Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för juni, 2017

Frimärke

Igår fick jag vykort från Italien med det här läckra frimärket!

Ibland är frimärkena det som förhöjer vykortet, den här gången kompletterade de varandra, motivet på framsidan var en läcker donna…:-)

Omberg

I tisdags blev det återbesök för mig på Omberg i södra Östergötland tillsammans med Anna-Lena. Henne har jag lärt känna via bloggen och geocaching. Det har sedan några få år tillbaka blivit en tradition att vi ses en gång varje sommar för att träffas, trivas tillsammans och gå en lättare geocachingrunda. Mycket trevligt! I år gick turen till Omberg. Jag har varit där några gånger tidigare, men det är en plats jag gärna gör återbesök till.

Vi började med kaffe innan vi gav oss ut i skogen. Ljuvligt lätt terräng att promenera i, oftast. Bokskog, många böcker (förlåt bokar) fanns det och sex geocacher loggade vi utan några större svårigheter. Behållningen blev dock allt det vackra vi såg. Bilderna får tala för sig själva.

Är ni läsare kunniga inom botaniken? Jag tror det här är en Jungfru Maria nyckel, men vet att flera arter finns det som är väldigt lika varandra. Rätta mig gärna om jag har fel.

När jag är i de trakterna drar jag mig gärna mot Ellen Keys sommarbostad Strand som ligger väldigt vackert vid Vätterns strand. Anna-Lena och jag satt en lång stund på hennes brygga och njöt av sommarens värme och lugn. Dessutom hade jag sett att den geocache som fanns en kort promenad från Strand och jag loggade för några år sedan var arkiverad och en ny utlagd. Den letade vi förstås upp.

Jag misstänker att en del människor tycker att vallmon är ett ogräs, men i så fall ett väldigt vackert ogräs.

Efter Omberg åkte vi till Vadstena, var inne i kyrkan där, Anna-Lena kollade runt medan jag valde några vykort som jag ska använda i postcrossingen. Många i den gruppen önskar olika sorters motiv vilket  jag irriterade mig mycket på den allra första tiden jag var medlem. Jag ville välja sådana kort jag tyckte var vackra eller tyckte om på något sätt. Nu har jag vänt på de tankarna efter att någon sa… Men visst är det roligt att göra någon annan glad?! Jomenvisst… En del vill ha vykort på fyrar, järnvägar, religiösa kort, erotiska motiv, pin-up,  historiska, gamla vykort osv… i all oändlighet verkar önskemålen gå… Sedan kan det stå en hel radda med vilka sorts motiv de inte vill ha… någon har skrivit att hen inte ville ha några fler vykort med blommor på från Nederländerna. Vederbörande hade lagt till ”det räcker nu”. 🙂 Det fick mig att dra på smilbanden… Ibland struntar jag i önskemålen, ibland uppfyller jag dem! 🙂 I Vadstena åt vi också en både välbehövlig som supergod lunch.

(Foto: Anna-Lena Larsson)

Dagen gick fort, det var snart dags att dra oss hemåt igen, Anna-Lena hade aldrig varit vid Rökstenen och jag hade tänkt köra dit någon gång i sommar. Jag har varit där en gång för många år sedan när barnen var halvstora. Tideräkningen i många fall räknas ju i hur stora barnen var när man gjorde olika saker… 🙂 När vi ändå var i de trakerna bestämde vi oss att ta den omvägen när vi styrde kosan söderut igen. På fotot ser ni mig studerande Rökstenen. Det är Anna-Lena som är bildmakaren och hon har sagt ja till att jag lägger upp det här.

 

Var sak på sin plats är bra

Mitt hem ska gås igenom riktigt ordentlig så snart jag har tid. Skåp för skåp, låda för låda.

Under  de senaste 5-6 åren när jag varit på resande fot har mest hemmets yta hållits någorlunda i ordning. Ju längre tid desto fler saker får jag leta efter, de finns inte där jag trodde jag lagt dem. När jag varit hemma mellan de olika uppdragen så har jag prioriterat socialt umgänge och vila. Det som varit kul med andra ord. Jag har varit noga med att hålla liv i mitt sociala umgänge. Även nu när jag tycker att jag inte hittar det jag vill så tycker jag att jag har gjort  bra prioriteringar, städning går att åtgärda, förlorade vänner är svårare att fånga upp igen. Ibland i alla fall. När jag väl funnit det jag sökt har det ofta legat i samma låda där jag sökt massor med gånger, alltså där det borde varit! Eller i bokhyllan sådant jag har där… Konstigt att man blir så blind på ögonen!

Idag är det min GPS för geocaching jag inte hittar. Senast jag använde den var när jag var i Skåne och Danmark för ett par veckor sedan. Jag har nu på morgonen letat efter den, ska lägga in några geocacher jag och en geo-kompis ska försöka logga i morgon. Nåja, jag kan följa med utan att ha GPS:en i värsta fall, men det är ju inte tanken. Ska kolla bilen också, den kan ha blivit liggande där i något fack, men om jag minns rätt så har jag sett den sedan dess!?

Så har jag det nuförtiden… Jag har varit väldigt social de här veckorna jag varit hemma, ”väldigt” för mig i alla fall… 🙂

Att lägga tid på att leta efter prylar det tär på tålamodet!

Midsommar

Jag har inte plockat några blommor till midsommar, men här kommer ett blomsterkort i alla fall, vykort!

Med det vill jag säga GLAD MIDSOMMAR!

 

Lupiner

Det är så vackert i naturen vid den här årstiden. Det är verkligen ett nöje att färdas på cykel eller i bil och bara insupa naturens färgprakt. Lupinernas färgprakt vid vägkanterna är enorm.

Nu hörs det fler och fler rapporter om att lupinernas spridning i Sverige börjar få negativa konsekvenser då de hotar den biologiska mångfalden. De förökar sig i rekordfart och gör att ängsblommor får stryka på foten. Vart ska ängsblommorna ta vägen nu? Tidigare var de i ängsmarker men den typ av natur har omvandlats till annat i dagens samhälle.

Trist om inte alla arter kan finns kvar? Vad jag förstår så är det kanske dags att bekämpa lupinernas framfart. Misstänker att det inte är så lätt.

Har du kunskap eller tips i den här problematiken.

Passar på att önska alla en riktigt bra midsommarhelg!

 

 

Höstplanering

Många av er kära bloggbesökare står mitt upp i att planera er semester, eller i vart fall varva ned inför semester. Härligt.

Jag står inför en längre ledighet, tror jag… Fr.o.m nu kan jag förmodligen kalla mig för heltidspensionär. Fick Senioruniversitets lokala program för någon vecka sedan och en sen kväll låg jag gott i min säng, läste sida upp och sida ned i programhäftet. Satte kryss för sådant jag gärna vill anmäla mig till, frågetecken på litet mindre intressanta. Sååå mycket intressant.

Bridgen får stryka på foten om jag kommer in på det jag önskar. Det är inte givet, om intresset är stort till någon aktivitet, då lottas platserna ut. Om anmälningarna är för få till någon aktivitet blir det inställt.

Det är rena föreläsningar i olika ämnen; studiebesök; fysiska aktiviteter, filmvisningar, teaterresor och även mer som semesterresor med studiebesök och övernattningar inlagda. Jag tycker det bör finnas något för alla där. Utöver det finns det ”månadsmöte” med något ämne. Första ämnet för hösten blir ”Beatles”, det känns bra att aktiviteterna hänger med tiden:-) Beatles klingar nog gott i de yngre pensionärernas hjärtan… 🙂 Pensionärer är en stor grupp, åldersspann på minst 20 års åldersskillnad. Vet inte hur gammal den äldste medlemmen är.

Jag har endast varit med på några få grejer då man måste anmäla sig innan säsongen kör igång. Därför har jag endast kunnat delta i början av terminen. Jag har ju aldrig riktigt vetat på förhand när jag är på hemmaplan längre fram. I år kan jag planera inför hela hösten.

Bridgen får jag skjuta fram ett halvår om jag erbjuds plats på allt jag vill delta i. Bridgekursen i höst misstänker jag ligger på dagtid, vårkurserna som startar i februari brukar ligga på kvällstid.

 

Louisiana

Museet Louisiana i Danska Humlebaek var huvudmålet för min son Tobias och min helgutflykt. Museet uppfyllde mina förväntningar med råge. Man fick fotografera där inne, men då utan blixt så de flesta bilderna blev inte så bra, men det påverkar förstås inte minnena i hjärnan nu, på sikt är foton alltid bra att ha för att hjälpa minnet på traven.

Marina Abramovic´s utställning berörde mig mest. Ganska dämpad belysning, mycket folk och kanske brist på energi så läste jag inte så mycket på texterna som fanns litet här och var. Därför blev mina tolkningar högst personliga. Mycket stark utställning som jag tolkade till stillbilder från kriget i forna Jugoslavien där konstnären är uppvuxen. Även utan fasansfulla skrik som förekom på något ställe  väckte konstverken många känslor. Mycket kroppar överhuvudtaget och det är det hennes utställning är känd för. I en dörröppning stod två nakna figurer, en man och kvinna, först tog jag för givet att det var naturtrogna dockor, men jag tvivlar. Absolut att det var två levande människor. Trång passage mellan dem, där snirklade folk sig försiktigt förbi! Trots att det gick att gå runt, fast det syntes inte, utan man fick utforska! Häftigt. Jag studerade deras ansikten en lång stund, men absolut att de rörde sig litet, litet och blinkade med ögonen. Tror dock att de flesta tog för givet att det var dockor! Tänk om jag har fel!? Ja, jag är inte helt säker! Jag kunde inte med att gå fram och känna på dem även om det inte stod någon skylt om ”Rör ej” 🙂

Museet är jättestort, tror inte jag besökt något så stort. Jag fastnar gärna litet här och där, vandrar sedan snabbare andra partier. Men ska man besöka det stället ska man ha gott om tid på sig!

Miljön utanför museet var helt fantastisk också. Utsikt över Öresund och Helsingborg! Soligt, vackert väder hade vi också på vår utflyktsdag – helt perfekt.

Vi hade bokat in oss på två övernattningar i Helsingborg så vi hade en hel helg i Skåne och Danmark. Supernöjda var vi när vi sedan rattade mot Småland igen.

Allra häftigast var nog, trots allt, att gå in i ett litet utrymme, max 4 personer åt gången, stänga dörren om oss och uppleva rymden (tror jag), egen tolkning även här. Men det här var nog än mer läckert än rymden. Har du läsare varit där och har annan tolkning eller kunskap om det här utrymmet så berätta det jag inte förstod! 🙂

Man stod mitt inne i dessa färger, som skiftade hela tiden. Ibland var det rött, sedan gult osv… Vackert!

Ett museum att rekommendera för personer som gillar sådana här ställen.

Jag är jättenöjd med helgen, ätit gott och kul att umgås med vuxen son på det här sättet.

 

Mixer eller blender

Det är inte lätt att hänga med i alla prylar och dess namn som finns i vårt överflödssamhälle.

När jag ändå var ute och satte sprätt på en del pengar fick jag syn på en mixer som jag tycke skulle passa mig. När jag snackat litet med en personal så förstod jag att jag var rätt ute. Vi pratade en hel del och sedan återkom jag till mitt förestående köp av en mixer. Ja, du säger mixer men det är en blender upplyste hon mig vänligt. Haha, kände mig gammal och antik – tänkte jag struntar i vad det heter. Jag ville ha en bra mixer.

Visst står det ”blender” på förpackningen, men vad är det för skillnad? Jag funderade litet, kom fram till att blendern är nog starkare än mixern. Googlade på det, finner ingen definition på skillnaden på dessa båda prylar, men av texten drar jag slutsatsen att jag är på rätt väg.

Nu till expertisen: Jag misstänker att det finns någon här som vet svaret på skillnaden mellan mixer och blender. Tackar på förhand!

Jag tycker att jag försökt hänga med i utvecklingen, men börjar känna mig gammal ibland, riktigt gammal. Just vid sådana här tillfällen när jag tror jag vet vad saker heter, men förstår att jag står inför något helt annat… 🙂 Hur ska det inte bli när jag är 10 eller 20 år äldre, om jag nu blir det!??

Kanske utropar jag då ”Stanna världen, jag vill hopp av”!

Sommarpratarna

Jag kommer med all säkerhet att lyssna till många av årets sommarpratare. Vid en första titt på listan så är några självklara sådana som ”dig ska jag inte missa”.

Här är namnen jag inte missar: Rickard Söderberg, Negra Efendic´, Malin Persson Giolito, Janne Josefsson, Tommy Ivarsson, Jerzy Sarnecki samt Magda Gad.

Den programvärd jag ser allra mest fram emot är Negra Efendic´- en kvinna som jag lyssnat på tidigare vid besök i Huskvarna. Mina tankar efter den kvällen kan du läsa om här.

Brukar du lyssna på sommarprogrammen? Har du kollat in årets lista och har du några favoriter där som du absolut inte vill missa?

Det skulle inte förvåna mig om jag finner någon ny ”favorit” som jag inte har några förväntningar på alls. Ofta är det så, tycker jag.

Negativt tandläkarbesök

Som vuxen älskar jag inte att gå till tandläkaren, men inget som jag känner oro inför heller. Men ibland blir allt fel och jobbigt, trots att jag är lugn och avspänd när jag kommer dit. Jag visste att jag skulle få en ”ny” tandläkare vid mitt besök igår. Senast jag var hos min föregående tandläkare berättade hon att hon skulle sluta på den kliniken. Dumt nog frågade jag inte vart hon skulle ta vägen! Men det går förstås att efterforska.

Igår var det dags igen, jag stegade iväg glad i hågen till tandläkaren. Gick därifrån besviken, arg och ledsen i hågen! Det blev definitivt inget bra besök. Det började mer eller mindre med att tandsköterskan som stod snett bakom mig ”kastade” på mig en blykrage i ögonblicket innan hon sa att vi ska ta några bilder. Jag var inte förberedd på det, hade inte sett vad hon höll på med. Det blev inga bilder! Jag tackade nej, vill inte röntga gång på gång, mycket beroende på att jag har svårt med ”saker” och bökande långt bak i munhålan. Jag har röntgat tänderna många, många gånger, väldigt sällan de har sett något av värde. Jag kommer att tillåta röntgen i vissa sammanhang, men inte slentrianmässigt.

Sedan var det dags för undersökning av tänderna… Tur jag inte hade någon frisyr jag var rädd om för tandläkaren förflyttade sig, gång på gång utmed mitt huvud, kände hur håret for hit och dit… 🙂 När sedan tandläkaren benämnde mina framtänder som ”i fronten” skrattade jag inombords, inte sjutton kände jag mig som en bil. Om hon kände sig som en bilmekaniker, ja, det förtäljer inte historien. Jag har aldrig hört det uttrycket  när det gäller munhålan eller tänderna.

Efter undersökning skulle en tand långt bak i munnen lagas och det var här det gick fullständigt snett. Personalen verkade inte ha den minsta kunskap om att när jag som kund/patient eller vad vi nu kallas, tycker det är jobbigt, avvakta 10-15 sekunder så går det sedan bra att fortsätta med deras arbete. Jag får kväljningar väldigt lätt när det bökas långt bak, jag hade både en stor bomullstuss, en plastbit, tandläkares instrument och sedan var tandsköterskan också i munnen med sug och jag tror det var något annat instrument till. Istället för att stanna upp några sekunder började tandsköterskan mästra om att gapa större, titta ut genom fönstret (som fanns rakt bakom mig), stäng inte munnen osv… ja då blev det för mycket. Jag kräktes inte, men fick starka kväljningar så att bomull och plastbit var tvungen att komma ut. De talade om för varandra och mig att nu var de tvungna att börja från början igen! Jag hade fullt upp att återhämta mig innan det var dags igen.

Behöver jag säga att jag var förbannad när det var slut. Även när allt var klart sa tandsköterskan att det går mycket bättre om jag gapar stort och tittar ut genom fönstret… då var jag ur stolen och kunde tala igen. Då var jag väldigt tydlig med att jag får kväljningar vid arbete långt bak i munhålan – att jag inte motarbetar dem med vett och vilja. Jodå, det påstod dom att dom förstod! Jamen, då är det inget att diskutera….

Nu funderar jag på hur jag ska agera, jag vill gå till en annan tandläkare nästa gång. Det gäller att ett samarbete mellan yrkespersonen och patienten uppstår, inte att mästra. Här fanns inte mycket tecken till att vilja samarbeta, tyvärr! Det finns yrkesmänniskor som har förmåga att läsa av patienten och det finns människor som inte har det, eller om det beror på att de inte bryr sig, jag vet faktiskt inte!

Tja, vi är nog många som har dåliga minnen av läkarbesök eller tandläkarbesök eller något annat liknande. Idag är det nog inte så lätt att byta klinik misstänker jag, med tanke på att tandläkarna verkar vara fullbokade. Jag kan göra ett försök, men kan också begära att byta tandläkare inom samma klinik. Eller efterforska min ”gamla” tandläkare, kanske arbetar hon fortfarande som tandläkare någonstans i sta´n….

Känner ni igen er i att vissa vårdbesök går helt fel?

Etikettmoln