Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Arkiv för augusti, 2017

En märklig man

Jag har skrivit om Herman Lundborg tidigare, den man som försökte dela in folk i olika raser. Han lyckades skapa en ny ”vetenskap” och fick stöd från riksdag och regering med att  bygga upp ”Statens rasbiologiska institut” i Uppsala.

Hans grundsyn var att den nordiska rasen var högst stående, stod över alla andra, att det därför var viktigt att inte avla barn med några utanför sin egen ras. Var gick då gränserna, vem var typiskt nordisk? Han genomförde ett gigantiskt arbete med att utforska norra Sveriges befolkning; samer var en ras, .människor med finska gener kallades för ostbaltisk ras osv.

Medan han själv reste runt i Lappland för att mäta skallar, näsor, fotografera samer nakna, studera utseende, klassificera människor fanns hans hustru hemma i Uppsala tillsammans med parets två söner. Hon verkade efterhand bli en alltmer bifigur till Herman, hon fick genom deras korrespondens veta vart hon skulle eftersända hans post, när han skulle komma hem för att få kläderna tvättade. Sedan försvann han 3-4 månader igen. Breven dem emellan blev alltmer kyliga. Hermans närmaste medarbetare när han besökte nomadskolor och hos samerna över huvud taget hade han oftast en ung samekvinna vid sin sida. Kvinnorna skiftade, men mönstret var detsamma. Så småningom fick han barn tillsammans med en av dessa unga följeslagare, ett barn som han ville gömma undan, det placerades till en början i fosterhem. Mamman struntade dock i Hermans idéer, hämtade sonen efter cirka 2,5 år.

Herman var en aktad vetenskapsman, professor, gav ut böcker i ämnet rasbiologi, föreläste och spred sina idéer i Europa för bl.a en ung man som hette Adolf Hitler vilken säkert inte är obekant för någon.

Den unge Herman Lundborg, relativt nyutbildad psykiater, måste ha haft pondus och uppträtt på ett väldigt förtroendeingivande sätt. Hans idéer köptes rakt av av politiker, från höger till vänster i vårt land, fick så småningom statliga pengar för att forska i ämnet rasbiologi. I början bedrev han det med medel ur egen kassa tillsammans med frivilliga bidrag. Han måste verkligen ha trott på sin ”vetenskap”. Åren innan han skulle gå i pension så minskade anslagen från statligt håll, hans idéer ifrågasattes alltmer, hans efterträdare blev efter många turer en man som starkt ifrågasatt Lundborgs teorier om raser. Sitt pensionärsliv tillbringade han tillsammans med Maria, den samiska kvinnan och deras ”degenererade” son. Man kan undra vad Herman hade för känslor och tankar om sin egen son tillsammans med Maria! Och hur sonen upplevde sin barndom och sin pappa.

Maria Hagerman som skrivit boken har plöjt igenom massor med brev mellan Tyra och Herman, Hermans forskningsrapporter under flera år m.m. Ett gediget arbete som tagit form i boken ”Käraste Herman”. En märklig man, minst sagt.

Efter ”Käraste Herman” ska jag läsa litet mer lättsmält litteratur, har tänkt gå en runda till biblioteket idag.

 

 

Bättre med litet skit i hörnen…

Jag är ingen pedant, blir ibland irriterad över min egen oordning. Ensamboende, borde vara lätt att ha ordning… hehe… inte här inte.

Idag har jag kommit till skott i alla fall, putsat ett par fönster, men det finns fler. De som blivit putsade idag, blir nog inte putsade fler gånger i år.  En eller högst två gånger om året gäller här. Oftast en + en gång på insidan är nog det vanligaste.

Känns kul i alla fall när jag kan njuta av att se bra ut 🙂

Bättre med litet skit i hörnen än ett rent helvete, efter den devisen lever jag nog en hel del. Trivs med det, även om irritationen kommer vissa dagar.

Misslyckade skönhetsoperationer

Jag tror nog att ni bloggare har hört talas om misslyckade skönhetsoperationer som betalas av den enskilde. När det sedan blir medicinska problem, inte livshotande, men problem så är det vår skattefinansierade sjukvård som ska ta ansvar och återställa. Idag är det många människor som gör olika sorters skönhetsvård, vet inte om antalet ökar fortfarande. När det sedan blir medicinska problem, inte livshotande, men problem, så är det vår skattefinansierade sjukvård som ska ta ansvar och återställa. Det kan bli både personalkrävande och kostnadsskrävande med tiden för sjukvården att justera det som gått fel.

Enligt lagen ska sjukvården göra det. Frågan är vilka som drabbas av detta med tanke på det ökade antal skönhetsoperationer. Sjukvården idag dras redan med ekonomiska prioriteringar, har kanske alltid gjort på ett eller annat sätt, vad vet jag.

Är det rimligt att det  även i fortsättningen ska vara självklart att offentlig sjukvård ska bekosta ”reparation” av det privata icke-kompetenta personer/företag drar in pengar på? Kan/ska man lägga ansvar, även ekonomiskt ansvar, för resultatet på dessa aktörer? I så fall självdör dessa företag snabbare kan jag tänka mig.

Har den drabbade ett eget ansvar? Betalar en frisk person för en insats som gör denne sjuk helt i onödan – ska denne person då räkna med att gratis bli återställd av våra skattepengar? Var drar man i så fall gränsen för sådant som inte ska åtgärdas och sådan som åtgärdas av sjukvården?

Den frågan har blivit aktuell för mig senaste dygnet sedan nyheterna rapporterat om en person som blivit nekad ”justering” av Karolinska Sjukhuset.

Hur tänker du i frågan? Jag tror jag vet vad jag tycker, men är villig att lyssna på fler arguement i en svår fråga. Bjuder du mig på dina tankar i frågan är jag tacksam!

Ockerränta!?

Jag köpte en ny pc för ett par-tre månader sedan, en dyrare modell än jag tänkt. Sa jag kunde hämta den dagen efter för jag hade inte tillräckligt med pengar med mig. Inga problem, tyckte de, räntefritt, får det på räkning som skulle betalas inom två månader. OK, jag vill helst betala direkt, när jag kan, men OK, tyckte jag. Kunde vara skönt att slippa göra en resa till.

Fick räkningen, la in beloppet i banksystemet och förväntade mig att allt skulle sköta sig självt. När jag sedan gick in i början av denna månad upptäckte jag att det beloppet inte gått iväg! Jag hade kopplat det till fel konto, det var till det konto som är kopplat till mitt bostadslån! Där fanns inte tillräckligt med pengar för datorköp! Sände iväg pengarna direkt…

Ett par dagar därefter fick jag påminnelse… med tillägg om jag redan betalt så ingen åtgärd. Kollade datum – jag hade betalat på riktigt samma datum som betalningen gått iväg! Trodde allt var OK.

Idag fick jag räkning igen och nu ville de ha pengar + 13,4 % ränta + diverse avgifter = 321 kronor. Det var minst sagt SAFTIGT tyckte jag. Grr, la ifrån mig räkningen.

På baksidan där specificering finns står det står det att om betalning skett efter 2 aug kan jag bortse från denna påminnelse. Underst! Hmm…. upptäcker det är bra att blogga, annars hade jag gjort betalningen. Hoppas jag kan lita på den sista meningen! Kommer förvara påminnelseavin… för säkerhets skull… någon månad i alla fall.

Inte första gången jag kopplar till fel konto, men det brukar vara mindre belopp så det har funkat ändå. Dags att bli mer observant.

Slutet gott, allting långt. Nu slipper jag vara tjurig… 🙂

Impulsköp

Ibland blir impulsköp väldigt bra.

Var på IKEA och fann den lilla pallen på bilden ovan. Spontanköp!

Det är högt i tak i min lägenhet och jag får stiga upp på en stol för att kunna ta ut det som står på översta hyllan i mina köksskåp. Det är inte praktiskt. Dessutom är det en risk att ramla av stolen och bryta mig, kanske inte riktigt än, men åldrandet pågår. Med pallens hjälp når jag det mesta i alla fall.

Inte är den vacker och inte matchar den något varken i köket eller i något rum. Men jag är väldigt nöjd, den står superstadigt på golvet, så smidigt litet steg som förenklar mitt liv.

Spänst i steget

Ibland funderar jag på att lösenordsskydda vissa inlägg, detta är ett sådant, men det blev ”allmänt” även om det handlar om en ”annan” person än mig själv. En kvinna som inte har en aning om att jag skriver om henne, å andra sidan är det positiva iakttagelser jag gjort, så även om hon får veta så bör hon inte bli sårad. Kanske t.o.m stolt, vad vet jag!

Nu när jag lever mer hemmaliv ser jag helt naturligt mer av grannarna. En dag gick jag efter en kvinna som bor i ett av grannhusen, vet bara vad kvinnan heter i förnamn, känner inte till så många förutom de som bor i mitt eget hus. Det som slog mig var att hon var så spänstig och hade sådan fart. Hon svängde av ganska fort efter att hon hamnat framför mig, men jag tror hon gick i ungefär samma takt som jag gör. Och… jag tycker att jag är hyfsat spänstig för min ålder! Den här kvinnan har jag uppfattat som betydligt äldre än mig.

Så har jag mött henne promenerandes ganska långt från våra hem, när jag är ute på mina promenader. Blivit förvånad över att hon ”är så långt hemifrån, gåendes”. Idag har jag kurat inne, får syn på denna kvinna komma efter att ha varit och handlat (tror jag), hon hade en kasse i handen. Vilken fart! Den kvinnan imponerar på mig och gör mig litet avundsjuk… Idag har jag ont i ett knä utan anledning.

Började tvivla på att jag bedömt hennes ålder rätt. Tänkte att hon är nog inte så mycket äldre än mig!? Går in på Ratsit och kollar… herren mi jeee… kvinnan är 83 år! Det finns endast en i trappuppgången med det förnamnet!

Slutsats: Det är nog ingen större konst att åldras om man är som hon. Här gäller det att vara ihärdig med promenader… för att hålla tempot uppe! 🙂 Måste börja snacka med henne när jag möter henne i fortsättningen, höra om hon alltid levt hälsosamt eller om hon ”bara” har goda gener och tur i livet! 🙂

Trevlig fortsättning på helgen! I Jönköping regnar det, men jag ska klä på mig och gå ut på promenad när jag svalt när kaffetåren! 🙂

 

Spanska

Wow! Ansökningstiden gick ut den 2:e eller om det var den 3:e augusti för de olika aktiviteterna hos Senioruniversitetet. Cirka 10 dagar därefter ska allt vara klart, om man kommer med i det man ansökt om, eller ej. Enstaka föreläsningar har jag sett sedan några dagar tillbaka att jag får komma med till. Spanskan var det jag prioriterat högst och igår såg jag att jag fått OK även där. Blev så himla glad.

Jag började läsa spanska på KomVux för cirka tio år sedan, men det var ett högt tempo och det fixade jag inte att kombinera med tufft och intensivt arbete i arbetslivet. Jag hängde nog med 4-5 kapitel, tror jag. Sedan förstod jag att jag skulle knäcka mig själv om jag skulle fixa både spanskan och arbetet. Hoppade av spanskan, men har hela tiden velat lära mig mer.

Nu är det dags igen, men med pensionärstempo? Vad det innebär vet jag inte riktigt, men vi har endast lektioner varannan vecka? Kanske ett kapitel på två veckor istället för ett kapitel/vecka som KomVux hade. Jag får väl se, samma bok verkar det som…

Kul, kul. Nu väntar jag endast på  klartecken för den aktivitet jag prioriterat som nr två. Allt annat har jag redan fått klartecken på. Både spanskan och min prio två-aktivitet verkar vara uppskattade aktiviteter, eller vad det nu beror på att just de aktiviteterna blir klara sist

Spännande tider när det börjar närma sig hösttermin igen!

 

Etikettmoln