Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Ett allvarligt ämne

aldradros

Vem ska bestämma hur min begravning ska vara? För vem är begravningen till för?

Efter att än en gång ha deltagit i en diskussion om detta så har jag tänkt till. Det är nämligen inte någon självklarhet för mig hur jag vill att begravningen för mig ska utformas. Borgerlig begravning? Kyrklig? Musik? Psalmer eller musik jag gillat? Osv.

Efter att ha funderat ett par rundor så kunde jag klämma fram med några få önskelåtar, sådan musik jag tycker mycket om. Diskussionen gick vidare och tankarna följde med mig när jag la mig i går kväll.

Nu tror jag mig ha blivit klokare. Inte är begravningsritualen till för mig! Jag varken ser eller hör något, jag kommer inte att ha någon glädje av den musik jag eventuellt skulle önska. Begravningsritualen är till för de efterlevande. Då tycker jag de ska ha sådan musik de tycker om och som kan ge dem tröst. Viss musik ger mig lugn och ro, helt annan musik ger förmodligen nästa generation lugn och ro. Kyrklig eller borgerlig begravning har känts likgiltigt tidigare och än mer likgiltigt nu. Gör vad ni vill med mig den dag jag har lämnat den skara som andas och har känslor.

Om jag ska drista mig till att ha åsikter / önskemål om min begravning så är det följande; gör den så billig som möjligt. Varför köpa en dyr fin kista bara för att elda upp eller gräva ned i jorden så snart som möjligt! Gör det enkelt och följ era hjärtan!

Däremot önskar jag att mina närstående kan samsas och göra den stunden till något de tycker är en vacker avslutning av relationen till mig.

Har jag provocerat dig? Hur tänker du?

PS! Nu är det dags för mig att ge mig ut med kameran. Jag börjar bli trött på att publicera gamla bilder!

5/100 blogg100.mini

#blogg100 #begravning #musik

Annonser

Kommentarer till: "Ett allvarligt ämne" (36)

  1. En svår fråga. Självklart vill jag att mina efterlevande ska få göra vad de vill men jag har också insett att ett tydligt önskemål kan hjälpa de som är kvar i den svåra stunden. Och att musikvalet kan bli en gåva till de efterlevande. Men samtidigt att mitt val inte ska vara ett krav utan en gåva till er men ni väljer om ni vill ta emot den.

  2. Intressant vinkling på ”din” begravning. Det gav mig en tankeställare då jag själv för några år sen begravde min egen pappa och vi systrar inte visste något om hur vår pappa ville begravas. Dock blev det en väldigt vacker avslutning där vi knöt ihop våra funderingar och minnen av honom på ett fint sätt.
    Men som du skriver, det är ju för de efterlevande som en begravning ska planeras för. Tack för dina ord!

  3. Fyllde i mitt vita arkiv för 25 år sen….. har fyllt på med det som hänt sen dess o vissa saker jag ändrat inga stora saker i min tanke men barn har tillkommit. Resonerar som min farmor o farfarr gjorde på 60 talet… Enkelt. är med i svenska kyrkan av gammal vana så utnyttjar nog präst 😉 några låtar ajg tyckter om….. har skrivit några för gillar hårdrock vet inte om präller vill spela sånt*hahahha har några mindre rockiga låtar med….. Har vart på ganska många begravningar *suck* men har upplevt själv att när man spelar musik som personen gillar blir det genast lite lättare stämning ön tunga psalmer…får väl vara nån sån med men nått mer personligt är fint…… Jag vill inte att man lägger en massa pengar på begravningen i dyr kista o sånt så enkelt det går papplåda duger fint…..o kremeras sen spridas ingen sten som någon ska vårda o sköta i lång tid….man ska kunna minnas mig vid köksbordet om man vill tända ett ljus eller bara prata om hur ajg var (bra ord hoppas jag*hahah) för väl komma tillbaka o spöka annars.
    För mig har det varit viktigt att prata om sånt som är jobbigt …nu innan det jobbiga kommer
    man ska inte behva bli osams för att nån ”tror” sig veta nått som inte stämmer utan racka puckar o färdig plan det är min grej =)

    • Ja inga tunga psalmer, om jag skulle välja, tror inte mina söner väljer det heller. Det finns så mycket annat musik som ger ro och i bästa fall tröst.

      Tack för att du delar med dig!

  4. Jag tänker som du att när jag är död så bryr jag mig inte. Jag tycker inte att det ska spenderas några onödiga pengar på sånt. Det är kanske det enda jag borde förmedla till mina barn.

    • Ja, jag tror det också. Det är så lätt att falla in i traditionen annars! Att välja en papperskista idag tror jag måste vara genomtänkt och tagit ställning innan dödsfallet.

  5. https://irrhonan.wordpress.com/2015/08/18/man-tar-en-alldeles-vanlig-lordag-och-gor-den-ovanlig-gor-den-till-ett-minne-for-livet-formiddagen/

    Så här var det för oss när Exet dog. Jag vet inte om jag själv är så mycket för det kyrkliga, men just ceremonin för oss som sörjer var viktig.

    • Läst. Tycker mig förstå att ni planerade det hela som ni själva ville, ni närmaste. Bara det är nog en del i bearbetningen, att få utforma… Vackert skrivet! Tack! Inlägget andas även en tillfredsställelse att ni känner er nöjda med utformningen. Att allt kändes rätt!

      • Det var så, at det var jag (exfrun) och hans föräldrar som planerade. Hade han haft några tankar alls omkring sin död så höll han dem för sig själv. Det var inte lätt att gissa. Utgångsmarschen med RHCP kommer alltid att vara Exet för mig,sen den dagen.

  6. Jo….min kamrat hade regisserat hela sin begravning musikaliskt.
    Det högg riktigt i hjärtat när jag förstod att det var så….anade det då jag visste att musiken som spelades var den som stod honom nära i hjärtat.

    Själv vill jag ha en så billig som möjligt….en minneslund som folk om de vill kan besöka…..vill de ha nån minnesstund så kan de ju ha det de som vill.

    13 papp kostar det billigaste idag om det nu inte finns billigare nånstans.

    Men vem vet vad framtiden ger….man kanske ändrar sig.

    Ha de bäst.

    • Nej, egentligen kan vi ju inte veta så länge vi är friska och döden känns avlägsen. Men det går ju att ändra sig, om man så vill.

  7. Jag halkade in här genom att trycka mitt på plattan som länkade iväg mig. Ibland landar på bra platser. Tack för det! Vilken viktigt och tänkvärt ämne. En vän till mej, som då var sjuk och visste att tiden skulle rinna ut, ville inte att någon skulle besväras med att lägga pengar på blommor, resa till begravning eller att det skulle påkostas en massa onödigt. Ville vi/de prata och sörja kunde vi få göra det utan just en begravning, sa hon. Så blev det också. Ingen begravning utan bara en minneshögtid för de närmaste. Tror nog att jag också vill ha det så. Jag finns ju ändå inte med då så för min skull ska de inte behöva besväras med en massa om de inte själva vill det. De, är mina närmaste i det här fallet.
    /P

  8. Tycker som dig, Varför kosta på dyr kista och allt runtomkring, enkel ceremoni där närmast anhöriga och närmsta vänner är med. Varför elda upp pengarna?

    • Det har blivit en ganska knepig bransch, begravningsbranschen. De vet att anhöriga inte vill stå och dividera om priser på kistan, det känns inte etiskt bra. Å andra sidan är det inte etiskt att utnyttja situationen.

  9. När min mor begravdes tillgodosåg jag alla hennes detaljerade önskemål och det kändes bra, men jag är benägen att tycka som du för egen del. 🙂

    • Jo, det klart, har någon angivit specifika önskemål så följer man det, även om man man skulle valt på ett annat sätt själv.

  10. Funderar på detta då och då. Har inget förberett. Tänker att en, av den avlidne önskad begravning, skulle vara som en sista hälsning från den som lämnat det jordiska. Samtidigt som att omständigheterna kan vara sådana att det är de efterlevande som mår bäst i att göra som de vill, Intressant fråga som man sällan/aldrig vågar prata om.

  11. Jadu, det var en bra frågeställning. Jag har ju begravt två par föräldrar och fyra syskon… på syrrans begravning ville jag spela Tusen bitar men det fick vi inte! Bara psalmer och jag hade ingen ork att genomdriva min vilja, men jag vet att hon hade velat det.
    Min ena dotter frågade mej för några månader sedan hur jag ville ha och jag sa att jag ska tänka på det… fast jag vill inte tänka på det egentligen, har ju lite dödsångest numera efter alla dödsfall.
    Men nu fick jag anda tankar när du skrev om det här… jag vill inte ha en sorglig begravning, så långt har jag kommit nu.

    • Jo, jag vet att du har mycket dödsfall nära dig under de senaste åren. Jag känner ingen dödsångest, kanske beroende på att jag har arbetat mycket nära döende människor, kanske beror det på andra saker, jag vet inte.

      Det är egentligen en hisnande tanke att tänka på att man inte ska vara med här på jorden sedan…

  12. Dina tankar är befriande men sammtidigt så tänker människor så olika. Själv önskar jag av hela mitt hjärta att mina anhöriga ska kunna enas och vara sams även den stunden. Det skulle vara bästa sättet hedra mig. Tycker om din formulering ”Gör det enkelt och följ era hjärtan!” Det är mitt i prick. Nej, du provocerar mig inte men sätter fingret på ett ämne vi pratar alldeles för lite om. Därför blir det självklara så svårt. Kanske det gör ont och berör på ett sätt vi har svårt behärska. Vad vet jag? ”Döden. Döden. Döden” …
    Hoppas fototuren blev fin. Här vräker snön ner. Allt gott!

  13. Per-Anders sa:

    Min mamma hade fyllt i Vita Arkivet väldigt omsorgsfullt vilket var till bra stöd för mig när hon lämnade jordelivet och skulle begravas. Fast jag följde inte alla hennes önskemål. Hon ville ha en begravning endast för de närmaste – istället anordnade jag en ”öppen” begravning eftersom jag visste att många av hennes vänner hade blivit besvikna om de inte fått vara med och ta ett sista farväl.

    • Vita Arkivet är säkert jättebra… Samtidigt så känner jag att det kanske är en bra början på sorgearbetet att få göra / planera något för den som lämnat. Samtidigt så vet jag att många tycker det känns väldigt bra att den avlidna har skrivit ned precis hur de vill ha det. Vi är olika som människor, och tänker olika… ingen kan kanske veta vad som är mest riktigt. Man får göra det som känns mest riktigt för sig själv.

  14. För min del har jag några önskemål och en liten ”vägledning” , men också utrymme för om de mina har något de vill ha med. Det är praktisk. Visst är en inte där själv, men det är ju en slags sista farväl och med den något att ”ge” sina som blir kvar. Jag frågade min son hur han tänkte och han så att det är min sak, men glad om det finns något handfast eftersom det ju är en del ta hand om efter begravningen också. För min del tänkte jag i banor som jaja, just det lite kontroll vill jag ha – så jag kanske tänker om — men dyrt ska det inte vara. Det där med vita arkivet kom väl till från begravningsentreprenörer … de ska ju också leva …

    • Även i den här frågan finns det inte något rätt eller fel, misstänker jag. Jo, visst ska begravningsentreprenörerna leva, men jag tror de går mot en trygg framtid. Vi blir fler och fler äldre, resultatet borde bli fler och fler begravingar… 😉

  15. Mycket intressant inlägg! Eftersom jag nu mera jobbar med döden och alla dessa undringar och funderingar så måste jag säga att ditt inlägg fick mig att nicka och hålla med. Min högsta önskan är också att mina barn ska hålla sams precis som de gör idag. Pratade med en brukare ang detta för någon kväll sedan, (ofta dessa tankar dyker upp då). Mycket tankar! Jag vill också att mina barn ska välja den musik som ger de tröst, för det är ju de som behöver den. Allvarligt ämne men ack så viktigt att prata om. Märker många gånge jobbet att det är ett samtalsämne som inte förkommer så ofta förrän det är mitt uppe i en sorg. Inte alltid man är så klok och väljer det rätta då.

    Tack för bra inlägg!

    Kram

    • Tänker jag tillbaka på mitt liv så tror jag rädslan är att de yngre tror att det är skitjobbigt för den äldre att snacka om det. Så trodde jag när min Pappa ville prata om slutet. När jag nu vill prata om döden så märker jag på mina söner att de blir förvånade och undrande…. kanske tycker de det är obehagligt, men jag misstänker att de tror att det är känsligt för mig. Ja, jag vet faktiskt inte… måste fråga dem varför de blir så tysta och litet undvikande… 😉

  16. I vår familj hoppar vi över begravningsakten.
    Tyvärr finns inte de billiga pappkistorna längre, de som lanserades på 70-talet. Även de billigaste kistorna kostar en förmögenhet.

    • Oj, det var nytt för mig att det inte finns pappkistor längre! Knepigt, en bra idé som inte fick slå igenom? Ja, man kan ju undra.

  17. Ja ämnet är då alltid aktuellt. När min mamma dog -65 skaffade jag genast Vita arkivet. Skrev ner vad jag då tyckte var självklart. Sen dess har jag ändrat i det så många ggr att det inte mera går att utläsa någonting och har också kommit fram till att de efterlevande kommer överens så att det känns bra för dem. Var på en helt härlig begravning där vi gick hem till den dödas familj, vi var sådär 30 personer, satt alla i en ring och berättade hur vi kände den döda Carin. Var och en gav sin version. Och denna Carin var så närvarande. Då ville jag göra ungefär samma sak då min man hade dött. Bad närvarande prästen vid lunchen efteråt säga att jag gärna skulle vilja att var och en berättade hur de lärt känna min man o.s.v. Det blev inte bra. De deltagande kände sig besvärade. Då vår 16-åriga son Lennart begrovs var kapellet fyllt av närmare hundra ungdomar. Själv höll jag någon sorts tal. Fick efteråt höra att allt vara så ”vackert”. Det enda en av mina vänner säger sig minnas är min mans tillkämpade ansikte. Han kunde inte gråta. Vi är alla så olika.

    • Åh måste ha varit en kraftansträngning att hålla tal på din Lennarts begravning. Jag läste boken ”Lennart dog ung” när den kommit ut. Minns att den var stark, kommer inte ihåg innehållet, mer känslan jag hade. Gick in på bokbörsen och fann den, köpte den. Ska absolut läsa om den. Ja visst är vi väldigt olika hur vi uttrycker både sorg och glädje.

      Döden är alltid aktuell, absolut! Vi vet inget om när livet är slut, oavsett om vi är gamla eller unga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: