Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för november, 2016

Apropå mat- och jordbruksfrågan

djur

Frågan man kan ställa sig efter föreläsningen jag lyssnade på igår, se tidigare inlägg, hade några lösningar på ”mat- o miljöproblemen” hon presenterade.

Nu var Meyer von Bremer inte en föreläsare som stod för pekpinnar eller ”visste” hur vi ska lösa de stora problemen.  Det vet nog ingen om vi tänker på små åtgärder, men visst fanns det budskap i hennes tänkande. Det behövs förmodligen stora förändringar i våra samhällen om vi ska vända trenden till sund matproduktion, tror jag. Kanske var det framförallt eget tänkande hon ville mana fram utifrån det hon berättade om. Bl.a, om jag minns rätt så var det från Brasilien hon visade bilder från jättestora odlingar. Hon berättade att man kan åka långa, långa sträckor utan att se en enda människa eller någon by. Folk bor på andra ställen åker ut till sina odlingar någon gång i veckan. Landsbygden var  obebodd. Föreläsaren stod för något helt annat, hon vill inte att landsbygden ska avfolkas mer än den redan är.

Hon berättar att vissa svenska varor endast odlas på ett enda ställe i Sverige, t.ex isbergssallad odlas endast i Helsingborgs-området. Allt mer mat kommer från allt färre producenter. Detta är en effekt av jordbrukspolitiken och storskaligheten. Hon uppmanade oss att odla, oavsett hur vi bor, i trädgård, i kolonin eller i balkonglådor. Mycket av kunskapen av hur mat kommer till håller på att förloras, vår generation har nog någorlunda kunskap, men de som är barn idag, vet de att att mjölk kommer från en ko som bönder sköter? Vet de hur mjölken kommer ur kon? osv….

Storskaligheten i producentleden ger billig mat, folk vill ha billig mat. I verkligheten kostar maten mycket mer än det konsumenten betalar, kostnader som betalas ur andra kassor. Hon berättade t.ex att det kostar 40 miljoner kronor att rena vattendrag på Gotland, en effekt av konstgödning och bekämpningsmedel, sådant kallade hon för jordbrukets externa kostnader.

Några enkla råd gav hon dock:

  1. Köp ekologiskt odlat, 2) Odla mat, 3) Ät varierad kost, 4) Agera politiskt

Som sagt, hon gav inte så mycket konkreta lösningar på stora problem som att gör si och så, så blir allt bra. Mer information för att vi ska få kunskap/tänka till och dra egna slutsatser. Så uppfattade jag henne. Hade någon annan ur åhörarskaran skrivit ett blogginlägg  om hennes föreläsning hade det säkert kommit fram andra saker. Som bekant det vi lyssnar till och lägger på minnet skiljer sig från person till person.

Visst är det så att mycket av det hon nämnde vet de flesta människor som är det minsta intresserad av mat och jordbruksfrågor, tyvärr behöver vi påminnas gång på gång. Nya rön och fakta kommer också. Tror att alla fick något nytt med sig hem. 🙂

Makten över matkassen

mat

Ikväll har jag varit och lyssnat på en intressant föreläsning på Jönköpings bibliotek. Det var journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen som var föreläsare i ämnet.

Hon har tillsammans med sin jordbrukande make skrivit boken med samma namn ”Makten över matkassen” och baksidestexten lyder som följer: ”Det här är en bok om matens ursprung. Samtidigt som det talas om surdegar, närodlat och småskaligt, pågår en helt annan utveckling där en livsmedelsindustri som orsakar stora miljöproblem, har usla arbetsvillkor och dålig djuromsorg ändå kan stå som vinnare. Den pågående förändringen av det svenska jordbruket kommer att påverka dig betydligt mer än alla dieter, matlarm och krogtrender. Spåren syns i det förändrade landskapet men också på tallriken. Men hur ska vi kunna välja vår mat, när vi inte vet vad vi väljer? Har vi tappat makten över vår matkasse?”

Min egen tanke i frågan är att det finns väldigt mycket åsikter vad gäller mat som går härs och tvärs, men hon tryckte på flera aspekter som jag tyckte var intressanta. Jag nämner endast några få.

  1. Vi översvämmas av kokböcker, men väldigt få eller ingen visar djuret uppritat på bild, vad de olika delarna kallas för och vad de lämpligen kan användas till. Under 40-  50-talen kom inte så många kokböcker, men de som utgavs hade alltid sådan information. Ja, kanske t.o.m på 60-talet för jag kommer ihåg att i min hemkunskapsbok vi använda i skolköket på min tid fnns det en sådan bild!
  2. Hon anser att i stort är det EU som tagit hand om jordbruksfrågorna.
  3. Hon tog upp antibiotikan i kött. Enligt henne har både Island och Norge lägre andel antibiotika i sin djuruppfödning än Sverige, men sedan kommer Sverige. Vi har väldigt litet i jämförelse med t.ex Spanien, Tyskland, Luxenburg med flera länder. Ja, vi ligger väldigt bra till vad gäller antibiotikan i jämförelse med andra länder. Hon berättar att i Danmark är problemet så stort att grisbönder  som läggs in på sjukhus isoleras tills man vet om de har resistenta bakterier eller ej! (Hur många av oss köper fortfarande danskt billigt kött? Inte jag, i alla fall, men att det var så här illa visste jag inte).
  4. Mer än 50% av kött i svenska butiker kommer från utlandet! Det  måste betyda att vi i Sverige har dålig kunskap om problemet!?

Frågestund och diskussion följde, publiken var inte så stor men många kloka frågeställningar kom upp. Oj, det var så mycket mer hon berättade om, måste smälta det. Jag köpte hennes bok för att ta del av hennes kunskap och  hennes idéer.

Det som egentligen är mest skrämmande för Sveriges del kan jag tycka är att jordbruksmarken minskar helt med den politik som drivits under många år. Jordbruksmark som inte används förstörs med tiden. Tiden var begränsad och det blev inte så mycket sagt om Sveriges möjligheter att bli självförsörjande ifall vi någon dag av någon anledning blir avstängda från  handel med utlandet. Att kunna/vara självförsörjande när det gäller mat borde vara en självklarhet för alla länder, än mer i en orolig värld med  folkvandringar, oavsett om de beror på krig eller klimatförändringar.

Arrangörerna för sammankomsten var Ordfront Vätterbygden samt Svenska Kyrkan.

Tack för en mycket intressant kväll!

 

Julmarknad och ”vanvitteaffärer”

nov-2016

Jag och en väninna hade bestämt att ses under söndagen för att besöka julmarknaden på ”Tändsticksomådet” i Jönköping. En  gammal anrik del av sta´n där Tändstiksfabriken en gång i tiden fanns. En liten julmarknad i julmarknaden. Hade haft en del annat för mig under det gångna dygnet dessförinnan, kände mig inte alls sugen på någon julmarknad några timmar innan vi skulle ses. Jag hade haft övernattande barnbarn hos mig och vi var igång hela tiden, än med lek och stoj, än med mat och allt vad det innebär. Hur kul det än är så kräver det sin kvinna… 🙂  Sms:ade kompisen och frågade om hon blev besviken om jag backade från julbasaren… Svaret kom nästan omgående…. Nej, inte alls, hon var på julmarknaden redan med barn och barnbarn och det blåste hej vilt. Det räckte gott och väl med en runda, tyckte hon. Jag andades ut

kniv

Ser i Znogges blogg att hon tar upp begreppet ”spenderar” så jag tänkte berätta om vad jag spenderat några, ja flera, hundralappar på. En kniv!  Jag har en ganska bra köttkniv, för övrigt så är mina knivar inte så mycket att ”hänga i julgranen”. Någon borde förpassas till soptipp, vet inte ens var man lämnar sådant, får kolla på sortergården. Hur som helst, efter moget övervägande kom jag fram till att jag skulle unna mig en riktigt bra kniv – och inköpte en sådan. Vass som tusan, blir säkert bra att ha, gäller bara att inte skära sig… 🙂 Jag tänker framförallt på diskningen. Det gäller att hantera den rätt och riktigt.

Jag skickade efter den, känns litet lyxigt när det ringer på dörren och utanför står en kille med ett paket hemburet till mig! Överlämnar paketet varsamt och vill ha en namnteckning av mig…

Vanvitteaffär kan jag tycka. Har levt så många år utan knivar av knivvass kvalitet… men den här ska väl hålla min tid om jag inte slarvar för mycket med den. Å andra sidan när jag lever pensionärsliv så lagar jag mycket mat så förmodligen är det nu som är rätt tid att skaffa bra köksredskap.

PS! Ser ni hela inläggets text i kursiv stil? Jag gör det i min webläsare, men finner inte ”problemet”. Jag vill nämligen inte ha det kursiverat. Åtgärdat! Alltså funnit ”felet”, nu har jag fått bort kursiveringen… 

Månadens jönköpingsbo

host2016

Månadens jönköpingsbo heter Mazen Gabro Mourad, danspedagog.

Varför blev han utnämnd till ”Månadens jönköpingsbo”? Jo, han har genomfört två föreställningar på Jönköpings Teater med en grupp funktionshindrade som han arbetat tillsammans med under fyra år. Han har väglett, tränat, gruppen framåt  så de har genomfört bejublade föreställningar i ”En scen för alla” under hösten. Flera säger att han ser och möter sina medmänniskor på den nivån de är, fångar upp dem, ställer de krav som passar just den inviden, anpassat dansarens insats efter hens förutsättningar. Gruppen har inte enbart genomfört dansföreställningarna utan även ”en kreativ scenografi” tillsammans med Mazen.

Jag och säkert många andra blir glad av att läsa om gruppens och Mazens framgångar.

Maourad är från Syrien, kom till Sverige och Jönköping tillsammans med sin familj när han sju år. Utbildad danspedagog, har dansat på Broadway. idag är han anställd av Jönköpings kommun som danspedagog och koreograf. Han driver projekt för ensamkommande flyktingbarn.

I artikeln som finns i dagens Jönköpingsposten så höjs han till skyarna. Valbone Shosholli, enhetschef och ansvarig för ”En scen för allla” säger: ”Det jag gillar med honom är att han älskar människan på riktigt, det går inte att slå den äktheten. Han är oerhört skicklig pedagog.” Flera andra uttrycker också lovord över honom.

Tyvärr såg jag inte någon av föreställningarna, funderade på att köpa biljetter, men valde bort. Mazens mål är att ta dansarna och föreställningen till Globen. Ingen vet om han lyckas med det, men med tanke på kreativiteten och skickligheten han besitter håller jag det inte för otroligt.

En kille som är väl värd att utses till ”Månadens jönköpingsbo”.

 

Pillerknaprande kvinnor

bron

50-talet uppfattar jag oftast skildras som en ”lycklig period” i Sveriges historia. Rätt eller fel?

Ekonomisk framgång, mannen tjänade pengar, kvinnan skötte hemmet och  familjen. Hemmafruars glättiga tillvaro, ja, så har jag uppfattat 50-talets skildring.

Igår läste jag, eller hörde, minns inte var. Att väldigt många hemmafruar just på 50-talet hade för litet att göra, barnen var i skolan, en liten lägenhet sköttes snabbt. Gardiner, handarbeten o.dyl. blev kanske enahanda och därför kändes som ganska meningslös sysselsättning? Depressioner, ångest kom som ”ett brev på posten” – dåtidens post då när posten delades ut snabbt! 🙂 Resultatet blev att många kvinnor fick lugnande och stämningshöjande piller för att orka med sin vardag.

Dåtidens stress för kvinnor såg helt annorlunda ut än för dagens kvinnor. Alla vet vi nog hur reklambilder från den tiden ser ut. Kvinnan, serverar kaffe till mannen och saft vid bordet iklädd fräsch klänning och  förkläde!

Var jag hörde eller läste detta? Ja, jag har funderat, kanske var det i söndagsintervjun från i våras med Karin Johannisson som jag lyssnade på igår kväll. Oavsett om det var hon som kom in på det eller ej, så var det ett intressant program!

Karin Johannisson död

blommor

Hur har jag kunnat missat att ta del av Karin Johannissons böcker? Det frågar jag mig själv idag. En kvinna som fokuserat på kvinnors villkor och framförallt inom vården, t.o.m psykiatrisk vård där jag är verksam när jag arbetar.

Svaret på frågan är ”vet inte”. Men jag tänker åtgärda det. Jag ska absolut låna hennes böcker, ska börja med ”De sårade divan” om den är inne på biblioteket när det är dags. Just nu håller läser jag historiska böcker, fångar mitt intresse. Det finns mycket att upptäcka i böckernas värld.

Sanningen att säga, jag har missat denna kvinna. Har aldrig hört talas om henne, vad jag kan minnas.

Klimattanke

sthlm1

Vad jag minns har jag aldrig sysslat med nyårslöften. Tror inte riktigt på sådant… alltså att det är hållbart.

Vid senaste årsskiftet trodde jag att jag hade lämnat arbetslivet  bakom mig för gott. Då var det dags för att styra upp ”nya livet” och det innebar bl.a att jag skulle ha som mål att promenera 10.000 steg/dag som snitt varje månad. Jag har superkoll på stegen varje månad, behöver det för att klara målet. Hittills tror jag att jag ligger på drygt 12.000 steg/dag i snitt över den gångna delen av året. Att jag skriver ”tror” beror på att min mobil som även fungerat som stegräknare har råkat ut för ”fylla”, och räknar inte speciellt klokt längre. Den verkar räkna när den har lust.

Jag börjad misstänka det redan i slutet av stockholmstiden. Tyckte det kändes som jag promenerat betydligt mer än vad räknaren visade. Med tiden så vet jag att det är så, trots att jag gått ganska långt har den ibland inte räknat alls, ibland visar den på 75-150 steg. Jo, jag får meddelande titt som tätt att ”minnet är fullt”, jag ska köpa ny telefon… 🙂 Hur som helst, jag är mycket nöjd med mitt stegande, i ur och skur och även i halka.

Nu funderar jag på om jag ska försöka leva 10-12 månader utan att handla kläder. Underkläder och ev jeans får bli undantag från den regeln. Trots att jag rensar garderoben då och då är den överfull. Visst är det osunt! Jag är inte riktigt färdig i tanken och motivationen, inser dock att jag utan tvekan skulle vara både varmt klädd och bra klädd utan nyinköp.

Visst är det en klok tanke?

Etikettmoln