Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Begränsningar

Bild från Pixabay.com

Det är kul att jobba. Det känns bra att ha en fot kvar i arbetslivet. Jag resonerar dock som så att någon gång måste jag lämna den delen av mitt liv, jag vill absolut inte arbeta tills jag dör… 🙂

Frågan är NÄR jag ska sluta lönearbeta, får ibland frågan… svarar flytande. Fr.o.m 1 september tror jag att jag slutar arbeta, ska i vart fall inte arbeta heltid natt längre. Nu efter sju veckor med nattarbete, heltid, så känner jag mig trött och sliten. Arbetstiden ruckar på dygnsrytmen, skittrött idag, hade tänkt åka in till centrum och även ut till Djurgården, men ställde in det. Jag började arbeta när jag var 16 år och har fyllt 67 år i år, nog borde det räcka? Dagens ungdomar tror jag inte kommer upp i så många år. I och för sig var det två år jag inte arbetade alls under min  omskolning, för övrigt har jag funnits med på arbetsmarknaden under alla dessa år. Upplevt båda trivsamma, roliga dagar och även skitjobbiga perioder under mitt arbetsliv. Med en blick i backspegeln så är jag glad att ha  fått vara med så länge, lärt mig mycket, känt mig nyttig och haft en inkomst Nog så vikiga saker för mig.

Kört en maskin tvätt i eftermiddag även om det var segt, först 15.30 laddade jag maskinen – då är jag seg när jag inte kommit till skott tidigare! 🙂

Tveksamt om jag kommer upp i 10.000 steg idag, ligger på drygt 7.100 just nu… Behövs egentligen inte så stor ansträngning att ta en liten kvällspromenad – det är lusten som saknas just nu. För att sätta ned orken än mer så tar jag mig ett glas vin, ska snart lägga mig på sängen och läsa i min ”pågående bok”…

Så kan man också fira påskafton.

Annonser

Kommentarer till: "Begränsningar" (23)

  1. Dagens ungdom som slutar gymnasiet när dom är 19 kommer troligtvis att behöva jobba dryga 50 år för att få full pension. Ser det som en tidsfråga innan den höjs till 70

    • Jo, de kommer sluta arbeta vid högre ålder. Å andra sidan är det många som inte börjar arbeta förrän efter 23, 25 års ålder. De går längre utbildningar, inte alla, men fler och fler…

  2. Du verkar ju vara en alldeles utomordentligt pigg pensionär. Alltså… 7 veckors heltids nattarbete… vilken annan skulle klara av det? Knappt de unga.
    Inte att undra på att du är trött.
    Förstår ändå att du gillar den typen av arbetstider. OM du tänker dig att fortsätta arbeta, kanske det vore idé att arbeta några dagar dagtid / vecka.
    Fast nog tycker jag att du är väl värd att njuta av arbetsfria dagar och nätter i fortsättningen.

  3. Det är enastående, vilket långt arbetsliv du har bakom dig. Verkligen något att vara stolt över 🙂
    Jag är ju lite yngre än du, men gick i gymnasiet på den tiden när det fortfarande fanns gymnasieutbildningar för skoltrötta. Man kunde välja både 1- och 2-åriga linjer och inte som idag när det är minst 3 år man ska ta sig igenom.
    Sedan var det ju dessutom lättare att få vilket jobb nästan var som helst på den tiden.
    Jag gick en 2-årig linje, eftersom jag inte har läshuvud utan är praktiker. Men jag hann ändå bli 17 år innan jag började jobba.

    Sedan var jag i från arbetslivet mellan 2002-2006. Där försvann 4 år när de la ner mönsterkortfabriken här i stan. 2 år kämpade jag med arbetslöshet innna jag bestämde mig för omskolning och studielån. Sedan 2 år med studier som ledde till jobbet jag har idag. Ett beslut som betalat sig på bästa sätt, och studielånet är värt varenda krona.

    Min skoltrötta son, som inte klarade att gå ut gymnasiet med godkända betyg, har inte fått något jobb förrän nyligen. Han fick en praktikplats i höstas och nu har han äntligen en riktig provanställning. Han fyller 25 år i september, så det var hög tid att komma ut i arbetslivet. Jag hoppas att han kan hålla sig kvar med arbete nu, för när det gäller pension så ororar jag mig nog mer än mina barn. Det är ju så att det för ungdomar ligger overkligt långt fram i tiden, och dem ser nog inte behovet av att bädda för sig, så som man måste göra idag. Det hjälper inte att mamma och pappa förklarar för dem, för oss lyssnar dem inte på. Tolkas bara som gnat och tjat. ”Det rdnar sig alltid” är deras motto, vilket både kan vara sant och förhoppningsvis är det också. Men det ena behöver inte utesluta det andra, och ett visst mått av framförhållning och planering är inte fel …
    Men jag har gett upp att ”predika”, för jag talar för döva öron …

    Personligen tycker jag att det är sorgligt att pensionsåldern verkar höjas, och den känslan beror på flera olika aspekter som jag lägger in. De är både stora och små.
    Men visst kan det finnas personligt positiva orsaker till att man både kan och vill jobba längre än till 65. Det kan säkert vara ett personligt behov som tillfredsställs när man gör det, oavsett om det handlar om att stärka sin ekonomi, eller göra sitt liv meningsfullt några extra år i ett arbete man älskar och har svårt att ge upp.
    På mitt jobb är det många som valt att jobba till 67. Men värst är nog ”Oljestickan” ;). Han är en fartygsmaskinist som slutade i början på året. Han har varit 61 år på sjön och slutade alltså i år vid 76 års ålder (fyller 77 i oktober). Makalöst! Han ser 10 år yngre ut än han är 😀
    Naturligtvis har han inte jobbat heltid de senaste åren, men ändå 😉
    För att göra ett sådant val måste man verkligen brinna för sitt arbete, på ett mycket djupare och mer konkret sätt än man kanske menar i allmänhet … eller hur?

    Kramis

    • Tack Lollo för en lång och intressant kommentar!

      Jag var inte så studiemotiverad i min ungdom. Gick 8-årig folkskola och sedan en 1-årig handelsskola. Fick dock arbete nästan omgående när jag började söka, det handlade nog om högst två-tre månaders sökande. När jag var drygt 20 år så började jag tänka på framtiden… ville nog göra något annat, inte sitta där hela tiden. Började studera på KomVux först kompletterade jag mina gamla betyg upp till grundskola, på halvfart samtidigt som jag arbetade cirka 85%. Därefter tog jag tjänstledigt, arbetade endast varannnan helg, annars studieledig när jag läste in gymnasiekompetens. Högöskoleutbildningarna har jag delvis haft tjänstledighet för men stora delar har jag läst jämsides arbete, beroende på ekonomin. Hade en del studielån som är betalda för länge sedan, visst var det värt mödan! Har haft stora möjligheter i mitt arbetsliv som jag tagit då jag har gillat nya utmaningar, blivit stimulerad av nytänkande. Men det där är svunna tideer, numer är jag bekväm, vill göra så litet som möjligt. Då är det nog dags att lägga av, eller vad tror du? Å andra sidan, jag gör det jag ska, nattetid är arbetet helt inriktat på patienterna. Har de en lugn natt, så har jag det och vice versa. Dagtid är det så mycket annat som också ska hinnas med.

      Apropå Oljestickan, ja vad ska man säga… Hoppas han får vara frisk och kunna njuta av sin ledighet några år. En del, män framförallt har ju svårt med övergång från yrkesverksam till pensionär.. men han har ju haft en mjuk övergång.

      • Som jag känner just nu vill jag inte jobba en dag längre än till 65. Jag tycker att du gör helt rätt i att lägga av nu när du redan överskridit den åldern, speciellt då du känner att det börjar bli dags. Lyssna på vad kropp och sinne säger till dig. Det är nog dags att du fokuserar på dig själv utan krav på ett arbete att sköta.
        Ta hand om dig 🙂

      • Tack, jo, det är så jag känner inför hösten. Finns annat jag vill fokusera på. Samtidigt har dessa globetrotttande år gett mig många upplevelser. Att få och turista på olika orter har berikat mitt liv!

      • Det förstår jag så väl! Det betyder mycket att ha sådant med sig i ryggsäcken 😀

  4. En svår fråga. Jag har länge trott att jag absolut kommer att jobba till 67, fast kanske inte heltid. Men så lades kontoret när där jag bor. Så det blev till att börja pendla. Pendlandet är väldigt tidsödslande och jobbigt. Jag hinner aldrig med något annat än jobb. Nu är jag inte ens säker på att jag kommer att jobba till 65. Dessutom är mina stämband slitna, arbetsskada, så jag har fått rådet att byta jobb. Inte så lätt i min ålder. Tror dock fortfarande att jag skulle kunna jobba till 67 om jag slapp pendlandet, om jag slapp påfrestningen på stämbanden, om jag skulle kunna arbeta lite mindre än heltid.
    Att jobba heltid natt låter väldigt påfrestande tycker jag.

    • Funderar på vad du arbetar med när du nämner dina stämband. Lärare, eller vad?

      Det här med pensionering, det är inte någon helt enkel fråga. Vad vill man? Hur ser ekonomin ut? Har man några intressen? Positiv stimulans behöver vi alla. Så till sist, det allra viktigaste, tror jag… Hur är hälsan, vad orkar man?

      Heltid natt arbetar jag periodvis, däremellan helt ledig i veckor eller t.o.m månader ibland… 🙂 Då går det bra, men jag känner att jag orkar allt kortare perioder om jag vill göra min fritid meningsfull på bortaplan och det är det som är tjusningen med att vara bemanningssyrra… 🙂 Att se och uppleva platsen jag bor på.

      • Jag jobbar som rådgivare inom försäkringsbranschen. Pratar hela dagarna. Företaget skickade mig till öron-näsa-halsspecialist. Hoppades på att jag kanske använde rösten på fel sätt så att jag skulle lära om och skona stämbanden. Efter utredning konstaterades det att jag andas rätt jag använder rösten på rätt sätt. Prata med arbetsgivaren om att få andra arbetsuppgifter, var det råd jag fick.
        Låter ju bra att få lite längre ledighet mellan passen ibland. Då du hoppar runt på olika arbetsplatser saknar du då inte en fast arbetsplats, eller blir du bara stimulerad av nya intryck hela tiden?

      • Finns det inget annat arbete hos arbetsgivaren du kan tänka dig och som det finns möjlighet för dig att få?

        Jag blir stimulerad av det. Jag har varit i Kirkenes i norr i Norge till Farsund i söder i Norge, både i öst och väst och mitt i Norge… Nu utforskar jag Stockholm. Stockholm har jag återvänt till nu för tredje perioden, ska hit en period till i vart fall. Gillar Stockholm mer och mer… Hinner bara se litet, litet varje gång på grund av alla dagar jag ska arbeta inför natten blir det inget utforskande. Dag efter nattjobb blir det i regel heller inget… Litet smidigare också att resa till Stockholm.

        När jag slutade fast anställning i Sverige 2011 var jag trött på att gå till arbetet dag efter dag… ett stort steg jag tog, men inget jag ångrat efter att jag blev löshäst!

  5. Intressant det här.
    Jag arbetar ju också inom vården (arbetade jourschema till att börja med.. alltså dag, kväll och även nätter, vardagar som helgdagar). Efter barnafödande och dagmammejobb återgick jag till mitt sjukhusjobb, men jobbade då bara dagtid. Slutade när jag fyllde 65. vilket var oerhört skönt. Jag hade längtat mycket till den dagen.
    Många av mina arbetskamrater som har jobbat inom vården under hela deras arbetsliv och dessutom hela tiden haft jourschema kände under de sista åren innan pensionen att de inte orkade med det längre. Önskade därför att gå ner i arbetstid, eller jobba enbart dagtid. Tyvärr beviljades inte deras önskan…. vilket faktiskt medförde att de slutade helt, innan de hade fyllt 65.
    Trist… är bara förnamnet. Stelbent och korkat av arbetsgivaren.
    Nu jobbar jag lite extra ett par månader. Det går bra. Jag bestämmer ju själv hur mycket det blir.

    • Växla dag, kväll och natt är det mest hälsofarliga. Då arbetar jag hellre ren natt under en period.

      Så bra att du funnit en modell som passar dig… 🙂

  6. Du har verkligen arbetar i imponerande många år. Man ska sluta när man är på topp och njuta innan krassligheter sätter in för tyvärr är det så…

    Kram

    • Absolut, man ska inte vänta tills kroppen ”går sönder”. Tyvärr är det inte alla som kan välja, en del är utslitna den dag de kan gå i pension.

  7. Jag var bättre på att plugga än att jobba ;), så det gjorde jag tills jag var ca 25, men extraknäckte på loven från 15 år och jobbade ett år vid 18. Sen var det heltid som gällde, utom 2 x 6 månader barnledigt. Där och då fanns alltid jobb att få och jag har haft tur med hälsan. Från 65 jobbade jag ett år halvtid för att jag trivdes så bra. Det var en bra nedtrappning. Sen hade jobbförhållandena ändrats något, så det kändes helt OK att sluta.
    Fast det känns lite lyxigt, för jag har fortfarande tur med hälsan o är (minst!) lika arbetsför nu, efter fyra år…

    Ungdomarna nu har en helt annan sits. På min tid behövde jag bara skicka iväg ett antal ansökningar o gå på ett antal intervjuer så fick jag nåt nytt, utan att behöva sälja in mig särskilt kreativt. Eller vara/verka supersocial.

    Men de får ta ansvar för sina liv själva, det är det enda som funkar, enligt min erfarenhet. Jag tröstar mig med att ingen av dem är beroende av att leva på stor fot, i alla fall…

    • Det känns ganska skönt att lägga arbetslivet bakom mig, i vart fall om och när jag vill.

      Både du o jag verkar ha bra hälsa och kan få möjlighet att njuta av slutänden av livet… 🙂 Det gäller att fylla det med sådant jag tycker känns meningsfullt.

      • Jag gjorde inga planer, upptäckte att min redan pensionerade man snöat in på att blogga. Sen blev jag ombedd att skriva en grej, det blev en blogg. O nu sitter vi här, läser, skriver o pratar. Nån resa ibland, periodvis på landet, etc. Men stommen är det jag alltid gillat bäst: Läsa o skriva. O snacka. 🙂

      • Det är himla trevligt att du sitter och läser och skriver, tycker jag! 🙂

  8. Jag hoppas på att kunna jobba tills jag är 67, för annars får barnen försörja mig. Har jobbat halvtid i ett antal år då mina fyra barn behövde mig. Inte tänkta jag på pensionen då. Känns lite som ett straff när man kollar i orangeakuvertet då jag valde att själv ta hand om mina barn då de behövde en närvarande vuxen. Har också jobbat i hela mitt liv, började sommarjobba redan som 12 åring med att plocka bär och potatis. Sedan dess så har åren rullat på. Har haft många intressanta jobb och en del mindre trevliga. Nu jobbar jag natt och har gjort i 15 år med avbrott med ett år på dagen. Älskar mitt nattjobb. Om inget annat händer så lär det bli natten tills jag går i pension, men man ska aldrig säga aldrig eftersom man vet ju inte vad för fina erbjudande som väntar en i framtiden 😀

    Kram

    • Som pensionssystemet blev efter reformen eller vad de nu vill kalla det är inte OK. I det gamla systemet hade jag fått en helt annat pension än den jag har. Nya systemet missgynnar kvinnor och män med låg inkomst. Kvinnor beroende på att de av tradition gjort precis som du, tagit huvudansvaret för barnen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: