Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Igår var jag och lyssnade på en intresssant föreläsning på biblioteket i Jönköping. Det var Ordfront som hade bjudit in till författarafton och det var journalisten Maja Hagerman som berättade om varför hon började skriva boken ”Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta”.

Herman Lundborg var svensk läkare och rasbiolog, blev sedermera den förste chefen för Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Han mätte skallar på människor, då ofta på de mindre lyckade i samhället, fotograferade människor och delade in dem i olika typer. I början av 1900-talet så ”studerade” han befolkningen i Sverige och kom fram till att i norra Sverige fanns flest ”rasligt degenererade”. Lundborg gjorde många resor till Norrland för att studera befolkningen på plats. Samer och tornedalsfinnar la han fokus på och ansåg att de inte var riktigt rasrena.

Som tidigare nämnts la Maja Hagerman sin kraft på att försöka förstå den tidens samhälle och hur rasbiologin kunde växa fram i landet, samtidigt blev det en historik över Herman Lundborgs liv och leverne. I sitt arbete läste hon stora brevkontakter han haft med andra. Hon blev intresserad av hur en sådan man som Lundborg kunde ha förhållande med kvinnor han ansåg degenererade. Han hade bland annat ett långvarigt förhållande med en samekvinna och fick barn med henne, ett barn som inte blev ”rasrent” med hans synsätt, senare i livet blev denne Maria även hans hustru!

Maja Hagerman var en duktig föreläsare, hon fångade publikens intresse till fullo och vi, åhörarna, fick även tillfälle till frågestund efter hennes framförande.

Hennes bok ”Käraste Herman” såldes på plats, men jag tog mig inte tid att köpa den där men har skickat efter den nu. Kommer att läsa den med stort intresse. Den här mannen har fångat mitt intresse tidigare genom boken Fallna kvinnor av Eva F Dahlgren som jag skrivit om här. Den boken i sin tur gjorde att jag förra sommare besökte Citadellet i Landskrona. Lundborg hade obehagliga tankar om människor, hade mycket kontakt med Tyskland och stödde Hitler. Det säger en hel del om Sverige då i början av 1900-talet när en sådan man hade en sådan framträdande plats inom den tidens forsknignsvärld. Böcker som fascinerar mig på olika sätt brukar jag skriva om här i bloggen, misstänker att jag kommer att återkomma till den här boken så småningom.

Annonser

Kommentarer till: "Författarafton i Jönköping" (9)

  1. Jag läser (lyssnar på) ”Vad hände med barnen” av Eva F Dahlgren och tänkte på hennes första bok ”Farfar var rasbiolog” att det är något vi inte pratar så mycket om i Sverige. Inte heller om hur vi behandlade förståndshandikappade eller något. Vi pratar inte om mycket alls så det är bra att det finns människor som skriver om det.
    Nå, enligt Lundborg är jag ju inte riktigt rasren tornedalsfinne som jag är 😉

    • Knepigt, nu finns kommentaren här igen!

      Försöker svara litet försiktigt så får vi se vad det blir av detta! Jag har läst om ”Vad hände med barnen” och har tänkt läsa den boken. 1900-talets historia är fantastisk egentligen, men inte alltid så ”fin”. Fantastisk, ja, då tänker jag på den ekonomiska utvecklingen, från fattig-Sverige till ett blomstrande Sverige som många runt om i världen såg på med förundran och beundran.

      Rasren, eller icke… du är Maria och det är huvudsaken. 🙂 Å andra sidan måtte han ha sett något positivt och åtråvärt även hos de icke rasrena… Gubben!

  2. Maria: I mobilen låg kommentaren kvar, godkände den där, men raderat är raderat… Jag hoppades den skulle publiceras, men icke!

  3. Det lät som ett mycket intressant föredrag och jag skulle kunna tänka mig att läsa boken. Det var en annan tid då och man hade en annan syn på människan och rasen, även i Sverige.

    Ha en bra dag!

  4. Ja, Hitler höll ju på med såna här resonemang som” den rena ariska rasen”. Så primitivt att mäta skallar och värdera människor utifrån detta!

    • Jag tror att hela Europa mer eller mindre var influerade av sådana tankar på den tiden!

      Sedan kan man föra tanken litet längre… visst finns det en hel del tankar om olika folkslag även idag som inte alltid är så trevliga eller fria från fördomar!?

  5. Ett fascinerande ämne! Man har svårt att förstå hur man kunde tänka så på den tiden

    • Ja visst är det. Tänk att så mycket har förändrats på 100 år! Kul att fundera över hur Sverige och den tidens svenskar har för moral och idéer… Ja, vi får inte veta och vi kan inte ens gissa oss till det…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: