Nyårstankar – tillbakablick

Jag har tittat runt på en del bloggar och önskat gott nytt år, ska vandra vidare senare idag. Trots det vill jag i ett inlägg önska alla ett riktigt bra 2016! Det finns en del som läser här utan att själva blogga!

2015 har varit ett bra år för mig personligen. Redan under första veckan i februari blev jag farmor för andra gången och det ser jag som ”den bästa” händelsen under året. Bara ett par dagar senare var jag på en mycket trevlig tjejträff där jag avnjöt en bit av tårtan ovan. Det var vinter och hade blivit glashalt innan vi skulle hem framåt natten, inte hade vi någon aning om det. Jag som gick först gjorde en färd nedför stentrappan på ett sådant sätt som inte var planerat. Tänkt på det många gånger – det hade kunnat gått riktigt illa med bestående men, men jag rätade på mig, ställde mig upp och kände att inget var brutet i kroppen. Efter några dagar var den vurpan ett minne blott, inga fysiska men….  Minnet av den tjejträffen är idel goda, en jättemysig kväll!

Under första halvåret var jag i Norge och arbetade mycket, upplevt många fina miljöer, men bilden ovan visar en av Jönköpings alla vackra platser. Bilden tog jag den 9 februari under en promenad! Inte mycket snö, trots att februari anses som den mest snöpålitliga månaden på mina breddgrader.

Norge, Norge…. ett land jag lärt mig uppskatta mer och mer. Trevliga människor, lugnt arbetstempo oftast, bra betalt (har varit – är inte riktigt sant längre) vacker natur som ger mig många fina minnen att ta med mig hem. Här kommer några foton från Kristiansund på norska västkusten, Farsund södra Norge och så Nidarosdomen i Trondheim, tre platser i Norge jag besökte under året.

    

Så anlände jag hem till Jönköping igen i slutet av augusti månad. Treårskalaset som egentligen skulle skett i början av juli väntade in att farmodern skulle komma hem. En solig, varm och mysig dag gick det av stapeln, treårskalas och namngivningsfest för jubilarens lillasyster hade slagits ihop. Två huvudpersoner blev det denna dag!

  

Under tidig höst hann jag och tre vänner med en kompisresa. Det har blivit en årlig tradition att vi gör en dagsresa någonstans tillsammans. I år var det jag som stod för planeringen och då är det alltid hemligt mål tills vi är framme. I år var huvudmålet Västergötlands museum i Skara. När vi kom fram till målet började vi med en fika innan vi vandrade runt och såg de delar av utställningarna vi var intresserade av. Det var också en mycket trevlig dag, soligt och härligt sensommarväder i goda vänners sällskap.

  

Den 1 september opererades mitt vänstra öga för grå starr, och sedan i slutet av oktober gick högra ögat igenom samma procedur. Efter den andra operationen har mitt liv blivit betydligt begränsat Ser inte bra med mina gamla glasögon och inte utan dem heller. Ibland har det känts litet trist, vissa saker som jag brukar göra har inte kunnat göras, samtidigt så vet jag att jag kommer att se betydligt bättre än jag gjort på många, många år när jag väl har fått nya glasögon. Den 14 januari 2016 ska jag få hämta ut dem. Då blir mitt liv betydligt rörligare igen! Så det finns hopp om ännu ett bra år!

En kort sammanfattning av några av mina personliga höjdpunkter under året har ni fått ta del av ovan… Hoppas och tror på ett bra år 2016 också – på ett personligt plan! Ser jag litet utanför mig själv vet jag inte vad jag ska tro… så många människor som har det svårt samtidigt som vi andra lever i ett stort överflöd. Politiskt är det oroligt, terrorhoten har oroat Europa vid flera tillfällen under 2015, hur blir det under 2016 på den fronten återstår att se.

Trots allt så önskar jag alla läsare Ett riktigt gott slut på 2015 och en ännu högre önskan om ett GOTT NYTT 2016!

 

 

Inför slutet

Rubriken låter drastisk, men vi alla står inför slutet av år 2015. Har året varit bra för dig? För en del har det förstås varit bra, för andra ett skitår, för de flesta ”ett år som de flesta andra”, misstänker jag. Mitt 2015 tillhör den tredje kategorin med dragning mot den första kategorin. Livet har rullat på, inga större ”tråkigheter”. Ett barnbarn till kom till världen och det måste räknas in i kategorin ”bra”… 😉 Barnbarn är verkligen en glädjekälla!

Julen var jättebra, funderar just nu på nyårsmeny. Hade snackat med en kompis att vi skulle fira nyår tillsammans i år, men hälsan och orken höll inte ända fram. Funderar på om jag ska fråga någon annan kompis, men avstår, planerar att vaka in nyåret på egen hand. Är det något bra på TV;n får den göra mig sällskap, i annat fall finns det böcker, kanske ”kura skymning” som de sa förr… Nyårsafton är trots allt inte så viktig för mig. Något gott vill jag i alla fall äta, dessert ska jag testa ett nytt recept jag funnit, men vad jag ska äta innan den har jag inte riktigt bestämt än… Det lutar mot lax.

Nyårslöfte omvandlar jag till nyårsönskan: Att det ska bli FRED i hela världen! Tänk om et vore så enkelt så att om tillräckligt många människor önskade samma sak så uppfylldes önskan. Jag vet att vi är många som önskar just världsfred, men inte hjälper det. Det finns helt andra krafter bakom krigen.

Från det ena till andra med koppling till föregående stycke… jag hörde på radion idag att i USA finns det fler vapen än invånare! Min uppfattning är att all rustning, privat som i större sammanhang leder inte till fred eller mindre antal våld och död utan tvärtom.

TV:n tycker jag bjudit på flera intressanta program under julhelgen som jag anser varar fram till nyår! 😉

Till sist önskar jag er alla ett RIKTIGT BRA SLUT PÅ 2015 och ett ännu BÄTTRE 2016!

 

Hur kul är det med jul?

Så är den förbannade julafton överstökad för den här gången! 😉 Nu är det dags för att njuta av det goda av julen, träffa goda vänner, eller om det är den jobbiga släkten det handlar om, läsa julklappsboken, vila, äta all god mat som finns i kylskåpet. Gå till gym, vandra i skogen eller vad man nu önskar. Många, väldigt många är lediga under en längre period än vanligt. Sedan finns det förstås en kategori människor som arbetar inom serviceyrken och de har fullt upp med att planera in umgänge med familj och släkt mellan arbetspassen.

Ärligt talat, hur många gillar julhelgen till 100 %?

När jag var mitt i livet, med hemmavarande barn, mådde jag inte alls bra av julen. Kände en massa måsten som skulle uppfyllas, både med sambo och barn men mest för övriga släkten som var utspridd geografiskt. Var skittrött när julen äntligen knackade på dörren. Nu tar jag det lugnt, gör inte så mycket av det hela men ser, hör och läser om så många som inte mår bra av helgen. Varför har det blivit så kan man fundera på.

Handeln mår bra av vårt julfirande, men det är väl ändå inte det som var tanken med ”den stora helgen”?

Hur kul tycker du det är med jul på en skala 1-10? Betyget 10 är det roligaste man kan tänka sig.. 😉

 

GOD JUL

I all enkelhet önskar jag alla

EN RIKTIGT GOD JUL

och

GOTT NYTT ÅR!

från ett mörkt Jönköping, + 5,1 grader utomhus, desto ljusare och varmare inomhus! 😉

En dag att fira

Egentligen är det märkligt att den här dagen inte firas riktigt ordentligt. Det beror kanske på att julafton är endast ett par dagar bort och det läggs väldigt mycket energi på julfirandet.

Men visst är vintersolståndet något att fira. Vi går nu åter mot ljusare tider… Wow 🙂

Integritet

Vi människor har så olika syn och behov av vad vi lämnar ut till höger och vänster. Jag tillhör med all säkerhet den grupp som berättar väldigt litet om vad som försiggår i mitt liv för utomstående. När jag läste blogginlägg hos Maria idag så fick jag uppslag till det här inlägget. Att jag just idag också varit hos frissan kanske gjorde sitt till.

För många år sedan när jag besökte den lokala frissan jag brukade gå till, första gången jag var där efter att jag separerat från barnens pappa. Detta hände i ett litet samhälle på drygt 10.000 invånare och alla kände inte alla, men näst intill. I salongen fanns det skärmar mellan varje kundplats, den som satt till vänster om mig bakom skärmen såg jag inte… visste inte vem det var. Så länge samtalet var allmänsnack så spelar det ingen roll men så frågade frissan om jag börjat i trädgården än. Mitt svar blev nog kort och gott att jag bor inte kvar i huset längre. Nehe… nu blev frissan förvånad och intresserad. Jag förklarade att vi hade separerat. Frissan gav sig inte, ville veta mer… frågade om S bodde kvar i huset osv… jag började känna mig mer och mer obekväm i situationen då jag inte visste vem jag hade till vänster.  Enligt min tysta mening skulle hon skita i vår separation! 😉 Jag minns inte riktigt hur samtalet fortlöpte men jag vet att jag gjorde allt för att byta samtalsämne medan frissan ville veta mer!

Till sist började kvinnan bakom skärmen tala och då hör jag – det var den närmaste grannen till där jag hade bott! En familj som vi inte umgåtts med mer än några ord i trädgården då och då. F-n tänkte jag då… 😉

Nu när jag skriver det här så skrattar jag. Att vi hade separerat var ingen hemlighet, det är sådant ingen av oss ville hålla hemligt. Men jag ville inte ha något rotande i det… allra minst inför grannar… Frissor bör ha litet mer respekt för sina kunder, hon måste ha märkt att det var något jag inte ville snacka om. Dessutom tror jag nog att hon visste att jag och den andra kunden hade bott precis intill varandra…

Behöver jag säga att jag bytte frissa! Aldrig mer ville jag gå dit och hamna i en liknande situation!

Jag har en hög personlig integritet, andra hade säkert inte tyckt det här hade varit obehagligt utan berättat allt vad frissan hade velat höra…

Idag har jag varit hos frissan, mest litet snack om jul, väder och frisyrer… 😉 Det kändes bara trevligt, helt i min stil…  Hur tror du att du hade reagerat i en liknande situation som jag berättat om här ovan?

 

Julhandel

Igår skrev jag att det var ”lugna gatan” i Jönköpings centrum så här en vecka innan julafton. Ja det var så jag upplevde det.

Inte så lång stund efter jag skrivit inlägget åkte jag till ICA Maxi för att handla en del. Förmiddagarna brukar vara ”lugna gatan” även där, men igår var det annorlunda. Såg det redan på parkeringen, inne i affären var det förstås massor med människor som kollade på julskinkor och all annan god mat. Efter ICA Maxi blev det en tur upp till vårt köpcentrum, A6, och där var det än värre. Jag uträttade ett enda ärende innan jag fick nog och lämnade området. Att trängas med en massa människor, barnvagnar, rullstolar, kundvagnar och folk som inte vet vart de ska gå, ja, det är inget som attraherar mig. Jag kommer att hålla mig till centrum tills hetsen lugnat ned sig… 😉

Det ska bli intressant att läsa längre fram om julhandeln har slagit rekord även i år eller om det är så att svenska folket har dämpat sin köpångest… För nog tror jag att mycket prylar som handlas till jul är bara för att man ska ge någon julklapp! Mycket kommer kanske aldrig till användning eller så läggs det ut på Tradera eller Blocket ganska omgående! Helt vansinnigt!

Julen är en ganska vansinnig köphelg!

I väntans tider

Fotot ovan från juldagen 2014. 

9,6 plusgrader vid 08.30-tiden i Jönköping den 18 december! Jag tycker det är skönt, men är det riktigt normalt?!

Har varit i centrum ett par dagar i olika ärenden och inser att många har nog blivit som jag, coolat ned inför julen. Förr, så var det smockat med folk på stan veckan innan jul och det var en pina att vistas där. Nu vandrar folk lugnt och sansat utan att vara överhopade med paket med julpapper på. Kan det möjligen vara så att folk blivit förståndigare och inte handlar hejdlöst? Robotdammsugare sägs bli årets julklapp. Synd, tycker jag, det blir nog en besvikelse för många. Jag har en som jag knappt aldrig använder, måste ju ändå köra med snabeldraken… Där roboten är bra att ha är att dammsuga under soffan och en lång, tung bänk jag har i hallen. Där under smyger ”Robban” runt och gör ett ganska bra arbete… 😉

Vintersolståndet har vi på tisdag! Alltid efterlängtat för mig… sedan går vi mot ljusare tider igen…

Nu börjar det dra i jobbtarmen igen… 😉 Att jag varit hemma så här länge beror på att jag inte kan arbeta med den syn jag har just nu. Jag har opererat båda ögonen för katarakt (grå starr) under hösten, väntar nu på att allt ska läka och att synen stabiliserar sig. En aning jobbigt minst sagt. Har jag de gamla glasögonen på mig så ser jag inte bra, har jag dem inte på mig ser jag inte heller bra. Väntar nu på att göra synundersökningen den 28 december och sedan vill de ha 14 arbetsdagar på sig innan de kan lova mig att jag har dem i min hand.

Med andra ord så går jag i väntans tider x 3! 😉 Jul och nyår ska jag fira hemma i lugn och ro med besök av nära och kära.

Förlåt moder Jord

Idag fick jag mig en ordentlig tankeställare. Det gäller att tänka sig för både en och två gånger innan man köper något man gillar.

För cirka fem år sedan, tror jag, köpte jag ovanstående ljusstake. När den är tänd så formas ett hjärta, jag gillar verkligen ljusstaken – när den är tänd! 😉

I fjol fick jag inte liv i den, sökte glödlampor men fann inga i handeln. I år så skrev jag till det fabrikat som stod i botten. De beklagade att de inte kunde ge mig bättre hjälp, men de trodde att dessa glödlampor kostar 175-225 kr/st och rådde mig därför köpa en ny ljusstake! Jag har faktiskt tittat efter likadana ljusstakar, men inte funnit. Den som var mest lik kostar över 2.000 kronor och så mycket betalar jag inte för en ljusstake – även om den är fin!

Jaha, även om det gör ont i hjärtat så blir det väl att kasta ljusstaken på soptippen. Snacka om KÖP-SLIT-SLÄNG-samhälle! Sådant gillar jag inte. Brukar köpa saker jag tycker om även efter några år.

Inte konstigt att i-världens sopberg växer. 😦

Förlåt moder Jord att jag handlat så oansvarigt!

 

Öga-mot-öga-kontakt viktigt

I tidningen Veteranen nr 6 2015 finns en artikel om en by, Villagrande Strisaili,  på Sardininen där människor lever längre än på andra platser i världen! Den artikeln verkar inte vara tillgänglig på nätet för allmänheten. Villagrande Strisailis befolkningen säger att bra mat, frisk luft och nära kontakt människor emellan är orsaken till deras långa livslängd. I artikeln står det att det är ”medicinskt vetenskapligt och statistiskt bevisat att:

• människor i byn lever 20-30 år längre än mäniskor på annat håll
• tio gånger fler män lever till över 100 år än de gör på andra orter
• män i byn lever lika länge som byns kvinnor.”

Den äldsta kvinnan i byn är 109 år och den äldste mannen är 106 år.

I artikeln relateras till en kanadensisk psykologs bok i ämnet. Psykologen heter Susan Pinker och hon pekar på att receptet  till ett långt liv är ”den mänskliga kontakten, inklusive fysisk beröring.” Hon anser att det är varm vänskap, kärlek och närhet som botar oss människor. Vi är skapta för öga-mot-öga-möten. En av byborna, Don Franco, säger att lugnet är en faktor, han påstår också att ”Internet är ett problem. Facebook har tagit Guds plats.”

Artikeln tar upp flera orsaker som befolkningen anser betydelsefulla, bl.a att det inte finns några äldreboenden utan det har varit självklart att barnen tagit hand om de åldrande föräldrarna. Frisk luft och rörelse, måttliga med alkohol, ja, mycket sådant vi känner igen från vårt tänkande men det psykologen Pinkers pekar på är vetenskap och statistik.

Noterbart är, tycker jag, att flera av de gamla männen varit fåraherdar, alltså vistats mycket utomhus vandrat mycket.

Mina tankar går då till den period jag arbetade i Mandal, norsk liten kommun sydväst om Trondheim. Jag arbetade då på ett sjukhem + korttidsvårdsavd och där träffade jag flera som fyllt 100 år. Ja, så många så jag reagerade, själva boendet hade cirka 50-70 platser om jag minns rätt, tror det var närmare 50 än 70 platser. Jag nämnde boendets många 100-åringar till mina arbetskamrater och frågade om de visste varför befolkningen blev så gammal. De såg bara frågande ut, hade inte reflekterat över det. Kanske Mandal kan hamna på en god plats i ”äldst-kommuns-ligan” om det nu finns någon sådan.