Dagen igår

Jag hade en helt underbar dag i Apelviken igår. 😉

Promenadväder

Den här helgen är jag ledig och har promenerat mycket. Gillar att promenera. Dels känns det bra att röra på kroppen och så upplever jag omgivningen på ett helt annat sätt än när jag swishar förbi i bil.

Fredag em när jag sovit ut gav jag mig ut på en lång vandring utmed havet. Solen sken emellanåt, men molnen lurade ”där borta” också. Vinden var inte kall, men den ruskade om mitt nyvakna face. Ibland gick jag litet innanför strandlinjen och när jag kom bakom några buskar så fanns där säkert 7-10 harar som lekte i solen. De flesta försvann i ett huj in i busksnåret, några stannade upp och funderade nog över vad den här människan tänker göra. När jag sakta närmade mig med kameran försvann alla utom en som jag faktiskt kunde runda litet så jag fick en profilbild av den… 😉

Efter den vänligheten från harens sida så drog jag mig tillbaka, tyckte det var synd att störa… jag fortsatte att vandra utmed havet!

En gång i min ungdom hade jag planer på att bo vid havet, det har inte blivit av, men jag försöker göra besök vid västkusten varje år. Västkusten är för mig havet. Östra sidan är fin, men inte havet för mig… 😉

Igår gick jag på promenad i skogen, såg inte ett enda djur, förutom flugor. Loggade några gecoacher. Idag är mina planer att dra ned till Apelviken och promenera. Apelviken badar jag gärna vid – under sommartid. Så här års är det betydligt lugnare vid havskanten.

Mamma-minnen

Idag skulle min Mor ha fyllt 97 år om hon levt! Men det gör hon inte, i somras var det 30 år sedan hon dog! Om ett par år är jag lika gammal som hon var när hon gick bort. Hon fick ett alltför kort liv kan man tycka,

I en tidigare blogg har jag skrivit om hennes liv, den som vill kan läsa det här. Varför all texten är understruken vet jag inte, så var det inte under tiden jag hade den bloggen aktiv. Tiderna förändras, hennes liv är idag litet av svensk vardagshistoria. Att hon hamnade i situationen som ensamstående mor 1941 tyngde henne verkligen under hela hennes liv. Det var en skamfläck i hennes liv, tyckte hon själv vilket också medförde att hon aldrig dömde någon annan om hen hamnade i olycka, oavsett hur.

Ett stycke svensk 1900-talshistoria, tänker jag. Under det århundradet så förändrades kvinnornas situation mycket i Sverige. I början av århundradet kunde inte kvinnor studera hur de ville, kvinnor blev helt enkelt inte antagna till högre utbildningar. Om en kvinna blev gravid utanför äktenskapet så var det helt och hållet hennes eget fel i omgivningens ögon, verkar det som. Kvinnor fick i en del yrken inte arbeta när de var gifta eller hade barn. Hur det var i slutet av århundradet, ja, då var det helt annorlunda. Kvinnornas arbetskraft behövdes både här och där, även om kvinnor var ytterst ovanliga i en del yrken, liksom det var ovanligt med män i s.k kvinnodominerade yrken.  Mycket har förändats till det bättre.

30 år sedan hon lämnade oss, minnena finns kvar. Varför finns vissa minnen etsade i oss, vardagshändelser, bl.a hur hon stod vid diskbänken, det minns jag superklart. Likaså hur hon kilade mellan köket och matbordet i det s.k finrummet med matskålar i händerna när vi hade gäster. Många andra minnen är mer diffusa och det allra mesta är utsuddat.

Höstdagjämningen idag. Ofta brukar det vara vackert väder, i alla fall är det så jag minns min mammas födelsedagar. Inser att vi snart går in i den fullkomliga ”dimman” som jag kallar novemberrusket för. Tiden går dock fort så snart är vi på andra sidan av nyåret vilket medför längre och längre dagar igen. Under hösten kan man ju grotta ned sig med böcker eller med andra hobbies man har.

Varberg

Nu är jag i Varberg några veckor och arbetar, riktigt trevligt att testa Sverige igen! Vid nyår så sa jag att jag har arbetat färdigt i Sverige, men jag är inte sämre än jag kan ändra mg. Tydligen… 😉

Varberg är en stad jag tror jag endast besökt sommartid tidigare. Då är det mycket folk överallt, smockat på torget som är så gott som folktomt så här års. Lokalbefolkningen verkar tycka att det är litet trist, jag tycker det är ganska behagligt. Kan gå och flanera och se sig omkring i lugn och ro, vilket jag gjorde igår, min första lediga dag sedan jag kom hit. Jag loggade t.o.m ett par geocacher på ett par platser det inte hade varit möjligt under dagtid på sommaren.

 

Hänger tänderna utanför kroppen?

Tänk att politikerna år 2015 inte inser att tänderna tillhör kroppen och påverkar hälsan i allra högsta grad!

Under fm idag var jag hos tandläkaren och fick en tand utdragen. Högst 15 min tog mitt besök, förmodligen var jag i behandlingsrumet 7-9 min. På kvittot  stämplades att jag betalade kl 11.09, hade tid kl 11.00, men fick komma in två-tre minuter tidigare. Fick dock vänta ett par, kanske tre-fyra minuter innan jag fick betala. Det besöket kostade 925:-! Det blir en hög timpenning! 😉

Nödvändigt ont är tandläkarbesöken förstås, men jag förstår att folk med knaper ekonomi prioriterar bort dessa besök. Att de struntar i tandläkaren fram tills akuta besvär uppstår.

Fram för subventionerade besök inom tandvården!

Tankar för dagen

Man kan fundera över varför vi människor har behov av att tycka illa om, förnedra och t.o.m misshandla eller döda andra människor.

När jag tänker tillbaka på när jag var ung så var det de arbetslösa, sjukpensionärer och kriminella som det spyddes galla över. Då, i mitten av 60-talet hade vi inte många invandrare. Senare halvan av 60-talet hade vi stor arbetskraftsbrist och svenska företag var nere i södra Europa och raggade folk som var villiga att flytta. De som kunde tänka sig att flytta hit hämtades med bussar, allt för att Sverige skulle kunna fortsätta att utvecklas i den snabba takt som landet då var inne i. Vad jag minns så sågs sydeuropeerna med misstänksamma ögon, men efterhand har de som kom då smält in i samhället och har varit en stor resurs för landets ekonomiska och kulturella utveckling.

Att jag fick detta i tankarna idag började med att jag läste en artikel om att hatbrotten mot afrosvenskar och HBTQ-personer ökar. En  man med afrikanskt ursprung, Hassan Likhaya, boende i Forserum utanför Jönköping, berättar att en del afrikaner bosatta i Sverige är rädda för att gå ut p.g.a rädsla för att något ska hända dem. Likhaya tror på relationer och samtal mellan människor, att vi hälsar på grannen, hejar på dem vi möter i vår vandring.

I en annan artikel i anknytning till hatbrott framkommer det att Jönköpings län är det län där hatbrotten mot HBTQ-personer ökar mest i landet. Jönköping tillsammans med Stockholm och Västmanlands län är de län där antalet anmälda hatbrott relaterat till sexuell läggning är vanligast.

Varför har så många människor behov av att finna syndabockar och hata andra människor? Jag tror att det i de allra flesta fallen beror på rädsla för det okända…  Hela sanningen är det förstås inte, för ingen var väl rädd för arbetslösa och sjukpensionärer på 60-talet? Ingen är väl rädd för en person bara för att den är homosexuell eller har en annan hudfärg?

Idag kan man höra att barn och ungdomar ofta använder ordet ”hata” när de snackar med varandra. De hatar en kompis för att hen varit dum, hatar att göra vissa saker osv… Hur många hatar inte att se tiggarna som sitter utanför affärer? Vad och varför triggas hatet igång i oss människor? Jag är ganska säker på att ordet ”hata” inte användes på det sättet när jag var barn. Hur mycket påverkar språkbruket oss människor?

 

 

Tillbaka till 70-talet

 Våg, där lösviktsvaror vägdes

För en kort stund var jag igår tillbaka i 70-talet! Så här i efterhand inser jag att jag hade svårt att insupa allt när jag var där… det blev nästan ofattbart… Jag skulle kunnat stannat kvar där och låtit tankarna och känslan inta mig mer och mer tror jag…

Nu ska jag sluta att skriva i gåtor och tala klarspråk. Vi, mina båda bröder och jag med våra familjer träffades igår. Åt gott, samtalade och trivdes tillsammans innan vi åkte iväg på ”hemlig överraskning”. I ett litet småländskt samhälle finns en lanthandel bevarad med inredning som den var när den stängdes 1973. De två som ägde och drev affären var då 72 resp  88 år! De var båda döda innan 70-talet tog slut så något längre pensionärsliv fick de inte.

 Kaffekvarn

Affären hade under tidigare tider även inrymt både postutlämning som telefonväxel.

 Telefonväxel som var i drift 1914-1942.

Bilderna i inlägget får tala för sig själva. Jag har själv i min tidigaste ungdom arbetat vid en likadan våg som kassaapparat som visas här. Men det var i en helt annan lanthandel.

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna av min svärdotter!  Stort tack till dig A.C för att jag fick publicera dem här!

 Kassaapparat

Skogens skafferi

Idag har jag varit ute i skogen, inte speciellt länge, men fann både lingon och några kantareller.

Jag besökte ett ställe där jag fann många kantareller i fjol höst, fyllde korgen rekordsnabbt. Idag fann jag inte en enda kantarell på det området, trots att det inte ändrat sig i växtligheten för övrigt. Visst är det knepigt? Jag fann några kantareller som fick följa med mig hem i alla fall, på andra ställen. I morgon blir det kantarellsmörgåsar, tror jag.

Det är väldigt skönt att vistas i skogsmark under vackra höstdagar.

Geocachingväder

Efter en helg med riktigt mycket regn så kom då måndagen med strålande solsken och hög höstluft. Bloggaren ”Dammsamlare” och jag hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ses den här dagen och gå på geocachingtur. Jag tvivlade i helgen, men det visade sig att vi kunde lita på väderleksrapporterna som lovade solsken idag!

Vi träffades och lirkade oss fram till den lilla sjön jag hade tänkt vi skulle runda. Maria, min geocachingkompis, var nyfiken på hobbyn och det här var hennes premiär. Vi fick en fin promenad, men inte blev det runt sjön, på ett ställe där man skulle gå på en utlagd spång över ett våtområde där vände vi och gick tillbaka. Spången låg till största delen under vatten! Sedan fortsatte vi förbi vår startpunkt, för vi ville förstås logga alla burkarna runt sjön.

Vacker natur, Hökensås, som vi var på, är känt för att vara vackert. Massor med lingon, de väntar på mig… 😉 I solskenet satte vi oss också ned och tog en fika i lugn och ro. Vi bor ju inte så långt ifrån varandra, kom på att vi arbetat på samma ställe en kort period, utbytte en hel del tankar om ditt och datt. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag i solskenet.

Kul att träffa en bloggkompis, tack för geocachingträffen Maria, jag hoppas på fler liknande gemensamma promenader! 😉

Sommarprogram

Trots att höstrusket har gjort sig påmint så vill jag slå ett slag för ett sommarprogram.

Jag fick tipset genom bloggen ”På gång – steg för steg mot framgång” som hade rankat Heidi Frieds sommarprat till det hon tyckte var bäst av alla årets sommarpratare. Inom mig tänkte jag att jag ska lyssna på Heidi Fried för att se om vi har samma smak.

Jag kände inte igen programmet, men ämnet. Så småningom förstod jag varför. Jag har hört slutet, förmodligen sändes det efter nattjobb för mig och därför hörde jag inte hela. Vet att jag tyckte väldigt mycket om slutet och hade tänkt lyssna på hela vid senare tillfälle, men av någon anledning blev det inte av. Men så blev det i alla fall, fastän det blev betydligt ”senare” än jag hade tänkt mig.

Programmet rekommenderas för alla från skolåldern och uppåt. Med sällsynt god berättarförmåga berättar Heidi Fried sin livshistoria och den är väl värd att lyssna till!