Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Snabba förlossningar

blom

Jag har under flera dagar hört på radio, TV och läst i tidningar om folk som förfasar sig över stängningen av KK i Sollefteå. Som bekant föddes ett barn i en bil när föräldrarna var på väg till BB för någon vecka sedan.

Vad jag vet så slutar snabba förlossningar alltid bra. Under årens lopp har vi emellanåt läst om barn som fötts på väg till BB, jag minns inte att någon av dem har slutat med att barnet dött. Största risken är nog att barnen har navelsträngen runt halsen eller att kvinnan förblöder.

Det går aldrig att komma ifrån  att vissa barn föds innan mamman kommer fram till KK. Jag själv är född i bilen utanför BB, trots att mina föräldrar endast hade två mil till BB. Mitt första barn föddes på toaletten i mitt hem i väntan på ambulans. Det var inte ambulansen som dröjde, det var en snabbförlossning och jag hade åtta mil till KK.

Nu var det pengar som gjorde att BB stängdes i Sollefteå, jag vet inte hur många förlossningar de hade per år. Men om en klinik, oavsett inriktning, får för få ”fall” så går det inte upprätthålla kompetensen i personalgruppen. Då menar jag inte kompetensen för de enkla, snabba förlossningarna, utan för de födslar som det blir problematiskt eller livshotande för barn eller för mamman.

Jag förminskar inte problemen eller upplevelsen för de kvinnor som föder snabbt och tycker det är hemskt och otryggt. Men som sagt, snabba förlossningar brukar vara oproblematiska är den information jag fått. Men till alla som gör en stor affär av det här vill jag ställa en fråga: Hur tätt tycker ni att BB-kliniker ska finnas i vårt land? Är närheten viktigare än kompetensen vid akuta och problematiska tillstånd? Är vi ovanligt mycket trygghetsnarkomaner i vårt land?

Kommentarer till: "Snabba förlossningar" (25)

  1. Handlar inte det här främst om kvinnor som har 25-30 mil till BB? Inte åtta tio mil.

    • Jag vet inte, men i mitt ”bakhuvud” så har jag för mig ha hört tio mil. Kanske låter det mer realistiskt med 25-30 mil – som sagt jag vet inte.

      • I Norrland, Jämtland – bland annat så är inte dryga 20 mil på skumpiga vägar helt ovanligt. Det är orimligt. Resultatet blir bara fler planerade snitt så att dag kan bokas.

  2. Generellt är alla enheter för stora i Sverige. Kommuner som län och regioner. Banker lägger ner i småhålorna och Telia gräver upp koppartråden. Sjukhus och polis. Ett inbrott här i våra kvarter är nog fullkomligt riskfritt för tjuvarna. Och nog ska mammorna slippa föda i bilen.
    Sverige är ett bra land. Men men…

    • Nej, det är inte önskvärt att någon ska föda i bil. Frågan är om det går att undvika?

    • Jösses. Funderar på vad som ingår i kommunernas åtaganden där… Måste läsa på denna fråga om inte förr så till helgen… 🙂 Nu har ju inte Sverige akutvården i kommunernas regi med tanke på mitt blogginlägg, men en mycket intressant fråga om franska kommuner i alla fall… 🙂

  3. Tillägg: Frankrike har 36 569 kommuner. Som funkar, inte sämre än här i vart fall.

  4. Det här är ju en jättesvår fråga. Jag tror att det handlar om en mycket större och mer komplicerad fråga än bara förkossningarna.
    Stängningarna av BB är väl bara en del i centraliseringen till större sjukhus. Många andra avdelningar och mottagningar på mindre sjukhus minskas också ner… eller rent av stängs.
    Till följd av detta förflyttas så småningom befolkningen från glesbygd till tätorter. Och allra mest till större tätorter.
    Landsbygden utarmas så småningom. Affärer, skolor, sjukvård läggs ner… Det tycker jag är en tråkig utveckling.
    Svara på din fråga kan jag inte. Men jag tycker att det vore bra om servicen och tryggheten på mindre orter kunde upprätthållas bättre.
    BB i t.ex. Sollefteå kan väl få vara kvar. De mammor som man vet tillhör någon slags riskgrupp måste ju få det i tid, på det sjukhus där kompetensen finns.

    • Stämmer så bra, just nu är det förlossningensvården som står i skottgluggen, men det gäler centraliseringen av vården i stort. Ärligt talat så vet jag inte riktigt var jag står, därför jag skret inlägget, hoppades få litet synpunkter så jag kommer vidare i mina tankegångar. Men jag tycker inte det är så enkelt som att vilja allt nära. Det måste finnas befolkningsunderlag så att kompetensen hålls uppe hos personalen, annars går det ut över kvaliteten. Det är ingen lätt fråga, tycker jag, tvärtom.

      Apropå riskgrupper, jo de som bedöms i riskgrupp tror jag läggs in i god tid, övervakas noga. Men det finns akuta tillstånd som upptår i samband med förlossningen för mamman eller för barnet som inte har kunnat förutses. Det är i de fallen jag misstänker att det inte är så bra med små enheter.

  5. Här är svårt ha några åsikter. Alla upplever sina förlossningar på olika sätt och något av trygghetsnarkomaner har vi nog blivit både när det gäller förlossningsvård och mycket annat. Det finns levande bevis på vad inkompetent personal kan ställa till med trots att en förstföderska endast har ett par mil till närmsta förlossning. Utan att gå in på närmare detaljer undrar jag ibland om inte ”inkompetent” personal och personalbrist är en mycket större fara än avståndet till KK. Det hjälper inte ha hjälpen utanför dörren om den inte fungerar eller vet hur den ska hjälpa!!! Önskar dig en bra dag Mia!

    • Tack! Ju mer jag funderar, så inser att jag att det finns för och nackdelar med båda förfarandet. Även om man har BB inom en-två mils avstånd kommer det i alla fall finnas de som föder (ofrivilligt) innan man kommer fram. Inkompetent personal, ja, det visar sig när det blir akuta tillstånd. Kompetent blir man genom att delta i komplicerade förlossningar, misstänker jag. Så har det varit inom mitt gebit i alla fall och tror det gäller alla yrken.

      Som väl är så är de allra flesta förlossningar okomplicerade även om det är ”mycket arbete och smärta” för kvinnan. 🙂

  6. Mina tankar går i samma banor. Såg en serie från norra Norge – du känner säkert till den – där oväder gjorde det omöjligt för bil och helikopter inte kunde komma till undsättning.
    Ja, vi är en del trygghetsnarkomana.

    • Precis. Jag ser att det fungerar i Norge även om jag inte arbetar inom det gebitet. Hör aldrig klagomål heller, TV-programmen visade hur problemaatiska födslar traansporteras snabbt till ett större sjukhus med helikopterinsats. Helikoptrar används många gånger också vid andra tillstånd för att transportera patient från mindre klinik till större. Där använder vi ambulanser och det tycker jag är riktigt. Helikopteranvändningen beror nog uteslutande för att avstånden är så långa med tanke på hur naturen ser ut också. Om jag minns rätt så fanns det enklare ”födslokaler” lokalt. Minns jag fel. Alltid bra att utbyta erfarenheter med andra som är i liknande situationer, som i detta fall glesbygd.

      Kul att du jämförde med Norge! Just det programmet du hänvisar till, det minns jag inte… såg det kanske inte. Det var ju en hel serie med program.

  7. Knepigt tycker jag. Hjärtoperationer o liknande bör ju finnas samlade så att man bygger upp kompetensen. För okomplicerat barnafödande tänker jag spontant att jag inte vill riskera att klara mig själv. Min rumskompis 1974 hann knappt in till stockholmssjukhuset, med benen i kors – förstföderskan hade bara krystvärkar! Kanske man kan ha mindre kompetens på nära håll? Fast hur vet man det vilken kompetens som behövs? Min mans starka friska dotter hade dött utan akut kejsarsnitt.

    Sen läste jag också att man vill skicka hem omföderskor efter 7 timmar. 1974 tyckte jag INTE det var bra att jag måste ligga ner i 8 timmar – jag kunde nämligen inte kissa liggande. 😦 Men när jag gått upp o ville hälsa på bebisen på annan avdelning fick jag vända i korridoren, för benen vek sig under mig. Och då hade jag ändå haft en alldeles ovanligt snabb och lätt förlossning…

    • Vad jag förstår så börjar en del förlossningar som ”vanlig, utan komplikationer” men kan hamna i akuta lägen. Det är då det behövs att det är rutinerad personal där någonn/några har varit med om liknande sitationer. De unga måste ha mer erfarna kollegor att lära av i verkliga livet. Jo, det är en komplicerad fråga… Tack för att du delar med dig av dina tankar!

      Jag födde alldeles ensam, hade bara mig själv att lita på. Det var inte det jag hade önskat, men det är ett väldigt fint minne i efterhand. Jag hade egentligen kunnat tänkt mig föda barn nr 2 hemma också, men nämnde inget för jag visste att det skulle blivit protester från sambon (och svärmor!) Den förlossningen gick också snabbt, men inte lika snabbt, jag hann in till KK i god tid t.o.m.

  8. Per-Anders sa:

    Det där med minskningen av verksamheten i Sollefteå sjukhus är stor politisk fråga här i länet. Frågan delar samtliga partier, från höger till vänster (tror jag). Jag kan förstå de som bor i Sollefteå med omnejd, som varit vana att ha nära till sjukhuset, blir sura när de nu måste åka till Sundsvall eller Ö-vik. Men det är ju också som du säger, om befolkningsunderlaget är för litet då blir kvaliteten lidande. Själv bor jag bara två mil från Sundsvalls sjukhus så jag är naturligtvis nöjd. Det finns också många andra som har betydligt längre att åka än befolkningen i Sollefteå som nu måste åka till Sundsvall.

    • Jag förstår mycket väl att det blir protester. Det blir så även söderöver när något ska lägga ned, vanans makt är stor. Jag förstår också oron för att föda under färden. Som jag skrivit tidigare finns det både för- och nackdelar även i en sådan här fråga.

      PS! Jag har varit i dina trakter och brutit handleden och fick åka till Sollefteå sjukhus. Efter gipsning och övernattning på hotell tog jag buss till Sundsvall där jag åt i gassande solsken.. både bra och sämre minnen ifrån dina trakter med andra ord… 🙂

  9. Jag förstår att kvinnorna i Sollefteå känner sig besvikna– och svikna! –att deras BB läggs ner. Visst är vi svenskar bortskämda på många sätt med fin och fungerande sjukvård, men att göra besparingar i förlossningsvården är ett stort steg bakåt i utvecklingen. Att stå utlämnad vid vägkanten utanför familjens bil med sitt nyfödda barn –som en kvinna i sollefteåtrakten fick göra i veckan–det förefaller väldigt olustigt!
    Jag tror att det finns de som kan uppleva det som traumatiskt till och med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: