Göken

Göken har jag endast hört i radio i år. Varför?

Är det möjligen så att den minskat i antal? Trots att jag i år varit utomhus betydigt mer än någonsin, har jag inte lyckats höra göken. 😦

Internationell marmarknad

Cykelparkering, Hesingör, Danmark

Idag startar traditionell marmarknad i sta´n, vet dock inte om den var som den brukar vara…  Skitdyrt! Tog inte betalkort, kan undra varför? Inga bord att sitta vid om man köpte mat och ville äta… det skulle man äta på stående fot!

För flera år sedan var jag i Skövde på matmarknad, där fanns massor med bord man kan kunde köpa mat, sitta ned o äta i lugn o ro…. liknande i Malmö för några år sedan. Bättre upp tycker jag, en betydligt trevligare matmarknad borde kundna fixas i en stad av Jönköpings storlek.

Fick uppfattningen att här var det att göra snabba pengar…. Dessutom blir jag litet misstänksam när de vägrar ta kort…

Min väninna och jag gick till en ”vanlig” restaurang och åt en vegetarisk rätt. jättegott, mysig inredning och där kunde vi sitta och snacka utan en mass stimmande runt omkring.

Börjar jag måntro bli gammal och krävande? Tror inte det, mer kritiskt tänkande och funderar på hur krämarna tänker…  Tog faktiskt inte ett enda foto. Ovanligt för att vara jag. 🙂

Skogspromenad

Anna-Lena och jag hade bestämt oss för att geocacha tillsammans det här datumet för länge sedan. Tänk vi prickade in en dag med behaglig temperatur för en sådan sysselsättning. Vi började dock med litet god mat på en golfrestaurang, min erfarenhet är att golfrestauranger serverar  god mat och visst stämde det även idag.

Mätta och belåtna gav vi oss iväg ut i skogen. Jag kan inte påstå att jag är någon hängiven geocachare nu för tiden, har varit mer biten av hobbyn, men i trevligt sällskap är det småmysigt. Vi fann inte alla burkar vi sökte, men en del. Dessutom är naturen väldigt vacker så här års, så det är ett nöje bara att vandra.

Anna-Lena och jag försöker träffas en gång varje sommar för litet geocachig. Trevligt!

Midsommarhelgen

Apropå bilden ovan. I går eftermiddag, tidig kväll, mörknade det väldigt i ett väderstreck medan solen fortfarande lyste från ett annat. När jag tittade ut såg jag regnbåge(ar) INNAN regnet kom. Jag tog några få bilder på fenomenet, då började det droppa. Det blev att dra sig in och stänga balkongdörren så att regn- och åskvädret kunde dra förbi utan att störa mig alltför mycket… 🙂

—

Vädret under midsommarhelgen 2016 kan ingen klaga på här i norra Småland. Mellan 20-30 grader i stort sett hela tiden. Igår fick vi litet regn här framåt kvällen, men det varade inte så länge.

Många människor lever i förvissningen att man måste göra något speciellt när det är storhelg. Så har jag också tänkt ibland, men aldrig numer. Det är dagar som alla andra, ibland känner jag det riktigt behagligt att stå utanför ståhejet, så var det i år, med tanke på min intensiva vecka fram till dagen före midsommarafton. Under helgen har jag ätit traditionellt, körde en runda med bilen och njöt av naturens skönhet, druckit litet vin, lyssnat på musik, läst, promenerat – med andra ord tagit det väldigt lugnt. Veckan som kommer blir ganska intensiv också så det har varit skönt att ta det lugnt.

Förresten… under tiden jag arbetade så hade jag en massa tider att passa så gott som dagligen. Jag, som många andra, smålog litet för mig själv när pensionärer säger att de endast vill ha en sak inplanerad dagligen annars blir det körigt! 🙂

Nu är jag själv pensionär och tycker att det räcker med just EN aktvitet/dag. Det händer att jag har fler (ett par) uppbokat någon gång ibland… men då känns det som det är en för mycket… Då hinner jag ju inte så mycket annat (precis som om jag är väldigt effektiv andra dagar!) Tänk vad livet förändras och vad man själv förändrar sitt tänkande. Jag tror nämligen det ligger mer i hjärnan och tänkandet som i den fysiska orken.

Det ÄR väldigt behagligt att vara pensionär!

 

Citadellet i Landskrona

Under veckan besökte jag Citadellet i Landskrona, slottet som har använts till olika ändamål under årens lopp. Det byggdes under en period när Landskrona var danskt, 1549 stod det klart och planerna var att det skulle fungera som försvarsanläggning. Citadellet användes så också i början, därefter har det varit fängelse, stora fester för rikemansfolk. Idag är det öppet för guidade visningar, men används även i festliga sammanhang, konserter och många bröllop har stått innanför dessa murar, berättade guiden. Citadellet var inte så lätt att ta sig till eller från utan tillstånd. Det finns två olika vallgravar att ta sig över i så fall, den innersta är 70 meter bred läste jag.

Det genomfördes flera ombyggnationer under årens lopp och under 1860-talet byggdes delar av det om till fängelseceller. Cellerna var inte stora, minns inte hur många fångar det kunde vistas här samtidigt, men misstänker att det kunde kännas trångt, egna cellen kunde kanske t.o.m kännas trygg emellanåt. Som alltid vid sådana här visningar berättades det om olika tragiska människoöden, jag återberättar ett par, bl.a om Carl-Otto Andersson.

Hans livsöde kan ni läsa om här. Han halshöggs inför 4.000 åskådare. Det var fler människor än som bodde i Landskrona vid den tiden, rena folknöjet med andra ord. Innan dödsdomen utfördes satt han i isoleringscellen nedan. Det övre hålet, där fick han in mat och undre var lucka för potta, ingen närmare mänsklig kontakt med honom alltså. Cellen saknade fönster, inga möbler, dygnen han vistades där fick han ligga på golvet, inte någon lyxtillvaro precis.

Ett annat makabert människoöde som berättades var Hilda Nilsson, (1876-1917) en fattig kvinna som fann ett sätt att dryga ut hushållets livsförnödenheter. Hon blev änglamakerska och tog livet av åtta små barn som hon tog till sig som fosterbarn och på det sättet fick pengar av samhället. Hon ”tog hand” om ett barn i taget, när pengarna var slut så tog hon ännu ett osv. Hennes mordiska handlingar avslöjades när en av barnens mammor ångrade sig och ville ha kontakt med sitt barn, Hilda ljög att hon lämnat barnet vidare till en bror ute på landsbygden. Mamman gav sig inte ville ha adressen till brodern, men se det gick inte. Hon gick till polisen, som inte tog hennes oro på allvar till en början. Det var först senare som polisen blev intresserad, när det kom fram att Hilda inte hade någon bror, då började de rota i ärendet. Hon dömdes till döden, men lyckades ta sitt eget liv i cellen innan dödsdomen verkställdes. Det berättades att hon hölls fången i en isoleringscell som man var tvungen att passera tre dörrar för att nå. De två yttersta var isolerade med madrasser för att inte skrik o.dyl skulle höras ut när hon misshandlades. Hennes bibel finns bevarad och på den fanns det mycket blodstänk från just misshandlingarna hon utsattes för. Litet ”kuriosa” i fallet var att samma dag Hilda tog livet av sig omvandlades hennes dom till livstids fängelse, något som Hilda inte visste något om. Livet är oss kärt, men å andra sidan var det kanske mer humant för henne att dö än att sitta inspärrad och bespottad under en livstidsdom!? Bilderna nedan är på Hilda.

Inlägget handlar om barbariska händelser, det är mycket sådant i slottets historia. Det fanns fallucka, en grotta där många fångar aldrig kom levande ut ifrån osv men även festvåning. Slutar här, intresserade får själva gå en guidad visning, historien är barbarisk, intressant och även fascinerande för de intresserade.

Det är inte speciellt länge sedan Sverige var ett betydligt mer barbariskt land än det vi lever i idag.

Rörgast

Litet märkligt är det att jag fick hem den beställda boken om Stalins dotters liv bara någon dag efter jag lånat Rörgast av Johan Theorin. Då var jag inte medveten om att den här bokens huvudperson befann sig under många år i Stalins Ryssland.

Det här inlägget handlar dock om Rörgast. Jag har tidigare läst Skumtimmen och Nattfåk av denne författare och gillat böckerna. Därför hade jag höga förväntningar på att den här boken. Tyvärr, blev jag besviken.

”Den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson väcks mitt i natten av att det bultar på dörren till hans fiskebod. En vettskrämd pojke stapplar in och berättar om ett fartyg fullt av döende sjömän, och en galen man med yxa.” Så kunde jag läsa på baksidestexen och jag tyckte det lät intressant och i den stil Theorins böcker varit tidigare. Men det här blev en alldeles för blodig historia för att jag skulle gilla den. Jag läser mycket hellre en dokumentär om Rysslands blodiga historia än att väva in det i en blodig släktfejd för det är det detta handlar om. Handlingen utspelar sig dels i Ryssland som jag redan nämnt och dels på Öland.

Boken var tillräckligt intressant och lättläst för att jag skulle läsa ut den, men ingen bok jag kan rekommendera.

Betyg 2,5/5

 

Skånetur

Jag vill lära mig att fotografera fåglar. Det går någorlunda bra med fåglar som vågar vara nära människor, men helst vill jag ha dem under flykt och en knivskarp bild… 🙂

Nu har jag landat hemma i Jönköping igen och det känns bra. Det har varit intensiva och roliga dagar. Nu rustar många i Sverige för fest, jag rustar för en lugn midsommar… då får ”amatörerna” festa… 🙂 Blir det något så när bra väder ska jag ge mig på att luckra jorden och få bort en del ogräs i morgon i en rabatt, midsommarafton. Matjesill med alla tillbehör blir det förstås, om inte sådan mat tagit slut i affärerna och det kan det väl inte ha gjort… Jag hade tänkt åka och handla idag… men avvaktar tills i morgon bitti. Tror det är lugnare i butiken då.

Trött, väntar med mer skrivande till en annan dag…

Danmarksbesök

Igår körde jag till Skåne med sikte på Citadellet i Landskrona. Det har jag tänkt ända sedan jag läste ut boken ”Fallna kvinnor”. Fick kontakt med en gammal arbetskamrat som numer bor i Helsingborg så där stannade jag till. Är man i Helsingborg så drar man gärna över till Helsingör, går på ströget där och handla litet, äta gott. Danskarna kan laga mat, liksom alla andra nationaliteter. Vi åt gott, jag beställde kycklingfilé med tillbehör och  fick en riktigt stor portion.

Idag har jag besökt Citadellet i Landskrona, mycket intressant, återkommer med mer om det i senare inlägg, när jag är hemma i Jönköping igen. Just nu har jag förflyttat mig till en bror och svägerska mest beroende på att svägerskan uppnår den aktningsvärda åldern 70 år. I morgon kör jag hemåt redan vid 07-tiden, då paret drar iväg på ”utflykt” eller om det är ”flykt” från hemmet.

 

 

 

Rädsla

En av mina bloggvänner skrev om rädsla igår. Rädda kan vi vara litet till mans ibland.

Rädslan beror oftast på okunnighet! Tänk om vi små individer vore medvetna om det… och vågade närma oss det vi är rädda för! Jag tror livet skulle bli både roligare och enklare då! Mina tankar går osökt till rädslan för invandrare, en rädsla som tycks växa sig starkare i Europa.

Människor som möts med misstänksamhet, fientlighet, elakheter hur ska de kunna känna sig vänligt nyfikna på svenskarna och Sverige? Jag snackade med en ytlig bekant över en kopp kaffe på T-Centralen i väntan på tåget hem. Han berättade att han öppnat sitt hem för två ensamkommande flyktingkillar och upplevde sig att ha lärt sig mycket av dem, samtidigt som de har kul tillsammans. Jag tror denne person är en underbar person att landa hos, en vuxen förebild. Att tas emot med värme, humor och vänlighet måste vara det absolut bästa. Då blir de  vänligt sinnade till svenskarna och finner tillit – om de får stanna. Det vet inte de här båda killarna än.

Vilken vinst Sverige skulle göra om flyktingarna togs emot med värme så de kände tillit till oss svenskar. Då integreras de snabbare och kommer att ge mångfalt tillbaka.

När jag skriver så, så vet jag att vissa tycker att jag inte är klok! Men jag är ganska säker på det. Tänk dig själv, när du bemöts och behandlas väl, vilken tillit du får till de människorna… Blir du taskigt behandlad, självklart blir du misstänksam och har uppmärksamheten riktad på fel saker. Sedan finns det givetvis enstaka rötägg bland de som kommer till vårt land, precis som det gör bland de som är födda här. Det har alltid varit så, det kommer alltid vara så, tyvärr är det svårt eller omöjligt att komma ifrån det.

Att våga möta sina egna irrationella rädslor är inte fy skam! Är man utsatt för direkt hot mot livet, ja, då är rädslan givetvis befogad och man ska handla precis som kroppen signalerar – fly! Men det är en annan historia…

Mellandag

När jag postade gårdagens inlägg om stockholmsrumpor så var klockan 23.59. Inget jag planerade, utan mer att jag ville få ut ett inlägg innan jag la mig. Jag har fortfarande inte brutit sviten av ”ett inlägg/dygn”. Räknar jag rätt så är det här 120 dagen i sträck jag bloggar. Kommer fortsätta så länge det är kul och det känns OK.

Idag är det en mellandag för mig. Jag är hemma och vilar efter Stockholms-resan, tvättat och grejat litet. I morgon drar jag söderut ett par dagar…. Känner att jag behöver längre vilotid mellan sådana här intensiva dagar som Stockholm var och de två dagar som komma skall. Det ska jag lägga på minnet och planera litet annorlunda framöver… Tror jag. Det är lätt att tro att bara det är roligt så orkar man.