Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Knausgård: ”Min kamp”

Knausgård

Den första delen i Karl Ove Knausgårds bok ”Min kamp” har tagit väldigt lång tid för mig att läsa. Dels för att jag under 2,5 månader inte kunde läsa långa stunder, men det är inte hela sanningen. Den blev liggande långa perioder… den sög inte tillräckligt för att jag ville läsa, emellanåt kände jag så. Jag säger redan här att boken är väldigt lovprisad! Det är litet som det jag skrev om filmen ”En man som heter Ove” – jag avviker en del från allmänna omdömet.

En bok jag tycker det är svårt att skriva något om. Dels var den riktigt intressant och lättläst ibland, medan jag emellanåt tyckte det var för  detaljerad om vissa skeden i livet Knausgård upplevde. Hade den kortats ned så hade den passat mig bättre.

Min kamp handlar om Karl Ove Knausgårds uppväxt och framförallt förhållandet till pappan.  Jag får uppfattning av att den lille pojken K-O var en ensam pojke. Hade svårt att få någon nära kompis, förhållandet till pappan var inte enkelt. Under hela sin uppväxt försökte han få sin pappas kärlek, han upplevde pappan som en person som var oförutsägbar, Karl Ove aldrig visste aldrig hur pappan skulle reagera på olika saker.

Något Knausgård uppehåller sig vid och berättar detaljerat om är hur han får besked om pappans död, hur han och brodern reser iväg till farmodern där pappan bott sista tiden. Hur de planerar begravningen men främst om hur eländigt pappans liv varit på slutet av hans liv. Förmodligen är det ett sätt för författaren att bearbeta detta, för inte hade jag som läsare behövt få alla detaljer, jag hade förstått ändå! Kändes som ett ältande. Å andra sidan – sorgbearbetning är ett ältande!

En bok som jag långt ifrån gillar helt och hållet, men den vinner i längden. Det tog tid för mig att läsa den, det har tagit tid från det jag läst ut den tills nu att få ned dessa rader. Den är absolut inte dålig, mer för detaljerad i vissa skeden, den är komplicerad – kanske min känsla är en spegling av Knausgårds förhållande till sin pappa!  Den vinner i längden nu när jag tänker på den, tänker nog mest på det jag tyckte om…

Betyg 6/10

Annonser

Kommentarer till: "Knausgård: ”Min kamp”" (9)

  1. Jag har inte läst något av Knausgard… men vem vet …kanske det händer….

    Ha en fin helg 🙂
    Kram

  2. Hmm… jag har tittat på den, löst OM den men inte kommit dit än

  3. Intressant med bokrecensioner.

  4. Jag läste Knausgård 5 första böcker på norska. Jag har vissa sidor i mig som jag kan identifiera mig med i hans skriverier. Han är komplex och troligen 100 % ärlig. Att läsa på norska är för mig en vinst i sig har jag märkt, det är ju mitt språk. Har sett hans framträdanden i tv, Bbel och så visades en dokumentär. Hans sista bok lånade jag från biblioteket — det gick inte ihop för mig att läsa den. Visst var han ett otroligt ensamt barn – och jag har tänkt också nu som vuxen kanske.

    • Ja komplex är nog rätta ordet. Jag såg honom när han var hos Skavlan, annars har jag mest läst om hans böcker. Under vissa avsnitt så tänkte jag att jag skulle läsa den här boken, men ingen fortsättning…. Men nu är jag ganska säker på att jag kommer att ge mig på nr 2 också… Men får ta litet annat emellan.

  5. Har bara läst del 1 också. Vad man kan säga är väl att han är en berättare som inte tummar på sin ärlighet. Vi får väl se om jag tar mig an de andra så småningom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: