Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Tantbegreppet

ött2

En del bloggande kvinnor skriver om tanter, räknar in sig själva i begreppet, tror jag, jag uppfattar det så i alla fall!

Jag är inte uppvuxen med att kalla kvinnor för ”tant”, det är säkert där mitt ”problem” ligger… Jag har nämligen svårt för tant-begreppet. Uppfattar det negativt. Upphov till idén om dagens inlägg hos mig är Tove. Hon ger tant-ordet en stark uppgradering…. trots det kommer jag aldrig att kalla någon kvinna för tant, inte mig själv heller.  Tror jag inte, bäst att tillägga. Osvuret är bäst, som bekant! Däremot kan jag använda det om jag berättar om något jag sett/upplevt en äldre kvinna gjort… då kan jag för att avpersonifiera henne använda just ordet ”tant”! Knepigt!

Någonstans djupt där inne i mig, när jag tänker på ordet tant så tänker jag på en speciell kvinna. En väldigt speciell kvinna som jag såg så gott som dagligen när jag var i 20-25-årsåldern. Hon hade hatt, böjd rygg och svängde ordentligt med höger arm där det dinglade en handväska fram och tillbaka. Denna kvinna är förstås död sedan många, många år. En mycket udda kvinna även på den tiden – hon dyker hela tiden upp i mina tankar när jag hör ordet ”tant”. Sådana är vi inte, varken Tove eller undertecknad… Ingen heller någon annan som jag känner till i dag.

Hatt… Det är ett ”plagg” jag aldrig haft någon dragning till, men senaste månaderna har jag fått en längtan att köpa en – den dag jag finner en jag faller för! Den ska inte användas i vardagslag utan blir något som jag använder vid speciella tillfällen… 🙂 När jag var yngre (i fjol och tidigare!) har jag aldrig trott jag skulle använda hatt… det var ju tantigt… men nu är det inte bara tänkbart…. det är även efterlängtat!

Än har jag inte stagnerat i tanke och handling.

Nu käre läsare får du chans att uttrycka hur du tänker om tant och om hatt! Jag kommer att läsa med stort intresse.

73/100 blogg100.mini

#blogg100, #tant #hatt

 

Annonser

Kommentarer till: "Tantbegreppet" (25)

  1. Jag är en tant och det tänker jag förbli 😊
    Tant låter snällt på något sätt, hatt eller inte.

    • Ajajaj, det där känns som ett slag i magen.. 🙂 Minns inte hur gammal du är, men tror du är 10-15 år yngre än mig…

      OK då säger jag hej till tant Maria! 🙂

      • Hahaha, så länge folk inte kallar mig gubbe eller farbror är jag nöjd 😉

      • Det kommer jag aldrig att kalla dig. Lovar!

      • Jag tänker på min homosexuella kollega som kom in i vår mäss, väldigt upprörd, över att några slynglar kallat honom böggubbe
        ”Jag är väl för fan ingen gubbe!!!”
        😂

      • Jag är kanske en ganska märklig kvinna…. gubbe är ett gulligt ord… Det finns många gubbar här i världen… alla äldre män som jag inte känner är gubbar… Gubbe kan även yngre män vara som jag anser litet kokobängalo… 🙂

        Den ”gubben” du berättar om har jag full förståelse för… jag hade nog inte heller uppskattat att bli gubbe om jag varit av hans kön!

  2. När jag gick i barnsköterskekurs och vi jobbade i ett barnhem kallades vi alla 16-18 åriga elever för tanter av barnen. Det tyckte jag var konstigt men accepterade tant-rollen redan då. Sen dess har det inte varit något problem! Tant med hatt går också bra i vilken ålder som helst. Min man har varit min ”gubbe” i 50 år nu .. Men gumma vill jag inte bli kallad! 🙂

  3. mormorkerstin sa:

    Jag älskar hattar och har varit med i Tantvarning! Det säger väl allt om mig? 👒

  4. För mig är tant inte negativt per se. Ämnet har ju tagits upp tidigare 🙂 ”En tant gillar kött och potatis”
    Tant är kanske mest en fråga om stil, tycker jag. En tant är tantigt klädd. Inga formsydda stiliga kappor, blazrar eller blusar, nej, stor och rymlig kappa med växmån, gärna allvädersstövlar från 70- eller 80-talet. Ja, stilmässigt negativt, men tanten kan vara hur trevlig som helst. Eller otrevlig. En tant har ful hatt.

    En hatt kan vara snygg. I synnerhet buren till en litet festlig klädsel (inte tantig), och vid ett festligt tillfälle. Inte till affären… Ja i så fall med högklackat, annars blir det hastigt tantvarning 🙂

    • Jo, jag har haft tant uppe tidigare, men nu en litet annorlunda vinkling.

      Jag instämmer i att en tant kan vara trevlig eller otrevlig, det ligger inte i hennes uppförande, utan mer stil. Det håller jag med om, så är det även i min ”värld”

  5. För mig är tanter kramvänliga kvinnor i ”mogen ålder”, dvs ca 20 år äldre än jag numera. I min barndom kallades alla kvinnor tant så jag associerar ordet med hembakta bullar och karameller.

    Och om tant är synonymt med att gilla hatt så är jag också tant… Å andra sidan bär paranta äldre damer också hatt. Tanter med eller utan hatt är alltså helt OK för min del bara dom inte är elaka. 🙂

    • Nej elaka ”tanter” är inga tanter – de är ”haggor” 🙂

      Vilka som är tanter, ja där förflyttas kanske fokus hela tiden beroende på vår egen ålder. För 20 år sedan hade du kanske sagt likadant och då avsett kvinnor i den ålder du är i idag!? Livet är föränderligt, minst sagt. Jag tror att vi får bilda en hatt-liga. Vi verkar vara flera som funderar på hatt. Tack för dina tankar i tantfrågan!

  6. Härligt Mia – med eller utan hatt eller tant för den saks skull 🙂 Min sinnebild av tant är tre tanter; min oldemor, min mormor och två av min mormors systrar – med hatt och kappa och väska! Min mormor använda sin väska och drämde den i huvudet på en man som försökte antasta henne, troligen för att ta hennes väska.
    Den tanten jag själv tillhör är min ålder, mitt liv och det jag är i dag – en omformad version med alla åldrar i mig och det är har inget med åldern i sig att göra – min tant jag har alla åldrarna i mig och finner stor behaglighet i det 🙂 Att tant från början hade den klangen, vi sa det om främmande, om bekanta och dåtidens tant var av annan kultur än idag … I Norge säger vi ju tante om moster och faster – då i släktskaps mening.
    Så Mia – du är vad du är bekväm med – och hatt ja det har jag tänkt skaffa mig också …

    • Ja, du Tove, du ser vad du drog igång för tankar hos mig. Ja, i Norge är tante annorlunda så vi får inte blanda in vårt kära grannland i svenska tanters varande eller inte varande… Hehe… det är dock inget fel på norska tanter, jag tänker på din krut-mormor!

      Du får ingå i hatt-ligan jag har planer på att bilda, en norska, en finska och så svenska Mia… Kan det vara något för dig, måntro!?

  7. Tant kan ha en negativ klang, och ibland används det som skällsord. Varför fattar jag inte. Kan det tro vara att vi förknippar tant med en äldre dam och idag ska alla vara och se ut som 20-åringar. För mig har tant en helt annan betydelse; nämligen en självständig och rättvis dam med ben i näsan och lite humor. Hon struntar högaktningsfullt i vad andra tycker och tänker om henne utan njuter fullt ut av livet. En sån ”tant” vill jag vara och hoppas jag kan leva upp till det. Trevlig helg

    • Åh en sådan kvinna vill jag också vara… Ben i näsan har jag, jag kände efter… 🙂 Litet humor finns också i mig så jag är på god väg. Som du kanske märker så försökte jag skriva ”Åh en sådan tant vill jag också vara”… men fixade inte det riktigt.. 🙂 Trevlig helg till dig också Gunnel!

  8. Visst kan tant uppfattas negativt, men ord är bara ord. Jag tänker på ”girl-power” fast i mera mogen ålder.
    Hattar kan vara fina men det är sällan jag är uppklädd på det viset.

    • Det verkar vara många som har en mer positiv syn på ordet tant än vad jag har. Jag får försöka omvärdera ordet litet, kanske…

  9. Intressant som alltid att läsa dina funderingar 🙂 För mig är tant mest ett respektfullt tilltalsord.. Skulle jag som ung tilltala någon i min mammas generation eller äldre så sa man t ex Tant Anna. Allt annat var otänkbart på den tiden…
    Mig får man gärna omnämna som tant idag, med eller utan hatt – det klingar i mina öron bättre än kärring t ex… 😉
    Men så har jag ju förstått att jag på senare år blivit ”Tanten med hunden” av många (som inte vet vad jag heter) men som regelbundet ser mig med min lille hund längs vägarna.;)

    • Det sätter du fingret på ännu ett ord. Kärring eller om det är käring som egentligen härstammar för kärestan…. kärlek osv… Men som låter väldigt negativt i våra dagar. Där tror jag de flesta är ganska överens. Nej, att kalla mig själv för kärring, nej, det gör jag inte…

      Så kul att läsa alla era funderingar runt tant… jag inser att de flesta tänker annorlunda om ordet än vad jag gör! Tack för att du gillar mina funderingar om ditt o datt!

  10. Joå, jag ser mig absolut som tant… fast mera tjejtant,,,, eller tanttjej. Har man blivit 60 och mer, så är det helt ok att vara tant… Hatt? Nej, tack! Inte tanttjejens stil Gillar inte ens mössa, men tvingar mg att ha sådan när d et är många minusgrader, Pannband går bra,,,, passar mig utmärkt… Ha en go helg!

  11. Nordisk – skandinavisk tant är jag med på!
    🙂

    • OK. Välkommen till den skandinaviska hatt/tantligan. 🙂

      Nu gäller det bara att finna en häftig hatt till fint pris!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: