Framtidsutsikter!?

Hur glad blir man av att lyssna och läsa olika medier i dessa dagar? Ja, det beror förstås på vad man läser… 😉

Det har under lång tid kommit rapporter om att vi lever längre nu än tidigare, men att vi får fler sjuka år. Den förväntade livslängden är knappt 82 år om man ser på båda könen. Antal år med god hälsa beräknas till 70 år, enligt min lokaltidning.

Tänker man sedan på tanken om höjd pensionsålder, några politiker snackar om att vi bör arbeta tills vi är 75 år innan det är pensionsdags.

Hur får vi ihop det? 😉

Lediga dagar

Jag har snart varit hemma en vecka, en vecka full med lediga dagar  – från lönearbete i alla fall.

Som vanligt när jag kommer hem är det mycket som pockar på… Många besök som måste skötas, träffa barn, barnbarn, vänner, tandläkare, frissa, bilservice ja allt som man i vanliga fall brukar fördela på längre tid. Det är så jag lagt upp mitt liv de senaste åren. Kan kännas riktigt skönt att dra iväg… då är det ”bara” jobb det handlar om, resten är fritid! 😉 Samtidigt är det sååå himla skönt att vara hemma och njuta av egen tid i egna hemmets vrå.

Nästa uppdrag blir förmodligen i Varberg, testar Sverige igen. Jag som trodde jag arbetat färdigt i mitt hemland, Norge är härligt, men litet onödigt långa arbetsresor, tycker jag ibland. Allra helst när situationen mer och mer verkar bli så att jag tjänar ungefär lika mycket per vecka i båda länderna.

Höjdpunkten under veckan som snart är avslutad var mitt yngsta barnbarns namngivningsfest. En fin tillställning som kombinerades med ett försenat treårskalas för storebror! En riktigt fin dag för både små och stora människor!

Idag har jag varit ute i skogen på en kombinerad geocachingtur och en koll på hur mogna lingonen är. Lingon finns det massor av och de är redo att plockas nu. Men jag väntar med att plocka tills nästa helg, hoppas på vackert väder då också…

Fladdermöss

Undrar hur många av oss som läser mina inlägg som minns fladdermöss som ven runt öronen när vi var ute och lekte som barn?

Jag minns speciellt en mörk kväll, vad jag minns en riktigt, riktigt mörk kväll då jag var ute och lekte med min storebror. Någonting flög förbi strax intill mitt huvud och jag blev rädd. Min bror berättade vad det var för något och sedan dess minns jag inte att jag var rädd för dem, men tyckte det var obehagligt om det flögs mycket runt huvudet. Tänk vad barn får uppleva! Att jag minns den här kvällen så bra måste nog berott på att jag blev riktigt, riktigt rädd. Okunskap leder till rädsla för det okända… så sant så. När jag väl fått kunskapen då blev jag trygg med att det inte var farligt att ha något flygande i den mörka höstluften… 😉

Det var en artikel om fladdermöss i lokaltidningen som fick mina tankar på dessa djur igen. Ett djur som fascinerar mig litet pga att vi aldrig får se dem ”riktigt”. Läser på wikipedia.se att det finns så små som cirka 3 cm och att dessa väger endast 2-3 gram. De största har dock ett vingspann på närmare 1,5 meter och de kan väga 1,5 kg!

Fladdermöss finns i stort sett över hela världen men artrikedomen är störst i varma trakter. I Sverige finns de i hela landet, flest i söder beroende på klimatet. Lokaltidningen berättar att de finns i stort sett i varenda park, trädgård och skog överallt i Europa. Om det gäller för mina trakter är det konstigt att man ser dem så sällan. Ett nyttodjur då den livnär sig på insekter, därför söker de sig gärna till områden nära vatten och till kulturmarksområden med ängar och gamla träd finns bevarade.

Fladdermusen har t.o.m fått en egen dag – International Bat Night! De mesta företeelser har ju egna dagar numer, men just den här dagen har jag aldrig hört talas om att den firas i Sverige. Kanske dags att införa, en dag att sprida kunskap om fladdermusen!?

#fladdermöss #International Bat Night

 

 

 

 

 

 

Mot Sverige

I morgon styr jag kosan mot Sverige och det ska bli underbart skönt. Jag har kanske aldrig längtat hem som jag gjort senaste veckan. Aldrig mer arbeta så här sommartid, i varje fall inte natt. Nätterna går bra att sova – i alla fall innan skostarten för studenterna skedde, därefter har de varit ett störande element, minst sagt. De har firat i över en vecka mer eller mindre högljutt. Med tanke på det vackra vädret breder de ut sig i parkerna. Jag bor alldeles intill både högskoleparken och en annan park jag inte vet namnet på. Där har de suttit. Liv och rörelse och mycket glädje vilket jag unnar dem. Men…. jag unnar dem inte skrikandet och gapandet under nattimmarna. Folk sover med fönstren öppna och ibland har det varit olidligt. Dessutom ser parkerna inte trevliga ut när jag traskar hem efter nattjobb. Massa skräp med vid soptunna, alltså både i och bredvid, men även kastat runt om i grönområde och gångstigar, trottoarer. Det är inte anständigt vuxna ungdomar! Städning sker varje dag, vardag som helgdag, men ändå ser det likadant ut dagen efter!

Ja, när jag haft lediga nätter har jag sovit gott när det varit tyst. Legat med öppen balkongdörr, svalt och behagligt. När jag arbetat nätterna så har jag sluppit ifrån oljudet från studenterna… men haft fruktansvärt varmt i rummet från cirka 12-tiden. Då kan jag inte sova…. inte bra i alla fall. Med andra ord längtar jag hem till egen säng…. Då ska det sovas, banne mig… 😉

Förutom det jag skrivit ovan, gillar jag verkligen Trondheim. En vacker by och här finns mycket mer att upptäcka för mig om jag återvänder… Trevliga människor också jag råkat i kontakt med… Just nu känns det inte så lockande att återvända, men vem vet när jag vilat upp mig. Det finns ju andra årstider än högsommar!

Minst sagt ett gnällmail… men tröttheten lockar fram gnäll-mia… 😉 Bättre tider utlovas, redan om en vecka… Nämligen ledighet med möte med barn, barnbarn och andra släktingar och vänner.  Avkoppling, samvaro och säkert litet nöje också… Nu ska jag strax iväg till sista nattpasset för den här omgången och jag hör att studenterna kör igång igen. Om en månad eller två tror jag de är tystare, våndas över allt de ska lära sig, tentor och allt vad skolarbetet för med sig…;-)

Personlighetstest

Jag skulle läsa några bloggar, tänkte jag, hann endast med någon innan jag fastnade hos Per-Anders blogg. Han länkade till ett personlighetstest…ja, det finns massor av sådana. Alltid lika kul att göra, tycker jag. Ibland stämmer inte resultatet alls, ibland mycket bra, ibland sisådär.

Det här tycker jag stämmer en hel del, men inte allt. Så här är jag enligt testet… 😉

Min personlighetstyp:

Praktiskt lagda, traditionella och välorganiserade. Fysiskt aktiva. Ointresserade av teoretiska frågor om de inte ser en praktisk tillämpning. Besitter en klar bild av hur saker och ting ska vara. Lojala. Arbetar hårt. Ofta ledare, med mycket god organisationsförmåga. “Goda medborgare” som värdesätter trygghet och lugn.

Karriärer som skulle passa mig:

Militärer, affärsföreståndare, chefer, poliser, domare, ekonomichefer, lärare, säljare, regeringstjänstemän, försäkringsagenter, vårdchefer, handels- och tekniklärare.

Jag har haft flera yrken under mitt yrkesliv, det verkar som jag hittade rätt så småningom om jag ska lita på testet, även om jag återvänt till ett föregående yrke där jag kan styra min tid litet mer. Med ålderns rätt. Men militär… 😦 Det ligger väldigt långt ifrån min värld…

Vill du också göra testet, svara på 41 frågor och sedan får du svart på vitt… Här finner du testet.

 

Känns bra att bryta upp

Så börjar det närma sig ”refrängen” för mig i Trondheim och det känns väldigt bra. Jag är nog en av få som är glada att sommaren har varit ganska solfattig. Nu när värmeböljan har kommit har det blivit riktigt jobbigt att bo i det rum jag bor. De nätter jag är ledig sover jag jättegott, men när jag arbetar natt och ska sova på dagen då blir det alldeles för litet sömn. Rummet blir som en bastu vid 12.00-13,00 trots att jag har balkongdörren öppen. Dörren ut till allmänna utrymmen får dock vara stängd, jag vill inte att andra ska titta på mig när jag sover… 😉

Nu har en av oss tre i lägenheten rest hem och jag har kollat med bemanningsföretaget att det inte kommer någon ny hyresgäst hit förrän jag är hemma i Sverige igen. Så då kommer jag att testa att sova i det tomma rummet de dagar jag arbetar jag kommer hem från nattarbete. Jag tror att det blir bättre där. Jag kan sova trots en hel del ljud, men för varma rum när jag ska sova, ja, det fixar jag inte.

Instagram som jag inte trodde skulle intressera mig så mycket har jag blivit fascinerad av. Där finns möjlighet att finna andra fotografer, världen över, som verkligen är jätteduktiga. Foton som är jätteläckra, jag älskar det! I brist på sömn har jag surfat runt och funnit bilder och fotografer jag verkligen gillar. Häftigt!

Tyholttårnet

Idag har jag besökt Tyholttårnet i Trondheim. Det kändes som ett måste… att ha varit där och jag ville verkligen dit för det ska vara en fantastisk utsiktsplats. På åttonde våningen har de en restaurang som roterar ett varv/timme. Så länge var jag där inte men jag åkte hissen dit upp och njöt av den storslagna utsikten.

Tyholttårnet som ni ser på bilden ovan är 128 meter högt och är ett radio- och telekommunikationstorn. I detta torn finns en restaurang som roterar långsamt, går ett varv per timme. Där uppe var jag och fotograferade och njöt av den vackra utsikten. Vackert, det är vackert när man kommer upp en bit och har litet uppsikt över trakten.

Efter min runda på restaurangen Egon så tänkte jag leta upp en cache som skulle finnas i närheten av tornet. Jag vandrade iväg… och när jag var nästan framme kom fyra vuxna från motsatt håll, de var raskare i benen och plockade fram cachen mitt framför ögonen på mig! 😉 Jag behövde inte anstränga mig alls. Det blev några vänliga ord till varandra, sedan fortsatte vi i den riktning vi kom, alltså på olika hål.

Nu räknar jag ned, det ska bli skönt att komma hem igen. Men först ska jag utföra fem arbetspass…

#Tyholttårnet #geocaching #Trondheim

Badkruka

Häromdagen när jag kommenterade ett inlägg hos ”Snurra du min värld” så fick jag idén till dagens inlägg i min egen blogg! Smart att vandra runt i cybervärlden ibland.

Jag kommer förmodligen inte att bada utomhus i år, åtminstone inte om jag inte reser till varmare breddgrader eller att det blir en supersomrig höst!

Är det sådant man kallar för badkruka, eller vad ska till för att man uppfyller det?

#badkruka

Adams arv

Idag väljer jag att skriva om boken ”Adams arv” av debutanten Astrid Rosenfeldt.

I baksidestexten står bland annat

”Kära Anna!

Min mor sa alltid att det skulle ta en ände med förskräckelse för mig, och Edda Klingmann hävdade att jag skulle göra något stort en dag. På något sätt fick båda rätt.”

Boken består inte av några kapitel utan är uppdelad i två delar. Första delen handlar om den judiske pojken Eddys uppväxt. Han växer upp hos en ensamstående mamma med en pappa som är okänd, har något svenskt namn, kanske Göran, kanske Sören. Mormodern blir en trygg punkt för Eddy under uppväxten. När så morföräldrarna är borta så finner han en samling papper som hans morbror Adam skrivit. Adam, ja, honom hade han endast hört talas om och då i ordalag att Eddy själv skulle vara så lik honom! Han blir nyfiken på dokumenten han funnit och läsaren får följa med på resan om Adams liv i andra delen av boken.

Morbror Adam växte upp i samma lägenhet som Eddy gör i Berlin under tiden upprustningen inför andra världskriget pågår utanför dörren. Dagligen kunde de se affischer uppklistrade i gatubilden där det uppmanades att bojkotta judiska affärer t.ex. Adam är ung, blyg och blir kär i en flicka, Anna. Adam hann t.o.m bli presenterad för hennes föräldrar som bar på en rädsla inför tidens gång vilket visade sig befogat. Annas föräldrar fördes bort endast några dagar därefter och Anna fick flytta hem till sin ariske chef som dessutom var kommunist och därmed var en varböld för nazisterna. Det dröjde inte så länge förrän Annas chef avled i häktet och så småningom nådde ryktet fram till  Adam att Anna hade utvisats till Polen. Adam bestämde sig för att dra till Polen för att försöka finna sin Anna trots att han visste att det skulle bli ett farligt projekt.

En god vän som var arier hjälpte honom att få en förfalskad identitet och med en SS-major som vän blev han upptagen i den ariska kretsen utan några större problem.

Så långt bokens handling, mer tänker jag inte avslöja, för en del måste läsarna få upptäcka själva. Det är en uppdiktad historia, delvis humoristisk trots sitt tunga ämne, lättläst och intressant. En bok som jag tycker om, har haft svårt att skriva några ord om den, måste sammanfatta den i hjärnkontoret först. Det är säkert minst en vecka sedan jag läste ut den… först nu kommer dessa rader… Den platsar absolut bland de andra böckerna jag skrivit om… Rekommenderas!

Betyg 4/5

Instagram

Bilden är från Trondheims standpromenad

Till sist har jag skapat ett Instagramkonto. Trodde inte det var något för mig, men upptäckt att jag gillar det.

Många av mina bloggvänner tycker om att fotografera och jag misstänker att ni finns där…. Vill någon bli min instagramvän så hör av er här via bloggen så  får du mitt användarnamn jag har där. Jag har inget öppet konto, men vill förstås ha mina vänner samlade där 😉

Nappar du? Ja, det hoppas jag du gör. Just nu deltar jag i #naturbildsutmaningen, kanske något även för dig?

Välkommen med en liten positiv kommentar om vänskap även om du inte vill delta i naturbildsutmaningen!

PS! Jag hoppas att många av er nappar på min väninbjudan! Vänner kan man ha på många olika sätt idag… inte bara de man umgås ”face to face” med som förr i tiden!