Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

En myt?

Igår chattade jag med en väninna. Vi ska försöka komma iväg på en semesterresa senare i höst. Hon är yngre än mig och arbetar fortfarande, vi kollade vilken/vilka veckor vi kan satsa på.

Ja, jag är ledig, har dock bokat in mig på en hel del under hösten. Det mesta går att skippa, men något måste jag delta i… Min väninna vill resa någon vecka hon inte behöver ta alltför många semesterdagar – om det är möjligt att få till.

Med tanke på mina uppbokningar så skrev jag ”Tror du jag är klok? Nybliven pensionär och inte har förstånd att njuta”, fick till svar: ”Det är ingen njutning att inte göra nånting ….det är en myt!

Reflekterande som jag ofta är har jag funderat på hennes uttalande! Alla längtar vi efter ledighet och att ”få bara vara” som vi säger. Är det endast njutbart i liten mängd? Tänk så många år vi är pensionerade, vi flesta i alla fall.  Samtidigt så håller jag med väninnan, om att inte göra någonting blir snabbt tråkigt, men det finns väldigt mycket att göra utan att arbeta eller att gå på kurser.

Jag kommer fram till att ”fri tid” är bra att ha, då får jag själv bestämma över vad jag ska göra… 🙂 Men att vara sysslolös är inget att ha, möjligtvis i liten dos ibland.

Så tänker jag, hur täker du?

Annonser

Kommentarer till: "En myt?" (17)

  1. mormorkerstin sa:

    Precis så är det. Din väninna har alldeles rätt. Finessen är ju att få disponera sin tid som man känner för och göra det man känner för när man känner för det… 🙂

  2. Håller med din väninna. Att inte göra något är det jobbigaste man kan göra.

  3. Jag mår egentligen bäst när jag är ganska så aktiv. Däremot så kan det finnas en befriande frihet i att få disponera sin tid. Välja när man vill bara vara…

  4. Att vara sysslolös varken låter eller är särskilt kul. Att syssla med sånt man gillar däremot när, hur länge och hur ofta man vill är något helt annat. Det är pensionärslivets privilegium. Kram

  5. Tanten mittemot mig på saken igår hade problem, att som pensionär, hitta tid för återbesök på Bröstcentrum. Hon skulle till Gotland och hålla kurser hela sommaren ”jag som är pensionär har ju ingen tid” 😊

  6. På salen

  7. Att äga sin tid, det är underbart. Att vara sysslolös kan också vara underbart, men precis som du säger – en begränsad tid. Dock tar det nog tid att acklimatisera sig.

  8. Att göra ”ingenting” är nog något vi upplever väldigt olika. Jag upplever att jag har en stor förmåga att göra ingenting, men då latar jag mig, läser en bok, somnar på soffan, läser lite till, och njuter av tillvaron.
    Sysslolös blir man då boken är slut. Då blir det tråkigt att göra ingenting.
    Sysslolös är en negativ grej, det blir man om man blir rastlös, och känner sig onyttig.

    Det fina är nog att disponera sin tid precis som man vill.

    Går man ut i garaget och gör ingenting, så blir det förmodligen städat en del under den tiden. Har man ingen vidare hobby, och kanske bor i lägenhet, då kan det nog vara värre att njuta av att göra ”ingenting” i längden.
    Jag längtar efter att få bli pensionär, tror nog jag skulle lära mig fort att göra ”ingening” 🙂

    • Pensionärslivet är värt att längta till! Alla borde få uppleva det som friska under några år efter idogt passande tider och knog för överlevnad.

      Att läsa tycker inte jag är att göra ingenting 🙂

  9. Det där att ”bara vara” kan nog ha sin poäng, men för mig handlar dem stunderna om att få göra det jag känner för, inte det jag måste. Det är viktigare än att inte ha något att göra alls en stund.
    Men visst, på sätt och vis ”gör jag ingenting” när jag promenerar med mina tankar, sitter i bastun och filosoferar (som jag inte fått göra på 2 år nu, och det är väldigt frustrerande emellanåt) eller bara sitter på en sten en stund och tittar ut över horisonten. Det är njutbart och värdefullt, men får inte pågå för länge … precis som du är inne på …

    Frågan är vad man ska lägga in i att ”bara vara”? Just nu, när jag funderar över det här och skriver till dig om mina tankar, så upplever jag att jag ”bara är” … en stund. Att skriva dagbok och filosofera med sig själv är för mig att ”bara vara”, och det är viktiga stunder som jag värdesätter mycket … Den tid jag behöver för sådant, den tar jag mig. Det måste jag bara ha en dos av, då och då … annars mår jag inte bra.
    Om man löser sudoku till morgonkaffet, då gör man ju egentligen något, men jag känner det som att jag bara är … 😉

    Kramis och önskan om trevlig helg ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: