Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Fina du!

Gillar du smicker? Gillar du obefogat smicker?

Smicker, vad är det? Ja, litet knepigt att skilja på det jag ser som positivt = ärlig uppmuntran eller om jag tycker att någon/något är ovanligt snygg. T.ex om en väninna till mig har en ovanligt vacker klänning som klär henne och jag säger att jag tycker den är läcker, då är det en komplimang för mig. En del kallar sådant för smicker också…

Jag känner att jag vecklar in mig litet, men att ge beröm, uppskattning tycker jag är viktigt och sprider glädje, det jag vill komma åt är det här slentrianmässiga ”fina du”, ”fining”, ”snygging” osv som florerar både i talspråk och som jag ser i överflöd i bl.a facebook.

Är det här språkbruket för yngre? Men senast igår fick jag ett mail som började så… Jag vet att den personen menar något positivt i relation till mig. Trots det så hade det känts bättre med ”Hej Mia!” 🙂 Det räcker så gott.

Bottnar det i att de som använder sådana ord vill stärka självförtroendet hos den andre? Eller sitt eget? Eller ställa in sig, jag uppfattar det som litet smetande… smickrande… ställa in sig…

Hur använder du det? Använder du det här språkbruket själv, kanske? Hur reagerar du på smicker? 🙂

Jag misstänker att det är litet åldersrelaterat… jag har nog aldrig skrivit så, kommer nog aldrig att göra det heller…. eller säga…

Kommentarer till: "Fina du!" (21)

  1. Jag tycker det är bra att ge människor uppriktiga komplimanger. Smicker tänker jag mer som något som inte är helt ärligt men som jag tror kommer att ge mig fördelar…
    Gissa hur många mess jag fick igår med ”Fining” 😀
    Ett för mig helt främmande språkbruk men å andra sidan är jag rätt så traditionell och tycker att handskakning eller ”hej” räcker fint.

  2. Jag har ingen stark hållning. Nej, jag är inte så intresserad av smicker men jag inser att det fungerar på många. Jag känner att jag är tillräckligt mogen och harmonisk för att genomskåda. Ibland tar jag emot, det gör gott, men samtidigt vet jag sanningen.

    Å andra sidan så gillar jag att de unga säger uppmuntrade saker till varandra. Det är en bra utveckling. Att ge och ta emot komplimanger är något många av oss behöver träna på. Personlig vill jag ju helst att det ska ligga något i det, annars förlorar det mening.

    Ytterligare annan aspekt att mycket av det smicker som ges är utseendefokuserat. Det är jag inte så säker på att det är en bra utveckling.

    Ja, som du ser, jag har många tankar men ingen riktig ordning i dem.

    • Beröm och/eller uppskattning tycker jag är positivt, men floskler som jag upplever att dessa fina, fining osv är känns inte bra. Litet slemmigt i mina öron… Kanske tänker vi lika… Men det klart, om man tänker på hatuttalanden så föredrar jag förstås floskler! 🙂

      Undrar om du hänger med i min tankegång!?

  3. Vi har ofta samma uppfattning om saker och ting, märker jag. Trots att vi båda är pensionärer så tror jag inte att det i det här fallet är åldersrelaterat.
    Jag pratade nyligen med en av döttrarna så jag kollade med henne….hon och jag var av samma åsikt. . Dvs. att vi inte använder: fina du, fining, snygging, puma etc. i kommentarerna på facebook.
    De känns verkligen inte som om det ligger någon känsla bakom orden, jag vet inte om det är smicker heller.. det är liksom bara meningslöst pladder.
    Man kan ju uttrycka sin uppskattning med andra ord, t.ex: ”vilken fin bild på dig”. Det känns mera ärligt.
    Beröm och uppskattning tar jag däremot gärna emot. När det ges av någon som jag känner väl och som jag vet menar vad hen säger.

  4. Så dråpligt att du skriver om detta när jag precis satt och funderade på samma ord. Vad är smicker? Har nog kommit fram till att det är när uppmuntran blir för mycke och lite kletig. Problemet blir när gränsen är olika för oss. Man får väl helt enkelt ha lite överseende och knipa när det blir för mycke raring eller söta dej. Bättre tala klarspråk. ”Det var snällt av dig” eller som en av våra boende säger ”Det uppskattar jag Maria. 🙂

  5. Att ge ärligt beröm eller uppriktiga komplimanger tycker jag är bra. Smicker står för något annat. Jag förknippar det med ett överdrivet berömmande för att kanske uppnå vissa fördelar. Inte helt ärligt alltså… Själv inleder jag med ”he”j och ord som ”fining” skulle jag aldrig välja att använda. Skulle kännas helt fel och det vore inte jag.

  6. Smicker gillar jag inte, och komplimanger för utseendet gillar jag egentligen inte heller, men det är ofta något som kommer spontant. Jag kallar däremot gärna folk jag gillar för alla möjliga smeknamn, inte i skrift mycket som i mitt tal. Och om jag uppskattar någon så uttalar jag det. Det finns för lite kärlek i världen.

    • Ja om jag uppskattar något/någon så säger jag det ofta också, men inte på ett ”barnsligt” sätt. Vet inte hur du brukar uttrycka dig eller hur du tolkar ordet barnsligt… Jag har svårt att kortfattat förklara. Lång uppsats vill du förmodligen inte ha… Den sista meningen ställer jag mig bakom. Det behövs mer, men det finns mycket redan. Tyvärr, försvinner det litet bort bland allt negativt och hatretoriken.

  7. Om man gödslar med komplimanger o smeknamn känns det för mig lite som framsidan av det mynt vars baksida visar de hatiska skällsorden. Och jag blir osäker på ”var jag står” med den personen.

    Däremot är jag väldigt svag för naturlig (äkta) vänlighet, ex vis att man kommer ihåg att tala om vad man gillar hos personer – men kanske inte alltid behöver ta upp allt man ogillar.

    • Vänlighet och respektfullt bemötande mot varandra, ja så vill jag också ha det! Men som du skriver, det ska kännas äkta, inte inställsamt.

  8. ”Smicker” låter ju negativt redan som så, åtminstone i mina öron. Komplimanger däremot, ärliga sådana sprider jag gärna omkring mig, de kommer av sig själva. Till exempel om någon har en snygg kappa, eller något, så kommenterar jag det gärna, eller om någon ser glad ut, då blir de ofta ännu gladare 🙂
    Jag hade en tjejkompis i ungdomen, och hon var ofta väldigt snygg och stilig. Mina komplimanger tog hon litet som om jag drev med henne, hon var så inställd på att det var just smicker, och inte allvarligt/ärligt menat.
    Det är en sån gång man bara kan konstatera att det finns de som borde öva sig på att ta komplimanger. Det har nog med självförtroende att göra.
    Fining, sötis och sånt som ni talar om har jag aldrig råkat ut för (av naturliga orsaker 😉 ),
    Men är också något jag inte riktigt förstår mig på.

Lämna ett svar till MarveW Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: