Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Som vuxen älskar jag inte att gå till tandläkaren, men inget som jag känner oro inför heller. Men ibland blir allt fel och jobbigt, trots att jag är lugn och avspänd när jag kommer dit. Jag visste att jag skulle få en ”ny” tandläkare vid mitt besök igår. Senast jag var hos min föregående tandläkare berättade hon att hon skulle sluta på den kliniken. Dumt nog frågade jag inte vart hon skulle ta vägen! Men det går förstås att efterforska.

Igår var det dags igen, jag stegade iväg glad i hågen till tandläkaren. Gick därifrån besviken, arg och ledsen i hågen! Det blev definitivt inget bra besök. Det började mer eller mindre med att tandsköterskan som stod snett bakom mig ”kastade” på mig en blykrage i ögonblicket innan hon sa att vi ska ta några bilder. Jag var inte förberedd på det, hade inte sett vad hon höll på med. Det blev inga bilder! Jag tackade nej, vill inte röntga gång på gång, mycket beroende på att jag har svårt med ”saker” och bökande långt bak i munhålan. Jag har röntgat tänderna många, många gånger, väldigt sällan de har sett något av värde. Jag kommer att tillåta röntgen i vissa sammanhang, men inte slentrianmässigt.

Sedan var det dags för undersökning av tänderna… Tur jag inte hade någon frisyr jag var rädd om för tandläkaren förflyttade sig, gång på gång utmed mitt huvud, kände hur håret for hit och dit… 🙂 När sedan tandläkaren benämnde mina framtänder som ”i fronten” skrattade jag inombords, inte sjutton kände jag mig som en bil. Om hon kände sig som en bilmekaniker, ja, det förtäljer inte historien. Jag har aldrig hört det uttrycket  när det gäller munhålan eller tänderna.

Efter undersökning skulle en tand långt bak i munnen lagas och det var här det gick fullständigt snett. Personalen verkade inte ha den minsta kunskap om att när jag som kund/patient eller vad vi nu kallas, tycker det är jobbigt, avvakta 10-15 sekunder så går det sedan bra att fortsätta med deras arbete. Jag får kväljningar väldigt lätt när det bökas långt bak, jag hade både en stor bomullstuss, en plastbit, tandläkares instrument och sedan var tandsköterskan också i munnen med sug och jag tror det var något annat instrument till. Istället för att stanna upp några sekunder började tandsköterskan mästra om att gapa större, titta ut genom fönstret (som fanns rakt bakom mig), stäng inte munnen osv… ja då blev det för mycket. Jag kräktes inte, men fick starka kväljningar så att bomull och plastbit var tvungen att komma ut. De talade om för varandra och mig att nu var de tvungna att börja från början igen! Jag hade fullt upp att återhämta mig innan det var dags igen.

Behöver jag säga att jag var förbannad när det var slut. Även när allt var klart sa tandsköterskan att det går mycket bättre om jag gapar stort och tittar ut genom fönstret… då var jag ur stolen och kunde tala igen. Då var jag väldigt tydlig med att jag får kväljningar vid arbete långt bak i munhålan – att jag inte motarbetar dem med vett och vilja. Jodå, det påstod dom att dom förstod! Jamen, då är det inget att diskutera….

Nu funderar jag på hur jag ska agera, jag vill gå till en annan tandläkare nästa gång. Det gäller att ett samarbete mellan yrkespersonen och patienten uppstår, inte att mästra. Här fanns inte mycket tecken till att vilja samarbeta, tyvärr! Det finns yrkesmänniskor som har förmåga att läsa av patienten och det finns människor som inte har det, eller om det beror på att de inte bryr sig, jag vet faktiskt inte!

Tja, vi är nog många som har dåliga minnen av läkarbesök eller tandläkarbesök eller något annat liknande. Idag är det nog inte så lätt att byta klinik misstänker jag, med tanke på att tandläkarna verkar vara fullbokade. Jag kan göra ett försök, men kan också begära att byta tandläkare inom samma klinik. Eller efterforska min ”gamla” tandläkare, kanske arbetar hon fortfarande som tandläkare någonstans i sta´n….

Känner ni igen er i att vissa vårdbesök går helt fel?

Annonser

Kommentarer till: "Negativt tandläkarbesök" (15)

  1. Ja, tyvärr. Det är oacceptabelt när personal talar över huvudet på mig som kund eller inte lyssnar på vad jag säger. Eller än värre när jag försöker förklara och blir bemött som om jag gjort ngt fel.
    Hos tandläkaren är det dessutom svårt att kommunicera under behandlingen. Där krävs det att personalen kan läsa av kunden.
    Det borde gå att googla på din gamla tandläkare.
    Vilken trist upplevelse du fick.

    • Instämmer helt i att det var en trist och oprofessionellt möte jag hade.

      Apropå min gamla… jag måste ta reda på vad hon hette, för det minns jag inte… 😦

  2. Efter skoltandläkaren var jag jätterädd för tandläkaren, sen blev en tandläkare irriterad av mina (nervösa) kväljningar. Gissa om de blev värre eller bättre efter det… Jag skolkade i flera år.

    Sen hittade jag min jättesnälla tandläkare, som noggrant berättade vad han skulle göra, o tog en liten paus när så behövdes. Efter hans pension går jag hos efterträdaren, som blivit som en kompis. ”Nu vet ni hurdan jag är” säger jag – o så hjälps vi åt med kväljningarna (som blivit mkt bättre). Trodde alla var medvetna om sån enkel psykologi nuförtiden.

    • Ja, man kan tro det, men undantag finns. Funderar att ringa chefen på stället, för jag efter att ha läst några kommentarer nu så inser jag att det är än mer oproffsigt. Ibland behöver man höra andras reflektioner också. Tack! Tur att du fått en så bra tandläkare!

  3. Anna-Lena sa:

    Vilket hemskt besök. Om jag var du så skulle jag ta reda på var din gamla tandläkare finns. Och om du inte får tid där, verkligen se till att byta till någon annan än den du nu har varit Man.
    Apropå röntgen, så tar jag oftast inte några bilder. Får jag ont eller går någon lagning sönder, då är det befogat. Men inte annars. (Man röntgar sig väl inte när det inte behövs i vanliga fall heller)?

    • Det här eviga röntgandet hos tandläkaren har jag haft synpunkter på tidigare för mig själv. Har tyckt det varit vansinnigt. Nu satte jag P för det, det kommer att få röntgas när JAG anser det finns behov. Det är dags att börja bestämma över min egen kropp även hos tandläkare. 🙂

  4. Din beskrivning påminner om min skoltandläkare, men jag trodde inte att den sortens personer existerade längre. Min tandläkare är en ängel. Hon har lyckats få bort min tandläkarskräck helt. Jag ringer inte ens och avbeställer tiden eller flyttar fram den gång på gång som jag gjorde förr. Jag bara knallar dit glad i hågen. Den enda som inte är glad är mitt Visa kort.

    • Egentligen hade det mitt besök inte blivit så jobbigt om tandsköterskan varit proffsigare, för det var hon som agerade mest. Tandläkarens agerande hade jag kunnat accepterat utan att klaga, tror jag. Tur du har funnit en bra tandläkare, dags för mig att hitta en bra lösning för mig också.

  5. Ja, usch, tandläkaren…
    Jag har alltid haft svårt med tandläkaren, ända tills jag råkade få en som är riktigt bra. Tyvärr är hon äldre än jag, så det kommer inte att vara för evigt. Hon och hennes skötare har alltid en konversation på gång, om ditt eller datt, om barn, sambor, grannar, väder eller vind. Lugn och familjär stämning. Jag får nog skatta mig lycklig!
    Du får nog lov att söka fram din gamla tandläkare, eller ta mod till dig och försöka dig på en ny igen.

    • Ja, något ska jag göra, får se vilken väg jag går! Vill finna någon som känns lika bra som den ”gamla” eller som din… 🙂

  6. Jag känner tyvärr precis igen mig när det gäller misslyckade tandläkarbesök och därför ogillar jag starkt att gå till tandläkaren. Trots att min nuvarande tandläkare är mycket duktig, tar det lugnt och alltid ger mig tid att pausa om det behövs så sitter en gräslig händelse kvar. Man är i starkt underläge hos tandläkaren dels genom att man knappt kan prata under behandlingen, dels genom att man nästan ligger ner. Så det gäller för personalen att vara lyhörda och observanta på kunden/patienten. Hoppas kommande besök blir bättre för dig.

    • Precis! Man är i ett sådant underläge när man inte kan prata, säga till dem verbalt vad som känns fel.

      Som väl är så är jag färdigbehandlad efter det här besöket, för den här omgången även om jag inte frågade. Jag ville bara därifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: