Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Baranov och Aivazovsky

 

Igår fick jag ett vykort från en kvinna i Ryssland som bor öster om Uralbergen. Med tanke på dagens möjligheter med olika slags kommunikationer kan man fundera på hur kortet transporterats då det är poststämplat den 23 maj och kom alltså fram igår den 3 juli. Det är säkert så att Ryssland har en trög postgång, de kort jag sänt dit har tagit lång tid på sig, fastän inte riktigt så här  lång tid.

Slutet gott, allting gott, sägs det – jag blev väldrigt glad för vykortet som kom, det sticker ut bland de kort jag fått tidigare. Fått flera vackra, men det här gjorde mig glad på ett annat sätt. Konstnären heter Leonid Baranov, jag sökte på nätet och fann många tavlor, som också blivit vykort  målade av honom, ni kan själva titta här. Alla målningarna som finns på den sidan har inte nämnde Baranov gjort, men de översta och hans karakteristiska stil gör att det inte är så svårt att se när någon annan konstnärs alster smyger in. Apropå Baranov sökte jag information om denne man, fick inte fram så mycket men litet. Det är en man som aldrig blivit rik på sin konstnärliga ådra, det bekymrar honom inte så mycket, han är mer intresserad av rysk vodka stod det på något ställe. Kan inte länka, minns inte var jag läste. Hur det stammer med verkligheten vet jag inte, stämmer kanske inte alls, kan vara en namne som också är konstnär!? I vart fall så fick jag ett mail med en  länk  från kvinnan som sänt vykortet senare under dagen när hon förstod att jag blivit intresserad av konstnären. Där kunde jag läsa att han är född 1955, vilka konstnärliga utbildningar han gått och var han undervisat elever på konstskolor. Ingenting om vodka, men å andra sidan, det brukar inte nämnas i CV. Dessutom är det inte alltför ovanligt med konstnärer som tittar i flaskan allt emellanåt… 🙂 Jag funderar på om promillen ger inspiration, men det bör också försvåra penselns arbete!

Igår blev en dag då jag verkligen gillade postcrossing, jag erkänner villigt att jag varit nyfiken på idén – men skeptisk! Igår fick jag alltså det vykort som finns över själva inlägget från Ryssland, dessutom fick jag ett färgrikt och dramatiskt, men supervackert kort från Turkiet. Det är det ni ser här ovan. Visst är det vackert? Desto vackrare ju mer jag tittar på det. Jag förblir förmodligen en ”glad postcrossare” under lång tid, misstänker jag. Det trodde jag inte från början, tänkte testa, sedan lägger jag av när det känns ointressant.

Jag googlade även på Ivan Aivazovskys namn och fann många fler målningar även av honom, ni kan se dem här. Jag förstorade bild för bild, satt länge fastklistrad vid datorn. Vilka bilder! De här tavlorna gillar jag skarpt, även i längden. Vykortet med Baranovs målning ger mig mer en glädjekick för stunden, härliga målningar, människor i aktion eller vilande, medan Aivaovsky´s målningar är mer vackra, rogivande, kan drömma mig bort i dessa bilder.

Vykorten igår gav mig faktiskt en lika stor upplevelse som att gå på Fotografiska museet – fick t.o.m sitta hemma i min fåtölj! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: