Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för december, 2015

I väntans tider

DSC_0909

Fotot ovan från juldagen 2014. 

9,6 plusgrader vid 08.30-tiden i Jönköping den 18 december! Jag tycker det är skönt, men är det riktigt normalt?!

Har varit i centrum ett par dagar i olika ärenden och inser att många har nog blivit som jag, coolat ned inför julen. Förr, så var det smockat med folk på stan veckan innan jul och det var en pina att vistas där. Nu vandrar folk lugnt och sansat utan att vara överhopade med paket med julpapper på. Kan det möjligen vara så att folk blivit förståndigare och inte handlar hejdlöst? Robotdammsugare sägs bli årets julklapp. Synd, tycker jag, det blir nog en besvikelse för många. Jag har en som jag knappt aldrig använder, måste ju ändå köra med snabeldraken… Där roboten är bra att ha är att dammsuga under soffan och en lång, tung bänk jag har i hallen. Där under smyger ”Robban” runt och gör ett ganska bra arbete… 😉

Vintersolståndet har vi på tisdag! Alltid efterlängtat för mig… sedan går vi mot ljusare tider igen…

Nu börjar det dra i jobbtarmen igen… 😉 Att jag varit hemma så här länge beror på att jag inte kan arbeta med den syn jag har just nu. Jag har opererat båda ögonen för katarakt (grå starr) under hösten, väntar nu på att allt ska läka och att synen stabiliserar sig. En aning jobbigt minst sagt. Har jag de gamla glasögonen på mig så ser jag inte bra, har jag dem inte på mig ser jag inte heller bra. Väntar nu på att göra synundersökningen den 28 december och sedan vill de ha 14 arbetsdagar på sig innan de kan lova mig att jag har dem i min hand.

Med andra ord så går jag i väntans tider x 3! 😉 Jul och nyår ska jag fira hemma i lugn och ro med besök av nära och kära.

Förlåt moder Jord

ljusstake2

Idag fick jag mig en ordentlig tankeställare. Det gäller att tänka sig för både en och två gånger innan man köper något man gillar.

För cirka fem år sedan, tror jag, köpte jag ovanstående ljusstake. När den är tänd så formas ett hjärta, jag gillar verkligen ljusstaken – när den är tänd! 😉

I fjol fick jag inte liv i den, sökte glödlampor men fann inga i handeln. I år så skrev jag till det fabrikat som stod i botten. De beklagade att de inte kunde ge mig bättre hjälp, men de trodde att dessa glödlampor kostar 175-225 kr/st och rådde mig därför köpa en ny ljusstake! Jag har faktiskt tittat efter likadana ljusstakar, men inte funnit. Den som var mest lik kostar över 2.000 kronor och så mycket betalar jag inte för en ljusstake – även om den är fin!

Jaha, även om det gör ont i hjärtat så blir det väl att kasta ljusstaken på soptippen. Snacka om KÖP-SLIT-SLÄNG-samhälle! Sådant gillar jag inte. Brukar köpa saker jag tycker om även efter några år.

Inte konstigt att i-världens sopberg växer. 😦

Förlåt moder Jord att jag handlat så oansvarigt!

 

Öga-mot-öga-kontakt viktigt

dessert

I tidningen Veteranen nr 6 2015 finns en artikel om en by, Villagrande Strisaili,  på Sardininen där människor lever längre än på andra platser i världen! Den artikeln verkar inte vara tillgänglig på nätet för allmänheten. Villagrande Strisailis befolkningen säger att bra mat, frisk luft och nära kontakt människor emellan är orsaken till deras långa livslängd. I artikeln står det att det är ”medicinskt vetenskapligt och statistiskt bevisat att:

  • människor i byn lever 20-30 år längre än mäniskor på annat håll
  • tio gånger fler män lever till över 100 år än de gör på andra orter
  • män i byn lever lika länge som byns kvinnor.”

Den äldsta kvinnan i byn är 109 år och den äldste mannen är 106 år.

I artikeln relateras till en kanadensisk psykologs bok i ämnet. Psykologen heter Susan Pinker och hon pekar på att receptet  till ett långt liv är ”den mänskliga kontakten, inklusive fysisk beröring.” Hon anser att det är varm vänskap, kärlek och närhet som botar oss människor. Vi är skapta för öga-mot-öga-möten. En av byborna, Don Franco, säger att lugnet är en faktor, han påstår också att ”Internet är ett problem. Facebook har tagit Guds plats.”

Artikeln tar upp flera orsaker som befolkningen anser betydelsefulla, bl.a att det inte finns några äldreboenden utan det har varit självklart att barnen tagit hand om de åldrande föräldrarna. Frisk luft och rörelse, måttliga med alkohol, ja, mycket sådant vi känner igen från vårt tänkande men det psykologen Pinkers pekar på är vetenskap och statistik.

Noterbart är, tycker jag, att flera av de gamla männen varit fåraherdar, alltså vistats mycket utomhus vandrat mycket.

Mina tankar går då till den period jag arbetade i Mandal, norsk liten kommun sydväst om Trondheim. Jag arbetade då på ett sjukhem + korttidsvårdsavd och där träffade jag flera som fyllt 100 år. Ja, så många så jag reagerade, själva boendet hade cirka 50-70 platser om jag minns rätt, tror det var närmare 50 än 70 platser. Jag nämnde boendets många 100-åringar till mina arbetskamrater och frågade om de visste varför befolkningen blev så gammal. De såg bara frågande ut, hade inte reflekterat över det. Kanske Mandal kan hamna på en god plats i ”äldst-kommuns-ligan” om det nu finns någon sådan.

 

Etikettmoln