Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Hälsningsseder

maskrosor

Beroende på var någonstans vi är födda så lär vi oss att hälsa på varandra på litet olika sätt. Nu har det blossat upp en het diskussion om hur man ska hälsa i Sverige för att det ska anses respektfullt. Som alla förstår så tänker jag på miljöpartisten Yasri Khan som hälsade i hand på manliga reportrar medan han hälsade på den kvinnliga reportern med att lägga handen mot bröstet på vänstra sidan av kroppen. Så gör man i den kultur han är uppvuxen i, där anses det väldigt intimt att beröra en kvinna genom handhälsning.

Trots att jag tycker jämställdhet är väldigt viktigt i samhället så förstår jag inte riktigt upprördheten som blossade upp i media. Han hälsade artigt på henne även om han inte följde svenska normen. Vad han har för politiska åsikter, tankar osv, det har kommit helt i skymundan.

Jag har funderat på detta till och från under dagen. Är det inte småaktigt att vinkla debatten på det sättet? Vi säger oss vara ett mångkulturellt samhälle, finns det då inte utrymme för svenska politiker att avvika det minsta från normen? Det hade varit en helt annan sak om han inte velat intervjuas av en kvinna, om han hade gjort något som avviker från våra lagar.

Om jag flyttade till ett annat land skulle jag säkert ta efter många av landets seder, en del ganska omgående, annat skulle det ta längre tid för. Annat skulle jag kanske inte lyckas att anpassa mig till alls. Jag tänker på länder där det kindpussas hit och dit på vänner och andra man träffar för samtal. Om jag inte minns fel så pussas det på näsan någonstans… men om det är inom familjen eller i stort till envar man snackar med… nej tack näspussande av okända skulle jag inte känna mig bekväm med.

Med andra ord så förstår jag inte problemet. Yasri Khan hälsade artigt och respektfullt även på den kvinnliga reportern. Det tycker jag är viktigast. Vi som arbetar i vården tror jag har råkat ut för att någon man inte vill hälsa i hand, jag har gjort det i alla fall. Den förste man jag träffade som inte hälsade i hand hälsade artigt precis som Yasri Khan gjorde, bad om ursäkt att han inte fixade handhälsning med kvinnor. Jag hade inte en tanke på att det var oförskämt mot mig, hela mannens uppträdande mot mig uppfattade jag som respektfullt från båda håll. inga problem alltså, vi koncentrerade oss på det vi träffades för och inte på hur vi hälsade. Jag blev förvånad, men kände mig inte alls tillintetgjord på något sätt.

Visst kan vi ha åsikter, visst kan vi reagera olika på samma sak… men för mig dyker Alf Henrikssons ord upp ”Retar du dig på problem som är små så är du väl inte större än så.

Är det en skymf mot kvinnan att inte handhälsa i det svenska samhället? Handlar det om jämställdhet eller ej? Välkommen med dina tankar i frågan!

51/100 blogg100.mini

#blogg100, #hälsningsseder, #jämställdshetsfråga

 

Advertisements

Kommentarer till: "Hälsningsseder" (21)

  1. Jättefin hälsning, tycker jag. Skulle passa mig utmärkt. Skulle känna mig hedrad. Handhälsning är helt ok, MEN när den som man bara är lite bekant med ska kramas då man möts, då mår jag inte ett dugg bra. Förskräckligt sätt att hälsa på, om man inte är riktigt nära vänner eller nära familj. Mitt favoritsätt att hälsa på, det är att skaka hand då man möts första gången. När man sedan träffas igen, så räcker det med ögonkontakt och ett glatt HEJ, tycker jag!

  2. Mycket bra skrivet … Håller med dig hela vägen … 😉
    Gillar även orden från Alf Henriksson som du hittat … De säger en hel del …
    Kramis

  3. JämlikhetsSverige hänger upp sig på detaljer så man blir alldeles andfådd bara av att se på från sidan! Som jag förstått det var Khan’s hälsning respektfull, och då är det väl inget att hänga upp sig på.
    Vi har väl alla litet olika syn på hur man skall hälsa. Själv tycker jag det är helt på sin plats med ett handslag då jag inte sett ifrågavarande person på en (längre) tid (angående anna-lenas kommentar).

  4. Läste Ulf Bjerelds inlägg för en stund sedan och där han tar upp ungefär samma sak som du.

    Själv lärde jag mig hälsa på italienskt vis under mina år där och försöker hejda mig när jag kommer tillbaka till Sverige efter att ha kindpussats till höger och vänster – och krockat på lite olika sätt. Pussarna är ju egentligen inga riktiga pussar utan görs bara i luften, men det har hänt att jag faktiskt pussats hud mot hud – och blivit lite generad. Och i somras i Japan härmade jag japanerna rent reflexmässigt i slutet av resan och bockade lite lagom mycket även om jag tror det blev lite fel ibland. Det lär ju vara olika mycket djup i bocken beroende på den andra personens ställning.

    Men visst är det roligt med olika sätt att hälsa.

    • Vissa länders hälsningssätt skulle jag ha lättare att ta efter, t.ex Japans och Vietnams när jag var där, även om det inte känns riktigt bekvämt. Kindpussande, pussande ut i luften som du säger, njaeee… det skulle jag känna större motstånd mot.

        Även om inte hälsningen blir ”riktig” så borde väl mänskliga mötet i övrigt vara viktigast. Man känner ganska snart, omgående t.o.m, om det finns respekt mellan mig och den jag hälsar på. Det är ingen självklarhet att det finns respekt mellan människor med svenskt ursprung sedan generationer tillbaka och att man har samma hälsningssed. Själva respektfulla mötet är viktigare för mig än hur hälsningen utförs…

        Ja, jag tycker det är spännande och kul med litet olika seder och bruk över världen även om jag inte vill anpassa mig till dem… 😉

  5. Ja, för mig är det viktigt. Det handlar inte om hur man hälsar – hand, kindpuss eller liknande. Det viktiga är att vi behandlar alla med respekt och behandlar alla lika. Det är inte okej att välja ut eller välja bort vissa grupper. Där ligger problemet.

    Hälsa i hand, så hälsa på alla. Välj en annan hälsning – och gör den hälsning för alla.

    Men att säga att det är ok att ta vissa i hand men rata andra – det är inte acceptabelt.

    • Nu for mina tankar iväg… 😉 När jag var nyanställd på en av alla mina arbetsplatser jag varit på så blev jag presenterad för en av politikerna i socialnämnden som jag löd under. Han tog i hand och hälsade, men såg mig inte, pratade hela tiden med den som gick runt med mig. Det kändes betydligt mer nedsättande/kränkande för mig än mannen jag berättade om i inlägget.

      Jag tycker dina tankar är spännande, vill uttrycka det… jag gillar även att folk som ”visar respekt” har andra åsikter och kan argumentera för dem.

      • Det är diskussionen som utvecklar oss!

        I det här fallet tycker jag att politikerna gör fel, han ska visa dig respekt. Att politikern gör fel motiverar inte att andra göra ”mindre fel”. Alla ska hälsa med respekt och visa värdighet.

      • Det är där dina och mina tankar skiljer sig åt. De gånger män har hälsat på mig på samma sätt som Khan gjorde så har jag känt det som en respektfull hälsning på mig. Mer respektfullt faktiskt än en slarvig handhälsning där motparten har tankarna åt ett helt annat håll. Respekten är jätteviktig, där är vi överens… 😉

      • Jag tror man måste skilja på enskilda fall och vad det i grunden handlar om. Det finns många osunda beteenden som kan fungera i enskilda fall men som vi måste motverka eftersom helheten förstör.

      • Men vad är det som du ser som osunt med en hälsning med handen mot bröstet? Med tanke på alla resistenta bakteriers utveckling så kommer kanske handhälsningarna att minska betydligt även i vårt land, tänker jag… 😉

      • Det är inte handhälsningen som är osund. Det är attityden att man enbart kan hälsa i hand på vissa människor men inte på andra. Att behandla människor olika är osunt. Vi är lika, ska ha lika rättigheter och behandlas på lika sätt.

      • Ja, jag förstår hur du tänker, men har aldrig upplevt det förnedrande när vissa män hälsat på mig på det sättet. Nästan tvärtom, det har känts högtidligt, mycket värdigt och respektfullt. Du får läsa dagens inlägg… jag har fortsatt på ämnet… 😉

  6. Själv tycker jag det känns mer märkligt när svenska män hälsar på alla andra män än mig. Händer då och då i jobbet. Under min tid i kollektivtrafiken jobbade jag mycket med män från andra kulturer och självklart behandlade dom inte mig som dom behandlade andra män. Vissa var tex noga med att aldrig se mig i ögonen när vi pratade men bortsett från nga få tillfällen av ovälkommen uppvaktning (kom ju från svenskar med) så kände jag mig aldrig kränkt. Vi pratade dessutom mycket om just varför och skillnader i religioner. Det var lärorikt och fick mig att se på andras vanor med en större acceptans

    • Det är kanske det som saknats mest att folk pratar med varandra och om olikheterna. Olikhet behöver inte betyda nonchalans eller något farligt.

  7. Intressant text! Jag funderade över natten och skrev dagens inlägg om samma ämne.

  8. […] Mycket debatt om händer just nu så jag publicerar en utsträckt hand jag hittade i Trelleborg i söndags. Något annat orkar jag inte med just nu. Läs i stället hos Miatankar om hälsningsseder. […]

  9. amiengblom sa:

    Miljöpartiet kan inte köra sitt eget race i politiken som de gjort den senaste tiden.
    Khan kandiderade till mp:s partistyrelse, ska han vara med i ett sådant sammanhang är det inte acceptabelt att vägra handhälsa på en kvinna!
    Det handlar inte bara om ett handslag…
    Expressen skrev på sin ledarsida häromdagen:
    ” Män och kvinnor som är så ortodoxt troende att de betraktar händernas beröring som djupt problematiskt hyser ofta fler ideer kring könens åtskillnad. Sannolikt anser de att det är olämpligt att män och kvinnor badar tillsammans, dansar tillsammans och kanske även sportar och äter tillsammans”.
    Du citerar Alf Henrikson, ”om man hänger upp sig på ting som är små osv”
    Att reagera på detta är inte att hänga upp sig på ting som är små!
    Vi svenskar är ett ”snällt och förstående folk”…
    Men vi ska inte UTPLÅNA våra grundläggande värderingar om jämlikhet och jämställdhet!

  10. Det knepiga är väl att en och samma person hälsar på män och kvinnor på olika vis. Och sen är det också frågan vems regler och seder ska gälla? Tänk om någon annans hälsning känns onaturlig eller rentav kränkande för mig, förväntas jag som svensk då att ändå hålla god min och bita ihop? Visst är det sandlådefasoner allt, men ibland undrar jag varför vi västerlänningar, i vars land vi dessutom vistas, alltid måste automatiskt ge oss. I mitt yrke inom vården förväntas jag hälsa på flera nya människor dagligen, hur f-n ska jag veta vilka ritualer gäller hela tiden? Och ska det vara mitt problem?

    • För mig känns inte frågan stor eller svår. De gånger jag träffat på män som inte vill ta mig i hand så har jag uppfattat det direkt. Jag sträcker ut min hand, han har tittat på mig och gör sin hälsning, hela tiden med ögonkontakt. För mig har det inte känts kränkande på något sätt… men den här frågan har upprört många och många kan inte acceptera… Ja, då blir det förstås problem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: