Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Så olämpligt

pass

Idag blev jag iskall, jag ska resa bort och en leverans jag har beställt har inte kommit så fort som jag trodde. Alltså måste jag lämna id-handling till den som ska hämta paketet åt mig. Det får bli passet för körkortet ska jag ha med mig. Tänkte ta fram det i god tid så jag har allt i ordning innan jag ska träffa den som ska ha det. I den lådan det skulle ligga där låg ett gammalt utgånget pass. Men inte det nya, inte ens om jag tömde lådan!

Försökte komma ihåg när jag använde det senast. Det hjälpte mig inte. Jag letade på litet alterntiva platser, men ändå inte. Passet har plats i en alldeles speciell låda, det finns inga alternativa platser för mitt pass, utom när det ska användas.

Blev ordentlig kall i kroppen, har annat att göra idag än att leta efter passet. Efter att ha försökt tänka konstruktivt gick jag tillbaka till den låda där det ska ligga och se där, där ligger det ju. Det hade kilat in sig bland ”annat” som jag tydligen inte delat på ordentligt vid första genomletningen! Känner du igen dig i situationen?

Mycket bra, då kan jag ägna dagen åt det jag planerat… 🙂  God lördag! Min lördag är bra för tillfället i alla fall!

Kommentarer till: "Så olämpligt" (13)

  1. Stor igenkänningsfaktor!

  2. Vi var nästan säkra på att hustruns glasögon hamnat under någon ormbunke på hundpromenaden. Hela huset genomletades flera gånger. Och visst, de låg och gömde sig i tvättkorgen, bland klädtrasorna. Jo, det blir så ibland.

  3. Det där känner man igen…ett rätt märkligt fenomen egentligen, om man nu kan kalla det så, det är väl så att det är ”någon” som spelar en ett spratt

  4. vilken tur att det ordnade sig

  5. Så där är jag själv också, plånboken eller telefonen kan vara panikartat försvunna, för att återfinnas ungefär där de skall vara.
    En gång var jag i Norge och en av mina turister hade tappat plånboken i bussen. Vi var fyra chaufförer som letade för fulla muggar länge, det var kanske en halv timme-timme. Flera manarbetstimmar senare kom alltså sedan mannen och talade om att fruns plånbok hittats i hennes handväska…

  6. Det skulle mycket väl kunnat var jag som skrivit ditt inägg idag, för jag känner igen mig till 100%. Hur kan saker och ting smyga sig undan så att man inte ser dem förrän man rotat och letat i evigheter? Kram

  7. Usch, känner igen mig alltför väl…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: