Bankärende

Första året jag arbetade i Norge fick jag kvarskatt. Inte så konstigt med tanke på att jag beräknade för låg inkomst under året än min slutliga inkomst blev. Beräknad inkomst får man ange när man hämtar ut skattekort där. Sedan hade jag förmodligen räknat  fel på avdrag man fick göra som gästarbetare, men jag orkade inte bry mig. Jag var nöjd och belåten, trots kvarskatten, över det årets inkomst.

Åren därefter jag arbetade i Norge fick jag alltid tillbaka pengar på inbetald skatt. Det kändes givetvis roligare. I fjol arbetade jag endast under några sommarveckor i vårt kära grannland. Utan att efterforskat hur de beräknar skatt på låg årsinkomst trodde jag i min enfald att jag skulle få tillbaka det mesta jag inbetalt i skatt. Men icke! Jag fick kvarskatt, inte så mycket, knappt 3.000 kronor, men ändå.

De ville ha pengarna senast idag. I måndags sökte jag mig till ett av Swedbanks kontor i Stockholmsregionen p.g.a att jag inte kunde överföra summan elektroniskt på egen hand. Förstår att man måste ha tillstånd för att föra ut pengar ur landet elektroniskt. Det är väl ett sätt att stoppa penningtvätt, men nog kändes det snopet. Hos skatteetaten kan man väl inte göra några dumheter eller penningtvätt med ett litet finare ord 🙂 När jag betalade in den 29 räknade jag med att pengarna skulle vara dem tillhanda senast idag, den 31. Men när pengarna var överförda sa bankkillen att det tar cirka 4-5 dagar innan pengarna kommit fram p.g.a att Norge inte är med i EU! Men, ojsan, det var inte så klokt att vänta i det längsta med att betala in pengarna, jag tyckte inte de behövde ha dem ”för tidigt”. Norge är väldigt bra på att ta ut avgifter är min erfarenhet. Ska bli spännande att se om de accepterar att pengarna kom in för sent eller om jag nu  får en förseningsavgift också… I så fall blir det en ny runda till banken… 🙂

Funderar över varför det tar längre tid att överföra pengar elektroniskt till icke EU-land än inom EU:s gränser. Någon som kan förklara? För mig låter det som ett skämt…

I år har jag inte arbetat i Norge alls, så nästa år har jag inte norsk deklaration att fundera över… Alltid något positivt, plus ingen risk  för kvarskatt till dem heller.

Kristi Himmelfärdsdag

I torsdags var det Kristi Himmelfärdsdag, en religiös helgdag. Men det  var även Folknykterhetens dag.

I min barndoms hemtrakter så var det även tradition med metartävling. Jag och min kompis var där några år, vi fiskade inte men vi spanade in killar!

Det kan kanske också kallas för ”fiskafänge” – vad jag minns så fick vi aldrig napp. Å andra sidan så var vi så unga så det var just att titta som var litet spännande! 🙂

Upprepning

Tänk att jag alltid ska börja längta hem ungefär en vecka innan det är dags att resa hem. Oavsett om jag är på uppdrag fyra, fem, sex, sju eller åtta veckor.

Snart kan jag sova en stund, sedan rullar veckan på och jag är snart hemma igen, om allt går enligt planerna!

 

 

Vaxholmsbesök

Kastellet

Jag gillar att åka båt i Stockholms skärgård.

Igår åkte jag till Vaxholm, men den båtresan blev jag besviken på. Innan avfärd vällde det in folk på båten och innan avfärd beklagade personalen att vi var så många. De hade endast en avgång för dagen och när det är vackert väder vill alla åka båt, förklarade de det med! Varför sälja så många biljetter är min fråga? Ingen hade blivit strandsatt då det går buss också. Hade jag vetat hur knökafullt det blev hade jag hellre rest med buss, hade gjort det ”gratis” på mitt SL-kort, tänker småländskan 🙂 Jag brukar vistas ute på däck, ville fotografera skärgården. När jag försökte ta mig ut så var det så packat med folk där att jag vände direkt!

Hur som helst, till Vaxholm kom jag lyckligt och väl. Varmt som tusan…hade tänkt vandra på smågatorna betydligt mer, men uppehöll mig istället mest utmed vattnet där det svalkade litet. Vackert. Bilderna får tala för dagens upplevelse.

”Stora pojkarna” hade plockat fram sina leksaker.

Litet kul blev det när det nalkades hemdags. Visste inte vilken kajplats vår båt skulle komma till. Vid kajplats 5 och 6  var det köer, frågade ett gäng som stod vid kajplats 6 om de pratade svenska, fick ett stort leende till svar + ett nej. Ett väldigt svenskt nej, så jag tog nejet som ett stort skämt. Frågade om de visste om det var till denna kajplats båten till Strandvägen skulle avgå. Sorry, I don´t understand swedish, blev svaret… OK… de visste inte heller om det var rätt kö. Frågade samma sak i kön till kajplats 5, ungefär samma scenario upprepade sig. Många olika språk i luften. Jag satte mig på en parksoffa, varför stå i kö när man inte vet om det är rätt kö!? Jag hade beställt biljett till båt med avgång 14.45, ingen båt kom. En båt skulle komma 15.00 också… enligt sajten jag beställde biljetterna på. Satt i godan ro, när det började hända saker, folk från kö till kajplats 5 och till 6:an förflyttade sig snabbt till kajplats 7 – dit kom båten! Bagateller, men varför så svårt att ge information!?

Om jag förstod rätt så räknas ovanstående som huvudgata

En bra dag, trött i benen, gick mycket. Nu är det en ny dag. Jag ska dammsuga litet i huset, tömma tvättmaskinen, sedan drar jag nog ut på nya äventyr idag. Gäller att ta vara på försommardagarna.

Ha det gott du också!

Att kunna skrika vackert

Att kunna skrika vackert, är en konst!

Förra veckan hamnade jag på en operaföreställning, förstaårselever från en operaskola som bjöd på en timmes underhållning.

Jag har varit på några operaföreställningen, gillat det jättemycket. Men det gäller att välja ”rätt” föreställningar. En del operor förstår jag mig inte på, passar helt enkelt inte min musiksmak.

Den föreställning jag hamnade på bjöd sex elever på sina röststyrkor. De var duktiga utan tvekan, men jag var glad att jag inte hade mina hörapparater på mig… 🙂 Ibland upplevde jag det som att det gällde var att skrika med så högt röstläge som möjligt! Så var det förstås inte, all heder till eleverna, men jag förstår inte det vackra i det! 🙂

Jag är ingen  fan av Melodifestivalen, har inte kollat på många, många år. Det året Malena Ernman (visst heter hon så) deltog i uttagningen till Melodifestivalstävlingen så läste jag i någon blogg att de var imponerade över att någon kunde skrika så vackert! Då var jag förstås tvungen att kolla upp det. Gillade hennes skrikande… har också gillar de operaföreställningar jag besökt i Malmö några gånger… 🙂

Hur är ditt förhållande till operamusik?

Jag borde sova

Jag borde sova, har jobbat natt, ska jobba natt och har inte sovit så mycket hittills.

Min son springer Göteborgsvarvet. En morsa tror förstås att ungarna inte har förstånd att tänka själva. Trodde inte han skulle fixa värmen. Ja, han är inte i mål än,  men ser på nätet att han har fixat 15 km. Jag hoppas att han inte ska få energistopp nu under de sista 5 km innan målgång!

Tredje året i rad han springer loppet, men de andra båda åren tror jag har varit mer måttligt varmt än vad det är idag! Håller tummarna, men inte kan jag sova innan målgångsresultatet för honom kommer ut på nätet! Nattjobbet, ja, det fixar sig nog ändå… Det brukar det göra… 🙂

Stolt morsa, det märks nog!?

Tankar i språkfråga

Meningen med språket måste vara att kunna utbyta tankar med våra medmänniskor, att kunna kommunicera. Ungefär så uttryckte MarveW det i en kommentar till föregående inlägg hos mig. Visst är det så, vad har vi annars språket till?

Det är många år sedan jag första gången tänkte ”Tänk vad mycket skulle vara enklare om vi människor på den här planeten talade samma språk”. Kanske vore det inte lika många konflikter då?

Med de tankarna som bakgrund har jag funderat mycket över minoritetsspråkens betydelse. Samerna kämpar för sitt språk, i Finland är både finska och svenska modersmål, inte helt konfliktfritt har jag förstått mellan grupperna – de som har finlandssvenska resppektive de som har finska som modersål. Världen över kämpar folk för sina minoritetsspråk. Det är helt OK, tycker jag, men nog är det viktigare att lära sig ett språk som man har stor nytta av? Minoritetsspråken kan ju vara frivilliga andraspråk!

Svenskan är ett litet språk och det har begränsat och begränsar fortfarande många samtal över världen. Vi flyttar kors och tvärs över världen, antingen frivilligt eller som flyktingar. Tänk vad praktiskt det skulle vara med ett och samma språk!

Minoritetsspråk i alla ära. Men tänker man att språket är till för att kunna kommunicera med andra människor, så borde alla minoritetsspråk vara andrahandsspråk. Vore mänskligheten överens om det så skulle det säkert bli konkurrens om vilket språk som ska bli världsspråket, kinesiska, spanska eller engelska! Visst, det här är en förändring som inte är genomförd i en handvändning, men kanske något att kämpa för?

Hur tänker du i språkfrågan?

Hörselproblem

Egentligen tycker jag att vi via  radio och TV ska kunna få lyssna till alla våra dialekter och även invandrarnas brytning. Alltså att det ska vara en spegling av hur vårt samhälle är uppbyggt.

Men… folk som får komma fram i etern borde tänka på att tala tydligt. Jag har inte tidigare haft problem med att förstå skånskan, mycket beroende på att jag är uppvuxen i södra Småland och har haft många släktingar bosatta i Skåne. Alltså fått en dust av skånska då och då. Med åren så dör släktingar bort och numer har jag endast en bror som bor i Skåne, han är gift med en infödd skånska. Det är de kontakter jag har med Skåne ”in real life” idag.

Det senaste året har jag märkt att jag har mer och mer svårt att förstå skånska i radio/TV när de pratar fort och litet otydligt. De som pratar ”ordentligt” som jag tänker i mitt stilla sinne, alltså högt och inte sluddrar, dem har jag inga som helst problem att förstå. Alltså är det inte skånskan i sig som är problemet, utan att många inte anstränger sig det minsta för att andra ska förstå.

Det finns många dialekter i Sverige, jag upplever inte ovanstående problem med andra dialekter. Varför, funderar jag. Det är ju inte endast skåningar som kan tala otydligt, det kan även smålänningar, norrlänningar och stockholmare göra. Men dem förstår jag trots detta, när de framträder i media!

Problemet kopplar jag till min hörselnedsättning som inte blir bättre med åren…

Dags för ett inlägg

Blogglusten har avtagit, kollar litet bloggar sporadiskt ibland.

Jag är tillbaka i Stockholm och njöt av en ledig ”vandrardag” igår. Promenerade genom gamla sta´n, hade tänkt ta en del bilder därifrån, men… som så många andra gånger hade jag glömt sd-kortet hemma. OK, sökte efter fotoaffär, men en del var stängda på lördagar. Fann en så småningom, där köpte jag både sd-kort och en kameraväska till nedsatt pris. Har länge tänkt köpa en sådan, fastän inte just den här modellen. Vet inte om det var ett så klokt beslut… 🙂 Tog i alla fall några foton med min mobil…

En underbar dag, vandrade utmed Söder Mälarstrand en stund innan jag vandrade ganska oplanerat innan jag blev så trött i fötterna att jag valde att dra mig mot pendeltågsstationen för att ta mig hem. Funderade tidigare under fm om jag skulle åka till Millesgården på Lidingö idag, men avstår, behöver nog ta det litet lugnt… Ska ju orka arbeta också… 🙂

Konsert som blev bätte och bättre

En kväll i förra veckan hade jag biljett till ”The Simon and Garfunkel story”.

Det är två engelska killar, Dean Elliott (som Paul Simon) och  Johnny Smart (som Art Garfunkel) som turnerar med Simon and Garfunkels kända låtar. De hade även efterapat originalens frisyrer och klädsel. Då jag gillar många av Simon and Garfunkels låtar så såg jag fram emot en kväll med fin musik.

Föreställningen började litet stelt och  stillsamt men det var baske mig varken stelt eller stillsamt mot slutet av föreställningen. Tempot höjdes och många av de allra bästa låtarna framfördes helt suveränt. För att nämna några av mina favoriter så fick vi lyssna till Bridge over troubled water, Mrs Robinson och The Sound of Silence. Givetvis många fler med tanke på att dessa båda killar  höll på att lira i drygt två timmar effektiv tid! Det blev en mycket fin kväll och jag promenerade hem med musiken kvar i  kroppen.

Igår plockade jag fram  en cd jag har med Art Garfunkel, en annan kväll letar jag säkert fram en annan skiva där båda sjunger tillsammans.