Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Nostalgiresa

V badplats

Idag har jag gjort en härlig nostalgiresa helt på egen hand. Jag brukar göra sådana resor ibland, tidigare med min Far, sedan har min ena son följt med mig ibland. Idag var det bara jag.

Bl.a reste jag till min barndoms födelseort, besökte mina anhörigas gravar. Vandrade runt länge på kyrkogården, många namn jag kände igen, en del personer kommer jag ihåg också. Fann skolkamraters föräldrar…

Därefter körde jag till platsen ni ser ovan på fotot. Den sjö där jag lärde mig simma i slutet på 50-talet. Men då fanns det bryggor där. Minns när jag simmade mina första 25 m utan simdyna. Jag trodde inte jag skulle klara det, men simläraren lovade att gå med en grej på bryggan, grejen hade jag kunnat ta tag i om jag inte klarat av att simma hela sträckan, det var nämligen för djupt för att jag skulle bottna. Givetvis klarade jag det, simläraren hade förstått mer än jag själv gjorde. Kort tid därefter simmade jag 200 m och tog mitt första simborgarmärket. Idag satt jag vid samma badstrand på en soffa och solade och bara njöt av stillheten där. Ljuvligt.

Därefter körde jag vidare på små grusvägar, där jag som barn cyklat, till mina hemtrakter. Körde runt litet, hux flux hade jag två tranor framför mig på vägen. Kameran fick jag inte upp snabbt nog, men jag fick bilder på dem på litet längre avstånd i alla fall. Sedan var det dags för mat på en restaurang, asiatisk mat, jättegott. Efter det styrde jag kosan till min bror och svägerska som bor i mina barndomstrakter och drack kaffe och hade en jättetrevlig samvaro med dem.

Sådana här dagar fyller mig med ro och glädje!

53/100 blogg100mini

Kommentarer till: "Nostalgiresa" (7)

  1. Mysigt att besöka sådana ställen. När man gick i simskola minns man nog hela livet. Särskilt första gången man simmade på djupt vatten

  2. paulamerio sa:

    Förstår hur du njuter, önskar jag kunde säga detsamma. Jag har verkligen blivit en nomad som inte besökt min födelsestad nu på säkert 15 år. Dels för att Helsingfors ligger långt borta när man bor i inlandet, dels för att inga släktingar finns kvar i livet att hälsa på. Men då jag senast var där gjorde jag en nostalgitur i mina födelsekvarter, vilken känsla!
    Trevlig helg

  3. Sådana resor är speciella, för oj vilken tidsrymd det handlar om. Barndomen är evig. Numera är ett år ungefär en kvart lång! 😀

    • Ja helt sant. Jag tror det t.o.m är nyttigt, jag känner i alla fall en väldig förnöjsamhet under sådana resor. Visst tidsaspekten har förändrats väldigt… Nu kommer kanske tiden rusa fram som ett x2000-tåg… 😉 Jag brukar säga att det gäller att göra det bästa av tiden, och det borde gälla varje dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: