Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Släktforskning

meldal

När jag gick med gipsad underarm för några år sedan så började jag släktforska. Blev litet biten, insåg att det var väldigt tidskrävande, man bara sugs in i de gamla arkivböckerna och timmarna går snabbt, det blir natt…. innan man till sist lämnar datorn.

När gipset försvann så rullade livet på i litet andra banor, men hela tiden har jag tänkt att jag ska ta upp släktforskningen. Vet inte riktigt vad som är så intressant med det, egentligen. Får fram den ene släktingen efter (före) den andre, namn och födelsedag – vad är det som är så spännande med det? Jag vet inte, men just nu är det det min forskning går ut på. Senare hoppas jag att jag ska kunna gräva litet djupare och få veta litet om hur de levde, yrken osv. Ja, jag har funnit en mjölnare, någon hemmansägare… någon som haft dräng o pigor och till och med inhysehjon tror jag. Ja, litet spännande börjar det bli! Det finns mer att finna i de olika längderna, men jag har inte kunskap att tolka om de var läskunniga, kunde sin katekes osv. Jag ska nog gå någon form av kurs, antingen läsa en bok i ämnet eller börja umgås med andra släktforskare. De har massor att lära ut i ämnet. Jag har en vän som är väldigt aktiv inom släktforskning och deras förening, så henne kan jag rådfråga vid behov. Tur jag har sådana kontakter nu när jag börjar dra igång med näsan djupt nere i husförhörslängder, födelse- o dopböcker m.m.

Hur mycket kan du om din egen släkthistoria? Tycker du det är intressant över huvud taget?

Kommentarer till: "Släktforskning" (14)

  1. Mamma släktforskade för ett ganska stort antal år sedan och fick nog fram ganska mycket information om släkten på den svenska sidan, men inte så mycket på den finska. När jag fyllde trettio för ett nästan lika stort antal år sedan, fick jag ett fotoalbum av henne med gamla svartvita/sepiafärgade foton av släkten och till varje bild hade hon skrivit lite om personerna, sådant hon hittat i sin släktforskning. En mycket uppskattad present. Själv har jag inte rotat i släkthistorian alls och har nog inte något stort intresse för det heller.

    • Det är lätt att bli biten av människoödena. De är min förhistoria. En liten bit svensk historia också.

      Intressena genom livet varierar. Som yngre hade jag inget intresse av äldre släktingar, men just nu känns det mycket intressant… 😉

  2. det är så spännande, gick en kurs för ca 8 år sedan tror jag det var men kom bara in i husförhörslängderna, skulle ju vilja fördjupa mig lite men väldigt intressant är det
    hade en släkting som utvandrat till amerika och som försvann där. hade en annan släkting som stannade kvar och bildade familj och hennes släkt har jag nu fått kontakt med genom nätet, himla spännande är det ialalfall

    • Aha, visst är det intressant. Min farfar var några år i Amerika innan han kom kom till Sverige igen. Det var innan han bildade familj, kan ju finnas spår efter honom där borta i landet. Å andra sidan fanns det andra släktingar som utvandrade på riktigt tror jag, om jag minns rätt efter vad äldre släktingar berättat.

      Varför tar du inte upp släktforskningen, för en period i alla fall?!

      • Det gör jag allt ibland, lite då och då , hade ett ancestry abonnemang i ett par år nu 2013 och 2014 men nu har det gått ut och jag förnyade det inte men intresset finns ju kvar för att fördjupa mig i böckerna och försöka lära mig mera

      • Jag har också haft mina konton vilande, men nu betalat in både till Arkiv Digital så jag kan ”rota” runt där bland alla gamla handlingar och även till MyHeritage där jag har mitt träd.

  3. Släktforskning är jätte intressant, jag har åkt snålskjuts eftersom jag har en farbror som är väldigt inne på detta med släktforskning. Men jag har ett intresse av att vilja veta allt. På min farmors sida så slutade det någon gång på 1500-talet med en dansk alkis. Sedan så hittades det inget mera. Min farfars farfar blev såld som barn så det var inget lätt att hitta något där. Inget adligt blod hittades 🙂
    Jag skulle ju kunna forska på min mors sida vid närmare eftertanke 🙂

    ha det gott!

    • Vad spännande Lotta! Före 1600-talet är det svårt att få fram uppgifter, folkbokföring var inget obligatoriskt då.

      Vad jag kan se så är mina förfäder väldigt ”ordentliga”, inga ”oäkta barn”, eller något annat som antecknades som något negativt ur den tidens moral Litet för präktiga, tycker jag ibland… vore kul med något uppseendeväckande! 😉

      Börja släktforska på din mors sida, men se till att du har tid… för tid krävs… 😉

  4. Mina då och då genom åren uppdykande släktforskningsambitioner har stannat vid tanken. Men, numera dyker inte ens tanken upp. Jag får stå ut med att leva i okunskap om mina rötter. Jag satsar allt på idag och imorgon.

    • Alla behöver ju inte släktforska själva, ibland så finns det någon släkting som gjort jobbet. Alla har ju inte samma intresse. Just nu är jag ganska upptagen med släktforskningen, många timmar per dag! 😉

  5. Hej Mia!
    Jag tror att vi är väldigt nyfikna på vårt ursprung. Det finns säkert mycket att att ”se” där. Kan tänka mig att man blir biten av detta och att timmarna bara försvinner. Ser ju själv när jag sätter mig framför datorn vad tiden bara flyger iväg.
    Men nej än har jag inte gjort någon släktforskning förutom vad jag fått höra när jag växt upp. Säkert får du god nytta av din vän för vad jag förstår så är det ganska så svårt och tyda en del skrifter.
    Lycka till och kram.

    • Så sant, jag tror också att många av oss blir väldigt intresserade av hur våra förfäder levde. Titlarna, där de är utsatta, säger litet om deras förhållanden. Jag tycker det är ganska lätt att läsa texten, värre blir det säkert för våra ungdomar som inte lär sig skrivstil på samma sätt som min generation gjorde. Ibland skrivs det med så snirkliga, välformulerade bokstäver att det är en fröjd att läsa. Andra som skrivit i böckerna har skrivit mindre och betydligt slarvigare… precis som människor gör idag. Skriver olika… helt enkelt.

  6. Det är spännande! Jag har velat ha ett släktträd länge men min mamma och morbror bara garvade rått varje gång jag föreslog det. Min mormor hade nämligen 18 syskon. Så jag har i runda slängar 200 sysslingar.
    Men min svärfar som släktforskade tog sig an min mormors familj! Det var en del rolig läsning 🙂

    • hehe… man kan ju begränsa hur man vill. Just nu går jag mest bakåt i tiden…. inte gått in i alla grenar. Då tappar man nog snart bort sig själv. Men visst, man kan ju bygga på litet då och då om man har lust. 😉 18 syskon! Din mormor måste ju varit gravid hela sin fertila tid, i stort sett. Hur orkade hon, tänker jag, som fostrat två barn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: