Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

deammen1

Jag, precis som alla, är präglad av sina erfarenheter under livet.

Mer än en gång har jag förvånats över att friska människor idag köper tjänster de inte tycker är så roliga. Att klipa gräs, att handla, bära saker, lyfta saker osv är ju ett sätt att ge kroppen motion. Ett bra komplement till att gå på gym, promenader, simning osv. Är det bekvämlighet, okunnighet eller helt enkelt inte tänkt på vad de gör eller vad handlar det om? Att småbarnsfamiljer, handikappade eller familjer där folk arbetar mycket använder sig av dessa servicetjänster förstår jag mycket väl och tycker det är bra att de finns, men för oss andra, varför?

Som ung behöver man inte tänka på det här. Då fungerar kroppen bra ändå om man håller sig normalt aktiv. Ju äldre vi blir desto viktigare. Jag är så präglad av detta att jag är på golvet, sittande, liggande flera gånger i veckan antingen för att göra litet olika rörelser eller enbart för att jag ska klara av att ta mig upp på egen hand.

Inom äldreomsorgen där jag arbetat många år har jag flera gånger tänkt på vilka konsekvenser det blir när inte människor kan ta sig upp själva när de fallit. För faller gör vi mer och mer ju äldre och stappligare vi blir. Även om de inte bryter sig och inte har larm osv kan de bli liggande flera timmar innan de får hjälp att ta sig upp. Det är varken bekvämt eller hälsosamt. Om man är fler än en i hushållet upptäcker förhoppningsvis den andre att något är på tok.

Jag vill behålla min rörlighet och min förmåga att klara mig själv så länge som möjligt. Med andra ord försöker jag underhålla kroppen med diverse rörelser även om jag långt, långt ifrån är någon superhäftig pensionär!

Kommentarer till: "Välj inte bort naturliga rörelser" (11)

  1. Så sant, så sant. Märker att man med åren fått sämre balans och är glad med att i någon mån kunna kompensera detta genom att träna i grupp ett par gånger per vecka. Samt att klippa gräs och städa och sköta trädgård. När jag inte längre klarar det, ja, då är det nog dags att tänka på annat boende.

    • Nja… först kan man köpa diverse tjänster, sedan finns hemtjänst – så tänker jag. Hoppas att jag aldrig blir så dålig att jag behöver särskilt boende!

  2. Men så duktig du är! Som tränar själv när du är hemma.
    Jag skulle önska att jag hade den diciplinen.. Det har hänt att jag har börjat med någon slags hemmagymnastik, men det ebbar ut tämligen fort.
    Nu försöker jag hitta någon slags daggymnastik som jag kan delta i, en eller ett par ggr./vecka. Annars får jag väl gå på gymmet alldeles i närheten, trots att jag inte tycker att det är särskilt roligt.
    Just nu blir det bara promenader. Längre eller kortare. Snabba eller sakta. Vill helst vara ute nu, när det är så fint.

    • Jag försöker blanda litet av alltsammans, men mest nöjd är jag med promenerandet. Där är jag benhård moot mig själv… 🙂

      En väninnas mamma 91 år gör riktiga armhävningar än! Hon har hållt på med sådan morgongympa i stort sett hela sitt vuxna liv. Min väninna (dottern) är lika svag i armarna som jag, vi orkar inte en enda armhävning – som de ska göras. Finns ju fuskvariationer!

  3. Du har så rätt. När något är jobbigt rent fysiskt, brukar jag tänka: ”Det här är bra träning det”. Då känns det helt ok att ta i lite extra. 🙂

  4. Det är så det är Mia! Hålla rörelsen vid liv!
    Det är roligt dessutom att kroppen ”lyder order” .. lite musik till ..
    Vi rör oss 🙂

    • Absolut Tove, hålla oss rörliga i både kropp och knopp så länge det går.

      PS! Jag är väldigt glad att du fortsätter med bloggandet!

  5. Det är viktigt med vardagsmotion tror jag också. Balansen blir inte bättre med åren och konsekvenserna av fall värre

  6. Jag tror också det är så att träningen blir viktigare ju äldre man blir. Det är så lätt att kroppen stenar till. Eftersom jag har en whiplashskada har jag blivit ordinerad motion på recept 2-3 gånger per vecka på gym.
    Träningsprogrammet har utformats av en instruktör och är specialanpassat för min skada. Det innehåller bland annat balansövningar.
    Det är inte speciellt tungt…
    Men det gäller att ta sig över tröskeln och gå dit. Inga ursäkter, inga undanflykter!
    Jag tränar inte för att se ung ut…
    Jag tränar för att bli äldre!
    Träningen är min medicin.

Lämna ett svar till Tove Olberg Avbryt svar