Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Stress förr och nu

kristiansund

Det ena ger det andra, kommentarer jag fick till mitt inlägg om ”Vad är normalt respektive onormalt” häromdagen leder mina tankar vidare till stress.

Vi lever i informationssamhället. Hur det påverkar oss människor funderar många över i dag. Det är många som mår dåligt i dagens stressade samhälle, det har blivit legitimt att snacka om och att söka vård för psykiskt ohälsa. Är den här stressen värdig vårt moderna samhälle, ja det är en fråga i sig, men det är inte det jag vill ta upp idag.

Mina funderingar kretsar i stället runt; är dagens stress farligare eller mer besvärlig att uthärda mot den stress många, kanske alla, genomlevde för 100 år sedan, eller för 200 år sedan?

Son 1878 – 1934 (Min farfars far)

Dotter 1879 – 1936

Eva Karolina 1881 – 1890

Karl Magnus 1882 – 1889

Jenny Lovisa 1884 – 1889

Ester Martina 1886 – 1889

Dotter 1888 – 1956

Karl August 1889 – 1892

Son 1892 – 1985

Son 1894 – 1983

Son 1896 – 1953

Mina farfars far var äldst i ovanstående syskonskara, han var född 1878, hur påverkade det honom att förlora så många syskon på så kort tid? Hur klarade föräldrarna av att se sina barn bli sjuka och dö, den ene efter den andre, hur orkade de att gå vidare? Blev de bittra och förgrämda? Hur de mådde, hur de hade det, ja, det kan jag endast fantisera om. Jag hoppas att jag en dag ska lyckas finna mer uppgifter om deras liv, men så långt har jag inte kommit i min släktforskning, jag är i nybörjarfasen. De hade inga terapeuter de kunde gå till och få hjälp att ta sig igenom sina problem. Hade de ett gott förhållande till varandra, kunde de snacka om sina döda barn och sin sorg, eller gick var och en av föräldrarna och ältade sin sorg för sig själv?

Jag trodde det var spanska sjukan som härjade, men enligt Wikipedia, kom den senare. Pandemin Ryska snuvan härjade från 1889-1892, lätt att tro att det var det dessa ungar drabbades av, två av barnen som avled 1889 dog i januari och i Wikipedia står att första fallet av Ryska snuvan skördade sitt första offer i vårt land i december 1889. Nåja, vad de dog av är mindre intressant, mina tankar har fokuserat på hur människorna förr kunde bearbeta sina sorger och stressen över att få mat för dagen. För vid den här tiden var Sverige ett mycket fattigt land, så mycket vet jag.

Min slutsats blir att var tid har sin form av stress. Att leva innebär absolut både glädje, oro som sorg och elände.

 2/100 blogg100mini

Annonser

Kommentarer till: "Stress förr och nu" (17)

  1. Döden var närvarande mest hela tiden förr. Tror man hanterade den bättre än vi, var tvungna att göra. På det stora hela har vi det bra nu – vi i västvärlden vill säga. Mycket knog och elände genom historien. Sjukdomar och svält. Envälde och vidskepelse. Nej, bättre för var det inte.
    Ska läsa Normalt och onormalt också.

    • Folk var mer vana vid att människor runt dem dog. Visst var det så, men var verkligen sorgen över sina döda barn mer hanterbar? Gjorde den inte lika ont? Jag har funderat en del på det.

  2. Per-Anders sa:

    Själva begreppet psykosocial hälsa fanns nog inte överhuvud taget för 75 år sedan. På den tiden dog folk av undernäring och fysisk utmattning. Idag dör vi pga för mycket mat i kombination med att vi rör oss för lite. I slutänden var nog stressen densamma. Skillnaden är att idag är stressen en statusmarkör för många människor.

    • Helt sant det du skriver. Jag har funderat litet över om det var svält och undernäring de här barnen i mina förfäder dog av. Vet inte… Alltid ska vi ha något att fundera och spekulera över… 😉

  3. Per-Anders sa:

    Förresten. Jag såg att du länkat till Blogg100-sidan på FB. Kul. Där behöver man inte heller någon haschtag.

    • Hascha mig hit och hascha mig dit… jag har inte förstått det där riktigt. Ska söka på nätet och ta mig en lektion… 😉 Tack för hjälp på vägen!

  4. Kanske var döden naturligare del i dessa tiders vardag.Kanske var det också därför man hade så många barn.Kampen för brödet gjorde nog att man snart fick lägga sorger bakom sig.Vi har varit lyckligt lottade på så vis i våra generationer även om vi naturligtvis också vi ibland har det tufft.Stress har nog upplevs lika i alla tider men anledningarna till stress har ju skiftat.Vi har ju till exempel aldrig fått uppleva den stress att inte ha mat på bordet.
    Trevligt inlägg!

    • Att människorna då var mer vana vid att konfronteras med döden är förstås sanning. Trots det har jag svårt att tro att kärleken till barnen var mindre, eller att sorgen var det. Trots allt, var det kanske dubbla känslor, det blev ju en mun mindre att mätta. Tänk om man kunde få snacka med min farfarsfar endast en timme, så jag fick svar på en del av mina frågor. Eller varför inte med min farfarsfars föräldrar… En hisnande och spännande tanke, som får stanna vid en dröm.

  5. Det hade nog varit intressant för också Din farfars far att förfluttas drygt hundra år i tiden.
    Infektioner var nog en vanlig dödsorsak,lunginflammation till exempel. Det fanns ju inte penicillin. TBC var väl också vanligt.

  6. Tänkvärt.

  7. Jag tror att de flesta av våra släktingar hade ett tufft liv. Jag har släktforskat en hel del och det var tuffa förhållanden. Tänk bara på de som var tvungna att emigrera för att överleva

  8. Visst fanns stress för också. Det kallades för neurasteni eller överansträngning. Att vara melankolisk ansågs i vissa kretsar som lite fint. Nervös var ju ett ord som använder om depression och ångest. Tiden var annorlunda i levnadssättet. Döden och slitet var naturligt Dagens föda för att överlevde. I dag har döden blivit främmande och nästan ”onaturlig”.Jag tror att stressen är lika farlig utifrån den tid den uppstår i. Eller ….

    • Döden var ”naturligare” förr, folk dog i hemmen oftast, likvakor… Men var sorgen mindre för det? Var känslorna lika starka?

  9. Nej, sorgen/känslorna var nog inte mindre, men var mer att betrakta som ”normalt” där kom det … 🙂
    skulle inte visas …. Medelåldern var lägre … så det hände ju oftare …
    Just precis likvakan, en del i det naturliga. Kanske var tacksamhet över det lilla större … .

    • Medelåldern var lägre, så sant, mycket beroende på att barnadödligheten var så stor. Sedan blev de inte lika gamla som vi, men de som blev vuxna blev relativt gamla ändå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: