Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

M & L

Igår var jag på tjejträff! Inte en enda av tjejerna var under 60 år… ett härligt gäng som har träffats mer eller mindre regelbundet under många år. Vi lärde känna varandra i 25-30-årsåldern, vissa av oss har känt varandra än så.

Det blev en mycket trevlig kväll, många intressanta samtalsämnen var uppe och diskuterades. Inte tycker vi lika om allt, men har samsyn på väldigt mycket. När vi till sist skulle dra oss hemåt säger värdinnan att vi ska se upp så att det inte faller snö från taket. Vi hade haft töväder igår. Vi hade snackat om snö, is och halka, jag sa att jag hade lämnat mina broddar hemma, jag skulle ju bara gå till o från bilen. I vanliga fall är jag MYCKET ordentlig med att använda dem när det är risk för halka. Som svar på snövarningen svarade jag henne att du vet väl att det är 112 du ska ringa ifall vi drunknar i snö som rasar ned. Så var det dags att dra. Jag först ut, kollar och lyssnar upp mot taket, tyst och lugnt, tar ett steg framåt. Det steget bar långt framåt. Förrädisk glashalka hade bildats på trappan som såg helt blöt och ren ut.  Foten gled iväg utanför trappans översta steg, hamnade snabbt på vänster sida/ryggläge och ligger raklång och åker nedåt! Hur många steg jag hann passera innan jag fick tag i trappräcket vet jag inte, men gissar på 6-7 steg i stentrappa!

Det var inget mjukt fall, jag reser mig så sakteliga, får med mig alla pinaler, känner efter, men kroppen verkar vara hel. Men öm! På natten kan jag inte ligga på vänster sida som jag brukar göra, omväxlande med högra. Men… vilken tur att vi slapp anlita 112! Det hade kunnat sluta betydligt värre!

Dobbarna kommer att hänga med även om jag endast ska gå några få steg så länge det finns risk för snö och halka.

Olyckan kan komma från annat håll än man tänkt sig, men nog ska jag gardera mig mot halkproblem! Hur är din relation till broddar? Bra eller obefintlig?

Annonser

Kommentarer till: "Glad att vi slapp anlita 112" (20)

  1. Broddkängor a la modell slamkrypare. Känns tryggt…men jag har drattat omkull med dem oxå…fast bara en gång.

    • Känns tryggt med broddarna. Dessutom kan jag ha dem på mer än ett par kängor! Men de ska förstås sättas på… 😉

      Jag har faktiskt aldrig drattat kull när jag haft broddarna. Hur lyckades du med det konststycket? Kan nog bli ett litet blogginlägg från dig!?

  2. Tur att du klarade dig med endast blåmärken och ömhet, det kunda ha gått mycket illa det där. Du är nog inte benskör i alla fall, alltid något 😉
    Jag har kört med broddar länge. På den tiden jag tränade långdistanslöpning (fem år sedan nu), hade jag alltid broddat, när det var halt, så jag är van. Att jag sen ibland går ut utan, är bara slarv inte ovilja. Men jag skäms inte det minsta att använde dem.

    • Jag tänkte så också, apropå benskörheten. Jo, jag är glad att jag inte blev mer skadad. Att jag inte får ligga i mina favoritställningar några dygn, ja, det får jag stå ut med. Känns faktiskt bäst när jag rör på mig. Sittande och liggande, då känner jag ömheten ordentligt. 😉

  3. Usch…det gör ont i hela kroppen när jag läser. Måste göra hur ont som helst. Tur i oturen ändå att du inte bröt någonting.

    Använde faktiskt broddar själv häromdagen. Det kändes betydligt säkrare.
    Trevlig kväll !

    • Ja, det gjorde väldigt ont. Nu gör det mest ont när jag rör vid det, men visst känns det. Kommer förmodligen att göra så några dagar.

      Broddar är skitbra, om du frågar mig!

  4. aj aj aj tur att det gick rätt så bra ändå ! broddar använder vi gärna i min familj men nog inte till och från bilen faktiskt men får kanske tänka om där

    • Ja, i varje fall har jag tänkt om.

      Det är som vissa (förr i alla fall) inte tyckte det var lönt att ta på bilbältet om de endast skulle köra några kvarter. Men olyckan kan förstås ske precis i närheten av hemmet… Tyvärr.

  5. AnneMarie Engblom sa:

    Det gör ont att slå i så där…glad att höra att det verkar inte som du brutit någonting!

  6. Vilken tur att du inte bröt något ben eller en arm. Jag har aldrig använt broddar så jag vet inte om jag gillar det eller inte. Trevlig helg.

  7. Oj, vad otäckt! Det kan gå fort i halkan.

    Jag har ännu inga broddar men det kanske är dags!?

    • Jag hade svårt att känna mig motiverad innan jag bröt handleden första gången 1996. Sedan blev jag väldigt försiktig, men det är inte alltid tillräckligt. Så till sist blev det broddar och för mig känns det fullständigt naturligt och nödvändigt. Jag gör gärna litet reklam för sådana också… 😉

  8. Borde ha broddar, när man minst anar så behövs dom! Men har inte…

    • Så sant så…. Billigt hjälpmedel som kan förhindra frakturer. Men man måste förstås känna motivation för att skaffa sådana.

  9. Vilken tur att det inte blev värre, även att det var illa nog. Det går ju snabbt. Hoppas du fått sova och att det onda lagt sig lite.
    Trevligt med tjejträffar. Vi är också ett gäng brudar som träffats i många år.

    Ha en bra dag!

    Kram

  10. Sån tur du hade i oturen kan en säga. Jag har en stadig och skön relation till broddar sedan några år. Trots det ramlade jag förra våren och bröt min höger handled som måste opereras. Det var mycket snömådd så broddarna tog inte. Varje säsong ett elände med av och på, men det är faktisk fin gympa så det funkar det med 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: