Jag skriver om mitt liv och en del funderingar som "huvudkontoret" levererar

Blandade tankar

Rustningar, konfrontationer, elakheter, våld leder inte till fred. Jag har tänkt de här tankarna många gånger. Fick dem väldigt väl bekräftade av frilansjournalisten Marika Grieshel som föreläste om ”Är Afrika framtidens kontinent?” En mycket behaglig och duktig föreläsare som bott i Afrika under många år. Under den tiden träffade hon sin blivande make som är från Sydafrika. Hon uppehöll sig en hel del kring Nelson Mandela och en annan afrikansk fredsföreträdare som är väldigt känd, men jag kan omöjligt få fram namnet just nu. Snacka om ”ålderskrämpa”, det kan ta timmar att få fram namnet… 🙂 Mahatma Ghandhi var en liknande person, i Indien

Är det endast vissa enstaka personer som lyckas med samtal som leder till fred och samförstånd? Eller vore det möjligt för fler ledare om de hade förmåga och vilja. Som världen ser ut verkar det som att det är enklare att ta till konfrontation.

Tänk om Trump bjöd in Kim Jong-Un till samtal, eller Stefan Löfvén bjöd in Jimmie Åkesson till samtal och fortsatte samtalen tills de inte behövdes längre. Tänk om det vore så enkelt! Men hur skulle man kunna bjuda in NMR till samtal, vore det möjligt. Klart det är möjligt, frågan är vad det skulle leda till. Spännande tanke…

Jag tycker inte om att förberedelser till olika angrepp på varandra ses litet här och var. Vad jag vet så har aldrig rustning lett till fred, risken är att om pågår det alltför länge så leder det till konfrontation och krig.

Livet är inte enkelt, men FRED och omtänksamhet om varandra borde vara det alla strävade emot.

Spännande att läsa eventuella kommentarer med dina tankar i ämnet!

Kommentarer till: "Blandade tankar" (16)

  1. Det är förstås enklare med konfrontation – det fixar ettåringar i sandlådan!
    Min dotter som pluggat konfliktlösning och internationella relationer säger att de finns tekniker, men lärs de ut mer allmänt? Funkar de? Hon skulle gärna jobba med det, om det fanns såna jobb…

    Inbitna rasister och nazister tror jag inte man kommer nån vart med, men de kan väl ändå inte vara så MÅNGA? Det är mängden som skrämmer mig.

    • Samtal med en rasist i en förtrolig, ej skrämmande atmosfär, många samtal och att man kan diskutera ämnet med bra argument. Det borde funka TYCKER jag. Men inte i grupp, då kommer grupptrycket in. Det här är svåra frågor som vi nog inte för 20-30 år sedan kunde ens tänka oss skulle bli aktuella för oss i Sverige.

  2. Var ska man börja. Tankarna är så många.
    Jo, jag tror absolut på samtal. Både förebyggand och medling. Tystnad leder ingenvart.
    Jo, jag tror absolut på ledarskap. Inte nödvändigt vis av nuvarande ledare. Jag ser tex att Barack Obama skulle kunna göra mycket gott för världen, om han fick en ny plattform och fick lust att göra något. Det finns säkert många andra exempel på goda ledare som skulle kunna göra skillnad.
    Men jag tror att vi måste hitta nya sätt där vi lära oss att hantera motstrida åsikter utan att det leder till stora konfliker. Det börjar hos var och en av oss. I alla kulturer.
    Jag tror också att vi behöver fler goda förebilder.

    • Vi behöver definitivt fler av Nelson Mandela-typ.

      Funderar på hur vi ska kunna, som du skriver, få nya sätt att handskas med motstridiga känslor/åsikter. Vi är ju människor uppfostrade av föräldrar med väldigt olika tankar om både det ena och det andra. Det du trycker på, är det jag också vill… men HUR når vi dit? När kan vi bli så kloka, måntro!?

      • Svåra frågor en lördagseftermiddag. Jag försöker i att själv vara en förebild i vardagen. Bara en så enkel sak som att skriva här på bloggen i god tid, försöka ”lyssna”, visa egen åsikt utan att vara otrevlig och respektera andra åsikter, men även säga ifrån när jag tycker tonen är onödigt hård. I mina chefsroller har jag försökt att inte lösa andras konflikter, utan låta vara och en lära sig att lösa dem – det är bättre på sikt.
        Jag vet att jag borde engagera mig mer, i förening eller politiskt. Var och en kan göra mycket, men än mer blir gjort när vi agerar tillsammans.

      • Att engagera mig politiskt har jag funderat till och från på ända sedan jag slutade mitt fackliga uppdrag i slutet på 1900-talet. Jag har aldrig gjort slag i saken, tror det tagit alldeles för mycket för mig. Mitt arbete tog alltför mycket under många år… det räckte, tyckte jag. 🙂

      • jag beundrar dem som engagerar sig. De ger verkligen mycket av sitt liv till det gemensamma. Även om jag inte håller med om allt de tycker och säger, så är det viktigt för mig att skilja på sak och person. Att de vill vara med och förändrar, och lägga tid och energi på det, är beundransvärt.

      • Jag instämmer. Med tanke på dagens politikerförakt från många, all tid de avsätter m.m så är de absolut värda respekt. Politiker arbetar för det de tror på är bra för många och för samhället. Det är absolut inte värt förakt!

  3. Samtal borde vara ett bra sätt tycker jag spontant men när det gäller vissa personer och grupper så vet man inte. Ibland tycker jag att det vore bäst om Sverige bröt kontakten med länder som inte lever upp till FN:s konventioner men så menade någon att möten ger ändå möjlighet att påverka. Kanske är det möten och intryck som gjort att kvinnor i Saudiarabien äntligen ska får ta körkort. Jag tror att man måste våga diskutera vissa frågor och ta debatten annars befarar jag att SD blir väldigt stora i kommande val.

    • Jag tror också på att våga möta varandra och samtala är enda möjligheten att få respekt för varandra. Det i sin tur är en bra grund. Saudiarabien… ja, vad ska man säga… det var inte en dag för tidigt att kvinnor får köra bil… 🙂 Det har varit självklart för oss länge, länge.

      Apropå SD, ibland tänker jag att det blir nog nödvändigt att de kommer med i regeringsställning för att folk ska få upp för vad för slags politik de för. Jag hoppas jag har fel.

  4. Nog måste det vara bättre att diskutera med oliktänkande än att bara nonchalera dem. Det blir nästan som ett tyst medgivande. Om de här skumma typerna får höra olika synpunkter gång på gång och kanske då inte i en stor grupp där de känner sig trygga utan en och en så de inte behöver visa upp en fasad…en slags hjärntvätt. Förstår att det är omöjligt, men nog måste det finnas nåt sätt att få alla människor att tänka på mer än sig själv. Om man inte tror det känns hela livet hopplöst.Trevlig helg.

  5. Makt gör folk galna! Jag tror fred i världen är uteslutet under en lång, lång lång tid framåt.

  6. Visst borde det vara så. Det, fred och omtänksamhet är väl den högsta av drömmar för då tror jag mig veta att vår värld skulle se helt annorlunda ut. Jag måste bara fråga om bilden är från Habo kyrka. Det är så likt. Önskar dig en god helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: