Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för februari, 2015

Vad är normalt respektive onormalt?

27 febr

På Facebook florerar det en massa tester, det vet vi nog alla som har fb-konton. Jag gör testerna ibland, ibland inte, brukar dock aldrig publicera resultaten.

Idag så var det en av mina vänner som var 99,6 % psykiskt frisk enligt ett test. Jag kommenterade ”Vad är friskt o vad är störning?” Det ena gav det andra, en annan av hens vänner svarade ”Sug på den här då.. vad är normalt?”. 

Ja vad tror ni? Jag för min del tror att det normala är att ha en del psykiska störningar. 😉 Tror inte det finns en enda människa som inte har det. Det betyder förstås inte att vi alla är psykiskt sjuka… det är skillnad det.

Vad är normalt? Ja, det är nog ett himla brett spektrum. Att få ”små psykiska störningar” av livet tror jag vi alla får oavsett bakgrund och uppväxt. Men detta resonemang ska förstås inte blandas ihop med de svårare psykiska störningar och psykisk sjukdom, det som psykiatrin arbetar med och skulle ha än större resurser att arbeta med. Alltför många får inte den hjälp de skulle behöva när de söker akut, men det är ett helt annat ämne!

 

Tillbaka i Norge

Nr 3 27 febr

Igår reste jag till Norge för en periods arbete igen.

Vet inte riktigt vad som förändrat sig. Förr såg jag fram emot de här perioderna, förväntan, nyfikenhet hade jag i kroppen när jag drog iväg. Det senaste halvåret har jag känt mig nedstämd, litet ångest inför att dra iväg. Inte varje gång, men inför ett par gånger. Som väl är så är det snabbt övergående. Själva resdagen har jag aldrig gillat, men allt det andra. Nu känner jag bara ”jag vill inte”! Tidigare lämnade jag alltid hemmet nystädat, den här gången dammsög jag inte ens…

Men sedan under själva resan händer något, som väl är. Känslan av välbefinnande börjar kommer smygande. På första flygplatsen åt jag litet mat och drack ett glas öl, nästa flygplats blev det en slät kopp kaffe och så hann jag med att köpa en flaska Shock. Shock har jag använt en gång tidigare och kom på häromdagen när jag läste aaa:s blogginlägg om dofter att Shock ska jag köpa någon gång. Nu är det gjort. När jag kom fram till lägenheten kändes livet riktigt behagligt igen 😉

shock

Idag har jag varit ute och promenerat i ett soligt och vårlikt Kristiansund. Jag har varit här två gånger tidigare så sta´n känns bekant. Jag behöver inte lägga energi på att finna affärer, arbetsplats och liknande. Jag upptäcker gärna nya platser, har varit runt en hel del i landet, men Kristiansund återvänder jag trots allt till med glatt hjärta. En liten stad på västkusten som ligger på tre eller om det är fyra öar, var man än går så finns det vatten vilket jag gillar.

Förutom promenad utmed vattnet så har jag varit och handlat så jag kan äta och jobba och sova över helgen. Jag ska arbeta natt. Livet känns åter kul! Här finns det litet snöfläckar kvar inne i stadskärnan, halt på vissa ställen, barmark och torrt på andra, så det gäller att se var man sätter fötterna någonstans. På fjälltopparna finns det snö förstås. Samtidigt så har jag sett massor med snödroppar och krokus i full blom i trädgårdarna. Tänk, så långt har våren inte kommit i Jönköping där jag promenerat fram, men all snö är borta där! Får litet glädjefnatt när jag ser vårblommorna. Om de nu inte funnits inne i trädgårdar så hade jag förstås tagit närbilder på dem… 😉

Vad tusan är det för separationsångest jag känner inför att lämna hemmet när jag inte haft den känslan tidigare!? Jaja, jag får kanske lära mig att det är så ett tag nu. För visst är det underbart att vara hemma och vara social och se film, teater m.m, men jag behöver förstås litet inkomst också… 😉

Besök och köp på bokrean

bokrea

Idag startar bokrean, tror vi är många som är medvetna om det. Lugnt och fint i butiken, många handlar förmodligen via internet. Förr så var det väldig trängsel runt bokborden, allting förändras under tidens gång och vi också för all del… 😉

Det jag fick med mig hem var:

Lena Andersson: Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek.  Jag tror inte boken behöver någon presentation. Dels är titeln väldigt talande, dels är den omtalad, författarinnan fick Augustpriset 2013 för romanen.

Majgull Axelsson: Moderspassion. ”Moderspassion är en berättelse om föräldraskap i allmänhet, och moderskap i synnerhet, om att förtränga och vägra se, om att bära generationers skuld och skam, men också om längtan efter tillhörighet och gemenskap.” är en del av baksidestexten. Ett intressant ämne och presentation, tycker jag.

Joel Dahlberg: Pensionsbluffen tryggheten som gick upp i rök. Titeln sammanfattar baksidestexten tycker jag. Det är en kritisk granskning av vårt pensionssystem som urholkats allt mer.

Maja Hagerman: Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder. Aftonbladet har skrivit ”Mäktig uppgörelse med den svenska historiekonstruktionen.”

Jag citerar en del av baksidestexten: ” VARFÖR BLEV JUST SVERIGE EN LEDANDE NATION INOM RASFORSKNINGEN I BÖRJAN AV 1900-TALET? I en bred skildring som sträcker sig från romarriket under århundradena efter Kristi födelse till Sverige i skuggan av andra världskriget söker Maja Hagerman svaret på frågan. Fängslande, skrämmande – men också med inlevelse och humor – berättar hon om hur det gick till när svenska vetenskapsmän, konstnärer och författare skapade bilden av svenskarna som ett folk med unik härkomst.”

Visst låter det som en spännande bok? I alla fall för mig som gillar att läsa historiska böcker om tidernas utveckling.

I år bröt jag det jag bestämde för många, många år sedan. Att inte gå på bokrea, jag tycker bokhyllan innehåller tillräckligt. Men jag kan rensa ut och ge bort en del… Jag är mycket nöjd med mina köp! Vad har du för förhållande till bokrea? Gillar du att besöka den, får du ta dig i kragen för att hålla dig därifrån eller går den dig obemärkt förbi!?

Jag heter inte Miriam

jag heter inte miriam

Boken ”Jag heter inte Miriam” fick jag i julklapp. Har nu läst den, litet seg i början tyckte jag, men sedan var den mycket intressant. Majgull Axelsson berättar så att läsaren dras in i berättelsen, jag sögs in i berättelsen, blev väldigt berörd av många ”avsnitt”.

Historien är en fiktiv berättelse, men mycket fakta har hämtats från vad som hände i koncentrationslägren och tiden runt deras existens. Vi får ”lyssna” till en åldrande kvinna, Miriam, som tänker tillbaka på sitt liv.

Det är Miriams 85 års födelsedag och när familjen uppvaktar henne undslipper det henne ”Jag heter inte Miriam”. Barn och barnbarn hörde, men förstod inte… Miriam har aldrig berättat för någon, inte ens för sin familj vad hon gått igenom och vem hon egentligen var. Hon hade berättat att hon är judinna och vistats i koncentrationsläger innan hon kom till Sverige, så mycket mer hade hon inte velat berätta.

Litet senare under hennes födelsedag tar hennes barnbarn Camilla med henne ut på en promenad. Då får hon sin farmor att berätta sådant hon aldrig berättat för någon. Berättelsen handlar om hur hon kom till koncentrationsläger, vistelsen där, misstänkamheten, sveken och lojaliteten med andra medfångar. Hur hon som zigenska flickan Malika förvandlade sig till judinnan Miriam, hur hon kom till Sverige och aldrig vågade avslöja att hon egentligen var/född som zigenerska. En tid efter att hon kommit till vårt land förstod hon att ingen zigenare fick bosätta sig i Sverige efter den tidens lagar. När det blev uppenbart för henne sluter hon sina läppar om sitt tidigare liv, hur inte ens hennes make får veta något. Hon tar ett löfte av Camilla att hon aldrig får yppa något om detta förrän hon är död.

Det är inte många böcker som får högsta betyg av mig, men den här får det utan tvekan.

Betyg 5/5.

 

 

 

Kokbok

Detgodaenkla

Det är länge sedan jag bestämde att jag inte ska köpa fler kokböcker. Jag har flera, använder dem inte så ofta då jag söker på nätet när jag vill ha något nytt recept.

Detgodaenkl1

Så läste jag ett inlägg hos bloggaren ”Steve reflekterar” om kokboken ”Det goda enkla”, av ett enda inlägg blev jag så intresserad att jag läste mer om boken, funderade och köpte den! Idag har jag hämtat hem den från butiken och ska snart sätta mig och bläddra i den. De bilder jag visar här är de sidor jag hamnat på när jag slagit upp ett par uppslag på måfå. Båda recepten ser intressanta ut, tycker jag.

Detgodaenkla2

Inför mig själv fick jag försvara köpet med att matkulturen förändras och det ÄR verkligen läckert att bläddra i en kokbok som är så här fint upplagd. Läcker bild och så receptet strax intill.

Lugn och ro

starksprit

Det är kväll och det känns rofyllt.

Tidigare idag hade jag besök av barn och barnbarn, härligt. Mat, glass, lek, bus, mys.

Sitter nu och njuter av tystnaden, har varken radio eller TV på. Ätit litet rester och slagit upp en drink, förr kallade jag det för grogg, men nog låter det litet mer respektabelt med en drink… 😉 Jag har fortfarande kvar av en 37:a starksprit som jag vann under en bussresa i Peru när jag semestrade där 2008, tror jag bestämt det var. Flaskan stod länge oöppnad, precis som om jag inte trodde att peruansk starksprit var något att ha, eller om jag ville spara den till speciellt tillfälle. Men, sanningen är att jag väldigt sällan dricker starksprit, det är vin som gäller för mig när jag vill ha något gott att dricka. Idag fanns det inget vin i mitt kylskåp och då blev det en drink, inte alls dumt!

Bussresan var lång, ”vanlig” buss, inte turistbuss…. för att passagerarna skulle roas litet ordnades det bingo och det var så jag vann flaskan! Inte fixas det bingo eller annan förströelse i våra svenska bussar, oavsett hur långt vi reser… 😉

Ser att jag inte ens kommit upp i 5.000 steg idag, funderar på om jag ska ge mig ut på en liten kort promenad för att nå upp till mitt mål, 7.000 steg/dygn. Ser inte så lockande ut, det är åter snö på marken och det låter som att det regnar, tror dock jag ska ta mig i kragen och ge mig ute på en snabbrunda. Om vädret är någorlunda i morgon ska det bli en betydligt längre runda, är min tanke nu.

Ha en fortsatt skön helg, med eller utan alkoholhaltiga drycker! 😉

Låt dobbarna vila

dobbar

Jag hoppas att dessa dobbar ska kunna ta sommarvila nu.

Ingen snö kvar där jag trampar fram i min stad, känns underbart! Visserligen har det duggregnat det mesta av dagen, men vad gör väl det, bara det inte är glatt under fötterna… 😉

Du är sååå välkommen, kära vår!

Islamiska staten

tårta

Såg ni Uppdrag granskning igår? Jag tittade på det och har inte kunnat få det ur mina tankar. Att Islamiska staten har en fruktansvärd människosyn det visste jag, men att de använder sig av så brutala, psykiska och fysiska metoder, det kunde jag inte tänka mig. Att unga män och kvinnor som växt upp i Sverige kan ta till sig den sjuka ideologin, för mig är det en gåta.

Programmet är periodvis fruktansvärt att ta del av, under vissa sekvenser blundade jag, men jag tror det är viktigt att vi är medvetna om vad som händer i omvärlden. IS långsiktiga mål är att styra hela världen! Vill du titta så finner du det här.

Jag hoppas att folk inte blandar ihop islamism och Islamiska staten. Det är två skilda saker.

Blodsbröder

blodsbröder

Det blev mycket kultur den här veckan. Igår kväll var jag och såg Blodsbröder som framfördes av en lokalteatergrupp. En modern version av William Russels musikal. Ett drama som handlar om fattig och rik, vänskap, lögner.

En kvinna med flera barn blir åter gravid, den här gången med tvillingar. Hon blir inte odelat glad med tanke på att mannen lämnat familjen, hon ser inte hur hon ska klara av att försörja sin stora barnaskara. Samtidigt så går hennes arbetsgivare och är olycklig och litet bitter för att hon och hennes man inte får några barn. Efter diverse förvecklingar så bestäms att dessa båda kvinnor tar hand om varsitt barn när tvillingarna föds. Endast de båda mammorna ska känna till sanningen, ingen annan, ingår i det avtal som upprättas mellan dem.

Resterande del av handlingen utspelar sig med tvillingpojkarna som huvudpersoner, hur deras liv utvecklas, hur deras vägar korsas av tillfälligheter. När de i 7-årsåldern träffas första gången och upptäcker att de är födda samma dag så blir de blodsbröder vilket innebär att de alltid ska ställa upp för varandra. Så blir det inte riktigt, ju äldre de blir, desto mer märks skillnaden i deras möjligheter i livet och med det så kommer misstänksamhet och hat med i bilden.

Teatergruppen framför stycket på ett helt suveränt sätt. Mycket musik, mycket dramatik men även roande underhållning blev publiken serverad. En tillställning som var betydligt bättre än vad jag förväntat mig… 😉 Jag önskar att den här uppsättningen med traktens duktiga amatörspelare skulle erbjudas till hela Sverige! Så bra var de! Kanon helt enkelt!

 

Biokvällar

trevligt folk

Nu har jag varit på bio två kvällar i rad.

Igår kväll såg jag en turkisk film, ”Vinterdvala”,  den filmen har vunnit en guldpalm. Någon tidning har liknat den vid ett Norén-drama och en annan med Ingemar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”. Filmen var lång, cirka 3,5 timmar. En ganska knepig berättelse, eller kanske är det mer riktigt att jag skriver att det handlar om ganska knepiga relationer. Relationsfilmer brukar jag tycka är intressanta, den här var det också, men en film jag behöver fundera en hel del över för att få ihop delarna. Varför blanda in hyresgäster i ett helt annat hus med själva huvudpersonens närmaste familj? Ja, det kan jag se i efterhand att det finns ett samband, men ändå.

Hur som helst så var huvudpersonen en man som ville styra över sin omgivning, främst hustru och en syster till honom. De levde tillsammans i en bygd där befolkningen var fattig medan han hade mycket pengar. Relationerna mellan mannen och hustrun var dominant man och förtryckt kvinna, mannen och systern, ja mellan dem var relationerna kyliga, mycket käbbel. Mellan kvinnorna, ja i efterhand vet jag knappt om det fanns någon relation alls mellan dem…

Mannen driver ett litet hotell uppe på en bergstopp dit inte några gäster hittar under vinterhalvåret då filmens scener utspelar sig. Jag har inte riktigt bearbetat filmen, den finns kvar i mig. Jag tyckte om den, men den var inte enkel (för mig) att förstå…. 😉 Därför länkar jag till GP:s recension som jag tycker beskriver filmen på ett bra sätt.

Betyg 3,5 av 5 möjliga. Den hade vunnit på att kortas ned något.

 

Ikväll har jag varit och sett ”Filip och Fredriks presentation av Trevligt folk”. En film som jag inte behöver grubbla över för att förstå – en riktig good feeling-film, tycker jag. Det är en dokumentär om somaliska killar som bor i Borlänge, hur de anmäls till bandy-VM som genomfördes i Sibirien februari 2014. Anmälan gjordes cirka ett halvår innan det gick av stapeln och då hade killarna aldrig stått på några skridskor över huvud taget! Det är en dokumentär där vi får följa gängets kamp för att nå målet. Länge var det ovisst om de skulle klara av att bli så duktiga så de blev ett av de lag som fick ställa upp.

Filmens huvudhandling kretsar runt deras träning i projektet Bandy-VM, men biobesökaren får också en liten inblick i killarnas bakgrund och historia samt även hur svenskar i en liten stad ser på ”de där”.

En smårolig film, mysig och även tankeväckande. En film jag gärna rekommenderar.

Betyg 4 av 5 möjliga.

 

 

 

 

Etikettmoln