några bilder.

Læser att det stormar hemma i Sverige, hær har vi ett underbart vintervæder dag, solsken, några minusgrader och vit fin snø. Så ska vintern se ut, om det nu måste vara snø. Kanske kan man sæga att politiskt kaos øvergick i meterologiskt kaos… 😉

Livet løper på, jag har sænt in ansøkan om att børja ta ut den allmænna ålderspensionen. Det kænns onekligen konstigt att det kan komma pengar till mig utan att jag gør ett dyft før dem! Det ær jag inte bortskæmd med. Tjænstepensionen sparar jag något år till med tanke på att jag kommer att arbeta en del framøver. Tror tjænstepensionen ger mig mer glædje den dagen jag inte har någon annan inkomst.

Kameran ær min stændige føljeslagare. Ær det någon hær som gått någon fotokurs och hur mycket har ni fått ut av den i så fall? Min fråga beror på att jag funderar på att kombinera semester och fotokurs senare i år…

Etikettmoln