Fint pensionärsväder ;-)

I helgen har jag uppnått ”pensionsålder”, ja det många av oss räknar som den ”rätta” pensionärsålder.

Igår när jag vandrade utmed Vättern så brusade vågorna som vid ett hav en höstdag…. idag sken solen, kluckade knappast alls, 3-4 plusgrader. Läckert. Jönköping är en väldigt vacker stad, det har jag konstaterat mer än en gång.

Trots att jag egentligen trappat ned mitt arbetande redan 2011 så känns det väldigt konstigt att jag nu kan kallas pensionär, beställa biljetter med pensionärsrabatt osv. Det kommer jag säkert att glömma ibland, i alla fall nu i början. Å andra sidan har jag tänkt fortsätta arbeta periodvis i vart fall det här året också. Jag mår bra av det, det ger stimulans, jag tycker det är kul, oftast. Allra helst som jag kan bestämma när jag vill arbeta och när jag absolut vill vara ledig.

Senast jag var så obunden som nu av måsten och tider var våren och sommaren 1957. Sedan började plikterna med att passa tider och sköta läxor p.g.a skolarbetet. Därefter har livet rullat på, toffelpackerska, kontorsbiträde, perforatris/grafiker, undersköterska, sjuksköterska, chef i olika funktioner och så åter sjuksköterska. Dessutom mamma, inte att förglömma. Ja, det är jag förstås även idag men det är inget ”arbete” med mammarollen idag. Så ser min vandring ut… Nog har jag hunnit med en hel del, vill hinna med mycket mer. Så länge hälsan står mig bi ska jag göra allt för at göra livet innehållsrikt och trevligt.

Samtidigt så är det ”bara” att inse att klockan är kvart i tolv! Konstigt att inte ens jag är odödlig. Å andra sidan kanske just jag får leva så länge så jag blir trött på livet… ja, vem vet, även om det känns avlägset den här soliga pensionärsvädersdagen!