Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Läslusta

bold3

Hur tycker du att en bra roman eller deckare ska vara?

Jag har nu råkat på flera böcker som hoppar mellan olika personer/händelser för varje kapitel, de återkommer alltså efter några kapitel igen. Om det vore ett par olika, men nej då… fyra-fem olika tror jag det är i Camilla Läckbergs ”Fyrvaktaren”. Jag gillar de böcker jag läst av henne, hon lyckas få till spännande handling. Så är det även i Fyrvaktaren, men jag gillar inte alla dess personer. Så länge jag sitter och läser har jag ganska bra koll på vilka de är och vad de har för relation till huvudpersonen, men har boken legat ett par dagar, ja då är det litet jobbigt igen.

Är det någon som kan säga mig varför författarna ska krångla till det så här för oss läsare!?

49/100 blogg100mini

Annonser

Kommentarer till: "Läslusta" (8)

  1. Jag känner igen det där, förr var det tinget problem ju fler ju bättre. Min favorit är personlighter och det hände att jag kom bort från själva kärnan. Jag vet inte Mia hur det ska vara – det är så olika. Jag kan inte längre läsa böcker som förr, men lyssna går bättre. Bloggskriv är mindre , men oftast lika värdefullt så det funkar bra. Nu var det väl inget svar på din fråga men …du vet en kan inte få allt 🙂
    Skön söndag!

    • Jag lyssnar också ibland och gillar det, men inget går upp emot att läsa en bok, att hålla i boken osv… Så tycker jag!

      Det är tillåtet att brodera ut, kul med dina kommentarer… Ja, jag funderar fortfarande vad jag ska göra med eftermiddagen! Ge mig ut o leta burkar, eller bara lata mig i solen – det är frågan!

  2. Jag tycker om när man har alla personerna förtecknade i början. Så gjorde exempelvis Maria Lang i sina deckare.
    Jag tror att författarna vill ha många personer som läsaren sen kan följa i de olika böckerna. Camilla Läckberg är också bra på att ha en cliff-hanger i slutet av boken vilket gör attläsaren köper nästa bok.

  3. Under en vecka har jag nästan sträckläst Ingrid Hedströms ”Vilette-historier”. Sjätte och sista boken nyss påbörjad. Det är pusseldeckare, fast oerhört drivna sådana med hundrasjuttiotolv karaktärer med belgiska dubbelnamn och minst tre parallella historier i tid och rum som sedan (förlåtande osannolikt) läggs tillrätta. Hedström är en fantastisk berättare med detaljrikedom som får en att hisna och en miljöbeskrivning som stiger upp ur sidorna.
    Du har helt rätt – att lägga ifrån sig boken en längre stund resulterar ofelbart i glömska om vem som var vem och gjorde vad. Dock har hon alltid ett persongalleri i början eller slutet. Så, mycket läsvärda ändå! 🙂

    • Tack för lästips! Ska skriva upp det namnet för att litet senare i år testa om det är böcker även för mig. Jag är inte så säker på det… lägger gärna från mig boken för att fortsätta ”senare”… 😉

  4. Jag har läst en bok av Läckberg, Stenhuggaren, och det blir inte fler. Tycker inte att hon skriver bra, rent språkligt. Historierna är hyfsade, men det är ju samma hela tiden, nutid-dåtid. Jag tycker att hon på det stora hela är rättså trist…

    • Jag tycker hennes berättelse är bra, men jag är trött på alla människor och att det skriftar i varje kapitel. Får se om det blir fler för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: